O Torgny Sjöstrand

Född:1907-03-11 – Katarina församling, Stockholms län
Död:1987-06-10 – Östra Hoby församling, Kristianstads län

Läkare, Fysiolog


Band 32 (2003-2006), sida 396.

Meriter

Sjöstrand, Olof Torgny, f 11 mars 1907 i Sthlm, Kat, d 10 juni 1987 i Östra Hoby, Krist. Föräldrar: bankdirektören FK Nils Johan S o Dagmar Ulrika Louise Hansen. Studentex vid Norra latinlärov i Sthlm 11 maj 26, MKvid Kl 13 dec 29, disp 17 maj 35, amanuens i farmakologi 25 maj (tilltr 1 juli) 35–31 dec 36, ML 30 april 36, doc i patologisk fysiologi 28 maj 36–49, MD 29 maj 36, allt vid KI, bedrev som Rockefellerstipendiat vetenskapl arbete vid univ i Cambridge, England, 4 jan–6 aug 37, i Philadelphia, USA, 22 aug 37–25 mars 38 o i Khvn 23 aug 38–8 jan 39, tf laborator i fysiologi vid KI 1 jan–30 juni 38 o 1 juli 39–1 aug 40, tf underläk vid Serafimerlasarettets med klinik 40–41, anställd vid bränslekommissionens gengasråd för vetensk undersökn:ar över gengasförgiftn 41, laborator vid med fysiolog centrallaboratoriet vid Karolinska sjukhuset (KS) 1 maj 42–30 juni 47, vik laborator i klinisk fysiologi där 1 juli 47–30 juni 48, laborator 13 maj 49–1 juni 56, överläk vid klin fysiolog centrallaboratoriet där 49–73, prof i klinisk fysiologi vid Kl 1 juni 56–73, dekanus vid med fak där 66–69, förest för Riks-idrottsförb:s idrottspoliklinik i Sthlm 44-47, led av statens folkbadsutredn dec 49-nov 50, av dir för Gymnastiska central-inst (GCI) 53-63, ensamutredare ang sjuk-gymnastutbildn april 56-april 59 o febr 61-febr 72, förest för Serafimerlasarettets gymn avd 58-73, led av styr för Statens arbetsklinik i Sthlm 59–71, av Med:styr:s vetensk råd 63–73, av dir för KS o Serafimerlasarettet 68–73, expert i komm ang vissa sjukhusfonder mars 68–nov 72.

G 20 juni 1936 i Landskrona m leg läkaren ML Inga-Greta Paulson, f 7 sept 1907 där, d 29 april 1988 i Sthlm, Hedv El, dtr till grosshandlaren Gustaf P o Signe Petersson.

Biografi

Torgny S växte upp i en intellektuell stockholmsfamilj. Hans far hade studerat filosofi och matematik vid UU men bl a av försörjningsskäl lämnat forskarbanan för en bankkarriär. Även fortsättningsvis delade han dock sitt intresse mellan yrkesverksamheten och studier. Också tillgången på vetenskaplig litteratur i hemmet stimulerade S:s håg för forskning. S hade som tonåring bestämt sig för att bli läkare, om möjligt med inriktning mot medicinsk forskning. Redan under gymnasietiden skaffade och läste han de ordinarie läroböckerna i anatomi för medicine studerande. Den intellektuella bredden i hemmet kan även illustreras av att hans bror Arnold blev välrenommerad skådespelare och brodern Fritiof läkare och pionjäranvändare av elektronmikroskopet vid studiet av biologiskt material.

