Meriter

Silvius, David, f 10 dec 1663 (v Schantz' geneal:er, RHA), d 6 okt 1732 (v Schantz; bet för ringn 10 okt i Sthlm, Klara). Föräldrar: lagmannen o translator regius Johan Sylvius och Ingeborg Hinman. Inskr vid UU 8 nov 77, auskultant i Svea hovrätt 5 febr 90, notarie i Kammarrevisionen 12 sept 94, sekr i Kommerskoll 23 febr 10, deltog i riksdagarna 19–26/27 (led av deput ang riddarhusordn 20–23, SU 23, ecklesiastikdeput 23–26/27, urskiljn:deput 26/27, ekon- o kommersedeput 26/27), kommerseråds titel 20 juni 19, ord kommerseråd 17 dec 20, led av rannsakmkommissionen ang de religiösa sammankomsterna i Sickla okt 23-26, av 1724 års statskommission okt 23, av kommissionen för överseende av politi- o brandordn:en maj 24. Polit förf.

G 27 nov (Marks v Wurtembergs geneal:er, utdöda ätter, RHA) 1704 (v Schantz) m Sofia Helding, dp 5 febr 1688 i Sthlm, Hedv El, d 14 juli (Marks), begr 16 juli 1751 där, Jak o Joh, dtr till upphandlingskommissarien Samuel H o Ingrid Persdtr Pikehielm.

Biografi

S blev student i Uppsala 1677; inget är känt om hans studier. Han gjorde emellertid utrikes resor och blev med tiden en lärd man att döma av förteckningen över böckerna i hans bibliotek. Han innehade lägre tjänster i ämbetsverken innan han blev sekreterare i Kommerskollegium 1710. Han slutade som kommerseråd och var under 1720-talet bl a medlem av flera kommissioner. Han deltog också i det utskott som utarbetade riksdagsordningen 1723.

S kan betecknas som ideolog för den tidiga frihetstidens Sverige. I två viktiga skrifter motiverade han de politiska och religiösa strävandena hos de ledande kretsarna i landet efter Karl XII:s död och enväldets och stormaktsväldets fall. Mest påtaglig var hans ideologiska roll i politiken. I Påminnelser angående successionsrättigheten i Sveriges rike, samt det så kallade souveraine väldet, färdigskriven i jan 1719 och tryckt året därpå, rättfärdigade han den ordning som inträtt sedan Karl XII:s syster Ulrika Eleonora blivit drottning och uppgivit den k envåldsmakten. Att drottningen bestigit tronen berodde enligt S inte på en patrimoniell successionsrätt, d v s att hennes företrädare bestämt att hans rike och krona skulle gå till henne och hennes arvingar, som om de hade varit hans privata egendom. I stället hade drottningen fått tronen i enlighet med en lagbunden successionsrätt som ytterst var grundad i "nationens vilja och förordning". I det läge som uppstått efter Karl XII:s död hade ständerna utövat sin urgamla rätt att å en fri nations vägnar utse regenten. Bakom denna uppfattning, som i praktiken innebar att drottningen inte ägde någon arvsrätt alls, låg en naturrättslig teori där staten och statsmakten var resultaten av fördrag mellan först individerna som bildade staterna och sedan undersåtarna och regenten. S argumenterade kraftfullt mot de teokratiska idéer som var naturrättens motsats och som hade använts för att legitimera det störtade enväldet. Han förnekade att kungen hade sin makt direkt av Gud och att det omstridda bibelstället i första Samuelsbokens 8:e kapitel gav en normativ beskrivning av vad konungar har rätt att göra; i själva verket handlade det om hur despotiska kungar brukar bära sig åt.

I en anda som skulle bli tongivande under frihetstiden kritiserade S också militarismen under den forna regimen: Handel och industri förtvinar under enväldigt styre, en stats styrka består i att den har "en myckenhet förmögna och arbetsamma undersåtar", inte i stora territorier. Till denna prioritering av den ekonomiska styrkan knöt S den politiska friheten genom att jämföra med Rom: det romerska riket förföll när republiken ersattes av kejsardömet. Den krigsmakt som kejsar Augustus och hans efterträdare gjorde till grundpelare i sin makt banade vägen för rikets undergång.

S:s Påminnelser avspeglar tillfälliga maktintressen och taktiska överväganden i situationen efter enväldets fall, men de uttrycker också principiella resonemang grundade i samtidens politiska teorier. S var beläst, bekant med naturrätten men också med kalvinistiska idéer om individens rättigheter och med engelska politiska förhållanden. Hans Påminnelser är märkliga därför att de i en större sammanhängande argumentering för första gången på sv språket formulerar centrala begrepp i det moderna politiska tänkandet: stat, nation, folk, "ägande rättighet", "frihet till sin person", "nationens välfärd", despotisk, suveränitet.

