Meriter

4 Sparre, Conrad, brorson till S 3, f 4, dp 8 dec 1680 i Sthlm.Jak o Joh, d 15 april 1744 i Malma, Skar. Föräldrar: kammarherren frih Carl S o Beata Elisabet Falkenberg. Inskr vid UU 31 jan 88, page vid hovet 7 maj 97–98, kadett vid Erick Sparres reg i fransk tjänst okt 98, fänrik 00, löjtms fullm 02, kaptens fullm 06, avsked ur fransk tjänst 06, volontär vid sv armén i Sachsen 07, löjtn vid Livdragonreg 08, kapten vid Närkes o Värmlands reg 09, tjänstg vid Karl XII:s hov i Bender 09–10, företog tills med C Loos (bd 24) o H Gyllenskiepp (bd 17) en sv expedition till Konstantinopel, Egypten o Palestina 21 jan 10–18 juni 11, kapten vid Livg 10 nov 11, vid Stanislaw Leszczynskis garde maj 14, överstelöjtn vid Hallands reg 7 dec 17, överstes avsked 7 sept 19, deltog i riksdagarna 19 o 23–40/41.

G 17 aug 1718 i Östra Stenby, Ög, m frih Anna Eleonora Wachtmeister, f 15 juli 1700 (notifikationsbrev 25 aug 1778 till hovkanslern F Sparre, Börstorpssaml, vol 40, RA), d 23 aug 1778 i Malma, dtr till generallöjtnanten o landshövdingen frih Bleichard (Bleckert) W o Barbara Christina Wulfrath (Wolffradt).

Biografi

Som sjuåring inskrevs S tillsammans med sina två äldre bröder Axel och Carl vid UU, där han vistades i tre år. Under denna period blev han moderlös. Flera år tillbragtes sedan med studier hemma på godset Moholm, Mo sn i Västergötland, under vilka S enligt egen uppgift främst vinnlade sig om matematik och ritkonst. Han blev page vid hovet 1697 – en tjänstgöring som knappast kunde ha börjat mer dramatiskt, eftersom han inskrevs samma dag som slottsbranden utbröt. Under sitt år som page deltog han vid Karl XI:s begravning, Hedvig Sofias (bd 18) och hertig Fredriks av Holstein biläger samt Karl XII:s kröning. Följande år inleddes hans långa militära bana med att han inträdde som kadett i Erick Sparres regemente i fransk tjänst. Framkommen till Paris beordrades han förena sig med dess andra kompani, som då var förlagt till bergen ovanför Perpignan.

S:s liv under de följande åren präglades i lika hög grad av långa och mödosamma förflyttningar som av militära drabbningar. Under spanska tronföljdskriget deltog regementet i fälttågen i Flandern samt vid Rhen och Mosel. 1702 fick S löjtnants fullmakt, och efter visad tapperhet i slaget vid Rumillies 1706 blev han befordrad till kapten. I slutet av s å lämnade han den franska armén för den svenska och förenade sig med Karl XII i Sachsen. I slaget vid Holowzcyn 1708 utmärkte sig S bl a genom att återta en sv fana från de ryska leden, en bedrift som starkt bidrog till att han befordrades till kapten. Följande år sårades han i benet vid en skärmytsling, komplikationer tillstötte och han måste genomgå flera operationer. Under marschen mot Poltava måste han bäras på bår men deltog dock i slaget, där han ensam av sitt kompani undgick fångenskap. Han följde sedan Karl XII från Poltava till Bender.

Den första tiden i Bender innebar möjligheter till vila. Tillsammans med Cornelius Loos (bd 24) och Hans Gyllenskiepp (bd 17) sattes S att utföra illustrationer till det excercisreglemente Karl XII upprättat i Smorgon föregående år. Arbetet tog fem månader och utfördes i kungens kammare. Under denna tid läktes blessyren i benet fullkomligt. 1710–11 företog S, Loos och Gyllenskiepp en expedition till Egypten och Palestina med uppdrag att bese, mäta upp och rita av antika lämningar, framförallt sådana som kunde knytas till den bibliska historien. Det var den första av Karl XILs orientexpeditioner från Bender. Enligt samtida skvaller skall de tre ha fått uppdraget som en kompensation för sina mödor med excercisreglementet.

