Meriter

Rönblom, Hans-Krister, f 22 juni 1901 i Karlskrona, Amiralitetsförs, d 4 febr 1965 i Sthlm, Osc. Föräldrar: majoren Karl Zacharias R o Astrid Eidem-Andersson. Studentex vid H a l å Östermalm i Sthlm 17 maj 18, inskr vid UU ht 18, FK 31 jan 25, ordf i studentfören Verdandi 26–28, FL 2 nov 29, disp 11 dec 29, FD 31 maj 30, allt vid UU, red o ansv utg för Upplänningen dec 29–dec 30, led av styr för Sveriges frisinnade ungdomsförb 29–31, politisk red i Västerbottens-kuriren nov 32–44, led av stadsfullm i Umeå 38–44, red o ansv utg för Västernorrlands alleh jan 44–okt 48, led av stadsfullm i Härnösand 46–48, politisk red i AB okt 48–56, andre red där 57-62. Förf.

G 1) 9 nov 1929 i Uppsala, Domk, m Rut Jenny Marianne Laestadius, f 27 dec 1904 i Härnösand, d 8 nov 1936 i Uppsala (enl db för Umeå), dtr till seminarieadjunkten FL Karl Ferdinand L (bd 22, s 25) o Gerda Maria Amalia Cederberg; 2) 15 okt 1939 i Umeå landsförs m Hertha Elisabet Nilsson, f 5 febr 1915 i Umeå, d 29 april 1994 i Sthlm, Osc, dtr till faktor Carl N o Thyra Laurentia Tholin.

Biografi

R studerade på 1920-talet vid UU för Axel Brusewitz (bd 6). Ett yttrande av seminariekamraten Herbert Tingsten antyder dock att R mer gjorde sig känd som sällskapsbroder och kvickhuvud än som vetenskapsman. Tingsten talar om R:s begåvning för studentikos humor men är sträng mot hans doktorsavhandling om Frisinnade landsföreningen: "intelligent, men alltför slarvig" (Tingsten, s 158). Större uppskattning visade Torbjörn Vallinder i en nekrolog över R: "en innehållsrik, användbar och välskriven bok" (StvT 1965, s 410).

R:s avhandlingsämne speglade väl hans lärare Brusewitz' liberala orientering och R kom att röra sig i samma riktning. Han var i Uppsala ordförande i Verdandi och blev så småningom en av den liberala pressens förgrundsmän. Hans sporadiska populärvetenskapliga författarskap efter Uppsala-åren visade samma profil. En bok om tryckfrihetsfrågor 1940, skriven vid en tidpunkt då de totalitära krafterna höll på att driva världen mot katastrof, vittnade inte bara om R:s kunskaper i ämnet utan framför allt om hans engagemang. S å deltog han tillsammans med bl a Ludvig Nordström (bd 27) i Sveriges författareförenings opinionsyttring mot samlingsregeringens konfiskatoriska presspolitik, vars legala grunder han 1941 nagelfor i en kritisk uppsats i festskriften till Brusewitz. R:s omsorg om tryckfriheten kom även till uttryck i en av hans detektivromaner, Döden i grytan (1957), som utspelas på en tidningsredaktion.

Efter läroår, bl a som tillfällig medarbetare i Sv morgonbladet, knöts R till Västerbottens-kuriren i Umeå där han efterträdde Gustav Rosén (bd 30) som politisk redaktör. Det saknas inte antydningar om att han kan ha känt vistelsen relativt långt från de rikspolitiska händelsernas centrum som en degradering. Genom både sin talangfulla publicistik och sin kommunalpolitiska verksamhet för Folkpartiet visade emellertid R att han var en kraft att räkna med. Efter tolv år i Umeå utsågs han till chefredaktör för den liberala Västernorrlands allehanda i Härnösand. Denna tidning hade kort dessförinnan förvärvats av Torsten Kreuger (bd 21) och det var denne som 1948 förflyttade R till den centrala positionen som chef för det likaledes Kreuger-ägda AB:s ledaravdelning. När Kreuger 1956 sålde AB till Landsorganisationen avgick R som politisk redaktör men kom ändå att under en relativt lång övergångsperiod bära ansvaret för ledaravdelningen, vilket förskaffade honom en del kritik från liberala meningsfränder.

