Carl Gottfried Seuerling

Född:1727 – Tyskland (i Ortrand, Sachsen)
Död:1795-05-14 – Örebro församling, Örebro län

Skådespelare, Teaterledare


Band 32 (2003-2006), sida 103.

Meriter

Seuerling, Carl Gottfried, f 1727 i Ortrand, Sachsen (Ånsta AI:7, uppslag nr 28, ULA), d 14 maj 1795 i Örebro. Föräldrar: trol Johann Gottfried S o h h Johanna Sophia. Skådespelare o teaterledare i Tyskland, verksam som sådan i sv landsorten o i Finland från omkr 60.

G 1) 20 maj 1749 (Marks v Wurtenbergs konceptgen:er, utdöda ätter, RHA) m Maria Heidensköld, f 25 mars 1702 (Marks), dtr till kaptenen Henrik H o Gertrud v Zöge samt tidigare g m kaptenen Peter Ekman; 2) senast 1769 m skådespelerskan Margareta Lindahl (bd 23, s 198), f 4 april 1747 i Sthlm, Hedv El, d 20 febr 1820 i Hfors, dtr till skådespelaren Peter L (bd 23) o Margareta Maria Fabritz.

Biografi

Uppgifterna om S:s uppväxt och tidigare yrkesbana är få och osäkra. Med stor sannolikhet ingick han dock i en nordtysk teatertrupp som 1753 uppträdde i Lüneburg och som möjligen anfördes gemensamt av honom och Karl Friedrich Reibehand. 1754 tycks S ha varit ledare för en egen trupp som gästade Lübeck och Rostock samt året därpå möjligen även Kiel. Uppgifter om hans öden de följande åren saknas men uppenbarligen lämnade han under decenniets senare del sitt hemland för att etablera sig i Sverige. Örebro församlings dödbok uppger att han invandrade som "chirurgie studiosus", en något förbryllande uppgift som antyder att S var verksam på flera områden.

Om informationen om S:s ungdomstid är knapphändig så ger uppgifter i landsortspress, passjournaler och andra offentliga handlingar bättre besked om hans verksamhet som teaterman i Sverige. Det första säkra belägget är en notis i tidningen Göteborgska magasinet i okt 1760 som omtalar att en teatertrupp under S:s ledning är att vänta till staden. Om den då spelade på tyska, svenska eller möjligen på båda språken är en ännu (2002) inte avgjord tvistefråga. I inledningen av sin karriär tycks S ha varit lierad med teatermannen Petter Stenborg och under några år spelat på dennes privilegier. S:s sällskap uppträdde vanligen under beteckningen Swenska comoedie-trouppen, vilken även brukats av Stenborg. Längre fram knöt S kontakt med en annan av den sv landsortens teaterpionjärer, Peter Lindahl, och fick därmed möjlighet att utnyttja dennes tillstånd att ge teaterföreställningar i landsorten. Ett avtal tycks ha träffats 1768, ungefär samtidigt som S ingick ett nytt äktenskap, nu med Lindahls dotter Margareta. Paret fick sju barn.

Mellan sina turnéer hade S en fast punkt i Närke där han ägde två gårdar, Långvik i Hammars sn, vid Askersund, och från 1784 Åby i Ånstå sn, vid Örebro, där också Peter Lindahl med fru och ett antal av truppens medlemmar var bosatta från 1785. Vid sin död tio år senare ägde S också en fastighet i Örebro. Uppgifter tyder på att S:s teaterverksamhet i ekonomiskt avseende var mer framgångsrik än flertalet av hans kollegers.

S verkade som ambulerande teaterman i Sverige under drygt tre decennier och spelade under denna tid i en rad sv städer. På flera orter torde S:s föreställningar ha varit de allra första med en professionellt verksam svenskspråkig trupp. S sökte sig naturligt nog främst till de större landsortsstäderna där spelperioderna kunde sträcka sig över flera månader. I Gbg, som var rikets andra stad med ca 12 000 invånare, kan nio sejourer med säkerhet beläggas. I Norrköping och Karlskrona, som tävlade om platserna därefter, uppträdde S vid sju olika tillfällen. Högt på listan kommer också Örebro, förklarligt med hänsyn till S:s bosättning, samt Åbo och Malmö. Något eller några besök har dokumenterats i bl a Växjö, Landskrona, Lund, Linköping, Uddevalla, Kalmar, Västerås, Kristinehamn, Jönköping, Ystad, Hfors, Uppsala, Falun, Gävle, Sala, Härnösand och Karlstad. S spelade alltså främst i Syd-och Mellansverige men utsträckte vid några tillfällen sina resor i andra riktningar. Han spelade flera gånger i Gävle och åtminstone vid ett tillfälle så långt norrut som i Härnösand (1788). I likhet med andra sällskap turnerande också S i den finska delen av riket. En första turné inträffade 1767–68, hade Åbo som första anhalt och gick vidare till bl a Hfors, Borgå och Lovisa.

S:s trupp tycks ursprungligen ha rekryterats ur det vid 1750-talets slut nedlagda Lindahl-Berghultska teatersällskapet och omfattat 8-12 personer. Till dess mest kända medlemmar, några av dem senare ledare för egna sällskap, hörde Martin Nürenbach, ryktbar även som lindansare, Severin Appelqvist, Johan Anton Lindqvist, Johan Pettersson samt Johan Peter Lewenhagen, som under slutet av S:s karriär övertog ledarskapet för truppen och var hans kompanjon. S:s hustru Margareta, som hörde till sällskapets mer bemärkta aktriser, flyttade efter S:s död över till Finland där hon länge anförde ett eget teatersällskap.

