Meriter

Schytt, Stig Valter, f 17 okt 1919 i Solna, Sth, d 30 mars 1985 i Tarfaladalen, Nb (kbf i Sollentuna, Sth). Föräldrar: järnvägstjänstemannen Henning Gottfrid S o sömmerskan Hulda Charlotta Jansson. Studentex vid H reallärov å Norrmalm, Sthlm, 10 maj 39, inskr vid StH 2 juni 39, amanuens vid Geografiska inst 1 juli 43, förste amanuens där 1 sept 45–30 juni 47, FK 16 sept 44, FM 9 mars 46, FL 1 mars 47, allt vid StH, arvodesanställd under den norsk-brittisk-svenska antarktisexpeditionen nov 49–febr 52, gästprof vid Northwestern university, Evanston, 111, USA, ht 53–vt 54, bitr lär i geografi, särsk naturgeografi vid StH (från 60 StU) 1 jan 55–30 juni 58, disp 14 maj 58, doc i geografi, särsk naturgeografi 29 maj 58, FD 30 maj 58, e o doc 1 juli 58–30 juni 63, tf prof periodvis 17 jan 60–3 juni 69, allt vid StH/StU, sekr i Scientific committee on Antarctic research (SCAR) 58–59, förest för naturgeografiska fältstationen i Tarfala, Kebnekaise, från 62, laborator i glaciologi vid Statens naturvetensk forskn:råd (NFR) med placering vid StU 1 juli 63–30 juni 69, e o prof i samma ämne från 1 juli 70, e o laborator vid StU 1 juli 69–30 juni 70, gästprof vid Ohio State University, Columbus, USA, 70–71, ordf i Sv sällsk för antropologi o geografi 64–66 o 77–79, i Glaciological Society (från 72 Internat Glaciological Society) 69–72, led av styr för Sv turistfören (STF) 73–81, kabinettskammarherre från 9 juni 76, dekanus för biologisk-geovetensk sektionen vid StU 81–84, ordf i Sv Polarklubben från 83, led av styr för Internat meteorologiska inst i Sthlm från 83, av styr för Polarforskn: sekretariatet från 84. – LVA 74 (led av Polarkomm från 81), LIVA 78, KorrespLÖS 78, LFS81.

G 17 aug 1955 i Sigtuna m FK Eva Anna Nora Bengtsdtr Mannerfelt, f 18 sept 1930 i Uppsala (kbf i Sigtuna), dtr till provinsialläkaren Bengt Gustaf Erik M o Karin Emerentia Nilsson.

Biografi

Valter S tog studenten vid Norra real och började därefter läsa fysik och matematik vid StH. Studierna ledde vidare mot geografi, varvid han kom i kontakt med prof Hans W:son Ahlmann, som arbetade med glaciologi och särskilt med klimatologiska aspekter på ämnet. Ahlmann hade även en annan forskarstuderande, Carl Christian Wallén, som arbetade med kopplingen mellan atmosfär och isavsmältning vid Kårsaglaciären. Denna lättåtkomliga glaciär ansågs emellertid inte vara lämplig för mer långsiktiga klimat-och massbalansarbeten. S fick därför, som ung lovande student med lämplig ämnesbakgrund, i uppdrag att utse en ny plats för en långsiktig mätserie. Kraven var att glaciären skulle ha en lämplig storlek och form och helst vara dokumenterad i tidigare studier. Det fanns ett antal att välja bland.

Efter att ha utfört ett arbete för den s k lavinkommittén och SJ i Abiskofjällen vandrade S med studiekamraten Gösta Walldén i aug 1945 från Kårsaglaciären i norr till Kebnekaisefjällen längre söderut, i syfte att välja ut en glaciär. Valet kom att falla på Storglaciären i Kebnekaise och studierna där påbörjades redan våren 1946. De systematiska mätningarna av Storglaciärens massförändringar har därefter kommit att bilda norm i vetenskapsvärlden för hur högkvalitativa massbalans-mätningar skall utföras. Mätserien är den längsta i fält mätta massbalansserien i världen och den är internationellt sett en mycket viktig referensserie för klimatstudier. 1947 erhöll S en fil lic-examen på en avhandling med titeln Glaciologiska studier i Kebnekajse.