S började 1927 sina medicinstudier vid KI. Under tredje studieåret drabbades han av en lungblödning, betingad av tuberkulos, en vanlig och fruktad yrkessjukdom bland medicine studerande som bl a vid övningsobduktioner exponerades för smittan. Tuberkulosen ledde till flera ovälkomna avbrott i S:s studier med vistelser på sanatorier i Sverige och Schweiz och på Kanarieöarna och gav honom bestående besvär för resten av livet. Tiden på sanatorierna utnyttjades emellertid effektivt; S läste såväl fysiologisk litteratur, bl a den danske fysiologen August Kroghs översikt över kapillärernas anatomi och fysiologi, som Sigmund Freuds samlade skrifter. Läsandet av facklitteratur fick också S att intressera sig för sömnens fysiologi, där den förhärskande hypotesen var att sömn inträder som följd av att kapillärerna drar ihop sig och att hjärnans syreförsörjning därigenom minskar.

Återkommen till KI beslöt sig S för att pröva sömnteorin. För att synliggöra kapillärerna injicerade S en grafitsuspension i djur och snittade sedan vävnaden för att räkna antalet öppna kapillärer. Grafittekniken hade S lärt sig vid besök i Kroghs laboratorium i Khvn. S insåg nu att forskningen vid KI stod på tämligen låg nivå vad gällde både personell kompetens, utrustning och internt samarbete mellan institutionerna. Till slut fick han dock möjlighet att genomföra sina försök. Hans första slutsats av dem var att injektionen av den ofysiologiska substansen grafit ej synliggjorde alla kapillärer i vävnaden, och han fick idén att i stället använda kapillärernas naturliga innehåll, blodet, efter att ha färgat de röda blodkropparna. Det var S:s första stora egna upptäckt genom vilken han nu kunde studera blodfyllnaden i olika organ i kroppen under olika fysiologiska betingelser. Serien av studier ledde fram till doktorsavhandlingen 1935 On the principles for the distribution of the blood in the peripheral vascular system, som belönades med högsta betyg för såväl innehåll som försvar. S ville nu bredda undervisningen i fysiologi genom att inrätta ett nytt undervisningsämne, patofysiologi, för att modernisera den dittills rent morfologiska patologin. Idén framfördes i en artikel som emellertid fick kraftfullt mot-hugg från institutets rektor, själv professor i patologi. Trots detta sökte och fick S en docentur i patologisk fysiologi.

S stod nu på den första av sin karriärs höjdpunkter. Han belönades med ett Rockefeller-stipendium som gav honom möjlighet att under drygt ett år vistas vid laboratorier i England och USA och avsluta sejouren med en kortare vistelse hos Krogh i Khvn. Åter vid Kl, med vägen åtminstone tillfälligt stängd för att skapa ett patofysiologiskt ämne, såg S en kanske ännu bättre möjlighet att nyttiggöra det basalfysiologiska kunnandet i den kliniska verksamheten. Vid planeringen av KS hade man avsatt utrymmen för kliniska laboratorier. Den kliniska forskningen befann sig i en begynnande utveckling och behovet att överföra de prekliniska basalvetenskapernas kompetens till kliniken var stort. S breddade sin kompetens med utbildning i intermedicin samt sökte och fick därefter den nyinrättade tjänsten som laborator i klinisk fysiologi vid KS. Han ägnade en stor del av sin fortsatta yrkesverksamhet åt att utveckla detta ämne. Det kom att spela en stor roll såväl i den kliniska forskningens utveckling som i moderniseringen av den kliniska diagnostiken. I den studieplan för de medicinska fakulteterna som antogs under 1950-talet kom klinisk fysiologi att bli undervisningsämne och även erkänt som en klinisk specialitet av Socialstyrelsen. Avdelningar för ämnet inrättades även vid de övriga medicinska lärosätena, och de flesta i den första generationen av professorer vid dessa avdelningar fick sin utbildning hos S. Hans laboratur omvandlades till en professur 1956. S blev därmed en i den lilla skaran av sv läkare som inte bara bildat skola utan även skapat en helt ny klinisk specialitet.