Under kalabaliken i Bender 1713 togs S tillfånga men friköptes efter nio dygn. Året därpå anlände Stanislaw Leszczyriski till Bender, och när han reste därifrån var S i hans följe som kapten vid dennes garde. Kort efter deras ankomst till Zweibrücken fick S ge sig av till Paris på Stanislaws uppdrag "att göra någon handel av ett och annat, som Hans Maj:t behövde till sitt nöje" (Loenbom) – kanske hans livs enda längre nöjesresa. 1715 sändes han till Stralsund, där han deltog i slaget på Rügen och i Stralsunds belägring. Efter stadens kapitulation s å blev han förd som fånge till Spandau, varifrån han dock lyckades rymma efter tio veckor. Via Sachsen, Rassel och Holland tog han sig till Gbg och vidare till Lund där han återförenades med Karl XII, som han också följde i det norska fälttåget.

Efter freden med Danmark avdankades S:s regemente, och han drog sig för resten av sitt liv tillbaka till sin gård Malma i Malma sn, vilken han dock lämnade för att delta i riksdagarna. På Malma ägnade han sig åt ombyggnader och förbättrande av jordbruket och framstår således under de sista decennierna av sin levnad som en typisk frihetstida adelsman. I slutorden av sin levnadsbeskrivning över S knyter också Samuel Loenbom ihop de karolinska och de frihetstida idealen: "Älskare av religionen, oförskräckt officer, förståndig hushållare, trogen och nyttig medborgare."

Krigen hade gjort S till en vittberest man, men av eftervärlden har han dock främst blivit ihågkommen för en resa med fredliga syften, den nämnda orientexpeditionen 1710-11. Större delen av de ca 250 teckningar som hemfördes från expeditionen förkorn under kalabaliken i Bender, och av det 40-tal blad som bevarats (NM) synes alla vara av Loos' hand, även om vissa variationer i det tekniska utförandet kan iakttas. S deltog dock i teckningsarbetet och Karl XII måste också ha blivit nöjd med hans insatser, ty kort efter återkomsten till Bender sändes han till Prut, där han fick rita av såväl de ryska som de osmanska ställningarna. Teckningarna kopierades sedan och sändes till flera europeiska hov. Formuleringen är något oklar, och möjligen var avsikten med S:s uppdrag inte bara att meddela militär information utan också att ge upplysningar om dräktskick och dylikt.

Av samtida källor att döma var dock S:s verksamhet som tecknare i stort sett helt begränsad till det militära området och till mätningar och avritningar. Excercisillustrationerna förefaller också vara de enda arbeten av hans hand som bevarats. Förmågan att "avtaga" terräng och byggnader var nödvändig för vidarebefordrande av militär information och således en kompetens som knappast förutsatte intresse för konstnärlig verksamhet av andra slag. De målningar och teckningar av osmanskt dräktskick som tidigare tillskrivits S är utan tvivel inköpta under vistelsen i Osmanska riket, med största sannolikhet i Konstantinopel. Målningarna ansluter nära till de dräktmålningar som utfördes i Konstantinopel av den flamländske målaren Jean-Baptiste Vanmour och kan vara utförda i dennes ateljé. Möjligen introducerades S och hans medresenärer för konstnären av den franske resenären Aubry de la Mottraye, med vilken de hade någon kontakt under sitt vistande i den osmanska huvudstaden. Ett föregivet självporträtt av S i turkisk dräkt har senare av forskningen tillskrivits J H Scheffel (bd 31); modellens ålder visar för övrigt att det inte kan ha utförts så tidigt som under 1710-talet.

I källorna framträder S som samlare, en av de första i raden av många 1700-talsresenärer som inhämtade kunskaper åt fäderneslandet genom att föra föremål som antiker, mynt, handskrifter, naturalier och avbildningar av skilda slag till Sverige. Viktiga för detta syfte var också reseberättelserna, och S författade även en sådan. I jämförelse med många andras framstår S:s insats som blygsam och något amatörmässig, men hans inköp ingår likväl i ett sammanhang som i sin helhet blev av mycket stor betydelse. För kronans räkning – dock för egna medel som han nogsamt påpekar – inköpte S en modell av den heliga gravens kyrka samt ett antal små målningar. Modellen tycks vara försvunnen, medan målningarna har införlivats med UU:s konstsamling och troligen också med de k samlingarna. En hemvist hos universitetet belyser det faktum att dessa målningar inte betraktades som konstverk utan som kunskapskällor. Givetvis ingick också de teckningar som S, Gyllenskiepp och Loos utförde under resan i samma kunskapssökande sammanhang. Redan vid deras återkomst talades om att teckningarna borde graveras; det är högst troligt att detta ingick i planerna redan när resan anträddes.

