Meriter

von Schlangenfeldt (genannt Degingk), Melchior (före adl Degingk), f 15 juni 1616 i Dortmund, d 11 april (enl begravn:vapen), bisatt 15 april 1682 i Sthlm, Klara. Föräldrar: rådmannen Casper Degingk o Gertrud Schaffman. Köpman, adl 30 mars 47 (introd 49), faktor vid sv huvudarmén i Tyskland 10 april 47, generalfaktor över satisfaktionsmedlen från de tyska ständerna 24 juni 48, deltog i riksdagarna 50 o 54, frih 20 maj 54 (ej introd), generalkriegzahlmeister vid sv armén i Polen 8 okt 55, i polsk fångenskap juni 56-60. – Ogift.

Biografi

S slöt sig till den sv huvudarmén i Tyskland som köpman och finansiär omkring 1640. Vid denna tid bestod de sv arméerna huvudsakligen av värvade soldater, vilkas löner och uppehälle till stor del finansierades med franska subsidier. Dessa betalades ut två gånger årligen och mottogs av det sv sändebudet Johan Adler Salvius (bd 1) i Hamburg att utanordnas vidare. Utbetalningstillfällena sammanföll långtifrån alltid med de akuta penningbehoven. Likviditetskriser kunde uppstå hastigt, och då var möjligheterna till kredit avgörande för arméns existens. S kunde ställa mycket stora belopp till förfogande när så behövdes och spelade därigenom en viktig roll för de sv framgångarna.

Vid krisen efter Johan Banérs (bd 2) död i maj 1641 ställde överstarna för de värvade regementena ekonomiska villkor för fortsatt samarbete med den sv arméledningen. S kunde då ställa 50 000 rdr till arméns förfogande, en tredjedel av det belopp överstarna krävde. Detta är första gången han förekommer i källorna. Vid en rad tillfällen under de närmaste åren kunde han få fram mycket stora summor när de som bäst behövdes.

Vårfälttåget 1642 kunde påbörjas genom att S 26 april betalade 150000 rdr mot en växel på Adler Salvius. Lennart Torstenson skrev själv till Axel Oxenstierna 1644 att han föregående år i Mähren inte hade kunnat hålla armén vid makt utan S:s hjälp (AOSB). Problemen berodde på att armén hade svårt att ta sig till trakter där det fanns något att leva av. S betalade under 1643 sammanlagt 245 000 rdr till truppernas behov. En ny kris inträffade i slutet av 1645 när Torstenson började planera att dra sig tillbaka, eftersom byte av överbefälhavare var synnerligen kostsamt. Armén hade smält ihop betänkligt, och Böhmen, där huvudarmén låg i läger en månad under hösten, var utsuget av de trupper som logerat där. S levererade 150 000 rdr 25 okt och lika mycket senare under året. Till Carl Gustav Wrangels höstoffensiv 1646 försträckte han 170 000 rdr 18 aug och 100 000 rdr 21 okt. Wrangel var då hårt pressad både av de allierade fransmännens ovilja att samarbeta och av överlägsna kejserliga trupper.

Sammanlagt lånade S ut 1 373 700 rdr till sv kronan krigsåren 1641–48, ett belopp uppskattningsvis motsvarande 23 000 årslöner för dagsverksfolk. Lånen återbetalades - eller avsågs bli återbetalda - med franska subsidier. S ägde inte själv hela det utlånade kapitalet utan lånade i sin tur en del - ovisst hur stor - av finansmän i Hamburg och Amsterdam. Som befälhavare för den sv huvudarmén uppskattade Torstenson i hög grad S:s tjänster: "Om den intet hade varit, så hade armén lidit undergång länge sedan" (SRP, s 534).

När drottning Kristina utnämnde S till generalfaktor 1648 var avsikten att S skulle svara för fördelningen på truppförband av de fem miljoner rdr i s k satisfaktion som de tyska ständerna enligt det westfaliska fredsfördraget hade att erlägga för de sv arméernas avdankande. Generalissimus Karl Gustav satte sig emellertid över detta dekret och lät penningmedlen gå andra vägar.

