J G Emil Sjögren

Född:1853-06-16 – Klara församling, Stockholms län
Död:1918-03-01 – Johannes församling (Knivsta församling, Uppsala län)

Kompositör


Band 32 (2003-2006), sida 350.

Meriter

Sjögren, Johan Gustaf Emil, f 16 juni 1853 i Sthlm, Klara, d 1 mars 1918 i Sthlm, Joh (enl db för Knivsta, Sth). Föräldrar: klädeshandlaren Johan Gustaf S o Christina Catharina Lifgren. Elev vid Nya elementarskolan, Sthlm, 64–68, vid Musikkonservatoriet vt 69, avgångsex där 16 dec 74, biträde i Isidor Dannströms (bd 10) pianomagasin 70-83, allt i Sthlm, studier i Berlin 79-80, vik organist i Klara kyrka, Sthlm, organist i Franska reformerta kyrkan 81, 83 o 86–87, lär vid Richard Anderssons (bd 1) musikskola 86-88, tf organist i Johannes kyrka våren 90, erhöll behörighet att söka o inneha organistbefattn 26 sept 90, ord organist i Johannes kyrka från 91, allt i Sthlm. Tonsättare. – LMA 92.

G 22 dec 1897 i Malmö, S:t Petri (enl vb för Sthlm, Hedv El), m Berta Elisabet Dahlman, f 29 nov 1866 där, Kat, d 24 april 1967 i Paris, dtr till kartografen Carl Edvard D (bd 9) o musiklärarinnan Johanna (Hanna) Aurora Elisabet Tingvall.

Biografi

Emil S härstammade på faderns sida från Kalmar, där farfadern varit skräddarmästare, och från Norrköping och Värmland på moderns. Någon musikalisk ådra har inte kunnat konstateras i S:s närmaste familj; däremot har fadern beskrivits som en mycket estetiskt sinnad person.

S blev faderlös vid tio års ålder. Hans mor drev därefter ett pensionat på Drottninggatan i Sthlm, som också blev S:s hem ända till moderns död drygt tre decennier senare. S var som barn sjuklig. Hans tidiga miljö präglades av en krets av kvinnor som han fick ett mycket nära förhållande till: modern, mormodern, deras ogifta väninna Maria Palmqvist, och senare den hos modern inackorderade Hilda Klein. Den sistnämnda stod han som ung i ett svärmiskt vänskapsförhållande till, avspeglat i bevarade brev, och hon stödde och intresserade sig för hans tidiga musikskapande. S:s skolgång blev kort och inte särskilt framgångsrik - detta trots att han hade "läshuvud" och hela livet läste mycket.

Efter mer anspråkslösa pianolektioner för fröknarna Kindstrand och Braunstein fick S i tonåren musikdirektören Ludvig Ohlson som pianolärare, och därmed någon som förmådde se hans potential och kunde hjälpa till att utveckla den. Ohlson var organist och musikhandlare och han ville gärna föra in S på båda dessa verksamhetsområden. S sökte följaktligen in till musikkonservatoriets organistklass och blev vid ungefär samma tid anställd som biträde i Ludvig Ohlsons och Isidor Dannströms pianoaffär, ett arbete som han fortsatte med till 30 års ålder. För denna födkrok, som bl a bestod i pianostämning, kände han enligt eget och andras vittnesbörd aldrig någon större entusiasm.

S bildade med två av sina studiekamrater på konservatoriet en oskiljaktig kamrattrio: pianisten Richard Andersson och operasångaren Johannes Elmblad (bd 13). Andersson kom senare att grunda en välrenommerad musikskola i Sthlm, och Elmblad befann sig vid denna tid i början av en stor internationell sångarkarriär, där Wagnerroller blev särskilt viktiga. S skrev en rad sånger för basröst tillägnade Elmblad under 1870- och 80-talen. Båda dessa vänner var dynamiska och nyskapande, och på olika sätt kom de att bidra till höjandet av det sv musiklivets nivå. Närheten till dem säger också något om den unge S:s attityd och ambitioner som musiker. Till de radikala i hans vänkrets hörde också målareopponenternas ledare, Ernst Josephson (bd 20), som även under sin långa sjukdomsperiod upprätthöll vänskapen med S.

