Meriter

2 Sheldon, Charles, son till S 1, f 29 sept 1665 i Gbg, d 6, begr 10 aug 1739 i Karlskrona, Amiralitetsförs. I skeppsbyggarlära hos fadern, vistades i England 85–88, i Danmark 88–89, mästerknekt (under-skeppsbyggmästare) vid Karlskrona örlogsvarv 89, skeppsbyggmästare vid hovjaktvarvet i Sthlm 30 april 90, erhöll lön som skeppsbyggmästare i Kalmar 2 april 91, skeppsbyggmästare i Karlskrona från årsskiftet 92/93. G 18 mars 1694 i Karlshamn m Eva Maria Mesterton, dp 26 juli 1673 i Sthlm, Nik, levde 1739, dtr till handlanden Jacob M (bd 25, s 430 f) o Petronella Schaey.

Biografi

S gick först i skeppsbyggarlära hos fadern, varefter han reste till England där han via faderns kontakter sökte komma i lära hos skeppsbyggmästaren John Shish vid örlogsvarvet i Deptford. Det är okänt om detta blev av men han uppehöll sig i England ännu 1688. I slutet av detta år kom han till fadern i Danmark men kort därefter trädde han i sv tjänst och var 1689 mästerknekt under brodern Francis John S (ovan) i Karlskrona. S:s verksamhet i Sverige under de följande åren är outredd men sannolikt har han främst stått till flottans förfogande i Karlskrona, kanske med sikte på att bli skeppsbyggmästare i Gbg. Vid broderns plötsliga död i dec 1692 var S, trots sin ungdom, den bäst utbildade skeppsbyggmästare som fanns tillgänglig, och han utsågs snabbt till efterträdare. Bröderna har i hög grad åtnjutit amiralgeneralen H Wachtmeisters förtroende vilket torde ha varit huvudförutsättningen för att två så unga män fick de ledande tekniska befattningarna i flottan.

Från tidigt 1690-tal och till enväldets slut var flottans byggnadsverksamhet av större fartyg koncentrerad till Karlskrona där även huvudflottan reparerades och underhölls. S hade den tekniska ledningen av denna verksamhet. Eftersom motsvarande aktiviteter i de största europeiska flottorna var fördelade på flera varv var omfattningen av S:s ansvarsområde en av sin tids största tekniska och industriella verksamheter. Från 1693 till 1709 byggdes under hans ledning 19 linjeskepp, 13 fregatter, 4 bombfartyg, 9 brigantiner samt flera mindre fartyg samtidigt som en flotta med 35 å 40 linjeskepp underhålls i stridsdugligt skick. Effektiviteten i denna verksamhet var hög. Hela flottan kunde snabbt mobiliseras när Sverige anfölls 1700, en internationellt sett utomordentlig prestation. Under Stora nordiska krigets första skede, till 1709, upprätthölls flottans styrka genom nybyggnader och underhåll, samtidigt som betydande resurser användes för att hålla kontroll över Östersjön med mindre örlogsfartyg i kryssartjänst och en blockadstyrka mot den växande ryska närvaron i Finska viken.

Den senare delen av kriget, 1709–21, var maritimt präglad och den sv flottan var i kontinuerlig tjänst samtidigt som resurserna för dess vidmakthållande var otillräckliga. Endast ett fåtal nya fartyg byggdes i Karlskrona och skeppsbyggeriet försvårades av hög dödlighet bland timmermännen under pestepidemien i början av 1710-talet. Flottan måste därför söka utnyttja existerande fartyg till det yttersta. Det visade sig att de av S byggda skeppen hade lång effektiv livslängd och att de kunde hållas tjänstedugliga med små reparationsinsatser. Engelskt skeppsbyggeri hade redan under 1600-talet utmärkt sig genom att producera skepp med lång livslängd. Under S drevs detta längre än någon annanstans under de seglande flottornas epok. Hans linjeskepp var tjänstedugliga i 30–45 år efter det att de byggts utan att ha behövt genomgå en förnyande reparation. Med en sådan förlängdes livet på nio av hans linjeskepp till mellan 60 och 80 år. Den höga åldern på många sv linjeskepp under frihetstiden berodde inte, som ofta antagits, på att åldriga skepp hölls flytande för syns skull utan på att det sheldonska skeppsbyggeriet resulterade i fartyg med extremt lång effektiv livslängd. De metoder som kom till användning för att uppnå detta resultat har blivit föga studerade.