Under andra världskriget tvingade bensinbristen fram användandet av gengas som drivmedel för motorfordon. Gengasen innehåller hög koncentration av kolmonoxid (CO), och eftersom denna gas lätt binds till blodets hemoglobin är den giftig redan i mycket låga koncentrationer. Många förare av gengasfordon klagade över diffusa besvär som huvudvärk och yrsel och man frågade sig om lång tids exposition för låga koncentrationer av gasen, vilka ej ledde till besvär under korttidsexposition, kunde ge en kronisk förgiftning. Statens bränslekommission fick i uppdrag att utreda detta och S tillkallades att biträda utredningen. En första uppgift blev att utröna hur höga CO-halter i blodet som arbete i närheten av gengasaggregat gav. För att lösa detta med en metodik som var lätt att sköta även under fältbetingelser utgick S från att det råder en jämvikt mellan koncentrationen i blodet och i andningsluften. Han konstruerade därför, tillsammans med civilingenjören G Lindelöf, en extremt känslig mätcell med vilken man kunde mäta CO-halten i andningsluften. Med användande av denna metod kunde man visa att vissa nervreflexer var nedsatta vid exposition för ämnet, hos friska individer dock först vid ganska hög blodkoncentration, men hos patienter som angav besvär redan vid lägre koncentration. En ökad känslighet för CO var således ett moment i utvecklingen av besvär. S:s metod för CO-mätning kom att användas som standardmetod vid bedömning av dessa patienter.

S såg även andra användningsområden för sin CO-meter. Eftersom CO binds till blodets hemoglobin kunde han genom att tillföra en liten mängd (icke toxisk) av ämnet i ett slutet andningssystem till en patient och mäta förändringen i CO-hemoglobin som tillförseln åstadkom därifrån beräkna den totala hemoglobinmängden och blodvolymen. Metoden kom att få stor användning i kliniken och för forskningsprojekt för en rad av S:s doktorander. I samband med dessa studier gjorde S även en unik originalupptäckt. Han visade att om försökspersoner vistas i en miljö, garanterat fri från CO, sker ändå en gradvis ökning av hemoglobinets CO-halt. Detta kunde bara tolkas så att ämnet bildas naturligt i kroppen. Så småningom kunde man leda i bevis att detta skedde då hemoglobinmolekylen bryts ned. Detta gav nu möjlighet till en kvantifiering av nedbrytningen av hemoglobin hos patienter med hemoglobinsjukdomar, vilket också kom att få betydelse såväl i den kliniskt diagnostiska verksamheten som i kliniska doktorsavhandlingar.

Av en händelse kom S att hos en patient påvisa polycytemi (alltför stort antal röda blodkroppar) utan att man kunde finna någon rimlig förklaring till tillståndet. Det uppdagades emellertid att patienten arbetade vid Rönnskärsverket i Skelleftehamn, och han kunde berätta att arbetarna där ofta klagade över andningsbesvär. Efter initiativ från Sv metallindustriarbetarförbundet genomförde S ett par studier vid smältverket för att undersöka om det kunde finnas något samband mellan arbetsmiljön i verket och de av arbetarna beskrivna besvären. Resultatet visade på lungförändringar och slemhinneförändringar i de övre luftvägarna med degeneration av cilier (flimmerhår), sannolikt på grund av hög arsenikkoncentration i luften i smältverket. Lungsjukdom är också en tänkbar anledning till polycytemi. Under studien kom S att motarbetas av verksledning och verksläkare. I gengäld erhöll han mycken uppskattning från arbetarna och deras fackliga organisation.

Under arbetet med Rönnskärsundersökningarna kom S att utveckla ett praktiskt kliniskt användbart arbetsprov. Som fysiolog insåg han att en patient kan ha en tämligen allvarlig hjärt- eller lungsjukdom utan att uppvisa dramatiska symptom under vilobetingelser. Däremot framträder symptomen kraftfullt vid belastning av resp organsystem. Ett kliniskt arbetsprov skulle därför vara till stor nytta, inte bara i Rönnskärsutredningen utan även i den kliniska vardagen. Efter det att S lanserat sitt arbetsprov kom det att bli standardarbetsprov under decennier framåt i sv sjukvård.