S var framgångsrik i sina konservatoriestudier och fick goda vitsord. Han undervisades av bl a Gustaf Mankell (bd 25), orgel, Hermann Berens (bd 3), harmonilära och musikteori, samt Oscar Bolander (bd 5) och Hilda Thegerström, piano. Det var under dessa studieår som S började komponera, till en början solosånger och pianostycken. Redan som 19-åring skrev han några av de sånger som senare skulle göra honom berömd. Hans opus 1, Fyra dikter av Henrik Ibsen och Björnstjerne Björnson, trycktes 1876.

S kunde tack vare ekonomiskt stöd från Ohlson och Dannström studera vidare i Berlin läsåret 1879-80. Han tog där lektioner i kontrapunkt för Friedrich Kiel - tidigare Richard Anderssons lärare - som stilistiskt stod Brahms nära, och i orgelspel för August Haupt. Kiel uppskattade S så mycket att han undervisade honom gratis. S skaffade sig här en kontrapunktisk skicklighet som fortsättningsvis kom till uttryck i en del av hans orgelmusik, men som i övrigt är väsensskild från hans stämningsinriktade tonkonst.

Berlinperioden innebar en viktig skolning för S och blev inledningen till ett dynamiskt och på många sätt framgångsrikt 1880-tal. Dock inte på det yrkesmässiga planet: S blev förbigången vid tillsättandet av de båda tjänster som blivit lediga efter hans lärare Mankells frånfälle, orgellärartjänsten vid konservatoriet och organisttjänsten i Jakobs kyrka. Han upprätthöll emellertid periodvis organisttjänsten i Franska reformerta kyrkan; 1883 beslöt han att överge arbetet i musikaffären och livnära sig som musiker. 1880 vann han Musikaliska konstföreningens pris för sina Sju sånger ur Drachmanns Tannhäuser, komponerade några år tidigare, och 1883 belönades pianosamlingen Erotikon med ett pris vid en skandinavisk kompositionstävling i Khvn. Under 1880-talet tillkom också inspirerade sångcykler som Sieben spanische Lieder, Fyra dikter av Ernst von der Recke, Sechs Lieder aus Julius Wolffs Tannhäuser och Dikter af J P Jacobsen. Intresset för den norska lyriken som kom till uttryck i opus 1 hade nu flyttats över till den danska, och S kunde här tillföra den sv solosången ett personligt stämningsmåleri som stod i nära samklang med den lyrik han tonsatte.

1883 inledde S en lång och omfattande resa, med ekonomisk hjälp av en mecenat, stockholmsfabrikören Carl Bodach. Det första målet var Khvn. Där knöt han kontakter med bl a musikförläggaren Henrik Hennings, tonsättarna Fritz Schousboe och Peder Erasmus Lange-Muller, och författarna Ernst von der Recke och Holger Drachmann, vars dikter han hade tonsatt redan tidigare. Lange-Muller blev snart en av S:s nära vänner, och de två fortsatte tillsammans resan söderut. Våren och sommaren 1884 tillbringade de i Wien och i den italienska alpidyllen Merano, vintern i München. I mars 1885 for de vidare till Paris, där S stannade till sommaren; därefter bodde han som gäst hos Lange-Muller utanför Khvn. Efter ett kort uppehåll i Sthlm hösten s å reste S åter till Berlin, nu med hjälp av ett statsstipendium, och vistades där till följande vår.

Under tiden i Wien skall S ha studerat instrumentation för Hermann Grädener, men till största delen handlade det under dessa tre utlandsår inte om fortbildning i trängre mening utan om att få impulser och att komponera. En av de kontakter S fick under utlandsvistelsen var med Peters förlag i Leipzig, som därigenom 1886 kom att ge ut hans första violinsonat. Han träffade också violinisten Tor Aulin (bd 2), som då studerade i Berlin och som blev en viktig samarbetspartner för honom under många år. S färdigställde under månaderna i Paris den första violinsonaten. Den tillägnades och uruppfördes av Emile Sauret, verksam i Berlin och lärare till Aulin. Den senare framförde därefter verket tillsammans med S många gånger. Med denna sonat och ännu mer med violinsonat nr 2, "e-mollsonaten", tillägnad Aulin, vann S uppmärksamhet. Den andra sonaten spelades med stor framgång vid den nordiska musikfesten i Khvn på våren 1888, där den väckte entusiasm bland tonsättarkolleger-na, som inkluderade Edvard Grieg. S framstod här som den sv musikens stora löfte.