1949 fick S i uppdrag av Ahlmann att lägga upp ett glaciologiskt program för den tvååriga norsk-brittisk-svenska antarktisexpeditionen som han också kom att delta i. S var v verkställande chef för expeditionen och huvudansvarig för de glaciologiska forskningsinsatserna. Dessa rörde dels iskärneborrning på shelfisen intill forskningsstationen som uppförts och fått namnet Maudheim, dels månadslånga turer in på inlandsisen med hundspann för att studera snölagring och geografiska förhållanden. Några undersökningar avsåg betydelsen av s k blåisområden för Antarktisisens massbudget. Expeditionen blev en stor framgång både för de enskilda forskare som deltog och för de vetenskapliga discipliner som företräddes. Framgången berodde främst på de goda forskningsresultaten men även på att expeditionen genomfördes i en tid då internationaliseringen började på allvar, vilket innebar att resultaten fick god spridning.

Under vinterhalvåret 1953-54 tjänstgjorde S som gästforskare vid universitetet i Evanston, Illinois. Till följd av detta fick han i mars 1954 tillfälle att resa i arktiska Kanada för att utreda möjligheten av att utnyttja flyg för att få en regional bild av snöfördelning och snömängd. Samma sommar besökte S även den amerikanska Thulebasen på Grönland. Detta gjordes på uppdrag av den amerikanska myndigheten Snow, ice, and permafrost research establishment of the US army (SIPRE) och syftet var att studera glacial dynamik i området kring flygbasen.

I maj 1956 hölls en planeringskonferens i Sthlm för att samordna de internationella insatserna under det Internationella geofysiska året (IGY) 1957–58. Vid detta möte inbjöds S att, tillsammans med två andra nordiska forskare, under den följande sommaren delta i en sovjetisk expedition med isbrytaren Ob till farvattnen kring Svalbard, Grönland och Frans Josefs Land. Detta var en unik företeelse under dessa kalla krigets dagar. Expeditionens syften var att hämta hem personal från en övervintringsstation på ett isflak samt att besöka en glaciologisk fältstation. Expeditionen tog två månader i anspråk och gav S möjligheter att rekognocera för IGY och påbörja ett glaciologiskt fältprojekt som fullföljdes under de kommande två säsongerna. Evakueringen från Nordostlandets iskupol blev dramatisk genom att den helikopter som försökt hämta ut dem havererade och sjönk i en sjö. Besättningen överlevde emellertid och ett skidförsett flygplan hämtade så småningom ut S:s grupp från isen.

De sv insatserna i Arktis i samband med IGY blev i praktiken en svensk-finsk-schweizisk angelägenhet. Dels var det en grupp om 13 man som övervintrade under Gösta Liljequists ledning vid den nyuppförda Kinnvikabasen vid Murchison Bay, dels var det sommargrupper såsom den glaciologiska, som leddes av S. Huvudsyftet med den glaciologiska verksamheten var att studera snöackumulationen på Nordosdandets isar. Glaciärerna hade studerats 1931–34 av Ahlmann och det fanns därför skäl att följa upp eventuella tidsbundna förändringar sedan dess men också att revidera vissa tolkningar av snölager som i efterhand hade visat sig vara felaktiga. Den årliga ackumulationen av snö var, enligt S, väsentligen högre än vad Ahlmann tidigare slutit sig till. Ett annat syfte med studierna under IGY var att mäta upp seismiska profiler över Nordostlandets glaciärer, dvs mäta isarnas tjocklek.

S disputerade för doktorsgraden på en avhandling om resultaten från Maudheim-expeditionen 1949–52. Det rörde sig om dels snöstudier utförda i grävda schakt från slädfärderna i inlandet och från is-shelfområdet, dels resultat från den 100 meter långa iskärna som han borrade upp vid Maudheimstationen. Två särskilt viktiga slutsatser var att det gick att urskilja års-cykler i till synes homogen flera år gammal snö, s k firn, samt att kristallografiska studier från iskärnan bar vittnesmål om hur shelfisen bildades. Vid ett möte i sept 1958 var S delaktig i grundandet av SCAR och blev dess första sekreterare. SCAR bildades för att tillvarata och utnyttja det samarbetsnät som hade utvecklats vid genomförandet av IGY kring Antarktis. Det rörde sig om en ickestatlig organisation med uppgift att initiera, främja och koordinera forskning i Antarktis. Senare, när Antarktisfördraget kom till, fick den även en rådgivande roll för de i fördraget ingående medlemsstaterna.

Tarfalaverksamheten, som kom att bli S:s mest omfattande projekt, började i ganska blygsam skala med att fältstudierna utgick från STF:s kåta vid Tarfalasjön. 1947 byggdes en liten hydda som tillsammans med ett prismahus, vilket färdigställdes 1950, utgjorde Tarfalastationen under större delen av 1950-talet. Tack vare ett stort anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kunde stationen 1960-61 byggas ut till att bli en officiell forskningsstation under det då nybildade StU.