Utvecklingen av ett arbetsprov hade också en koppling till S:s idrottsintresse. S var som ung en framstående friidrottare, lovande även på nationell nivå. Hans lungtuberkulos liksom forskarkarriärens krav gjorde dock att han ej fick möjlighet att vidareutveckla den idrottsliga talangen. Intresset för idrott, idrottsfysiologi och idrottsmedicin var emellertid levande, och det kan därför inte ses som en slump att han utvecklade ett arbetsprov som möjliggjorde studiet av lungor, hjärta och cirkulationssystemets funktion under arbetsbelastning. Under andra världskriget skedde ett uppsving i sv folkets motionsvanor, stimulerat av myndigheterna som ville se ett fysiskt väl förberett folk om landet skulle dras in i kriget. Oväntade hjärtbetingade dödsfall i samband med den s k riksmarschen ledde till att det vid Sthlms stadion inrättades en idrottspoliklinik vars uppgift var att utföra rutinmässiga hälsokontroller på idrottsmän men också att bedriva forskning speciellt kring idrottshjärtat. S blev dess förste föreståndare.

Efter världskriget svalnade sv folkets intresse för idrott och motion. Många läkare, bl a S, ansåg detta beklagligt ur folkhälsosynpunkt och engagerade sig i propaganda för motion. Bl a var S den vetenskapliga rådgivaren till TV-programmet Träna med TV. Dessa insatser var en tidig stimulans till den joggingvåg som senare följde.

Vid mera mogen ålder kom S att få allt fler administrativa uppdrag i det akademiska samhällets tjänst. Bl a var han deka-nus för medicinska fakulteten vid Kl och inrättade där under denna period bl a Sveriges första forskningsetikkommitté. Efter mandatperiodens slut fick S några år före pensionsavgången då han kunde ägna sig åt egen forskning. Han återvände till studiet av att undersöka vilka mekanismer som reglerade blodfördelningen och blodtrycket i kroppen och övergick delvis från studier på människor till djurstudier (på råtta) som han inte ägnat sig nämnvärt åt under de föregående 25 åren. Fortfarande var hans hypoteser djärva, hans forskningsfynd överraskande och tolkningarna av dem nydanande men även omdiskuterade. S upplevde nog att han ej fick den erkänsla han förtjänat för dessa studier. Han har dock mer än de flesta i sin generation bidragit till den moderna kliniska diagnostikens och forskningens utveckling i Sverige.

Efter pensioneringen lämnade S den experimentella fysiologin. Intellektuellt lämnade han dock ej forskningen. Han inledde nu en intensiv period av skriftställarskap inom vetenskapsfilosofi och vetenskapshistoria. Även dessa insatser kom att röna stor uppmärksamhet och väcka diskussion. Fortfarande som pensionär hade S kvar förmågan till knivskarp analys och till att dra okonventionella slutsatser. För de många yngre kolleger som fick sin forskarutbildning hos honom var han inte bara en handledare i modern mening; S var en mentor med goda fackkunskaper, bred kulturell bildning och livsvisdom.

