Meriter

Sandelin, Börje Axel Thure, f 30 aug 1926 i Osterplana, Skar, d 15 maj 1970 i Sthlm, Nik. Föräldrar: civilingenjören Gustav Erland S o Ruth Anna Borghild Sandberg. Elev vid Konstfackskolans avd för dekorativt måleri vt 41, vid Otte Skölds målarskola i Sthlm vintern 43–44, vid Konsthögsk 46–52. Grafiker, målare, tecknare, förf.

G 1) 21 april 1951 (–55) i Sthlm, S:t Göran, m konstnären Eva Margareta Gehlin, f 15 april 1926 i Frederiksberg, Danmark, dtr till konstnärerna John Erik Hugo G (bd 16) o Esther Henriques samt senare omg m konstnären Björn Eivind Berg; 2) 26 jan 1962(–69) i Sthlm, Skarpnäck, m särskolläraren Signe Ingeborg Nilsson, f 21 okt 1927 i Simrishamn (enl fb för Glemminge, Krist), dtr till lantbrukaren Sigfrid Jönsson o Amanda Karolina Nilsson samt tidigare g 1) m professor Åke Werner Edfeldt o 2) m Alf Orvar Östen Utbult.

Biografi

Börje S växte upp i Hällekis, där fadern var ingenjör vid cementfabriken. Modern var dotter till godsägaren och konstnären Axel Sandberg. Från hennes släkt kom det konstnärliga arvet men också ett känsligt och labilt psyke. När S började skolan uppfattades han som olydig och orolig; han togs ur skolan och fick privat guvernant. Han hade svårt för att läsa och stava men var intresserad av teckning och målning.

Modern dog när S var i tioårsåldern, och fadern och hans två söner flyttade till Askersund. S:s skolgång blev fortsatt miserabel: han satt mest och tecknade på lektionerna, och han lämnade Askersunds samrealskola i förtid 1940. Han kom dock i kontakt med författaren och tecknaren Folke Dahlberg, en själsfrände som ledde honom in på konstnärsbanan. S fann i konsten en utväg - senare skolgång vid internatskola slutade med att han relegerades. S:s uppväxt kom framdeles att prägla hans konst, och han sökte både i ord och bild föra de ensammas och uddas talan.

Våren 1941 inledde S studier vid Konstfackskolan i Sthlm men vantrivdes och lämnade staden redan till sommaren och slog sig ner i en stuga i Tiveden, där han levde enstöringsliv. Vintern 1943 återvände S till huvudstaden och började på Otte Skölds målarskola. Läraren var en auktoritet att se upp till men knappast en själsfrände som Dahlberg. Bestående blev dock det intresse Sköld väckte för Jules Pascins teckningsstil.Tre år senare skrevs S in vid Konsthögskolans målarskola, där han studerade för Fritiof Schüldt och Sven X:et Erixson. Av samtida akademielever, t ex Torsten Renqvist och Sven Olof Ehrén, betraktades S som romantiker, medan de såg sig själva som realister – två tämligen oförenliga ståndpunkter.

Efter en studieresa till Paris 1949 insjuknade S i tbc och vårdades på sanatorium. Sjukhusvistelser för vård av kropp och själ skulle för övrigt bli återkommande under S:s korta, självförbrännande liv. Vid återkomsten till akademin orkade S inte fortsätta på målarskolan. Han sökte sig istället till den grafiska avdelningen, där Harald Sallberg (ovan) tog sig an honom och fick stor betydelse för hans fortsatta utveckling. Sallberg lärde ut inte bara teknik utan också arbetsdisciplin och redbarhet. Denna period blev den mest aktiva i S:s liv. Han hade medfödd begåvning för grafiken, särskilt torrnålsgravyr, och utförde som elev bl a flera porträtt med fina ljusdunkeleffekter.