Även fredsåren 1648–50 lånade S ut stora belopp till kronan, sammanlagt 252 000 rdr, vilka användes till att förskottera löner till de värvade soldaterna vid avdankning-en. Pengarna avsågs att bli återbetalda med satisfaktionsmedel. Emellertid resterade en del, och S begav sig till Sverige i början av 1651 där han bosatte sig i Sthlm. Han ingav räkningar på vad han hade att fordra, och dessa godtogs av drottning Kristina trots en rad reservationer av Kammarkollegiets revisorer. En del av beloppet blev betald de närmaste åren.

Som generalkriegzahlmeister vid Karl X Gustavs armé i Polen hade S bl a till uppgift att låna upp pengar till arméns behov och ta emot kontributioner och andra inkomster. När den polska armén under kung Johan Casimir återtog Warszawa i juni 1656, blev S tillsammans med en rad andra framstående officerare och ämbetsmän tagen till fånga. Han blev kvar i fångenskap till fredsslutet 1660 och återvände till Sthlm under förra hälften av 1661.

S lämnade till kronan in räkningar på belopp han ansåg sig ha att fordra, såväl gamla fordringar som nya efter det polska kriget. De sistnämnda upptog han till mycket stora belopp, men kammarrevisorerna ansåg tvärtom att han ådragit sig stora skulder till den sv kronan. Behandling- en av S:s räkningar blev en mycket invecklad och utdragen process, vilken avkastat flera tusen sidor av sifferuppställningar, inlagor och andra dokument. S förde en hård kamp genom skrifter och uppvaktningar. Saken behandlades av Kammarkollegiet, av särskilda kommissarier och av Likvidationskommissionen, vilka alla bedömde frågorna olika. Slutgiltigt avgörande kom inte förrän efter S:s död, och det var mycket oförmånligt för dödsboet. Betydande avbetalningar gjordes dock 1661-78. Hur mycket av dessa medel S i sin tur måste använda till att återbetala lån och hur mycket han kunde disponera för egen del är omöjligt att avgöra. Trots att han inte innehade någon tjänst eller utövade någon näring, kunde han leva ståndsmässigt och förvärva ett hus i Sthlm samt flera gårdar, bl a Huvudsta i Solna. Därutöver var han i besittning av ett större donationsgods i Bremen-Verden.

S förde ett stort antal processer - över 200 har påträffats i rättegångsprotokollen. Han tvistade bl a med före detta anställda om lön, med hantverkare och köpmän om levererade varor och tjänster samt med motparter i komplicerade lånetransaktioner. Han anklagade en rad personer för stöld. De flesta målen förlorade han. S var i konflikt med domstolarna i Sthlm och betraktades som rättshaverist. Hans personliga liv sågs inte väl. Sthlms konsistorium förmanade S att gå i kyrkan och upphöra med att leva i konkubinat men ansåg sig inte nå avsedda resultat. S sökte introduktion på riddarhuset som friherre men vägrades detta på grund av andra adelsmäns protester - 1664 på grund av sin utländska börd och 1672 på grund av allmän ovilja, vars orsak källorna inte direkt anger.

Författare

Arne Jansson

Arkivuppgifter

Brev från S i RA (bl a till Karl (X) Gustav, M G De la Gardie, D B Uttermark o C G Wrangel).

Källor och litteratur

Källor o litt: AOSB 2: 8 (1897); K-R Böhme, Bre-misch-verdische Staatsfinanzen 1645-1676 (1967); A Jansson, Sv arméns räddare i nöden -MS (KFÅ1998) o där anf källor o litt; Polens krig med Sverige 1655-1660 (1973); SRP 11 (1905-06).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Melchior Schlangenfeldt, von (genannt Degingk), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6383, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arne Jansson), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6383
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Melchior Schlangenfeldt, von (genannt Degingk), urn:sbl:6383, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arne Jansson), hämtad 2024-04-26.