Det har hävdats att R:s egentliga uppdrag på AB var att återupprätta tidningens anseende efter dess komprometterande tyskvänlighet under andra världskriget (Helén). Kursändringen hade dock skett tidigare, under hans företrädare Hilding Eek. R hade gjort sig känd som engagerad talesman för traditionell sv neutralitetspolitik utan bindning åt något håll, och som ledarskribent på AB drev han eftertryckligt samma linje. Inom den liberala rörelsen företrädde R vad han själv har kallat den nykterhetsradikala falangen. Han tillhörde Nationaltemplarorden, vars distriktsorganisation i Västerbotten han under Umeå-tiden tjänade i ledande befattningar. R:s eventuella inflytande över Folkpartiets politik är svårbedömt. Han gjorde knappast några anmärkningsvärda avsteg från partiets huvudlinje; Bertil Ohlin (bd 28) betraktade AB som "sin" tidning. Efter Kreugers försäljning av AB försökte Ohlin värva R till en pånyttfödd version av Sv morgonbladet men denne avböjde, närmast på grund av bristande tilltro till framgången hos ett sådant tidningsprojekt.

För en större allmänhet blev R främst känd som upphovsman till detektivromaner i klassisk anglosaxisk stil. Genren gick i Sverige in i en storhetstid genom Stieg Trenters och Maria Langs (Dagmar Langes) insatser på 1940-talet och R anslöt värdigt till dessa föregångare. Debuten 1954 blev med ens ett genombrott. Sammanlagt skrev R tio romaner om den skenbart färglöse problemknäckaren Paul Kennet, disputerad historiker och läroverkslärare i Sthlm. Redan Tingsten betonade R:s humoristiska begåvning och Erik Hjalmar Linder, redaktionskamrat med R på Sv morgonbladet under tidigt 1930-tal, gjorde detsamma; kvickheten var "hans sätt att tänka" (Linder, s 83). I detektivromanerna blommade denna talang ut för fullt. De präglas av sinne för vardagslivets komik och bärs upp av en aldrig vilande ironi, ömsom godmodig, ömsom vass. R:s liberala och humanistiska patos genomsyrar även hans skönlitterära arbeten. Kollektiva lidelser betraktas genomgående med obehag eller skepsis. Den otäcka skildringen av en rasistisk lynchmobb i Senatorn kommer tillbaka (1959) är ett talande exempel. Även om R såg på sitt deckarförfattande med klädsam blygsamhet är hans litterära ambitioner uppenbara. Litteraturhistoriskt går linjen tillbaka mot tiotalisterna och Olle Hedberg. R delade de förras sociologiska och socialpsykologiska intressen. Hans romaner kartlägger det framväxande Folkhemssverige, sätter gruppskildringen i fokus och undviker, till skillnad från föregångarna Trenter och Lange, de alltför mondäna miljöerna. Som småstadsskildrare – trots att Kennet är stockholmare utspelas bara två av romanerna i huvudstaden – framstår R som lärjunge till Birger Sjöberg. Han beskriver ett Kråkvinkelsverige bortom allfarvägarna där idyllen skakas av maktstrider inom nykterhetsloger, missionskapell och kommunala församlingar. En desillusionerad människosyn och en förkärlek för den välformulerade cynismen kan erinra om Hedberg.

Ett viktigt inslag i R:s böcker är de återkommande anspelningarna på en historisk och litterär tradition som räknades till god allmänbildning. Skratta, Pajazzo (1956) är sålunda ett förtäckt commedia dell'arte-spel, Krans åt den sköna (1960) en travesti på Shakespeares En midsommarnattsdröm och Mannen som höll sig undan (1964) full av anspelningar på Hjalmar Bergmans romaner. Greppet fyller flera funktioner: det skapar komiska effekter, förstärker draget av lekfullhet och kan inte frånkännas ett element av lärdoms-snobberi. Även om tillägnelse av R:s detektivromaner knappast förutsätter behärskning av detta bildningsgods tillför en sådan orientering viktiga dimensioner.

Som intrigkonstruktör ansluter R till den traditionella pusseldeckaren. Draget av intellektuell problemlösning är alltså starkt, medan den actionmättade dramatiken normalt lyser med sin frånvaro. R:s tilltag att i Död men obegråten (1961) föra in thrillerartade effekter är undantaget som bekräftar regeln och det föll inte särskilt väl ut. Släktskapen mellan detektivarbete och vetenskaplig undersökning betonas ofta i R:s romaner, samtidigt som dessa inte sällan antyder en moralisk problematik: åstadkommer man inte mer skada än nytta genom att söka tillfredsställa sin nyfikenhet och gräva i det förflutna? Här som på en del andra punkter finns paralleller mellan R:s hjälte och Dorothy Sayers' Peter Wimsey, även om R undviker den stora patetiken och överhuvudtaget arbetar med diskretare medel än Sayers. Kennet saknar sålunda lord Peters färgstarka framtoning.