Innan S gått ut akademin, debuterade han 1951 med en teckningsutställning på Lilla Galleriet i Sthlm. Konstkritikerna noterade att den visade två ansikten, dels rent realistiska studier av vardagliga interiörer, dels romantiska skildringar av marionettfigurer och sagobetonade fantasiscener. Redan nu förekom de mänskliga figurer med relativt stora huvuden och små, förkrympta kroppar som S skulle återkomma till. Kritiken förhöll sig delvis avvaktande och fann innebörden i S:s verk oklar, men intresset var väckt och S hade uppmärksammats av den konstintresserade Gustav VI Adolf. Efter avslutade akademistudier tilldelades S det första Kungastipendiet 1952, vilket möjliggjorde en längre utlandsresa.

På samma sthlmsgalleri framträdde S 1954 för första gången som grafiker. Han visade sex års produktion omfattande ett 60-tal blad, merparten i torrnål. Kritiken var på de flesta håll positiv, och S spåddes en framtid som en av de nya personligheterna inom sv grafik. Även i grafiken förekom marionettfigurerna som motiv och influenserna från Axel Fridells (bd 16) sorgsna trashankar och Picassos melankoliska cirkusfolk noterades - åtminstone de senare var något som låg i tiden. Två år senare, 1956, visade S målningar i ytterligare en separatutställning. Denna fick mindre god kritik och de elegiska, blekt blå målningarna uppfattades som ofullgångna. Det konstaterades att S:s styrka låg på det grafiska området.

1956 fick S sitt första uppdrag som illustratör. Han utförde både vinjetterna till Bo Setterlinds antologi Eviga böner och teckningarna till Harry Martinsons Förlorade sonen. Båda författarna kom att ingå i S:s vänkrets, liksom grannen i Rönninge, poeten Johannes Edfelt. Deras samarbete resulterade bl a i illustrationerna till antologierna Sekelskifte (1957) och Berömda tyska berättare (1959). S ansvarade också för omslag, teckningar och typografi till Lennart Hellsings Sandstoder (1957). Hans främsta insats som bokillustratör anses dock vara teckningarna till den 1957 utgivna De fire Djaevle, en novell i cirkus- miljö av Herman Bang. Texten överensstämde med S:s bildsfär, den melankoliska grundtonen likaså. Teckningarna är spröda och lineära, medan de grafiska bladen har mera djup och svärta.

Konstnären och kritikern Torsten Bergmark, vän och reskamrat till S, bidrog till att göra S:s namn känt: 1957 utgav han en biografi över S. Vid några och trettio år var S berömd. Han kände sig höra hemma i 1950-talet och umgicks i kretsen kring Lars Forssell, med Pär Rådström (ovan), Beppe Wolgers, skådespelare, sångare och dansare och blev själv något av en kultfigur. S identifierade sig med stämningarna i Forssells efterkrigspoesi, och hans då tillkomna grafiska blad tolkar tidsandan på ett kongenialt sätt. De mänskliga gestalterna uppträder som på scen i t ex Festen, Soldaten och flickan och avtecknar sig mot en mörk fond, där det finns cirkusfolk och gårdsmusikanter. De grafiska bladen tillkom under ensamma skaparperioder i Rönninge, och S skulle livet igenom pendla mellan lugnet på landet och ett intensivt uteliv i Sthlm.

Om 1950-talet var ett framgångens decennium för S blev 1960-talet med dess tilltagande politisering svårare. 1961 hade S en separat grafikutställning i Sthlm och fick då nedgörande kritik av Folke Edwards i S-T (24 dec 1961) och inte minst av Ulf Linde i DN (14 dec 1961). Tiden och konsten hade förändrats och S kvarstod som nästan den ende berättande grafikern i sin generation. Hans drömda gestalter beskrevs som anemiska, kvalmiga och söta intill ruttenhet. S tog kritiken mycket hårt. Han sökte sig nya uttryck, prövade en ren, mer distinkt linje och arbetade, om än föreställande, med symboler som kuben, cirkeln och triangeln. S ansåg nu sina figurer från 1950-talet triviala och teaterrekvisitan onödig. Han var inte längre romantisk utan allvarlig och orolig för tiden och gjorde gudagestalter, änglar och huldror till sina motiv. Nu tillkom Zeus och Teresias uppenbarelse, båda från 1963 och inspirerade av William Blakes bildvärld. S kallade dem stjärnbilder och de återfinns i S:s första bok Ristningar från s å. S tvingade sig till att börja skriva, och som författare kände han sig stå friare utan krav och förväntningar. Bokens lyriska prosastycken hade delvis tillkommit under perioder när han inte kunnat teckna.