S:s andra betydande skrift var Oförgripeligit betenckande angående ett öfer-consistorii inrättande i Sveriges ryke, författad i mitten av 1720-talet. Den handlade om kyrkopolitik och förfäktade inte på samma sätt som Påminnelser ett segrande alternativ men uttryckte ändå viktiga och långsiktigt verkande tendenser. S var påverkad av den pietistiska riktningen inom lutherdomen. I kyrkopolitiken innebar det att han företrädde en lekmannaorienterad, anti-hierarkisk kyrkosyn i överensstämmelse med den lutherska läran om det allmänna prästadömet. I princip kunde varje sann kristen förkunna ordet, även om man uppdragit åt somliga att bli experter på att göra det. Dessa professionella lärare – prästerna – hade sitt uppdrag av församlingen, inte av Gud, och de representerade inte församlingen inför Gud, såsom prästerna tänktes göra enligt katolsk och ibland också vissa protestanters uppfattning utan var blott församlingens tjänare. Handpåläggning, apostolisk succession och annat som traditionellt markerade prästernas särställning var egentligen onödiga ting.

En följd av denna kyrkouppfattning var att den världsliga överheten gavs ett vidsträckt inflytande över kyrkan. Den "utvärtes kyrkan", kyrkan som institution, var helt underställd överhetens inspektion. Även lärofrågorna, som tillhörde den inre, andliga kyrkans sfär, var en angelägenhet för hela den kristna församlingen, inbegripandes såväl överheten som det övriga folket. Därigenom var också sagt att den världsliga makten måste ha uppsikt över de teologiska lärofrågorna. Det betydde inte att S var religiöst likgiltig och i statens intresse ville sekularisera kyrkliga maktbefogenheter. Tvärtom önskade han reformera kyrkan och det religiösa livet genom bl a förbättrad prästutbildning och för- bättrade lönevillkor för det lägre prästerskapet. Måltavlan var biskoparna och den kyrkliga maktapparaten. Religiös reform gick, såsom ofta varit fallet i den lutherska historien, hand i hand med sekularisering.

För att genomföra sitt program ville S inrätta ett "över-konsistorium" där representanter för den världsliga makten tillsammans med kyrkomännen skulle avgöra kyrkliga frågor. Tanken var inte ny utan hade lanserats redan av Gustav II Adolf men på grund av prästerligt motstånd aldrig realiserats. Så skedde inte heller nu. S:s politiska idéer var mer framgångsrika än hans religiösa, men båda är tidstypiska uttryck för den tidiga frihetstidens sv samhälle. Gemensam för hans syn på stat och kyrka är den så till vida demokratiska ansatsen, att båda institutionerna formeras nedifrån av individerna och att de styrande har sitt mandat av dem de styr respektive undervisar. Principen var viktig, även om den inte formulerades på något radikalt sätt. S kunde acceptera att kungen indirekt sades ha sin makt av Gud, även om det skedde genom folkets förmedling, likaså att prästerna omtalades som insatta av Gud, även om de bara var det medelbart och genom församlingens kallelse.

Författare

Bo Lindberg

Arkivuppgifter

Brev från S i RA (bl a till R H v Fersen).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Påminnelser angående successions--rättigheten i Sveriges rike, samt det så kallade souve-raine väldet, upsatte i Januari månad 1719. Sthlm 1720. (40) s. [Undert; 2 varianter.] Overs: Anzeige und Vorstellung betreffend die Successions-Gerech-tigkeit im Reiche Schweden, und die so genannte sou-veraine Beherrschungs-Macht aufgesetzet im Januarii-Monath 1719 ... (Historische und grundliche Nach-richt von dem Rechte der Succession in dem König-reiche Schweden, was es mit demselben von uhralten Zeiten bis auf die neueste nach dem Tode Caroli XII. erfolgte Veränderung vor eine Bewandnis gehabt Leipzig 1721, fol, s 21-36). - Oförgripeligit betenck-ande, angående ett öfer-consistorii inrättande i Sveriges ryke. U o [Reval?] 1730.101 s. [Anon; 19/10 1726 inlämnat till ecklesiastikdeputationen i hskr, undert.]

Översatt: T Mun, Engeland skatt-kammare genom den utländske handelen; som utvisar hvilka vetenskaper, äro nödige för en köpman, jämte handelens grund, vård, rätta drift och nytta Sthlm 1745, (8), 102 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: S Gerentz, Kommerskoll o näringslivet (1951); Kommerskoll; F Lagerroth, Frihetstidens för-fattn (1915); E Linderholm, Sven Rosén o hans insats i frihetstidens radikala pietism (1911); C E Norrman, Prästerskapet o det karolinska enväldet (1948); SMoK; L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII;s död (1953).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
David Silvius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5949, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lindberg), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5949
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
David Silvius, urn:sbl:5949, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lindberg), hämtad 2024-04-25.