Meriter

Sandel, Maria Gustafva Albertina, f 30 april 1870 i Sthlm, Kungsh, d 3 april 1927 där, S:t Göran. Föräldrar: drängen Carl Gustaf Sandell o trikåstickerskan Maria Charlotta Killander. Förf. – Ogift.

Biografi

Maria S växte upp på Kungsholmen i Sthlm under fattiga förhållanden. Hon emigrerade som sjuttonåring till USA, där hon bl a hade tjänst som hembiträde, men återvände hem efter fyra år. Liksom sin mor var hon i flera år verksam som trikåstickerska. Det var ett så kallat hemindustrielit arbete som utfördes med hjälp av en stickmaskin och betalades, vanligen ytterst lågt, per färdigt plagg – ett av många liknande arbeten som fattiga kvinnor tvingades ta för att överleva. I tjugofemårsåldern drabbades S, okänt varför, av dövhet och några år senare av en synnedsättning, som lämnade endast ledsyn kvar. En ärftlig faktor kan ha funnits bakom åtminstone det ena handikappet; även modern var helt döv. Omkring 1900 drev de båda kvinnorna en enkel mjölkbod på Parmmätaregatan 23, Kungsholmen, och det berättas att kunderna på grund av innehavarinnornas dövhet på egen hand fick plocka åt sig varorna och meddela önskemål via lappar.

Trots de dubbla handikappen och kort skolgång lyckades S läsa sig till en litterär bildning. Hon hade lärt sig engelska under tiden i USA och läste även en del på tyska och franska. Förutom läshungern, som hon stillade med hjälp av arbetarbiblioteket, bidrog socialt och politiskt engagemang till att hon själv började skriva. Sthlms allmänna kvinnoklubb (SAK) bildades 1892 av socialdemokratiska kvinnor, och från 1896 var S trogen medlem. Den snabba industrialiseringen, inflyttningen till Sthlm och proletariseringen av landsbygdens folk hade skapat svårlösta sociala problem. Frågor kring sönderfallande familjer, superi, prostitution och övergivna barn stod på dagordningen i den offentliga debatten. Låga kvinnolöner gjorde i synnerhet de ensamstående mödrarnas ställning svår. Syftet med SAK var att skapa former för kvinnors organisering i fackföreningar. Där fanns också ett starkt feministiskt inslag och kritik av manliga partikamraters hållning till kvinnors industriarbete.

Den socialistiska och feministiska grundsynen kom att prägla en stor del av S:s författarskap. Redan under tiden i USA hade S publicerat arbeten i den svensk-amerikanska tidskriften Nordstjernan, och från 1899 medarbetade hon av och till med kampdikter och noveller i socialdemokratisk press. När Morgonbris började utges 1904 av Kvinnornas Fackförbund var det S som gett tidskriften dess namn.

S hade genom SAK även viss beröring med Tolfterna, en grupp som bildats på Ellen Keys (bd 21) initiativ för att kvinnor från olika samhällsklasser skulle lära känna varandra. Även om S tycks ha förhållit sig kritisk till mötesverksamheten betydde kontakterna med de socialt engagerade borgerliga kvinnorna mycket för hennes fortsatta möjligheter att skriva. Amalia Fahlstedt (bd 15), som stod Key nära, gav i många år såväl litterära råd som konkret hjälp. Hon uppmanade S att lämna den högstämda kamplyriken för att i stället på prosa skildra vardagslivet i sin egen miljö. 1903 organiserade hon en insamling för att garantera S en tids konvalescens efter en sjukhusvistelse, förorsakad av synnedsättningen, och när S:s hem på Parmmätaregatan blivit utdömt på grund av fukt, hjälpte Fahlstedt till att hitta en annan bostad. 1902 flyttade S och hennes mor till Skogshyddan, ett område med barackliknande nödbostäder för fattiga familjer på Mariebergsgatan, mitt emot Kungsholmens skola. Där, i ett enkelt rum med kakelugnsspis, kom S att leva resten av sitt liv, ensam efter moderns död 1908.

S debuterade i bokform med novellsamlingen Vid svältgränsen och andra berättelser (1908). Den, liksom romanerna Virveln och Familjen Vinge (bägge 1913), har av kritiken ansetts formmässigt bristfällig, romantiserad och melodramatisk men har också uppskattats för sina interiörer från arbetarkvarteren. Med starkt socialt patos skildras snuskiga fabriksmiljöer, tröstlöst hemindustriellt arbete, hustrumisshandel och erotikens risker, men också varm, vardaglig gemenskap. I kollektivromanen Virveln finns storstrejken 1909 i fonden.

I sina senare romaner kom S att utveckla sin stilistiska förmåga och närma sig den samtida borgerliga litteraturen. Problematiken och miljöerna ses inte längre främst genom den sociala melodramens raster. Texterna har i stället hämtat drag från en pessimistisk-naturalistisk litterär tradition och betonar det enskilda ödet snarare än kollektivet. Gestaltningen av samhällets bottenskikt vidlåds i Hexdansen (1919) och Mannen som reste sig (1927) av viss misantropi. I Droppar i folkhavet (1924) porträtteras en kärv och livserfaren hyresvärdinna som tar sig an en utblottad ensamstående mor. Flera kritiker vid 1900-talets slut har ansett att den är S:s intressantaste och mest levande roman.