S syntes ofta i olika litterära sammanhang. En under 1960-talet nytillkommen författarvän var Göran Tunström. De företog bl a en längre udandsresa tillsammans. Generationen äldre var Björn v Rosen (bd 30), som fram till S:s död var till stöd och hjälp och förstod hans särart. Från 1960-talets början räknade S också poeten Stig Carlson som vän och kollega. Denne var bl a eldsjälen bakom FIB:s lyrikklubb och redaktör för medlemstidningen Lyrikvännen. S blev medarbetare där och deltog i klubbens sammanträden. För att få omväxling till det konstnärliga hantverket ägnade S vintrarna åt författarskap och publicerade sig flitigt i bl a Konstvännen. Han prövade också att ge ut en oillustrerad diktsamling, Granarna (1964), men den förmår inte fängsla på samma sätt som den därpå följande boken, Det speglade ansiktet (1965). Det var den bok S själv satte högst och den minner i upp läggning om Ristningar med korta texter som kompletteras med reproduktioner av grafiska blad. Tecknandet upplevde S som ett psykiskt andningshål; block och penna fanns till hands under hans resor, och snabbt nedtecknade skisser användes som illustrationer till olika artiklar.

Somrarna och den ljusa årstiden ägnade S åt att måla. Han fanns tidigt med i kretsen kring Gerlesborgsskolan och deltog i gruppens samlingsutställningar, den sista så sent som hösten 1969. När S debuterade som målare 1956 hade kritikerna i de bleka, blå målningarna tyckt sig se influenser från göteborgskoloristen Åke Göransson (bd 17). Senare hade S som förebild Edvard Munch med dennes, som han uppfattade det, brutalt liderliga måleri och syrliga färguppfattning.

1967 ställde S ut oljemålningar på Galerie Blanche i Sthlm. Ulf Linde, som ansett S:s grafik instängd och alltför artificiell, uppskattade hans målningar desto mer. Följande år inleddes en vandringsutställning med S:s grafik; samtidigt utkom boken Främlingsfolket innehållande texter tillägnade S av konstnärs- och författarvänner. Trots detta förmådde S under långa perioder inte att göra någon grafik, och den konstnärliga ådran sinade. S sökte inspiration under vidsträckta resor, bl a till Island, Sovjetunionen och Turkiet, men fann den inte. Bekantskapskretsen var stor, men S kom att stå alltmera utanför och var inte engagerad i tidens politiska konst och diskussioner. Folke Dahlberg, den som betytt mest för honom, hade avlidit 1966, och 1969 publicerade S en minnesbok över honom, Resa i karmin. Kritiken från den gemensamma vännen Stig Carlson uppfattade S som djupt orättvis. Från hans bokförlag anlände en refus strax före jul, som bidrog till melankolin. S var livstrött; i maj följande år valde han att själv sätta punkt för sitt liv.

Det är som grafiker, inte som målare, S gjort sina främsta insatser. Hans produktion, med en konstnärlig höjdpunkt på 1950-talet, omfattar ca 600 grafiska blad, huvudsakligen i torrnål och i svart-vitt. S:s författarskap har inte samma kraft och originalitet som hans bildkonst och har inte heller fått samma betydelse; hans texter är dock i samklang med och ackompanjerar hans bilder.

Författare

Jane Rothlind

Arkivuppgifter

S:s brevsaml i UUB. - Brev från S i KB (bl a till Stig Carlson, F Dahlberg o Sällsk Bokvännerna), LUB o UUB (bl a till B v Rosen o till red för OoB).