Teaterverksamhet i Sverige kringskars på olika sätt av överhetens påbud och bestämmelser. Sålunda utfärdade K M:t 1759 ett förbud mot teaterföreställningar i landets universitets- och gymnasiestäder. Det tillämpades på något olika sätt på olika orter och mildrades efterhand, delvis som en följd av S:s agerande: 1778 riktade han en supplik till Gustav III, som då uppehöll sig i Lund, och erhöll ett kulturpolitiskt viktigt tillstånd att verka i de lärda städerna, med förbehållet att föreställningarna endast fick ske på kvällstid då studietimmarna kunde anses avslutade. S spelade också i Lund detta år och senare även i Uppsala.

Den Seuerlingska truppens repertoar är inte fullständigt känd men uppvisade en ansenlig bredd och innehöll såväl enklare underhållningsstycken, arlekinader, komedier och farser som litterärt avancerade skådespel med tonvikt på "höga" genrer som tragedi och sorgespel. Det lyriska dramat tycks däremot ha haft ringa utrymme, sannolikt som en följd av att truppen saknade talangfulla sångare, även om enstaka operor och sångspel kan noteras. Många av titlarna på S:s spellista är kända från de samtida Stockholmsscenerna, men han valde också pjäser efter eget huvud och svarade för en rad märkliga sv premiärer.

Bland inhemska pjäser på S:s repertoar återfinns Drottning Disa, en bearbetning av Johannes Messenius' populära skådespel från 1611, Olof v Dalins Brynhilda, Reinhold Gustaf Modées Fru Rangsjuk, Carl Envallssons Slåtter-ölet eller Krono-fogdarne samt Gustav III:s historiedrama Siri Brahe och Johan Gyllenstierna. Franska dramatiker, däribland Racine (Iphigé-nie), Moliére (Den välborne/Le bourgeo-is gentilhomme, Don Juan) och Voltaire (bl a Zaire, Merope), var förhållandevis rikt företrädda liksom även Ludvig Holberg. Av den tyska dramatiken märks bl a Gotthold Ephraim Lessings Minna v Barn-helm samt en rad verk av den omåttligt populäre och synnerligen produktive August v Kotzebue. Till de mest anmärkningsvärda av S:s sv premiärer hör Romeo och Julia som, sannolikt i en bearbetning av tysken Christian Felix Weisse, spelades i Norrköping 1776 och därmed torde vara den första Shakespeareföreställning som getts av sv skådespelare. På samma plats gav S 1784 Det menniskliga lifwet en dröm, av allt att döma en bearbetning av Calderöns La vida es sueño/Livet en dröm. Det skulle dröja ca 70 år innan något av de båda sistnämnda styckena uppfördes i huvudstaden.

Genom sina omfattande turnéer blev S känd och omtalad i vida kretsar. Ett uttryck för hans ryktbarhet är Adolf Fredrik Ristells (bd 30) tillfällesstycke Några mil ifrån Stockholm som spelades vid hovet 1787 och där S framställs som en simpel gycklare med ett löjeväckande tysk-fransk-svenskt blandspråk. S:s bombastiska spelstil och egenartade språk gav också upphov till en mängd anekdoter och vandringssägner. Många av dem kan spåras tillbaka till Didrik Gabriel Björns (bd 4) broschyr Svenska theatern (1791) där de dock betecknas som just anekdoter. Flera återkommer i Lorenzo Hammarskölds (bd 18) Anteckningar till svenska teaterns historia (1820) men har där upphöjts till historiska sanningar, vilka senare traderats och vidareutvecklats av andra författare. Anekdotfloran kring S har med all säkerhet bidragit till att skapa föreställningar om landsortsteaterns låga konstnärliga standard. Detta förhållande kan emellertid inte skymma S:s betydelse som pionjär och banbrytare för teaterverksamheten utanför huvudstaden och att han gjort insatser på vilka många senare generationer av teatermän har kunnat bygga vidare.

Författare

Dag Nordmark



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt:W Bevg, Anteckn:ar om Gbgs äldre teatrar, 1 (1896); G Dahlberg, "Till E K Maj:ts aflägsnare undersåtares nöje" (Att resa var nödvändigt: äldre sv landsortsteater, ed C Rosenqvist o D Nordmark, 1990); dens, Komediantteatern i 1600-talets Sthlm (1992); E-M v Frenckell, Comoedie directeuren C G S o dess hustru theater directeurskan Margaretha S (1953); W v Gersdorff, Geschichte des Theaters in Kiel unter den Herzogen zu Holstein-Gottorp bis 1773, 1-2 (1911-12); L Hedwall, "En öfwersigt af musiken inom Wermland": bidr till belysn:en av det sena 1700-ta-lets sv musikliv (1995); S Hirn, Teater i Viborg 1743-1870 (1970); S Larsson, En comoedie-directeur i Örebro: några biogr o kulturella uppgifter om C G S o hans familj (Samf Örebro stads- o länsbibks vänner, Meddel 14, 1947); M-L Lindkvist, Teaterfamiljen S-Lindahl o litt:en kring den (ibid, 37, 1970-71); P A v Magnus, Die Geschichte des Theaters in Luneburg biszum Ende des 18.Jahrhunderts (1961); A Norden, Norrköpings äldre teatrar: 1700-talets teatrar (1955); D Nordmark, Tiljorna vid vägen: studier i den sv landsortsteaterns hist till ca 1850 (1995); C Rosenqvist, Norrlandskustens teaterpionjärer (2003).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Gottfried Seuerling, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5881, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dag Nordmark), hämtad 2019-01-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5881
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Gottfried Seuerling, urn:sbl:5881, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dag Nordmark), hämtad 2019-01-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se