Författare

Lennart Kaijser



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: The number of capillaires in the skeleton muscles of exercised and unexercised ani-mals. [Rubr.] Sthlm 1934. 8 s. (Tills med T Petrén.) -On the principles for the distribution of the blood in the peripheral vascular system. Acad treatise ... [Kl]. Berlin & Leipzig 1935. VI, 150 s, 12 pl-bl. (Skandinavi-sches Archiv fur Physiologie, Bd 71, Supplement.) -Åldrandets fysiologi (J Landquist m fl, Efter fyllda fyrtio år, Sthlm 1944, s 37-71) - Changes in the respirator)' organs of workmen at an ore smelting works (Acta medica Scandinavica, Supplementum 196 (accom-panies vol 128), [även:] Hilding Berglund 1887 2/6 1947, Sthlm 1947, s 687-699). - Physiological and pa-thological variations of the Roentgenologically deter-mined heart volume (Acta medica Scandinavica, Suppl 277 (accompagne v 145). W Congrés international de la medecine d'assurance sur la vie Stockholm 8-11 juin 1952, Sthlm 1953, s 30-34). - Några kliniskt fysiologiska undersökningsmetoder [Hjärt-lungfunktio-nens prövning med puls- och andningsfrekvensbestämning / Bestämning av koloxid i blod genom analys av alveolarluftens CO-koncentration / ... av blodvolymen (totala hemoglobinmängden) / ... av koloxid i blod enligt Siösteen och Sjöstrand] (Kliniska la-borationsmetoder, 2. uppl, d 2. Klinisk fysiologi, Södertälje 1953, s 116-123). - Blodvolym och totalhä-moglobin under graviditet och puerperium (Förhandlingar vid Nordisk förenings för obstetrik och gy-nekologi kongress i Göteborg, 8:e mötet, 26-28 aug 1954, Gbg 1955 s 44-50; tills med C.-A. Gemzell, H. Robbe). - Blood volume and regulation of circulation (World congress of anesthesiologists, Scheveningen, The Netherlands, Sept 5-10,1955, Proceedings, Minneapolis, Minn., 1956, 4:o, s 1-3). - Betänkande med utredning och förslag rörande sjukgymnastutbildningen vid Kungl. Gymnastiska centralinstitutet avgivet av inom Ecklesiastikdepartementet tillkallad sakkunnig. [Sthlm 1956.] 4:o [duplic]. 35, (7) bl. [Föret.] - Betänkande rörande den framtida organisationen av den för närvarande till Sydsvenska gymnastikinstitutet förlagda sjukgymnast-utbildningen avgivet av ... sakkunnig. [Sthlm] 1957. 4:o [duplic]. 29 bl. [Föret.] - Vår åldersforskning (Den gyllene åldern, Sthlm 1960, 4:o, s 154-156). - Arbetsprövning såsom kardiologisk undersökningsmetod. [Rubr.] [Sthlm 1960.] Ils. [Ur Nytt och nyttigt, en medicinsk tidskr, Gbg s å.] - Relationen zwischen Bau und Funktion des Kreislaufsystems und ihre Veränderungen unter pathologischen Bedingungen. Mannheim-Waldhof 1961. 95 s. (Forum cardiologicum, 3.) - Betänkande med utredning och förslag rörande ökad utbildning av sjukgymnaster och därmed sammanhängande spörsmål avgivet av ... sakkunnig. [Sthlm 1962.] 4:o [duplic]. 72bl. [Föret. DsE (1961); 1962: 6.] -Blood volume (Handbook of physiology, Secdon 2. Circula-tion, vol 1-3, Washington 1962-65, 4:o, s 51-62 [1962]). - Anslag för fysiologisk forskning (Anslag till medicinska forskare 1961-75, Sthlm [omsl] (tr Norrtälje) 1976, s 31-34). - Medicinsk vetenskap: historik, teori och tillämpning. Sthlm 1979. 182 s. - Medicinen i vetenskapshistorien (Sydsvenska medicinhistoriska sällskapets årsskrift, 1980, Lund, s 149-158). - Sanningen är ett barn av sin tid. En vetenskapsmans självbiografi. Sthlm 1987. 