S använde egna intryck från omgivningen och var noga med att återge vissa inslag, t ex slangspråket, verklighetstroget. Men hennes böcker är inga dokument från stockholmsslummen, inte någon "osminkad sanning" (vilket hävdades av Ivar Harrie i baksidestexten till Mannen som reste sig) utan litterärt präglade produkter. Dickens sociala melodramer har satt tydliga spår. S påverkades även av samtida arbetarförfattare, t ex Martin Koch (bd 21). Den centrala tematiken och det moraliska perspektivet i hennes romaner – betydelsen av att kämpa mot "låga" drifter och sträva efter bildning, värdighet och självkontroll – var uttryck för ett tänkande som i hög grad präglade arbetarrörelsen vid denna tid. Många har även sett ideologiskt inflytande från Ellen Key, bl a i hyllningen av "moderskapets majestät" och i den kluvna synen på kvinnans rätt och möjlighet till ett erotiskt liv på egna villkor. Påfallande är de många stilbrotten; inslag av dråplig, försonande humor överraskar mellan melodramatiskt eller naturalistiskt allvarsmättade partier.

S omtalas av många samtida som egendomlig och enstörig. I sina egna kvarter var hon, åtminstone på äldre dagar, en lite skrämmande särling på grund av sina handikapp, men det finns också berättelser om att hon bjöd hela Skogshyddan på fest, och när någon behövde hjälp, t ex med att skaffa arbete, vidarebefordrade hon ofta detta i brev till socialt mer inflytelserika personer. S var temperamentsfull, misstänksam och stolt, avskydde att uppmärksammas som fattig och/eller döv, och relationerna med de borgerliga kvinnor som på olika sätt erbjöd henne stöd blev därför komplicerade eller med tiden rentav omöjliga. Vid brytningen med Amalia Fahlstedt omkring 1910 och några år senare med Vera von Kraemer (bd 21) krävde S tillbaka sina brev och brände dem. Självförtroendet och livsmodet verkar periodvis ha varit mycket svagt. S hade inget författarumgänge och kontakterna med förlag och tidskrifter skedde mest per korrespondens. Av dessa brev att döma utvecklades hon med åren till en skicklig förhandlare i ekonomiska frågor. - När S dog hade hon just lämnat in korrektur på sin sista bok. Hon följdes till graven på Skogskyrkogården av ett stort uppbåd från arbetarrörelsen. Med rätta har det hävdats att S har plats i 1900-talets litteraturhistoria som den första kvinnan bland sv arbetardiktare, därtill som skarpsynt feminist.

Författare

Tilda Maria Forselius

Arkivuppgifter

Brev från S i KB (bl a till Amalia Fahlstedt o E Hedén), LUB (till T Holmberg) o i AA (bl a till Kata Dahlström, Sigfrid Hansson o Karl Olsson).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vid svältgränsen och andra berättelser. Skildringar ur Stockholmslivet. Sthlm 1908. 170 s. - Familjen Vinge. En bok om verkstadsgossar och fabriksflickor. Sthlm 1913. 161 s. - Virveln. Sthlm 1913. 367 s. 2. uppl 1916. 239 s. [Ny utg] 1975. 275 s. - Hexdansen. Sthlm 1919. 269 s. - Droppar i folkhavet. Sthlm 1924. 250 s. - Mannen som reste sig. Sthlm 1927. 321 s. - Bidrag i bl a Nordstjernan, New York, samt Morgonbris o Social-demokraten, Sthlm.

Källor och litteratur

Källor o litt. Brev från Amalia Fahlstedt till Ellen Key, KB.

G Berger, Karnevalska element i M S:s texter (Ar-betarhist, nr 73-74, 1995); M Bergom-Larsson, M S -arbetarkvinna o moralist (Kvinnomedvetande: om kvinnobild, familj o klass i litt:en, 1976); T M Forselius, Själsadeln o de ystra sinnenas rop: om M S:s liv o dikt (Vardagsslit o drömmars språk: sv proletärförfattarinnor från M S till Mary Andersson, ed E Adolfsson m fl, 1981); dens, Upptäcktsresan i vardagens landskap: om M S (Kvinnornas litt:hist, 2,1983); dens, Moralismens heta blod: om M S (Nord kvinnolitt:hist, 3, 1996); Å Runnquist, M S: ett diktaröde (Vintergatan: Sveriges författarefören:s litt:kal, 1959); B Tomson, M S:s feminism (NT 1951); E Witt-Brattström, M S - trikåstickerska, kvinnokämpe, tidn:skribent o förf (inledn till S:s roman Virveln, utg 1975).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Maria G A Sandel, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6336, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tilda Maria Forselius), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6336
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Maria G A Sandel, urn:sbl:6336, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tilda Maria Forselius), hämtad 2024-04-26.