Tryckta arbeten

Illustrerat (vanligen tr Sthlm): Eviga böner, en bönbok, sammanställd av B Setterlind, Malmö 1956 (vinjetter), U Isaksson, Dit du icke vill, 1956 (omsl), H Martinson, Förlorade sonen o a berättelser, 1956, L Hellsing, Sandstoder, 1957 (omsl, teckn o typografi), H Bang, De fire djasvle (Bokvännernas bibliotek, 34, 1957), Sekelskifte, en lyrisk antologi, 1957, Berömda tyska berättare, urval avj Edfelt, 1959, H v Born, Pa-vane, 1959, U Eng, Bister och barnet, Upps 1959, H Philipson, Thalias tunna luft, 1959 (omsl), Konstvännen, bl a 1959: 1, 1960: 1, 1963: 6 (illustr o omsl), L Forssell, Fröding (Lyrikvännen, 1961: 2, s 2 f), L Furuland o R Oldberg, Ivar Lojohansson i trycksvärtans ljus, en bibliografi 23 febr 1961 sammanställd o kommenterad, 1961 (försättsbild), R Parland, Zodiaken, en diktsvit 1961 (laveringar), Lyrikvännen, bl a 1961: 4,1963: 2, 3,1965: 2, H Martinson, Vägen till Klockri-ke (Delfinserien, 79, 1967, 1974, omsl), Kvällsandakt, andakter vid dagens slut i radiokyrkan, utg av K Anér, 1968 (vinjetter), även i Anér, Du är större än mitt hjärta, 1980, L Frick, Något annat, en arbetsbok, 1979 (omsl), V Belsevica, Näktergalars infarkt, Bromma 1980 (omsl), E Kilpi, Sånger om kärlek, Bromma 1980 (omsl), S Stigsjöö, I stormens öga, Bromma 1987 (omsl), Barndomens landskap: dikter om barnet och barndomen, en antologi, red av G o S Widerberg, 1988, G Hultgren, Skuggan under berget, 1988 (omsl), L Björk o I Blomstrand, Tanke- och skrivprocesser, Lund 1994, 2. [utök] uppl: Tanke-, tal- och skrivprocesser, 1999.

Tryckta arbeten: Om Palle Nielsens grafik (Konstperspektiv, årg 13, 1957, Gbg, nr 3, s 11-13). - Tre prosadikter (Lyrikvännen, årg 5,1958, [Sthlm,] nr 6, s 8). -Mandomsprovet. Reflektioner kring en bild (Konst-perspekdv, 15, 1959, nr 4, s 22-24). - Riddarsaga (Lyrikvännen, 7, 1960, nr 2, s 3). - Möte med Ivar Conradson (OoB, årg 69, 1960, Sthlm, 4:o, s 105-108). -Tillsammans - en antologi om kärlek. Urval o bidrag. Sthlm 1961. 105 s. (FIBs lyrikklubbs bibliotek nr 71.) Bibliofiluppl o 2. uppl så. - Ödekyrkan i Svenneby. Text. Bild Artur Nilsson. Gbg 1962. 4:o. 74 s. Härur: Ödekyrkan inom oss själva (Edvard Matz, Målarna på Gerlesborg, en konstskola vid Västerhavet Sthlm 1993, tv-4:o, s 95). - Skolan (Lyrikvännen, 9, 1962, nr 3, s 8). - Ristningar. Texter o bilder. Sthlm 1953.105 s. (FIBs lyrikklubbs bibi 84.) Härur: Texter ur "Ristningar" (Konsten 76 Sthlm 1976, s 45-47). - Nio ljusa dikter (Blå kalender [utg av Örebro läns författarsällskap], 2, Örebro 1963, s 67-82). - Granarna. Sthlm 1964. 73 s. (FIBs lyrikklubbs bibi 98; även: Tryckeri AB Björkmans Eftr, Presentutgåva nr 6.) - Tystnadens ljuskrets (OoB, 73, 1964, s 341). - Det speglade ansiktet. Grafik o texter. Efterskrift: T Bergmark. Sthlm 1965. 60 s. (Fibs konstklubb 1965; Konstklubbens årsboksserie nr 13.) - En vecka i november (Blå kalender, 3, Örebro 1965, s 157-162). - Bittermandlar (Lyrikvännen, 12, 1965, nr 5, s 2). - Minnet av Folke Dahlberg (F Dahlberg, Resa i karmin, et postumt urval av L Hemmel o B S, Sthlm 1969, s 7-13). - Bild och poesi / Förtydliganden, april 1969 (Impuls, tidskr för kultur, samhällsfrågor, vuxenutbildn, utg av Stu-dieförb Vuxenskolan, årg 3, 1969, Södertälje, nr 4, s 6-9). - En av tre (SIA, [Skogsindustriarbetaren,] årg 34, 1969, Sthlm, 4:o, nr 22, s 25). - Drömmar i en dröm (Julpost, 1969, Sthlm, [omsl,] 4:o, s 36 f). - Det igenkännbara ... [prosadikt] (Vår lösen, kristen kul-turtidskr, årg 61, 1970, Sigtuna, s 13). - Någonstans finns alltid ... (Två på ett par skidor - en antologi från Bildförlaget Öppna Ögon, Sthlm 1973, s 5). - Nattmusik. Grafik o texter i urval av GTunström. Sthlm 1987. 85 s. (FIB:s lyrikklubb [delvis ur Det speglade ansiktet, 1965].) - Två prosadikter / Ur Nattmusik (Lyrikvännen, 34, 1987, s 182-189). - Sagt i Katarinahissen ... / Ur Ristningar (Skaldernas Stockholm, urval o inl A Smith, [Sthlm, tr] Malmö 1989, s 47, 61). - Bidr i: Konstvännen, 1959: 1, 6, 1960: 1, 3, 5/6, 1961: 1, 4, 1962: 5,1963: 5, 1964: 4, 5/6,1966: 1, 3, 5, 6, 1968: 3, 5,1969:2, Sthlm; Nerikes allehanda -Nerikes-udning-en 1959: 21/7, 1968: 20/1, 2/6,16/3, 1969:18/7.