1960-talet var en intensiv forskningsperiod vid Tarfalastationen. Ett av de projekt som drevs var det s k istunnelprojektet: en tunnel sågades upp längs bottnen av Is-fallsglaciären för att forskarna skulle kunna studera hur en moränform, en s k fluted moraine, uppkommer. Projektet var en fortsättning av forskningsinsatser som påbörjades vid 1950-talets mitt i samarbete med prof Gunnar Hoppe. Projektet uppmärksammades i media och var delvis finansierat, främst när det gällde trycklufts-utrustning, av Atlas Copco.

Under 1960-talet hade massbalansserien från Storglaciären hunnit bli två decennier lång och det började bli möjligt att utnyttja materialet statistiskt. Ett viktigt resultat var den koppling S gjorde mellan avsmältningen som en funktion av höjden och typen av klimat som glaciären befann sig i. Den s k ablationsgradienten etablerades i detta skede som ett mått på klimatets grad av kontinentalitet.

S hade en stark ställning i vetenskapen både nationellt och internationellt men saknade länge en fast universitetstjänst. I riksdagens bägge kamrar framlades 1962 och 1963 motioner om inrättande vid StU av en laboratur i naturgeografi åt honom, men dessa framställningar avslogs. 1963 riktade Hoppe och Ahlmann en skrivelse till NFR med begäran om inrättande av en högre forskartjänst. Forskningsrådet hörsammade framställningen och S fick en personlig tjänst motsvarande laborator i glaciologi, placerad vid StU.

S integrerade Tarfalaverksamheten i den Internationella hydrologiska dekaden (IHD) 1965-74. Inom detta FN-program organiserades stora internationella hydrologikurser i Tarfala, som kom att betraktas som en typlokal för en högalpin miljö även ur globalt perspektiv. I samband med detta programs genomförande utfördes en mycket noggrann registrering av nederbördens fördelning inom Tarfaladalen.

1966 genomförde S, tillsammans med Hoppe, en expedition till Svalbard. Syftet med expeditionen, som blev mycket lyckosam, var att studera utbredningsbild och deglaciationsförlopp av Weichselnedisningen i Barentshavsområdet. En viktig pusselbit i detta arbete var landhöjnings-karteringar, vilka främst baserades på två pimpstenshorisonter längs Svalbardarkipelagens kustlinjer men även på dateringar av drivved och valben. Resultaten som vittnade om en stor is över Barents hav verifierades efter 1980-talets mitt då seismiska karteringar av Barentshavets botten samt resultaten av maringeologiska borrningar blev tillgängliga. Detaljer reviderades men huvuddragen bestod.

1969-72 var S ordförande i Glaciological Society, en mycket välrenommerad brittisk ämnesförening som gav ut tidskriften Journal of Glaciology. Under sin mandattid drev S igenom en namnändring av sällskapet till International Glaciological Society, som nu blev den främsta internationella sammanslutningen inom fackområdet is och snö. Namnändringen skedde 1972.

1970 fick S en egen professur kopplad till NFR, och läsåret 1970-71 arbetade han som gästprofessor vid Ohio State University. Som en följd av detta uppdrag besökte han 1972 Deception Island vid den Antarktiska halvön där ett vulkanutbrott delvis smält bort en glaciär och därmed blottlagt en 100 m hög isvägg från ytan ner till bottnen av glaciären. Ur denna blottning kunde glaciärens årliga massbalans rekonstrueras tillbaka till slutet av 1600-talet.

De erfarenheter som S skaffat sig i polarmiljö delgav han även närliggande geovetenskapliga discipliner. I en uppsats 1974 i Geologiska föreningens förhandlingar beskrev han processer som först ca 20 år senare blev heta forskningsämnen inom glacialgeologin. Skillnader i isens basala temperatur är av fundamental betydelse för dess förmåga att erodera, alternativt bevara ett underliggande landskap. Temperaturen vid bottnen styr också isens flödesmönster. Dessa förhållanden samt olikheten i klimatkänslighet mellan marint baserade inlandsisar såsom Väst-antarktis och kontinentalt baserade isar såsom Östantarktis berördes i detta pionjärarbete.