S, som efter avhoppet från musikhandeln hade ekonomiska bekymmer, innehade ett par år en lärartjänst vid Richard Anderssons musikskola, där Wilhelm Stenhammar hörde till hans kompositionselever. En tillfällig hjälp fick han kanske också genom att under våren 1889 verka som musikkritiker i DN. Han skrev de anonyma recensionerna tillsammans med Clary Magnusson, hustru till den konstnärligt sinnade affärsmannen August Magnusson (bd 24) och värdinna för omtalade kammarmusikaftnar i parets hem, där S, Aulin, Stenhammar och andra medverkade. Denna familj var typisk för de kulturella, högborgerliga kretsar som blev en väsentlig del av S:s vänkrets. För S viktiga miljöer fanns också hos författaren Birger Mörner (bd 26) och hans hustru, sångerskan Ebeth (Brink) Mörner (bd 26, s 349), och hos Uppsalaparet Carl Rupert och Helena Nyblom (båda bd 27). Vid salonger i dessa hem uppfördes många av S:s verk för första gången, inför en publik av musiker, författare och konstnärer, ibland i konstnärligt samarbete med värdfolket: S tonsatte dikter av Helena Nyblom och Birger Mörner. S fick säkert materiellt stöd från en del av dessa vänner. Han var överhuvudtaget en person som många var beredda att "hjälpa fram". Den främsta orsaken härtill var förmodligen hans rika begåvning, i kombination med en opraktisk läggning och en omvittnat älskvärd och humoristisk framtoning.

1890 blev S utsedd till kontrollant av den orgel som skulle installeras i den nybyggda S:t Johannes kyrka i Sthlm, och följande år fick han tjänsten som kyrkans organist, en befattning som han behöll livet ut. Till invigningen av kyrkan 1890 komponerade han en kantat, ett av hans få kyrkomusikaliska vokalverk och också ett av de få som överskrider det lilla formatet. S planerade under olika tider verk i större format, bl a en pianokonsert och en opera, men övergav dessa projekt och höll sig - med undantag för sonaterna och orgelmusiken - till de intima formerna: solosången, pianostycket.

I och med anställningen i S:t Johannes kyrka hade S för första gången en mer betydande fast tjänst som musiker. Han fick assistans i denna tjänst av Otto Olsson (bd 28), för vilken han blev en betydelsefull vän och musikalisk mentor. S var en framstående improvisatör, och de postludier han fantiserade fram vid aftonsången i kyrkan drog till sig en stor publik av musikmänniskor. Under denna tid vann också S:s musik allmänt allt större popularitet. Ingen yngre sv tonsättare hade såsom han "trängt in i svenska hem", skrev musikkritikern Karl Valentin 1898. Både Strindberg och Heidenstam kontaktade honom vid ungefär samma tid för samarbete.

Trots denna positiva utveckling var början av 1890-talet S:s kanske svåraste period, mycket på grund av den plågsamma psoriasis som han bara fann tillfällig bot för genom olika kostsamma och tidskrävande kurer. Enligt uppgift skall han ha varit "nära döden" under denna tid. Han komponerade inte heller mycket jämfört med tidigare år. Hans situation förvärrades av moderns död 1895, som medförde att hans hem skingrades. Två år senare fick hans liv dock en fastare form genom giftermålet med Berta Dahlman, en tidigare elev till S. Paret bosatte sig på Östermalm i Sthlm. I och med äktenskapet blev han i viss mån avskuren från det umgänge i musiker- och konstnärskretsar som hade varit en del av hans kreativa liv men som också var förknippat med ett ymnigt alkoholbruk. Paret S sökte sig 1904 från Sthlm. Efter att ha hyrt en bostad vid Malmsjö gård i Södermanland och 1907 en bostad på Skogshöjds sanatorium nära Södertälje skaffade de 1910 ett eget hem, Villa Ovansjö i Knivsta.