R hade framgång hos såväl kritik som publik vilket svarar mot en både elitistisk och folklig sida hos honom. Han nådde aldrig samma försäljningssiffror som Trenter och Lange men hävdade sig väl på bokmarknaden och betraktade själv deckarförfattandet som "lukrativt". I brevväxlingen med förlagschefen Ragnar Svanström på Norstedts anar man inte desto mindre en viss frustration över att den "riktiga" roman som R uppenbarligen drömde om aldrig blev skriven. Och bara några månader efter hans bortgång utkom Maj Sjöwalls och Per Wahlöös Roseanna, den första delen av Roman om ett brott, varigenom den sv detektivromanen i grunden förändrades. R skulle knappast ha känt sig hemma i det nya sällskapet.

Författare

Lars Wendelius

Arkivuppgifter

Brev från R i LUB (till P A Lindberg).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Frisinnade landsföreningen 1902-1927. Skildringar ur den liberala organisationsrörelsens historia i vårt land. Akad avh ... Upsala. Sthlm 1929. 399, (13) s. - Liberalismen (Natur och kultur 111. L Ljunglund m fl, De politiska åskådningarna: konservatismen - liberalismen - socialismen - kommunismen - fascismen - den nya rättsstaten, Sthlm 1931, s 48-81; 2. omarb uppl 1936, s 39-61; övers: Sissejuha-tus poliitikasse 5 = Elav teadus 48. Poliitilised peavoo-lud Tartu 1935, s 40-66: Liberalism). - Ett arbetsprogram. Umeå 1935. 45 s. [För Västerbottens läns nationaltemplare.] - Tryckfriheten i Sverige. Sthlm 1940. 175 s. (Natur och kultur 142.) - Tryckfrihetens kris (H.-K. Rönblom, L Nordström, A Örne, T Fo-gelqvist, Frihet på glid: tal ... Inl av M Stiernstedt, Sthlm 1940, s 11-22). - Konfiskation utan rättegång enligt TF § 3 mom. 4 (Skrifter utg av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, 12. Festskrift till professor Skytteanus Axel Brusewitz Upps ... 1941, s 474-485). - Tidningar och tidningsläsning. Utg av Försvarets brevskola. [Omsl.] Sthlm [omsl] 1949.96s.-Den liberala folkrörelsen 1902-1952. En översikt. Sthlm 1952. 64 s. (Folkpartiets småskriftsserie [omsl].) -Död bland de döda. Sthlm 1954. 215 s. 2. uppl s å. [Nya utg:] 1956. 243 s. [Ny uppl] 1959. 1968. 203 s. (EnPANbok.) [Ny uppl] 1975. (D:o.) - Höstvind och djupa vatten. Sthlm 1955. 206 s. 2.-4. uppl s å. 5. uppl 1956. [Nya utg:] 1957. 223 s. 1966. 201 s. [Bokklubben Vår bok.] 1975. (EnPANbok.) 1976. 211 s. (Bra deckare [omsl].) Övers: Tretten i bussen. Oslo 1957. 189 s. - Skratta, Pajazzo. Sthlm 1956. 231 s. 2.-3. uppl s å. [Nya utg:] 1959. [Sthlm, tr] Gbg 1972. 4:o. (Förstorade böcker.) 1975. (En PANbok.) - Schopen-hauer och deckarna (BLM, årg 25, 1956, Sthlm, s 822-824). - Döden i grytan. Sthlm 1957. 202 s. 2.-4. uppl 1957. 202 s. [Nya utg:] 1959. 1968. (En PANbok.) 1975. (D:o.) Övers: D0den i gryden, Khvn 1958, 174 s. - Tala om rep. Sthlm 1958. 228 s. 2.-4. uppl s å. [Nya utg:] 1961. 280 s. 1975. 279 s. (En PANbok.) 1986. 280 s. Övers: Den drukner ej - - -, Khvn 1960, 229 s; Smierc w garnku, Warszawa 1962, 190 s; Kto obesil samovraha?, Bratislava 1977, 225 s. - Senatorn kommer tillbaka. Sdilm (även deluppl Hfors) 1959. 219s. 3.-4.uppl så. [Nyautg:] 1961. 224s. 1975. (En PANbok.) Övers: Senator wraca, Warszawa 1963, 206 s. - Krans åt den sköna. Sthlm (även Hfors) 1960. 211 s. 2. uppl s å. [Nya utg:] 1963. 226 s. 175. (En PANbok.) 1982. 224 s. (En bok för alla.) Övers: Seppele kauneudelle, Jyväskylä 1962, 259 s (Salamasarja 101 [omsl].) - Död men obegråten. Sthlm (även Hfors) 1961. 218 s. [Nya utg:] 1964. 215 s. 1975. (En PANbok.) - Bok över obefintliga. Sthlm (även Hfors) 1962. 194 s. 2. uppl 1963. [Nya utg:] 1967. 171 s. (En PANbok.) [Ny uppl] 1975. (D:o.) ... Detekdvroman. 1979. 194 s. - Mannen som höll sig undan. Sthlm (även Hfors) 1964. 217 s. [Ny utg] 1967. 164 s. (En PANbok.) [Nyuppl] 1975. (D:o.)-Wennerström spionen. Sthlm 1964. 193 s. [Ny tr] s å. Övers: Wennerström Spionen, Khvn 1965, 171 s, The spy without a country, New York 1965, 222 s; Vakooja Wennerström, Porvoo, Hfors 1965, 205 s; L'affaire Wennerström, Paris 1965, 274 s; Spionen Wennerström, Oslo 1965,149 s; Wennerström Spion, Berlin ... 1965,158 s; Wennerström, o espiäo dos espiöes, Rio de Janeiro 1967, 159 s; Wennerström la spia, Milano 1969, 262 s ("Il cam-meo", vol 242). — Endast för de segervissa (Meningar om mord, 15 uppsatser om deckare, deckarförf o deckarhjältar ... sammanst avj Broberg, Staffanstorp 1968, s 21-27; förut i Göteborgs-Posten, 1955: 11/12, s 2, 17: ... En studie om detektivromaner). - Brott pä vattenledning (Bokåds detektiv- & äventyrsbibliotek, 1. H-K. R, Brott på vattenledning [+] H Poloni, Små hjärtslitande manspersoner, Sthlm 1978, s 7-109). -På jakt efter lord Peter Wimsey (Jury, tidskr för deck-arvänner, årg 17,1988, Bromma, nr 1, s 26-29).