För egen räkning köpte S en del mindre egyptiska antikviteter, petrifikat samt souvenirer i form av vaxljus från Kristi grav och ett band som utvisade längden av denna. Dessa föremål skänktes efter hans död till kronprinsen, den blivande Gustav III.

De hemförda föremålen beskrivs 1712 i ett brev från överintendenten Nicodemus Tessin d y till sv envoyén i Paris Daniel Cronström (bd 9): Hans Majestät har skickat mig en mycket nätt och väl utförd modell av kalvarieberget med kyrkan som innesluter det och en del av Golgata ... . Dessutom har jag mottagit ett trettiotal målningar i olja framställande olika levantinska dräkter; av sådana har jag redan tjugofyra stycken. Resten av deras [resenärernas] arbeten har man lovat att skicka mig så snart tillfälle ges. Jag gläds mycket åt dem, särskilt de som angår de antika lämningarna i Egypten och Syrien, ty alla dessa teckningar är gjorda med noggrannhet. (Les relations artistiques s 375, sv översättn).

Också av S:s egen resebeskrivning framgår tydligt, att resenärerna liksom deras uppdragsgivare Karl XII på tidstypiskt sätt främst intresserade sig för antika lämningar samt monument som kunde knytas till den bibliska historien. S beskriver med särskild entusiasm uppmätandet och avritandet av Cheopspyramiden, och hans beskrivningar av det forntida Egyptens lämningar antyder en personlig fascination. Han inköpte som nämnts en del föremål, och deltagande i en gravöppning med mumier tycks ha utgjort en av resans höjdpunkter. Detta innebar dock inte att han var blind för sin samtida omgivning. Såväl S som hans reskamrater och andra svenskar som vistades i Osmanska riket vid denna tid har iakttagit och reflekterat över det samhälle de omgavs av; Loos har också avbildat det. Tessins stora samling av dräktbilder belyser ytterligare en funktion för avbildningar från främmande länder; de kunde tjäna som inspirationskällor vid torneringar, baletter och maskerader, allt ämnen som Tessin sysslade med i egenskap av överintendent.

Författare

Merit Laine

Källor och litteratur

Källor o litt: Excercitieövmar för kavalleri o artilleri, daterat Smorgon 1708, Mssaml, ser 12, vol 19 c, KrA.

S Agrell, Dagbok 1707-1713 (KKD, 5, 1909); Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 15 (1848); C Callmer, In Orientem: svenskars färder o forskmar i den europeiska o asiatiska Orienten under 1700-talet (1985); Ett bref från Bender 1710 af generalmajoren frih Axel Sparre (KKD, 12,1918); A Hahr, Karl XII:s-porträtten: en porträtthist studie (OoB 1901); RJosephson, Karl XI o Karl XII som esteter (KFÅ 1947); Å Karlsson, Den kända o okända Orienten: sv resenärer i Osmanska riket under 1700-talet (Från Karakorum till Siljan: resor under sju sekler, ed H Hodacs o Å Karlsson, 2000); J H v Kochen, Kanslidagbok från Turkiet... 1709-1714 (KKD, 4,1908); Les relations artistiques entré la France et la Suéde: 1693-1718: Nicodéme Tessin le jeune et Daniel Cronström, correspondance (extraits), ed R-A Wei-gert o C Hernmarck (1964); Lewenhaupt, 2; S Loen-bom, Öfversten herr baron C S:s lefverne (Nya sv bibket, 1:1, ed C C Gjörwell, 1762); Minnet av Konstantinopel: den osmansk-turkiska 1700-talssamken på Biby, ed KÅdahl (2003); SKL; SMoK; A Westholm, Cornelius Loos: teckn:ar från en expedition till Främre Orienten 1710-1711 (1985); E Wrangel, Den första sv orientexpeditionen o Cornelius Loos' teckn:ar (KFÅ 1931); KÅdahl, Orientalismen i sv konst (1990).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Conrad Sparre, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6181, Svenskt biografiskt lexikon (art av Merit Laine), hämtad 2024-12-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6181
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Conrad Sparre, urn:sbl:6181, Svenskt biografiskt lexikon (art av Merit Laine), hämtad 2024-12-12.