Berta S var intresserad av franska språket, och hon understödde av allt att döma ett franskt intresse som S hade med sig sedan tidigare, redan före sitt eget Parisbesök 1885. Som organist anses han ha bidragit till att introducera den nya franska orgelmusiken i Sthlm, och under sina studier i Berlin hade han med intresse lyssnat till Saint-Saëns' musik, dirigerad av tonsättaren. Bizets Carmen hörde till hans tidiga starka upplevelser. För den skönlitterärt intresserade S tycks samtida franska författare ha spelat en viss roll, bl a Daudet och Flaubert. Hans eget populäraste verk, e-mollsonaten, spelades flera gånger i Paris under 1890-talet.

Våren 1901 for paret S tillsammans till den franska huvudstaden för första gången. Det blev inledningen till en följd av årliga Parisresor fram till 1914, med en lucka för perioden 1905-06.1 allmänhet varade besöken några månader på våren, men i två fall hela säsonger: 1903-04 och 1909-10. Ett skäl till dessa resor var att bättre lära känna den nya franska musiken - bl a ville S 1901 ta lektioner för tonsättaren och pedagogen Vincent d' Indy, något som dock aldrig blev av, och han for dit 1903 för att ta del av Debussys opera Pelléas et Mélisande.

Ett annat, och kanske viktigare, skäl för resorna var att lansera S:s musik i Paris. Det manande exemplet var Edvard Grieg, som nått stor popularitet i Frankrike under 1890-talet. Främjandet av S:s sak blev något av en nationell angelägenhet för de sv musiker som uppehöll sig i Paris. Även många musiker av andra nationaliteter medverkade, ofta utan att ta betalt. En lång rad konserter anordnades som var helt ägnade S:s musik - 13 stycken under tiden 1901–14 - och i den första av dem, som ägde rum i maj 1901, deltog en ung och framgångsrik violinist, Jacques Thibaud. Den andre internationellt kände violinisten som medverkade, och som allmänt tycks ha engagerat sig mer än Thibaud för S:s musik, var rumänen George Enescu. Ytterligare en musiker av världsklass, organisten Alexandre Guilmant, deltog i lanserandet av S. Några av dessa konserter arrangerades i stora, etablerade konsertsalar som Salle Pleyel och Salle Gaveau, men de flesta hölls i blygsammare lokaler och ibland i privata salonger. Som utländsk lansering av en sv tonsättare har detta inget motstycke. Förutom dessa satsningar hade paret S själva regelbundet musikalisk salong i sin pensionatslägenhet.

Allt detta hade sin effekt. S:s musik nådde visserligen aldrig någon ställning liknande Griegs i Frankrike, men den fick ett gensvar från det franska musiklivet, och hans verk togs upp även på konserter utan någon sv anknytning. S nämndes ibland i fransk press som någon man borde känna till, och hans violinsonater ingick i många parisiska violinisters repertoar. Till de franska musikmänniskor som satte S:s musik mycket högt hörde musikforskaren André Pirro. Den blev även uppmärksammad i andra länder: den fjärde violinsonaten gavs t ex ut i Breitkopf & Härtels Volks-ausgabe både i Tyskland och Frankrike.

S:s koppling till Frankrike har givit honom ett rykte som franskinfluerad. Inte minst uttrycktes denna åsikt om S av Peterson-Berger, som själv var fientligt inställd till inflytandet från Frankrike på sv musik. Stilistiskt var S självständig och inriktad på förnyelse och därför också intresserad av den samtida franska musiken, t ex Franck, Fauré och Debussy. Ibland rör sig hans musik nära dessas, utan att därför frångå sin egenart och sin romantiska grund. Någon renodlad frankofil tycks S aldrig ha blivit, varken som människa eller musiker, och när de franska tonsättarnas landvinningar någon gång diskuterades bland hans kolleger skall han ha kommenterat: "Bach är lika modern!"

Den betydelse S tillmättes i det sv kulturetablissemanget illustreras av hur hans minne hanterades efter bortgången 1918. Nathan Söderblom talade känslofullt vid S:s begravning, Hugo Alfvén komponerade orkesterstycket Elégie vid Emil Sjögrens bår, och vid planeringen av hans gravvård utarbetade vännen Carl Milles (bd 25) för första gången sitt Orfeus-motiv, som dock aldrig blev realiserat där. S:s minne och ambitionen att förankra hans musik i Frankrike vårdades av hans änka Berta S, som från slutet av 1920-talet levde i Paris. Hon donerade 1929 S:s arbetsrum till NordM, översatte systematiskt alla S:s sånger till franska och bidrog till att driva igenom att dessa och violinsonaterna så småningom publicerades i samlade sv utgåvor.

