Meriter

Andersson, Ernst Christian Richard, f. 22 aug. 1851 i Stockholm, d 20 maj 1918 därstädes. Föräldrar: kommendörkaptenen Fredrik Leonard Andersson och Cecilia Holmstedt. Började redan vid fyra á fem års ålder spela piano, först för modern och sedan för fru Rosalie Östergren i Karlskrona; erhöll jämväl undervisning i violspelning av en i staden boende tysk musiker och därefter av K. Nordqvist, vilken då var musikdirektör vid marinregementet; avbröt på dennes inrådan sina studier vid Karlskrona h. allmänna läroverk 1867 för att i Stockholm utbilda sig i musik; elev vid musikkonservatoriet ht. 1867 –ht. 1874, där hans huvudinstrument efter avlagda prov i piano- och violinspelning blev piano med J. van Boom och efter dennes död L. Norman såsom lärare; studerade tillika vid konservatoriet harmonilära för O. D. Winge, längre fram även orgelspelning för G. Mankell -samt kontrapunkt och komposition för H. Berens och violinspelning för A. F. Lindroth; fortsatte efter avslutad kurs vid musikkonservatoriet sina studier i pianospelning för Hilda Thegerström; meddelade därjämte själv undervisning i samma ämne samt medverkade vid ett flertal konserter; studerade vintern 1876–77 i Berlin pianospelning för Klara Schumann och komposition för R. Wuerst; fr. o. m. hösten 1877 elev vid K. hochschule fur musik i Berlin, där hans lärare voro H. Barth i piano och Fr. Kiel i kontrapunkt; återvände i slutet av 1884 till Stockholm och grundade där 1886 en musikskola, som han till sin död förestod; tillika lärare i piano vid musikkonservatoriet vt. 1904–vt. 1906; Sveriges officielle representant vid den internationella musikkongressen i London 1911; suppleant i musikkonservatoriets läroverksstyrelse ht. 1911–ht. 1913 samt ledamot därav vt. 1914–ht. 1917; erhöll professors titel 6 dec. 1912. LMA 1890; RVO 1909.

Gift 4 apr. 1888 med Agnes Elin Adolfine Lagerberg, f. 1 . 1853; dotter till kommendörkaptenen Sven Adolf Lagerberg.

Biografi

A:s första framträdande såsom utövande konstnär ägde rum redan vid elva ä tolv års ålder vid en välgörenhetskonsert i Karlskrona. Före resan till Berlin hade han uppträtt ett flertal gånger offentligt, bl. a. vid en av hovkapellets symfonikonserter 1872, då han tillsammans med detta med stort bifall två gånger i följd utförde Beethovens pianokonsert i G-dur, och under vistelsen i Berlin konserterade han vid åtskilliga tillfällen samt företog en konsertturné tillsammans med violinisten Kotek och violoncellisten Sandow. Efter hemkomsten till Sverige lät han jämväl höra sig såsom pianist, bl. a. tillsammans med hovkapellet, filharmoniska sällskapet i Stockholm och Aulinska kvartetten. Ännu så sent som 1914 och 1916 uppträdde han som solist tillsammans med konsertföreningens orkester i Stockholm och med hovkapellet. En skada i handen, som han ådragit sig under studietiden, hindrade honom emellertid från att uteslutande ägna sig åt det offentliga framträdandet trots de goda förutsättningar, han visat sig äga därför. Av trycket utgav A. en del instruktiva verk samt egna kompositioner, vilka senare röja en anmärkningsvärd kompositörsbegåvning. Det är emellertid såsom musikpedagog, han gjort sin förnämsta insats i svenskt musikliv. Hans stora talang som lärare blev först uppskattad under studievistelsen vid musikhögskolan i Berlin, där hans lärare, K. H. Barth, under sin ledighet för konsertresor anförtrodde sina övriga lärjungar vid högskolan åt den unge svenskens undervisning. Detta förtroende utsträcktes sedermera till professor Barths privata elever, bland vilka då räknades prinsessorna Charlotte av Sachsen-Meiningen och Viktoria av Preussen m. fl. av högsta samhällsställning. Hemkommen till Sverige, började A. arbeta för en musikskola i huvudstaden. Efter åtskilliga svårigheter grundades en sådan 1886, och med okuvlig energi bragte A. det därhän, att denna musikskola länge varit landets förnämsta privata musikläroanstalt. Undervisningsämnena, som till en början endast voro piano och harmonilära med Emil Sjögren såsom lärare i sistnämnda ämne, omfattade vid tiden för A:s död jämväl sång, stråkinstrument, orgel m. m., och skolans verksamhet hade då uppdelats på skilda avdelningar såväl inom som utom huvudstaden (Uppsala, Djursholm, Saltsjöbaden, Enskede m. fl. ställen); institutionen hade 1917 62 lärare och 556 lärjungar. Bland A:s elever må nämnas nuvarande konungaparets tre söner samt Vilhelm Stenhammar, Knut Bäck, John G. Jacobsson, Adolf Wiklund, Astrid Berwald, Manolita d'Anduaga, Kerstin Runbäck m. fl. Vid hans frånfälle gåvo nekrologerna varma uttryck åt vad han såsom lärare och personlighet betytt för de generationer av ungdom, som åtnjutit hans handledning. Enligt samstämmiga vittnesbörd framstod han för sina lärjungar som en faderlig försyn, som med levande individuellt intresse följde deras utveckling, där en sådan blott var möjlig. Hans gärning präglades därav, att hans ovanliga pedagogiska kapacitet förbands med en aldrig slocknande hänförelse. Skolan övertogs efter A:s död av ett bland lärarpersonalen bildat aktiebolag, vilket enligt den avlidnes önskan fortsätter verksamheten efter hans principer. Hans efterlämnade papper skola tillfalla musikaliska akademin. — Då A:s undervisningsanstalt 1911 firade sitt 25-årsjubileum, tillkännagav A., att han och hans maka genom testamente förordnat, att deras landsställe Solhaga i Villåttinge härad (Södermanland) efter båda makarnas död skall inrättas till ett vilohem för musiklärare.

