Slaweka, släkt



Band 32 (2003-2006), sida 546.

Biografi

Slaweka (Slawika; Slake; Slage; Slache), ursprungligen vendisk adelssläkt från Rügen. Dess vapen var en delad sköld med ett halvt lejon i det övre fältet och en fiskstjärt i det nedre. Av vapnet framgår, att en gren av samma släkt var den danska släkten Rosengaard, som tagit namn efter Ro-sengarten på Rugen. Den fortlevde till slutet av 1500-talet och var ärkebiskopen i Lund Jens Brostrups mödernesläkt. Till samma krets hörde släkten von der Lancken (bd 22), som tagit namn efter en annan ort på Rügen men i stället för fiskstjärt förde tre stjärnor i vapnets nedre fält.

I Sverige förekommer namnet S tidigast 1367, alltså några få år efter Albrekts av Mecklenburg tronbestigning. Ingemar djäkn och "gambla Slawika" hänsköt då sina tvister om bl a gods till tre uppräknade tyskar, alla tillhörande den närmaste kretsen kring kung Albrekt, och till Bo Jonsson (Grip; bd 5). I sammanhanget är av intresse, att Ingemar djäkns svärson och den ende kvarlevande av hans söner 1422 nämns som medarvingar till en S, och att en S 1378 som sätesgård hade Medevi i Esterna (nu Fasterna) sn i Uppland, där 1328 en Ingebjörn i Gillberga i samma sn sålt jord till sin son Mats; även ättlingar till Ingemar djäkn hade jord som tidigare tillhört Ingebjörns ättlingar. Det förefaller alltså som om både S och Ingemar djäkn, som 1361 var i Nils Kettilssons (Vasa) och senare i Bo Jonssons tjänst, gift in sig i Ingebjörns släkt.

Den viktigaste källan för kunskapen om släkten S:s genealogi är ett brev från 1423, i vilket Claus S i Mörby i Esterna sn uppger sig vara son till "gambla Claus S" och far till "unge Claus S". Claus S (d tidigast 1423) i Mörby är den ende häradshövding i Sjuhundra som kunnat beläggas under medeltiden. Som sådan förekommer han 1412–14. Sonen Claus S (d något av åren 1440–43) blev underlagman i Uppland något av åren 1432–40.

Dennes son Johan S (Slake; Slage; d något av åren 1483–87) förekommer i urkunderna tidigast 1452 och var redan då – som den förste i sin släkt – riddare. Eftersom faderns morgongåvobrev till modern Bengta Johansdotter – sondotter till den södermanländske underlagmannen Peter (Torstensson) djäkn (Schack av Skylvalla) – är daterat så sent som 1428, måste han ha varit ovanligt ung, då han dubbades till riddare. Före 1452 är inga riddardubbningar kända senare än de som ägde rum vid Karl Knutssons kröningar i Uppsala 1448 och i Trondheim 1449.

S:s omnämnande 1452 härrör från arvskiftet efter Karls främste motståndare ärkebiskopen Jöns Bengtssons (Oxenstierna; bd 28) styvmor Märta Lydekadotter (Stralendorp), f d riksföreståndaren Bengt Jönssons (Oxenstierna; bd 28) änka, som tydligen var en avlägsen släkting till S:s mor. Ärkebiskopens far Bengt Jönsson hade varit lagman i Uppland med S:s far som underlagman. Som sådan hade fadern efterträtts av S:s mors tidigare makes bror Bengt Laurensson (Björnlår). Den sistnämndes dotter Märta blev S:s första hustru. Efter hennes död gifte han senast 1465 om sig med kung Karls fiende riksrådet Magnus Grens (bd 17) dotter Katarina.

Några månader efter det att Jöns Bengtsson initierat det uppror som ledde till kung Karls flykt och avsättning, hölls hösten 1457 ett ståtligt bröllop på S:s ärvda sätesgård Mörby. Enligt morgongåvobrevet gifte sig då S:s äldre halvbror – och hans hustrus kusin – Lasse Karlsson (Björnlår) med Ingeborg, dotter till en av S:s medarvingar efter Märta Lydekadotter. Bland vittnena var ärkebiskopen. 1460 vidimerade S i Uppsala ett brev tillsammans med Jöns Bengtssons bror Cristiern Bengtsson, åtminstone senare S:s svåger.