Författare

Anders Edling med bidr av Ingrid Lindgren (kompositioner)



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Handlingar efter S i Statens musiksaml:ar (Statens musikbibi o Musikmuseet: musikalier, ms, korrespondens, konsertprogram o klipp), KB (korrespondens), NordM (bibi, musikalier, ms o korrespondens) o i UUB (musikalier). - Brev från S i GUB, KB (bl a till H Molander) o UUB.

Tryckta arbeten

Kompositioner: Sånger för en röst o piano: Holcler du af mig (B Bj0rnson), ms 1873, 1884; Det förste M0des S0dme (dens), ms 1873, 1888; Fyra dikter (H Ibsen, Bj0rnson), op 1, 1876; Det d0ende Born (H C Ander-sen), ms 1876; Jag beder dig ej om rosen pä ditt bröst (V Bergs0e), ms 1876; I de sidste 0ieblikke, ms 1876, 1892; Tag emod Kransen (Bjgrnson), ms 1876, 1898; Tre sånger för basröst (Ibsen, [H] Montgomery-Ce-derhjelm, [G G (Lord)] Byron), op 2, 1877; Den eviga sommaren (Z Topelius), 1878; Kom tillbaka (B E Malmström), 1879; Bryllopsvise (Björnson), ms 1879; Sju sånger ur Tannhäuser (H Drachmann), ms 1878, op 3, 1880; 7 spanska sånger (E Geibel o P Heyse - H Molander, ur Spanisches Liederbuch), op 6, 1881; SlafVens dröm (H W Longfellow), op 8, 1883; Contra-bandieren (spansk sång), ms 1882, op 9, 1883; Vug o Vove (Drachmann), 1883; Aftonstjernan (Longfellow), ms 1879,1884; Fyra dikter (E v d Recke), ms delvis 1882, op 11, 1884; Sechs Lieder aus J Wolffs Tannhäuser, op 12, 1884; Fire Digte (v d Recke), op 13, 1884; Das Mädchen im Raadboot, Dalecarlia-Lied (Oscar Fredrik), ms 1884; Fortunios visa (A de Musset - H Molander), 1885; Ich ging in der Sommernacht ganz allein (Avd Passer), ms 1885, opus posth, 1951; An Eine, ffinf Lieder (F W Weber, N Lenau, T Storm, J Winter, H Heine), op 16, 1886; Ro, ro, ögonsten (A [T] Gellerstedt), 1886; Så far då väl! (T Moore - K A Melin), 1886; Dikter af J P Jacobsen, op 22, 1887; O säg du enda kära, romans (Moore - Melin), 1887; Det komma skall en sorgens tid (Moore - Melin), 1887; Dryckesvisa (T Souchay - Molander) [ur Bacchanal f soli, kör o ork ... op 7], ms 1881, 1887; Ditt milda ögas frid (K Groth - Molander), ms 1885, 1887; Prinsessen (Bj0rnson), ms 1884,1887; De vare elleve Sven-de (Drachmann), 1888; Ur Sulima (dens), 1888; Romans: Min tankes tanke (Andersen) [version 1 ], ms ca 1889; Der Vogt von Tenneberg (J V v Scheffel), op 25, 1890; Sommarens sista ros (Moore - Melin), 1890; I drömmen du är mig nära (efter danskan av T Hedberg), 1890; Falks sång (Ibsen - Molander), ms 1889, 1890; Den långa dagen (J L Runeberg), 1891; Molnet (V v Heidenstam), 1892; Fyra nya sånger (Jacobsen - A Jäderin, E Fredin, Byron, sång från Livland), ms delvis 1887 o 1890, 1892; Pågen (Jacobsen), 1892; Silkesko over gylden La;st (dens), 1892; Julens alla vackra klockor ringen! (D Fallström), 1892; Liten knopp, moders hopp ([A] T Lind), 1893; Svea (F Holmgren), 1893; Serenata (H Nyblom), 1894; Säg om all naturen har sin fägring mist (V B:son Lind), 1895; Den afunds-värde (v Heidenstam), 1895; Solskyar (VB:son Lind), 1895; Hvem staar der for Borgen? (Drachmann), 1895; Romans (Pris-sång): Min tankes tanke (Andersen) [version 2], 1895; Liten prins i vaggan (Hedberg), 1896; Lad Vaaren komme, mens den vil (Jacobsen), 1896; Fem sånger ur skådespelet Biltog (E Fredin), ms 1888, 1898; Tre sånger (Malmström, Topeli-us, Longfellow), ms 1876 o ca 1887-88,1898; Hur lätt bli människornas kinder heta! (v Heidenstam), 1899; Balladen om fru Slöje (B Mörner), 1899; Offene Arme und pochende Brust (Wolff, ur