Författare

C. F. Hennerberg

Tryckta arbeten

Tonsättningar: Mondscheinträume. . (C. Hauch.) (Sånger vid piano, Sthm [1910], s. 2—3; Op. 1, komp. 1869). — Impromptu, för piano. Mskr. (Op. 2). — »Gute Nacht, mein Herzl» (Em. von Geibel.) Der Gondolier. (Casimir Delavigne.) (Sånger vid piano, Sthm [1910], s. 4—11; Op. 3, komp. 1872). — Prinsessen. (Björnstjerne Björnson.) (ibid, s. 12—15; Op. 4, komp. 1875). — Marci funebre, för piano. Mskr. (Op. 5, komp. 1876). — Karl den femtes Sang i Liigkisten. (Ingemann.) (Sånger vid piano, Sthm [1910], s. 16—17; Op. 6, komp. 1876). — Bolero, för fyra händer. Mskr. (Op. 7). — Höststämning (Album för piano af sv. tonsättare, Sthm [1892], s. 7—14; Op. 8). — »Lebe wohl, lebe wohl, mein Lieb!» (L. Uhland.) In der Ferne. (L. Uhland.) (Sånger vid piano, Sthm [1910], s. 28—31; Op. 9, komp. 1878). — I Skoveh. (Chr. Winter.) Fruhlingslied. (Karl Arndt.) (ibid, s. 18—27; Op. 10, komp. 1878). — Sonat för piano. Sthm 1889 (Op. 11, komp. 187'8). — Das alte Lied. (H. Heine.) (Sånger vid piano, Sthm [1910], s. 32—33; Op. 12, komp. 1878). — Fantasie-Stuck fur Violoncelio und Piano-Forte. Mskr. (Op. 13, komp. 1881). — Skuggor och dagrar. 6 tonstycken för piano. Sthm [1886] (Op. 14; prisbelönt vid Sv. musiktidnings tävlan). — 21 skizzer. Andra samlingen smärre stycken för piano. Sthm [1899] (Op. 16). — 4 valser, för piano. Mskr. (Op. 17, komp. 1901). — Ur »Feberdigte». (Knud Hamsum.) »Denna röst är mig bittert höra .. .» (Ivar Conradson.) (Sånger vid piano, Sthm [1910], s. 34—39; Op. 18, komp. 1905, 07.) — Il malincolico. Pianostycke. Mskr. (Op. 19, komp. 1907).

Dessutom kompositioner utan opustal såsom: Trenne sånger (ord af Runeberg) vid piano. Sthm [1873]. — Polska och springdans för piano. Sthm [1876]. — Skizzen. 7 Clavierstucke. Berlin 1878. — Schwedische Tänze fur Clavier. Berlin 1881. — Humoresk (Musik för piano af sv. tonsättare, Sthm [1898], s. 6—8). — Därjämte skizzer och utkast, lämnade till musikaliska akademins bibliotek.

Utgivit: Album russe. Huit morceaux pour piano par César Cui, Alexandre Borodine et Anatole Liadow. Sthm [1892].

instruktiva verk: Pianospelets teknik. H. 1—3. Sthm [1888—94]. — Etude-Album. H. 1—2. Sthm [1893]. — Tekla Griebel, Pianoskola för barn. Kortfattad vägledning vid den första pianoundervisningen. Sv. uppl, genomsedd och delvis bearbetad. Sthm [1898]. — Stephen Heller. Etuder för piano! Progressivt ordnade och kritiskt genomsedda. Op. 45. Sthm [1899]; Op. 46. Sthm [1902]; Op. 47. Sthm [1902]; Op. 90. H. 1—2. Sthm [1902]; Op. 125. Sthm [1899].

Källor och litteratur

Källor: Egenhändig förteckn. av A. å tonsättningar med opustal (konc. bl. hans efterlämnade papper); [S. Lizell], Förteckning öfver lärare och elever . vid Richard Anderssons musikskola arbetsåret 1907—1908 samt motsvarande förteckning arbetsåren 1910— 1911 (jubileumskatalog), 1912— 1913 och 1916—1917; musikskolans undervisningsplaner; T. Norlind, Allmänt musiklexikon (1916); Sv. musiktidning, Arg. 31, 1911, s. 122; Ord och bild, Arg. 27, 1918, s. 336.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
E C Richard Andersson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5816, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. F. Hennerberg), hämtad 2024-11-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5816
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
E C Richard Andersson, urn:sbl:5816, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. F. Hennerberg), hämtad 2024-11-09.