151 s. - Bidrag i: Klinische Wochenschrift, 1934, 1936, 1956, Berlin, Acta chirur-gica Scandinavica, vol 75, Sthlm 1934, Skandinavi-sches Archiv fur Physiologie, Bd 68, 1934, 71, 1935, 73, 1936, 76-77, 1937, 79, 1938, 81-82, 1939, Berlin, Berichte uber die gesamte Physiologie und experi-mentelle Pharmakologie, Bd 81, Berlin 1934, Nordisk medicinsk tidskrift, 1934-35, 1937, 1943, Sthlm, Medicinska föreningens tidskrift, 1935-36, Sthlm, Ar-beitsphysiologie, 1936, Berlin, Göttingen, Heidelberg, Journal of physiology, vol 90, 1937, 101, 1942, London, Anatomischer Anzeiger, Bd 87, Jena 1938, Jahrbuch fur Morphologie und mikroskopische Ana-tomie, Abt. 2. Zeitschrift fur mikroskopisch-anatomi-sche Forschung, 1938, Leipzig, The American Journal of physiology, vol 122, Washington 1938, Proceedings of the Society for experimental biology and medicine, vol 38, 1938, New York, Acta physiologica Scandinavica, vol 2-3, 1941, 5, 1943, 14, 1947, 15-16, 1948, 18-19, 1949, 20,1950, 22 o 24,1951, 26-27, 1952, 28, 1953, 30-31, 1954, 35 o 37, 1956, 49-50, 1960, 84, 1972, 87 o 89, 1973, Oxford, Nordisk medicin, 1941-43, 1946, 1949-54, 1957, 1973, Sthlm, (Svenska) Läkartidningen, 1942, 1944, 1950, 1954, 1971, 1973-75, 1976 (recensioner), 1977, 1980 (även rec), 1981, 1983, 1985 (rec), Sthlm, Nordisk hygienisk tidskrift, 1942, 1944, 1954, Sthlm, Socialmedicinsk tidskrift, 1942, 1948, Sthlm, Naturwissenschaften, 1943, Berlin, Nature, vol 151, 1943, 164, 1949, 168, 1951, London, Acta radiologica, 1944, 1949, Sthlm, Acta medica Scandinavica, vol 119, 1944, 120, 1945, 132, 1949,138, 1950,140, 1951, 145-146, 1953,151, 1955, 158, 1957, 162, 1958, 165, 1959, Sthlm, Acta pharma-cologica et toxicologica, vol 3, 1947, Khvn, Cardiolo-gia, vol 14, Basel 1949, The Scandinavian journal of clinical & laboratory investigation, vol 1, 1949, 3, 1951, 4, 1952, 36, 1976, 37, 1977, Oslo, Physiological reviews, 33, 1953, Bethesda, Md, Verhandlungen der deutschen Gesellschaft fur innere Medizin, 60, 1954, Munchen, Acta endocrinologica, vol 16, 1954, 21, 1956, Khvn, Acta obstetricia et gynecologica Scandinavica, 1954, Khvn, Minnesota medicine, vol 37,1954, St. Paul, Minn., Verhandlungen der deutschen Gesellschaft fur Kreislaufforschung, 1956, Darmstadt, Arzt und Sport 1955 [enl uppg], Ärztliche Forschung, 1958, Bad Wörishafen, Nytt och nyttigt, en medicinsk tidskr utg av Hässle, 1960, Gbg, Liv, Framtiden, tidn för fältmännen, 1968, Sthlm, Annals of the New York Academy of sciences, vol 174, 1970, Pflugers Archiv, Vol 352, 1974, 355, 1975, Berlin, Opuscula medica, 1975, Sthlm, Acta anaesthesiologica Scandinavica, 1977, Aarhus, Forskning och praktik, 1979, Täby.

Redigerat: Clinical physiology. Pathophysiological basis and practical application. Ed ... Contributors A Carlsten ... Sthlm 1967. (18), 540 s.

Källor och litteratur

Källor o fe'«:ED:s konseljakter 13 maj 1949, nr 6, RA.

H Bergstrand, Sv läkaresällsk 150 år (1958); KI:s hist 1910-1960, 1-4 (1960); Norra latin 1900-1955 (1959); SMoK; Sv läkare (1959); Väd 1987 (1986); Väv-Storstockholm (1962). - Nekner över S i DN o SvD 17juni 1987.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
O Torgny Sjöstrand, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5998, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Kaijser), hämtad 2019-02-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5998
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
O Torgny Sjöstrand, urn:sbl:5998, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Kaijser), hämtad 2019-02-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se