Tannhäuser), 1899; Rondeau: Good night! (Moore), 1899; Vise konungars tåg (E Köhler), 1899; Slägtets barndom (G Retzius) [ur Kantat ... öfver Berzelius 1898, op 30], 1900; Skapelsens mystär (dens) , 1901; Riddar Algotssons visa: Blanche de Namur (A Strindberg), 1901; Ung Charlie ä' min älskling (skotsk folkvisa), 1901; [5 sånger] (G Fröding), op 34, 1902; Panis an-gelicus, hymn, 1902; Vårsång (E A Karlfeldt), 1902; Din röst (A Widstrand), 1902; Der Gräfm Fluch (v Scheffel), ms 1885, omarb, op 37, 1903; Lilla Anna (Karlfeldt), 1903; Mio nido (V Åkerman), 1903; Fick kärlek följa sitt lopp och skölja (Byron - Fröding), ms 1901, 1904; Tre män satte ut sin båt emot väst (C Kingsley - A Prydz), op 38,1904; Jag drömmer så sällsamma drömmar (J Gernandt-Claine: ur ett planerat lyriskt drama Gallionsbilden), ms ca 1903, 1904; Vår (Strindberg), 1904; Hur ljuf den stund (Moore - C R Nyblom), ms 1897 o 1903, op 43: 1, 1905; Provence (Oscar Fredrik), ms 1902, op 43: 2,1905; Orientale (V Hugo - E Bäckström), ms o tr 1881, omarb ms 1905, op 43: 3, 1905; Se glaset ljusets bana är (A Blanche), 1906; Böndir skulu kluckara fa, 1906; Intet är som väntans tider (Karlfeldt), 1906; Vår Frälsares lof (Saga Elmblad), 1906; Kärlekssånger (Gernandt-Claine), op 50, 1909; Tolv små visor ... till Sveriges barn (A M Roos, B Sljögren], E Collin), 1909; Skogen sover, ängen drömmer (A Wahlenberg), op 67, 1909; Svenska kvinnors medborgarsång (E Kleman), 1909; Lucia, julvisa för skandinaviska fästen i Paris 1909 (I Pauli), ms 1908-09; Salomos afton (O Levertin), ms 1907, 1910; Ur Fosterjord [1-5] (E Evers), op 57, 1910; I skogens dunkel är hon gömd (G Nordenskiöld), ms 1910; Svarta rosor och gula ... tre dikter (E Josephson), ms delvis 1908, op 53, 1911; Wenn nur ein Traum das Dasein ist (Li-Tai-Po - Bethge), op 54: 1, 1911; Die geheimnisvolle Flöte (d:o), ms 1909, op 54: 2,1911; En gammal spelmans visa (W Hagelstam), ms 1910, op 55: 1, 1911; Valsen med sorgens kavaljer (Gernandt-Claine), ms 1910, op 55: 2,1911; DieTrep-pe im Mondlicht (Li-Tai-Po - Bethge), ms 1911, op 59, 1912; Där är bal på ängen (J Buren), ms 1911; Julsång (Fallström), 1912; Sommaridyll och Elegi (L v Krae-mer, Mörner), delvis komp 1904, op 62, 1913; Fem dikter (H Nyblom), op 63, 1914; Reiterlied (G Her-wegb - S Nyblom), 1914; Lille Erik och hästen Bläcka (E Sjögren), 1916; Min moder (Topelius), op 65, 1917; Till Osterland och andra sånger (V Rydberg, Heine, H Montgomery-Cederhjelm, Fallström), op 66, 1917; Österhavets dotter (H Montgomery-Ceder-hielm), 1917; Fyra sånger (H Nyblom, L Hearn - K Hirn, v Heidenstam, E Lundberg-Nyblom), ms delvis 1916 o 1917, op 68, 1918; Heliga Anda!, Sanningens Anda! (J O Wallin), sopran, violin o piano/orgel, ms 1901; Med Dig vil jeg danse min unge Brud (H Nyblom), 1 röst, violin o piano, ms 1914. — Sångerfor flera röster o piano: O, kom med mig i stjerneglans! (Gei-bel), 2 röster o piano, 1891; Som en stråle sitt sken öfver vågorna slår (Moore - C R Nyblom), ms ca 1900; Du väna ros! (T Gelhaar), 3 röster o piano, 1904. -Manskör a cappella: Vårluft (Topelius), 1897; Sakta, sakta, stilla sjungen (v Heidenstam), 1901; Tag bålen bort (Moore), 1901; Min hedersvän, töm din pokal (dens), 1902; Ej finns en glädje på jorden vid (Runeberg), 1904; Ein neues Trinklied (O Ernst), ms 1903, op 42, 1905; Under hvita liljor (C Snoilsky), 1914. -Kör med ackompanjemang: Islandsfärd (Drachmann), manskör o orkester, ms 1884-85, op 18,1925; Baccha-nal (Souchay - Molander), soli, kör o orkester, ms 1883, op 7,1887 ; Kantat vid invigningen af S:tJohan-nes kyrka (C D af Wirsén), soli, kör o orgel, op 26, 1890; Jul-sång (En jungfru födde ett barn i dag), altsolo, kör o piano/orgel, ms 1890,1891; Kantat vid minnesfesten öfver Jacob Berzelius (Retzius), solo, kör o piano, ms 1898, op 30,1898; Bröllopskantat vid Daniel Burens bröllop manskör o orgel, ms 1902; Sex hymner och psalmer, soli, kör o orgel/piano, ms delvis 1895, 1897, 1898, 1903 o 1908, op 51, 1909; Zech-erlied (Souchay), fiir Männerchor, Soli und Orches-ter, op 60, 1911. - Piano, 2 händer: Två fantasistycken, ms 1872; Tre fantasistycken, ms 1875; Sorgmarsch i anledning af H. M. enkedrottning Josefinas död, 1876; Festpolonaise, ms 1875; Impromptu i marschform, ms 1876; Trebelli-polka, 1877; Tre fantasistycken, ms 1877; Tre fantasistycken, ms 1877-78; Albumblad, 1882; Erotikon, op 10, 1883; Fire Klaverstykker over motivet B H (tills med P E Lange-Möller), 1884; Sex novelletter, op 14,1884; På vandring, op 15,1884; Stemninger, op 20,1886; Polka-caprice, 1887; En liten lördagseftermiddagsundring, ms 1888; Nenia till minne av Anna Klemming, 1889; Ökenvandring (Heliga tre konungars ökenvandring), 1890; Tankar från nu och fordom, op 23,1890; Fyra skizzer, op 27, 1890; Preludium C-dur, 1892; Värmlandstoner, ms 1895-96; Två polskor från Delsbo och Dalarne, 1896; Lyriska dikter, op 31, 1899; Bilder och utkast, 1900; Fantasistycke G-dur, 1900; Marche nuptiale, Prélude pathé-tique et Intermezzo, Prélude funébre, ms 1900-01, op 33, 1901; Sorgmarsch över Gunnar Wennerberg, ms 1901; I bröllopstid, 1902; Serenata, 1902; Sonat nr 1 e-moll, ms 1901, op 35, 1903; Två impromptus, op 36,1902; Preludium och fuga d-moll, ms 1902 o 1903, op 39, 1904; Elégie sur le motif E-b-b-a, ms 1902, op 41: 1,1904; Le pays lointain, ms 1903, op 41: 2, 1905; Humoreske, ms 1903, op 41: 3, 1905; La Tourterelle, ms 1903, op 41: 4,1905; Sonat nr 2 A-dur, ms 1904, op 44,1905; Marsch, ms 1905; Ernst Josephson in memo-riam, ms 1906, 1907; Théme avec variations, ms 1904-08, op 48, 1909; Holger Drachmanns sista färd till Skagens klitter, 1908; Piéces d'entr'acte (Séré-nade, Marche militaire, Elégie), ms 1908-10, op 56; Vid Valloxens strand, ms 1908-10; Scherzo-fantaisie, ms 1910, op 52: 1, 1911; Scherzo, ms 1907, op 52: 2, 1911; G. Magnusson in memoriam, 1914; Sju variationer över den svenska Kungssången av O Lindblad, op 64, 1915; Födelsedagsmarsch, 1916; Valse-caprice, opus posth, 1917. - Piano, 4 händer: Fest-polonaise E-dur, ms 1880, op 5,1881; Fest-polonaise B-dur, 1881. -Violin och piano: Sonat nr 1 g-moll, ms 1885, op 19, 1886; Sonat nr 2 e-moll, ms 1887-88, op 24, 1889; Zwei Fantasiestiicke, ms 1885 [som "op 21"], op 27, 1890; Zwei lyrische Stflcke, ms 1894-95, op 29, 1898; Sonat nr 3 g-moll, ms 1899-1900, op 32,1900; Poéme, op 40, 1905; Morceau de concert sur deux mélodies populaires suédoises, op 45, 1905; Sonat nr 4 h-moll, ms 1906, op 47, 1908; Sonat nr 5 a-moll, ms 1912, op 61, 1914. - Violoncell och piano: Sonat A-dur, ms 1911, op 58, 1912. - Orgel: Kanon a-moll, ms 1880; Fuga a-moll, ms ca 1880; Praeludium och fuga g-moll, op 4, 1880; Två små förspel, ms 1903-04; Preludium C-dur, ms 1905; Legender ms 1906, op 46, 1907; Preludium och fuga a-moll, ms 1907, op 49, 1909; Johannes Elmblad in memoriam, ms 1910; Preludium a-moll, odat; Preludium och fuga C-dur, ms 1908, opus posth, skisser sammanställda av Otto Olsson. - Orkester: Festspel, op 28, 1892.