Först 1465 kan emellertid S i det politiska livet beläggas tillsammans med den oxenstiernska släktkretsen. Huvudkällorna därvidlag är förlikningsbreven 30 jan mellan å ena sidan Jöns Bengtsson och bl a hans kusin riksföreståndaren biskop Kettil Karlsson (Vasa), å den andra kung Karl, som för andra gången abdikerade och fick större delen av Finland som förläning. I förlikningsbrevet hösten 1466 mellan rådsmajoriteten och Jöns Bengtssons släkt-krets, sedan den senare måst avstå riksföreståndarämbetet till Erik Axelsson (Tott), nämnes emellertid S bland den senares anhängare.

Detta kan möjligen kombineras med att S något av åren 1465–68 ingick sitt tredje äktenskap. Bruden var denna gång Sten Bengtssons (Ulv) änka Anna Olofsdotter. Hon var dotter till det omkr 1438 avlidna riksrådet och lagmannen i Östergötland Olof Ragvaldsson (Lindö-ätten) i äktenskap med den danska adelsdamen Anne Nielsdotter (Kabel), som efter Olofs död gift om sig med den danske riddaren Tyge Lunge. I detta äktenskap blev hon svärmor till det danska riksrådet Axel Brahe, som 1479 av sin hustrus halvsvåger S anförtroddes uppdraget att förvalta gods i Blekinge, som S köpt av en mödernefränka.

S var dock en av dem som hösten 1469 gjorde uppror mot den 1467 till den sv tronen återkomne kung Karl. Denne skrev 26 okt, att Erik Nilsson (Oxenstierna; bd 28), Trotte Karlsson (Eka-ätten; bd 12), S och Erik Karlsson (Vasa) 13 okt kommit till Vadstena och där tillfångatagit kungens dotter Magdalena, som var Ivar Axelssons (Tott) hustru, och Birger Trolle. Enligt Olavus Petri (bd 28) hade Karl planerat en herredag i Vadstena, men då han fick kännedom om upproret, begav han sig i stället till Sthlm för att samla folk mot upprorsmännen. Enligt samma källa kom till S ett "löst parti", som "gått vid skogen", gjort skada med "rov och mord" och sade sig vara kung Kristians folk. Dem förde han till Erik Karlsson, lät belägra Västerås och tvingade staden Uppsala att hylla denne. Erik Karlsson led emellertid inom kort ett avgörande nederlag i Dalarna. En odaterad klagoskrift om S:s och Cristiern Bengtssons plundringar har ansetts samtida med den flykt som följde. En proklamation av kung Kristian 28 april 1470 nämner S och de övriga upprorsmännen som dennes "män och råd". Efter kung Karls död var S enligt Olavus Petri bland de sex stormän som från Enköping 22 juli pläderade för val av unionskung.

Om S:s verksamhet under den följande kampen mellan kung Kristian och riksföreståndaren Sten Sture är intet känt. Under den följande fredsperioden kan han beläggas som sv riksråd åtminstone från 1472 och ännu 1481.

Genom äktenskapet med Anna Olofsdotter kom S i besittning av den gamla sätesgården Aspnäs i Östervåla sn i norra Uppland, vilken hon fått som morgongåva av sin tidigare make. Till denna skrevs S 1468, 1472 och 1479, och senast 1478 blev han häradshövding i Våla. Av senare brev framgår, att Anna också hade jord i Roslagen, Östergötland, Småland, Öland och Närke. Hon dog sannolikt 1479, det sista år då S ännu i maj skrevs till Aspnäs, ty från 1 aug detta år skrevs han åter till Mörby (Gillingstam 1992, s 27). Anna Olofsdotters donation av Aspnäs till Axel Brahes dotter Hillevi stadfästes av riksrådet 1482.

