Meriter

Sodenstierna, Anna Lovisa, f 5 mars 1901 i Falun, d 3 okt 1981 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: kamreraren Carl Sandström o Josefina Johanna Lovisa Roman. Led av Sthlms läns landsting 51–58, av styr för Riksförb för utveckl:störda barn (RFUB, senare FUB) 56, ordf där 58–62.

G 28 mars 1929 i Ramsele, Vnl (enl vb för Sthlm, Gust Vasa), m direktören Lennart Eugéne Sodenstierna, f 25 april 1894 i Luleå, d 25 juli 1972 i Sthlm, Engelbr, son till postmästaren Eugène S (Ada) Emilia Eugenia Tunelli.

Biografi

Anna S var en av de föräldrar med erfarenhet av utvecklingsstörda barn som ingick i styrelsen för det 1956 nybildade FUB och som därmed bidrog till att "bryta fördomsvallen". Att få ett barn med utvecklingsstörning var ännu vid denna tid förknippat med skuld och skam och den som skuldbelades var modern. Okunskapen och fördomarna var massiva. Under mellankrigstiden var den s k sinnesslöfrågan ett av de stora socialpolitiska spörsmålen. Mot bakgrund av då rådande socialdarwinistiska och rasbiologiska strömningar debatterades hur samhället bäst skulle skydda sig mot "avkommor med mycket mindervärdig beskaffenhet". Det kunde ske genom isolering på de stora institutioner som byggdes upp under denna period, men det ansågs att en sådan lösning också måste kompletteras med sterilisering. Den första lagen om sterilisering av personer med "rubbad själsverksamhet" kom 1934 och lagen skärptes 1941. Den första lag av en annan karaktär som omfattade denna grupp var 1944 års lag om utbildning och vård av bildbara sinnesslöa. I nästa lag, från 1954, hade gruppen döpts om till psykiskt efterblivna.

Sinnesslöfrågan var en klassfråga. Föreställningarna om en koppling mellan sinnesslöhet och låg utbildning och fattigdom var seglivade. För människor i goda ekonomiska omständigheter och/eller framträdande ställning i samhället fanns möjlighet att "dölja" barn med utvecklingsstörning i hemmet eller i privata vårdhem. Det blev istället personer som S och andra företrädare för den utbildade medelklassen som under 1950-talet gick i spetsen när det gällde krav på större samhällsansvar med höjd kvalitet på vårdhemsplatser och utbildning och "ett ändrat sinnelag".

Den första lokala föreningen inom det blivande FUB hade grundats i Sthlm 1952, och fram till 1956 tillkom ett antal föreningar som tillsammans bildade riksförbundet. Initiativtagare var socionomen G A Hjelmström i samarbete med en grupp föräldrar i en privat lekskola. Ett av de första besluten blev att skapa den nya beteckningen psykiskt utvecklingsstörd. Det skulle ta lång tid innan detta begrepp ersatte sinnesslö eller efterbliven, men det skrevs in i 1967 års omsorgslag. Det är inte känt om S, som då var bosatt på Lidingö, var med 1952, men hon deltog när riksförbundet konstituerades 1956. S å hade hon också tagit initiativ till bildandet av ett länsförbund i Sthlms län.

S hade som förälder egen erfarenhet av barn med utvecklingsstörning, men alla personer som var med vid bildandet av riksförbundet var inte föräldrar till barn med sådana störningar. Många yrkesgrupper var företrädda bland initiativtagarna: läkare, rektorer, skolinspektörer, direktörer, riksdagsmän och riksdagskvinnor. I själva verket var FUB inte från början en renodlad föräldraförening utan en "koalition" av föräldrar, professionella utövare som arbetade med dessa barn och andra som var intresserade av sociala frågor. Detta skulle senare orsaka S vissa problem. De icke-föräldrar som engagerade sig såg, lik- som föräldrarna, hur oerhört eftersatt vården av dessa barn var, och de betraktade föräldraengagemanget som en kraft som kunde förändra. På många sätt var det en lyckad "koalition". Föräldrarna sökte den kunskap som de professionella utövarna besatt och dessutom gav det status åt en nybildad lokalförening att ha en läkare, en rektor eller en politiker med. De som kom Ull de talrikt besökta medlemsmötena, föreläsningarna och syföreningarna var dock helt naturligt till största delen föräldrar.

Föräldrarna sökte gemenskap med andra i samma situation. Syföreningarna blev, som i många andra ideella rörelser, de självskrivna mötesplatserna och gav tillfälle till avkoppling. Till klassperspektivet och föräldraperspektivet kan därför också läggas könsperspektivet. Mödrarna "sydde ihop" medel som kom att finansiera de förskolor, sysselsättningshem, skolskjutsar och sommarkolonier som ännu inte fanns för deras funktionshindrade barn. Fäderna ingick i föreningarnas styrelser och visade sig, som någon uttryckte det, "när det skulle ordnas utrustning eller för att bära bord". S har beskrivits som gränsöverskridande: Hon var "ett slags blandning av realpolitiker och syföreningsdam med betydande resurser inom båda lägren" (K Stensland Junker).

