A Otto Alrutz

Född:1842-09-15 – Väddö församling, Stockholms län (i Grisslehamn.)
Död:1923

Väg- och vattenbyggnadsingenjör


Band 01 (1918), sida 544.

Meriter

1. Axel Otto Alrutz, f. 15 sept. 1842 i Grisslehamn. Föräldrar: kaptenlöjtnanten, lotskaptenen Edmund Reinhold Alrutz och Karolina Sofia Sjöman. Åtnjöt undervisning dels i Maria Magdalena h. lärdomsskola, dels privat; genomgick teknologiska institutet 3 sept. 1859–7 juni 1862; har företagit studieresor till Tyskland och England. Tjänstgjorde vid statens fyringenjörskontor 15 juni 1862–maj 1864, därvid som posthavande ingenjör vid byggandet av Sandhammarns fyrar i Skåne 1862 och vid nybyggnader å Landsorts fyrplats sommaren 1863; posthavande ingenjör vid anläggningen av Jönköpings vattenledning maj 1864–dec. 1865; underingenjör vid Stockholms vattenledningsverk från 1 febr. 1866; chef för detta verk 1 jan. 1871; tillika chef för stadens gatu- och trumbyggnadsarbeten 1872–74; brandadjutant 7 juni 1873; brandinspektör 14 okt. 1876–16 maj 1896, då han avgick med pension; tf. byggnadschef 15 juli 1894; ordinarie byggnadschef 1895–1 juni 1908; ledamot i konung Oscar II: s och drottning Sofias guldbröllopsminne 1898; rådgivande ingenjör och överkontrollant vid anläggningen av Stockholms stads slakthus 24 sept. 1907–31 dec. 1911; ledamot i styrelsen för Stockholms sjukhem 19 maj 1908, i direktionen över Danvikens hospital 30 juli 1909, i Gowenii minne 17 okt. 1911 samt i finska församlingens kyrkoråd 1913. RVO 1878; RNO 1896; KV02kl 1902; KVOlkl 1915; har erhållit Stockholms stads brandförsäkringskontors stora silvermedalj och lilla guldmedalj samt svenska trädgårdsföreningens guldmedalj; innehar dessutom flera utländska ordnar.

Gift 28 maj 1869 med Anna Matilda Charlotta Benckert, f. 22 juni 1848, dotter till riksgäldskamreraren Herman Teodor Benckert.

Biografi

A. har under en lång följd av år inlagt stora förtjänster om utvecklingen av Stockholms stads vattenledningsverk och brandväsen. Efter hans förslag och under hans ledning utvidgades det år 1861 anlagda vattenledningsverket vid Årstaviken och utfördes vattenreservoarer å Södermalm, i Vanadislunden och Stadshagen. 1884 införde A. fortlöpande kemisk analys efter E. Franklands metod och 1887 bakteriologisk analys av vattenledningsvattnet; i en följd av årsberättelser från 1876 har han meddelat sina erfarenheter rörande vattnets filtrering och undersökning. Tillsammans med dåvarande polisintendenten S. Rubenson uppgjorde A. 1874 ett förslag till ordnande av huvudstadens eldsläckningsväsende, vilket i huvudsak följdes vid nyorganisationen 1875. Även utanför Stockholm har A:s sakkunskap och erfarenhet inom vatten-, och avloppsledningstekniken tagits i anspråk, bl. a. i Västerås, Mariestad, Nyköping, Härnösand, Östersund, Skellefteå, Viborg i Finland, för statens hospital på ett flertal platser o. s. v. Som byggnadschef hade A. överinseendet över många betydande byggnadsverk inom Stockholm, varav må nämnas Djurgårdsbron (1895–97), S:t Eriksbron (1903–06), där pneumatisk grundläggning användes för första gången inom landet, vattenverket å Norsborg, Stadsgårdshamnens utvidgande och tullpackhus därstädes, flera polis- och brandstationer, läroverk på Kungsholmen, utvidgning av sjukhus och försörjningsinrättningar, bostadshus för stadens arbetare samt byggnadskontorets utställning 1897. Därjämte utarbetades under hans ledning förslag till Hammarbyleden, Södermalms uppfartsvägar, utvidgning av Värtahamnen, genombrytning av Kungsgatan, m. m. Den energi och det mångsidiga intresse, som A. lagt i dagen under sitt långvariga och betydelsefulla arbete i Stockholms stads tjänst, har ej hindrat honom att ägna tid och varmt intresse åt sociala och humanitära strävanden, varom den verksamhet i styrelser för sjukhem och anstalter, som han alltjämt i stor omfattning utövar, ger otvetydiga vittnesbörd.

Författare

Sv. Lybeck.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Berättelser över Stockholms vattenlednings verksamhet åren 1876—1893.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Otto Alrutz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5723, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sv. Lybeck.), hämtad 2019-01-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5723
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Otto Alrutz, urn:sbl:5723, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sv. Lybeck.), hämtad 2019-01-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se