Som skeppsbyggmästare hade S även det tekniska ansvaret för varvets utbyggande med stapelbäddar, broar, mastkran och olika anläggningar för fartygens underhåll. Han föreslog 1703, efter en studieresa utomlands, anläggningen av en docka för fartygsreparationer. Dockor fanns främst i England där tidvattnet gjorde det lätt att tömma och fylla dem. S samarbetade med Christopher Polhem (bd 29) för att finna en sv modell. Efter Karl XII:s hemkomst ställdes 1716 betydande medel till förfogande på grund av kungens intresse av att snabbt kunna reparera existerande skepp för fortsatt krig. Dockan blev emellertid inte färdig förrän 1724 med ett av S konstruerat pumpverk och det visade sig då att den fungerade väl. Den blev under 1700-talet centrum för flottans reparationsarbeten.

Under S:s långa verksamhetstid sökte amiralerna och statsledningen få bättre kontroll över flottans tekniska verksamhet. Efterhand märktes en tilltagande kritik av hans fartyg, och från 1710 fick andra skeppsbyggmästare, främst William Smitt, förtroendet att bygga efter egna konstruktioner. Från 1720-talet förändrades arbetsvillkoren i riktning mot ökad formalisering av de tekniska beslutsprocesserna, som de styrande ständerna dessutom ofta ingrep i. Fartygsbyggande föregicks av utredningar och skeppsbyggmästarna måste överlämna kopior av de ritningar de byggde efter till Amiralitetskollegiet (grunden för arkivserien Marinens ritningar, KrA). S fick därvid finna sig i att hans fartygsförslag jämfördes med andra, yngre konstruktörers förslag. Några större konflikter dem emellan uppstod emellertid inte och S hade i flera fall lärt upp de yngre kollegorna.

Den sv flottan var vid krigsslutet 1721 i stort behov av förnyelse. Till 1739 byggdes endast ett nytt linjeskepp i Karlskrona enligt S:s ritningar, men nio äldre skepp genomgick omfattande reparationer som markant förlängde deras tjänstetid. Fyra linjeskepp sjösattes även efter hans ritningar i Sthlm 1734–45. Två av dessa byggdes av kostnadsskäl efter ca 30 år gamla ritningar, trots att S under 1720-talet utvecklat förbättrade konstruktioner. Detta visar att den tekniska konservatism som ofta anses känneteckna frihetstidens flotta berodde mer på politiska beslut än brist på förnyelse hos släkten S. Så sent som 1746 sjösattes ett av S ritat linjeskepp, och eftersom detta höggs upp först 1816 har skepp enligt S:s konstruktion varit i tjänst i 123 år (1693–1816). Detta överträffas inte av någon annan konstruktör av seglande örlogsfartyg.

Under de sista åren av sitt liv var S sjuklig och måste efter ett olycksfall bli buren omkring på varvet. Han fick i tilltagande grad hjälp av yngste sonen Gilbert S (S 3) som vid S:s död fick ta över det som i realiteten fortfarande i mycket var ett familjeföretag i sjömilitär teknik inom flottans ram.

Författare

Jan Glete

Arkivuppgifter

Brev från S i RA (bl a i M 1754).

Källor och litteratur

Källor o litt ( utom a a:n under släktart:s Källor o litt, Allmänt, även): L O Berg, Karolinsk flotta (Forum na-vale 1970); J Glete, Den sv linjeflottan 1721-1860 (ibid 1990); dens, En styrka mest på papperet? Historiografiska synpunkter på 1700-talets sv linjeflotta (Studier i modern hist tillägn Jarl Torbacke den 18 aug 1990, 1990); D G Harris, C S and the Baltic's first dry dock (Marinmuseums årsb 2000); J Häggman, Studier i frihetstidens försvarspolitik: ett bidr till Sveriges inre hist 1721-1727 (1922).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Charles Sheldon, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5885, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete), hämtad 2024-04-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5885
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Charles Sheldon, urn:sbl:5885, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete), hämtad 2024-04-17.