Enligt en på 1600-talet nedtecknad släkttradition (Gillingstam 1952–53, s 514, o 1992, s 27) skall det äldsta stenhuset vid Mörby, som troligen är bevarat i den nuvarande ruinens norra länga (Tuulse 1952, s 19-32), ha börjat byggas 1452. Andra notiser i denna uppteckning har emellertid alltför tidiga årtal, och byggandet attribueras där till S:s dotter i första giftet Märta Johansdotter (d trol 1533; Blomdahl) och hennes make, Jöns Bengtssons brorson riddaren Bengt Cristiernsson (Oxenstierna; bd 28, s 469). Ingen samtida källa nämner emellertid den senare som bosatt på Mörby. Något av åren 1481–93 flyttade han från sitt stamgods Salsta till fru Märtas mödernegods Steninge i Husby-Ärlinghundra, men Märta bodde som änka på Mörby åtminstone från 1499 och ännu 1533, då hon köpte Ekeby i grannsocknen Rimbo. Med henne utdog den sv grenen av släkten S, men hon blev stammoder för alla senare medlemmar av släkten Oxenstierna.

Ett morgongåvobrev från 1475 vittnar om att Johan S (Slake) var bland gästerna vid Gustav I:s morföräldrars bröllop på Eka i Lillkyrka sn i Uppland. En annan bland dessa bröllopsgäster var "Claus Slakas", som tack vare en av Rasmus Ludvigssons (bd 29) släkttavlor kunnat identifieras med en son till Johan S:s syster Katarina Clausdotter i hennes 1450 ingångna äktenskap med Hans Pedersson (Stiernsköld) på Norrnäs i Värmdö sn, Uppland; Rasmus Ludvigsson kallar honom "Claes Hanson Slache". Ytterligare en av bröllopsgästerna på Eka 1475 var den ryktbare riddaren Ivar Axelsson (Tott). Det förefaller därför sannolikt, att Hans Pedersson är identisk med den väpnare Hans Persson som 1483 var bland de närvarande vid herr Ivars uppgörelse med riksföreståndaren Sten Sture i Nygård i Västerhejde på Gotland, särskilt som en "Slage Hansson" – tydligen sonen – 1485-86 var en av herr Ivars svenner enligt den senares räkenskapsbok för Gotland. 1486 förlänade Ivar Axelsson på initiativ av Sten Sture Enköpings stad och Vårfrukyrka sn till sin tjänare Slake Hansson på grund av dennes tjänst.

1517 skiftades arvet efter Slake Karlsson, bland vars arvingar var Johan S:s dotter Märta. Enligt släktböckerna var han sonson till Johan S:s förutnämnde halvbror Lasse Karlsson (Björnlår) och son till det tidigast 1506 avlidna riksrådet Karl Laurensson. Enligt en omkr 1600 belagd tradition skall han ha blivit mördad av sin farbror fogden och häradshövdingen Bengt Laurensson, som tidigare mördat hans mor. I detta fall saknas belägg för att "Slake" var ett släktnamn.

Rester av släkten S:s arkiv har med arkiven från olika grenar av denna släkt kommit till bl a RA och UUB. Avskrifter av nu ej bevarade brev med proveniens från släkten S finns i Mörbyboken i Gimo bruks arkiv (nu i arkivdepån vid Lövsta bruk, mikrofilm i RA) och i Peringskiölds diplomatarium E 72 b, VHAA:s deposition i RA.

Författare

Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor och litt: Allmänt: Biskop Hans Brasks släktbok (1970); S O Brenner, Nachkommen Gorms des alten (1964); H Gillingstam, Medeltidsätten S (PHT 1947); J Raneke, Sv medeltidsvapen, 2 (1982), s 865; ÄSF I (1957-89).

5 i Pommern: J v Bohlen, Geschichte des... Ge-schlechts v Krassow, 1 (1853); Diplomatarium Da-nicum, 4:2 (1987), nr 203, o 4:6 (1998), nr 67; C G Fabricius, Urkunden zur Geschichte des Fursten-thums Rugen unter den eingeborenen Fursten, 2 (1843), s 45 o 99; AHaas, Die Granitz auf Rtigen (Bal-tische Studien: Neue Folge, 20, 1917), s 31; D Kau-sche, Geschichte des Hauses Putbus und seines Besit- zes im Mittelalter (1937), s 188 ff; dens, Putbusser Re-gesten (1940); R Klempin & G Kratz, Matrikeln und Verzeichnisse der Pommerschen Ritterschaft von XTV bis in das XIXJahrhundert (1863), särsk s 58 f; J Sieb-macher, Grosses und allgemeines Wappenbuch, 6:9 (1894), s 92; H Witte, Wendische Zu- und Familienna-men (Jahrbucher des Vereins fur mecklenburgische Geschichte und Altertumskunde, 71,1906), s 253 f.