Källor och litteratur

Källor o litt: Klipparkivet, konstnärsarkiv, NM; bio-grafica om S hos sonen Olle S, Sthlm.

P Bjurström, Tre decennier sv grafik (1976); I Blomstrand, Lyriskt museum (1974), s 121-129; T Broström, Ögonblicket innan (Lyrikvännen 1987, nr 4); G Brunius, B S, "Saddan" (Konsten 1976); S Carl- son, Sv grafiker (Konstvännen 1964, nr 2); J Edfelt, Grafik o prosalyrik (DN 7 maj 1963); A Hernmarck, B S- tystnadens etsare (Byggnadsarbetaren 1969, nr 1); RJohansson, Sv bokillustratörer (1959), s 99-108; E Jonsson o K Edman, Gerlesborg, konstskola o kulturhärd (1976); G Kessle, Anteckmar om B S (Förr o nu 1988, nr 3); N Lindhagen, Den yngre samtida grafiken (Sv grafik från tre sekler, ed H Sallberg o G Jung-marker, 1957); E Matz, Målarna på Gerlesborg (1993), s 90-94; T Renqvist, B S ( dens, Flisor, ed L Nygren, 1994); J Rothlind, Sv svart-vit grafik 1890-1990 (1992); SKL o där anf litt; GTunström, Indien -en vinterresa (1984), s 158 ff; dens, B S (Lyrikvännen 1987, nr 4); Två tecken: en antologi med sv poesi o bildkonst, ed S Nordgren (1987); I Öhman, FIBs konstklubbs stipendier (Konstvännen 1953, nr 3). -Artar om S o hans konst bl a i Aftonddn 11 mars 1954 o 8 mars 1956, i DN 1 mars 1951, 25 febr 1954, 23 febr 1956, 31 mars 1958,19 april 1959, 7 maj 1963,17 maj 1970 o 28 jan 1988, i Expressen 7 dec 1961 o 18 maj 1970, i Morgon-tidn 11 mars 1951 o 11 dec 1957, i S-T 22 juli 1952, 21 febr 1954 o 23 april 1963, i SvD 4 mars 1951, 25 febr 1954, 25 nov 1957, 14 dec 1961, 27 maj 1963 o 25 jan 1988 samt i Konstvännen 1961: 5,1953: 3 o 1965: 5. - Mund meddelanden av ett 20-tal personer enl fört i SBL:s dossier.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Börje A T Sandelin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6338, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jane Rothlind), hämtad 2024-11-04.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6338
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Börje A T Sandelin, urn:sbl:6338, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jane Rothlind), hämtad 2024-11-04.