Redigerat: Upplänningen, 1929-30, Upps (även ansv utg); De frisinnade, organ för Frisinnade lands-föreningen. 1932: nr 4, Sthlm, 8 s; Västerbottens-Ku-riren, 1932-44 (politisk red), Umeå; Västernorrlands Allehanda, 1944-48, Härnösand (även ansv utg); Norrlands Allehanda, 1944: n:o 1* (20/7), 4 s, o 1949: n:o 1* (9/4), 4:o, 4 s, Härnösand; Aftonbladet, 1948-56 (politisk red), 1956-62 (andre red); vanligen fol.

Översatt: A. E. Van Vogt, Uppdrag i världsrymden, Sthlm 1953, 250 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Brewäxl mellan R o bokförläggare R Svanström, Norstedts förlags arkiv, Föremen Sthlms företagsminnen, Sthlm.

J Broberg, Mord i minne: 12 kapitel om deckare o deckarförf (1976); J Elgström o A Runnquist, Sv mordbok: den sv detektivromanens hist 1900-1950 (1957); S Glans, Om sanningen ska fram (1994); D Hedman, H-K R o Dorothy Sayers (DAST-Magazin 1988, nr 3); G Helén, Alltför många jag (1991); E H Linder, Andra boken om mitt levande förflutna (1979); B Lundin, Paul Kennet - vacker sv vardagsvara (Jury 1988, nr 1); S Rosén, Västerbottens-kuriren 1900-1975 (1975); Å Runnquist, nekr över R (Bonniers litterära magasin 1965); SMoK; S Sörmark, På Aftonbladet (1971); H Tingsten, Mitt liv: mellan trettio o femtio (1962); T Vallinder, H K R in memoriam (StvT 1965); L Wendelius, Deckarförf:en H-K R, en profilteckn (1995); Öga mot öga: 21 kriminalförf i fokus (1986). - Nekner över R i AB (A Fagerström) 5 febr 1965, i DN (B Hähnel), S-T (K Stensson) o SvD (G Unger) 6 febr 1965.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans-Krister Rönblom, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6301, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Wendelius), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6301
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans-Krister Rönblom, urn:sbl:6301, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Wendelius), hämtad 2024-04-19.