Släktgrenen Rosengaard: DAA1912; Danmarks gamle Personnavne, 2:2 (1954-64); DBL 20 (1941); A Thi-set, Danske adelige Sigiller fra det XV., XVI. og XVII. Aarhundrede (1905).

Claus S (d tidigast 1378): Perg:brev 6 febr 1423 samt Sjöholmssamks perg:brev 10 juli 1378 o Ericsbergs-samks perg:brev 5 febr 1392, RA; Det medeltida Sverige, 1:5 (1986); DS 9 (1970-2000); H Gillingstam, Ur Fasterna (Fasta o Esterna) hist (1947), s 11; dens, Mörby o dess ägare (Sjuhundrabygden 1992), s 23 f.

Claus S (d tidigast 1423): Perg:brev 12 juni 1422 o 6 febr 1423, RA; R Blomdahl, Ekebyholm (1959), s 26 ff o 35; Det medeltida Sverige, 1:1 o 1:4-5 (1972-86); Gillingstam, a a:n; dens, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeldden (1952-53); C A Klingspor, Rånäs (C A Klingspor o B Schlegel, Uplands herregårdar, 1881); Lags o doms; SD 1-3 (1875-1902).

Claus S (d något av åren 1440—43): Perg:brev 6 febr 1423, RA; J E Almquist, Ätten Schack av Skylvalla 1472-1617 (SoH 1960); Biskop Hans Brasks släktbok (1970); Blomdahl, a a, s 27 f; B Broomé, Nils Stiern-sköld (1950); Det medeltida Sverige, 1:1-2 o 1:4-5 (1972-86); Gillingstam, a a:n; dens, Brev ur askan (1996); K H Karlsson, Arfsdeln:en efter fru Birgitta Magnusdotter (Porse) (PHT 1909); Klingspor, a a; S Rahmqvist, Sandbro-ätten (PHT 1978); SMR; ATuul-se, Mörby (1952); K G Westman, Aktsaml till kungsådreinst:s hist (1920), s 10.

Johan S: Perg:brev 5 juli 1515, RA; O Alin, Om sv rådets sammansättn under medeltiden (1877), s 6; dens [sign Ran], rec av BSH 4 (HB 4,1877, tr 1878), s XCV; J A Almquist, Arvid Trolles jordebok... jämte åt-komsthandkar (HH 31,1938);J E Almquist, Rättelser o tillägg till uppslagsverket "Lagmän o häradshövdingar i Sverige" (PHT 1966); Biskop Hans Brasks släktbok; BSH 3 (1870): inledn, s 174, 222, 225 o 261, samt 4 (1875): inledn, s 312; Det medeltida Sverige, 1:1,1:3-1:8 o 2:1 (1972-2002); FMU 4 (1924); Frälseg 1:2 o 3:2 (1931-47); Gillingstam a a:n 1947, 1952-53 o 1992; dens, Johan S:s tredje hustrus härstamn (PHT 1953) ;J Hadorphius, Then andra delen til rijm-cröni-korne hörande; innehåller åtskillige... förlijkn:ar, föreningar, försäkringar, dagtingan, förbund, förskrlj-ffn:ar, legdebreff etc (1676); K Hagnell, Sturekrönikan 1452-96 (1941); D Harrison, Uppror o allianser (1997); dens, Karl Knutsson (2002); Karlsson, a a; G Kellermanjakob Ulvsson... 1470-97 (1935); Konung Gustaf I:s morföräldrar (SAT I, 1888); S Kraft, Slaget på Brunkeberg ur handelspolitisk synpunkt (HT 1940), s 124 ff; dens, Tidsskedet 1448-1520 (Sveriges hist till våra dagar, 3:2, 1944), s 98, 129 o 136; Lags o doms, s 15; L-O Larsson, Småländsk bebyggelsehist, 1:3 (1980), s 269 f, 275 o 277; S Ljung, Uppsala under yngre medeltid o Vasatid (Uppsala stads hist, 2,1954); K-G Lundholm, Sten Sture den äldre o stormännen (1956); Olavus Petri, En swenskcröneka (1917), s 222, 234, 236 o 238; S Rahmqvist, Sätesgård o gods (1996); RepD 2:1-3 o 2:9 (1928-39); B Schlegel, Steninge (C A Klingspor o B Schlegel, a a); L Sjödin, Kanslistilar o medeltida arkiv, 1 (MRA 1939), s 136 o 159; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); dens, Ätten Posses hist intill år 1500 (1950); ST 3 (1895); N Staf, Marknad o möte (1935); C G Styffe, Skandinavien under unionstiden (3. uppl, 1911); U Sundberg, Medeltidens sv krig (1999); Tuulse, a a; dens, Mörby slott (Uppland 1950), s 62; G T Westin, Historieskrivaren Olaus Petri (1946), s 355; Westman, a a, s 22; G Wieselgren, Sten Sture d y o Gustav Trolle (1949).