Tryckta arbeten: Edvard Grieg. Några erinringar (OoB, 1907, Sthlm, s 482). - Musikrecensioner i DN 1889: 27/2, 4, 8,11,15 o 17/3,1, 6,8,13 o 20/4 (sign "C", tills med Clary Magnusson).

Källor och litteratur

Källor o litt: A Baeckström, E S, Heidenstam o Strindberg (Fataburen 1946); N Brodén, Förteckn över E S:s tryckta kompositioner (Sv tidskr för musik-forskn 1919); E Cedercreutz, E S i Paris (dens, Typer, 1-2, 1917-19); A Edling, Franskt i sv musik 1880-1920 (1982); dens, E S (1853-1918) (Musiken i Sverige, ed L Jonsson, 3, 1992); E S in memoriam (1918); E Hellerström, Tre konstnärers an tavlor (Ivan Aguéli - Gustaf Hellström - E S) (SoH 1964-65); dens, E S (dens, Diktares arv, 1969); A Helmer, Sv solosång 1850-1890 (1972); M Lagerquist, E S:s arbetsrum (Fataburen 1939); A Lindgren, E S (Svmusiktidn 1884); Musikmänniskor, ed F H Törnblom (Hågk o livsintr 24, 1943); C G Nyblom, E S (Kortfattade lef-nadsteckningar om framstående tonsättare, 4, 1916); H Nyblom, E S som viskompositör (OoB 1894); W Pe-terson-Berger, E S (dens, Från utsiktstornet: essayer om musik o annat, 1951); T Rangström, E S in me-moriam (OoB 1918); B Sjögren, Förord (E S, Fem sonater för violin o piano, 1957); dens, Biogr meddeken (E S, Samlade sånger, 1, 1949); dens, Om o med E S: Malmsjöåren 1903-1907 (Musikrevy 1951-52); SMoK; Sohlman; S E Svensson, E S:s vokala lyrik (Sv tidskr för musikforskn 1935).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J G Emil Sjögren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5988, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Edling med bidr av Ingrid Lindgren (kompositioner)), hämtad 2018-11-14.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5988
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J G Emil Sjögren, urn:sbl:5988, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Edling med bidr av Ingrid Lindgren (kompositioner)), hämtad 2018-11-14.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se