S utsågs till riksförbundets ordförande 1958 i ett fyllnadsval, avsett att gälla till 1960. När mandatet då skulle förnyas ställde sig valberedningen inte bakom hennes kandidatur och en livlig diskussion utbröt. Några direkta "erinringar" mot hennes sätt att sköta ordförandeposten framfördes inte, men man pekade bl a på behovet av "auktoritet i centrala sammanhang". FUB hade börjat få en position som påverkare av utvecklingen av samhällets insatser för utvecklingsstörda, och den underförstådda frågan var om en kvinna och vanlig förälder kunde leda detta arbete. Resultatet blev en kompromiss innebärande att S stadgeenligt valdes för de kommande fyra åren men samtidigt utfäste sig att avgå efter två år. Så skedde och ordförandeposten innehades sedan, till 1986, av män i ledande positioner i samhället.

Denna konflikt markerade början av en strid om inflytandet över rörelsen mellan föräldrarna och de professionella. I diskussionen framfördes att de fackmän inom den psykiska barnavården som fanns inom förbundet hade ställt sina kunskaper i FUB-rörelsens tjänst av ideellt intresse och att deras "erfarenhetsmässiga vidsyn och omdöme ej borde mötas av ignorans". Det alltför ensidiga intresse för föräld-raproblemen som S visat ansågs inte vara till fördel för rörelsen.

S hade ett starkt samhällsengagemang och var politiskt aktiv. Som folkpartistisk landstingsledamot hade hon uppdrag i landstingets vårdhemsdirektion och dess Centralstyrelse för vård och undervisning av psykiskt efterblivna, dvs för FUB strategiskt viktiga positioner. Medicinalstyrelsen utsåg henne till tillsynsman för vårdhemmet och riksanstalten Vallbostrand i Vallentuna, Sth, en institution med 50 platser. Hon var också den som inledde FUB:s samarbete med Karl Griinewald, från 1961 överinspektör (1968 medicinalråd) i Medicinalstyrelsen med tillsynsansvar för landets vårdhem för utvecklingsstörda. Denne blev under de kommande decennierna en ledande reformator inom området.

S var en av dem som tidigast talade för öppna vårdformer, små vårdhem och ekonomiskt och personligt stöd i hemmen. De stora mastodontanstalterna skrämde henne och i landstinget motionerade hon om anslag till de små vårdhemmen. Redan under tidigt 1950-tal hade pressen börjat avslöja skrämmande interiörer från framför allt de stora vårdhemmen och det sätt på vilket de intagna där behandlades. En senare tids krav på goda bostäder ute i samhället för personer med utvecklingsstörning var ännu inte aktuella, om än bl a S hade sådana visioner.

I takt med att rörelsen växte och det vårdpolitiska sammanhanget började kräva en fastare organisation blev det alltmer uppenbart att FUB inte utan problem skulle kunna fortsätta att drivas endast med hjälp av ideella insatser. S verkade för insamlandet av medel och kunde 1961 meddela att förbundet anställt sin förste "ombudsman". Därmed fick FUB resurser att inta rollen som en kraftfull samhällsaktör.

Som politiskt aktiv var S väl medveten om vilka som var viktiga att påverka och vilka vägar som FUB borde beträda. Som ordförande formulerade hon i skrivelser till lokalföreningarna och till Sv landstingsförbundet för första gången ett slags gemensamt program: "FUB är givetvis beredd att genom egna åtgärder bringa så mycket hjälp som möjligt till utvecklingsstörda barn och deras familjer (men de egna resurserna är små) ... och alla är därför medvetna om att en väsentlig del av vårt arbete måste inriktas på att stimulera samhälleliga organ till ökade insatser." Till skillnad från de flesta handikapprörelser i andra länder har deras motsvarigheter i Sverige avstått från att driva egna verksamheter – social service, skolor, dagcentra och boende – grundade på frivillighet och välgörenhet. FUB och S ställde tidigt krav på samhället. Förbundets roll som intresseorganisation, bevakare och påverkare gjordes därmed tydlig.

S framstår som en kvinna med viljestyrka och en idealitet som inte skydde några ansträngningar för att nå ett gott mål men var naturligtvis inte ensam intiativtagare till allt som hände under hennes tid som FUB:s ordförande. Hon var också kvinnan som för en tid bröt den manliga ledarhierarkin inom förbundet. Mest betydelsefullt var att S blev en förebild för alla "vanliga" föräldrar med utvecklingsstörda barn.

Författare

Olov Andersson

Källor och litteratur

Källor o litt: O Andersson, Några trådar i FUB-vä-ven: om Riksförb för utvecklingsstörda barn, ungdomar o vuxna, FUB, från 1950-tal till 1980-tal (2002); K Stensland Junker, A S in memoriam: föregångare inom RFUB (SvD 23 okt 1981). - Art:ar om S i SvD 3 mars o Sthlms-tidn 4 mars 1961.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anna L Sodenstierna, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6100, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olov Andersson), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6100
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anna L Sodenstierna, urn:sbl:6100, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olov Andersson), hämtad 2024-04-25.