Märta Johansdotter: N Ahnlund, Axel Oxenstierna intill Gustav Adolfs död (1940); J E Almquist, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1960); Biskop Hans Brasks släktbok; Blomdahl, a a, s 32, 34 ff o 40 ff; Broomé, a a; G Carlsson, rec av Helga Lekamens gilles handkar (PHT 1931); Det medeltida Sverige, 1:3, 1:5, 1:7 o 2:1 (1982-2002); N Edling, Uppländska konungsdomar från Vasatiden (1933), s 82 f; Frälseg, 1:2; Gillingstam, a a:n 1947, 1952-53, s 513-16, 522, 610, 634 o 768, samt 1992; dens, Ur Ekeby-holms förhist (SoH 1983); GIR 3 o 5 (1865-71); B H[ildebran]d, rec av Edling, a a (PHT 1933); Klingspor, a a; Schlegel, a a; Tuulse, a a:n; Wieselgren, a a.

S-arkivalierna: I Friedlaender, Peringskjölds diplo-matarium (1971), s 274 o 292; Gillingstam, a a 1947, s 47-50; dens, Innehållsförteckn till den s k Mörbybo-ken (UFT 1947, 1944-52); O Jägerskiöld, Torsjöarki-vet (Donum Boéthianum, 1950), s 62 f; Sjödin, s 114.

Claes Hansson Slache: Perg:brev 22 nov 1486 o Bergs-hammarsamks perg:brev 20 nov 1486, Biographica S 81 a, E 8676, f 190, Genealogica 41, f 56, 94 v, 100 v o 117 v, RA; Biskop Hans Brasks släktbok; FMU 5 (1928), s 64; Gillingstam, a a:n 1947 o 1952-53; dens, Hans Pedersson (Stiernsköld) till Norrnäs (Värmdö skeppslags fornminnes-fören:s årsbok 1945-1946), s 22; dens, Riksrådet "Hasse Tuvesson" (PHT 1996); B Hildebrand, Handbok i släkt- o personforskn (1961), s 359; Konung Gustaf I:s morföräldrar; E Melefors, Ivar Axelsson Totts räkenskapsbok för Gotland 1485-87 (1991); S U Palme, Riksföreståndarvalet 1512 (1949); A Skoglund, De yngre Axelssönernas förbindelser med Sverige 1441-87 (1903), s 225.

Slake Karlsson: E 8676, f 155, 302 v, 303 v o 401 v, Genealogica 3, f 11 v, 37, p 17, o 41, f 25,119 v, 125 v, 140, 264 v o 267 v, samt Kammarkolks byteskontors arkiv F 1:1, f 53, RA; Anekdoter från Sturarnas tid (PHT 1904), s 129; Biskop Hans Brasks släktbok; Det medeltida Sverige, 1:3; Gillingstam, a a 1947; Wieselgren, a a.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Slaweka, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6057, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2018-11-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6057
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Slaweka, släkt, urn:sbl:6057, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2018-11-12.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se