Planer på en större sv expedition till Norra Ishavet hade länge funnits när en idé uppkom att manifestera hundraårsminnet av A E Nordenskiölds segling genom Nordostpassagen 1878-80. Det vetenskapliga intresset kombinerat med jubileumsidéerna konkretiserades i ett förslag till en expedition längs Nordostpassagen sommaren 1979. Planerna kunde dock inte omedelbart realiseras på grund av det fortsatt kyliga politiska klimatet kring dåvarande Sovjetunionens norra kust. De reviderades dock och en expedition, Ymer-80, kunde genomföras följande år. Rutten var nu ändrad till Barentshavs-området samt Grönlandshavet och det vetenskapliga innehållet var tvärvetenskapligt. S var expeditionens vetenskaplige ledare. Ymer-80 blev en succé och kom att utgöra en förebild för hur moderna internationella fartygsbaserade vetenskapliga expeditioner skulle utformas. Den fick också många efterföljare. Efter expeditionens genomförande fick S en rad utmärkelser.

Efter Ymerexpeditionen stod det klart att den kompetens och de erfarenheter som Ymerledningen och S personligen besatt måste formaliseras. 1981 bildades därför vid VA Polarkommittén, där S blev ledamot. Behovet av att bilda en operativ enhet för att organisera polarinsatser stod högt på dagordningen. Arbetet genomfördes mycket effektivt och 1984 invigdes Polarforskningssekretariatet, en myndighet under Utbildningsdepartementet som organiserat och sänt ut en rad polarexpeditioner dll både Antarktis och Arktis. S satt i sekretariatets styrelse från dess bildande.

Ymerexpeditionen gav den naturvetenskapliga forskningen oerhört mycket men tog också kraft ur nationella program, däribland Tarfalaverksamheten. En viktig fråga för S blev därför under 1980-talet att blåsa liv i projektet, som under några år fått finna sig i att komma i andra hand. Den amerikanske glaciologen Roger Leb Hooke engagerades för ett stort glacial-hydrologiskt projekt på Storglaciären som skulle visa sig bli en synnerligen lyckad satsning. Forskningsvolymen inom Tarfalaverksamheten steg därefter och 1999 inrättades en ny professur vid StU med den forskningsprofil som S företrädde, dvs glaciologi med inriktning mot klimatutveckling.

Under 1970-talet fick S en rad erkännanden; bl a invaldes han i VA och IVA. Dessa uppdrag och utmärkelser hade sin främsta bakgrund i hans officiella meriter, men tilldelades honom också för att han var en mycket kompetent entreprenör. S utstrålade auktoritet, trygghet och samtidigt enkelhet. Han gav nästan alltid intryck av att vara säker på sig själv och sin sak. Han hade också förmåga att se de enkla lösningarna i till synes svåra problem, vilket kom att bli något av hans motto. I umgänget med sin omgivning var S varm, vänlig och generös och han gav sin familj ett stort utrymme i sitt liv. S var fortfarande i tjänst när han hastigt avled i Tar-fala, i den vackra arktiska miljö åt vilken han vigt en så stor del av sitt liv. Han hade då lett Tarfalaverksamheten i 40 år, deltagit i ett tiotal polarexpeditioner och gjort betydande insatser för sv och internationell naturvetenskaplig forskning.

Författare

Per Holmlund

Arkivuppgifter

S:s arkiv (ms, korrespondens, räkenskaper m m) i VAB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Namnformerna på en ny turistkarta över området Abisko-Riksgränsen (Globen, [utg:] Generalstabens litogr anstalt, årg 25, 1946, Sthlm, [omsl,] 4:o, s 20-31). - Tentamensuppgifter i matematik för betyget B i fil. kand.- och ämbetsexamen, med lösningar o svar utg. Lund 1947. 72 s. (Tills med C Blom o G Kjellberg.) - Antarktisboken. Med Norsel till Maudheim och Antarktis. Den norsk-brittisk-svens-ka vetenskapliga expeditionen dll Antarktis 1949-1952. Förord av H W:son Ahlmann o bidr av F Roots, G de Q. Robin o R v Essen. Kartor av N Roer. [Sthlm, tr] Uddevalla 1952. 381 s, 21 pl-bl. (Tills medj Giae-ver.) Övers: Antarktis, Norjalais-brittiläis-ruotsalaisen tieteelisen Antarktis-retkikunnan vaiheet. Porvoo & Hfors 1953. 434 s, 20 pl-s. - Glasiologenes sledereise den förste sommarn / Min siste fjelltur i Antarktis (J Giaever, Maudheim, To år i Antarktis. Den norsk-bri-tisk-svenske videnskapelige ekspedisjon til Antarktis 1949-1952 Oslo 1952, s 216-253, 1 pl, s 292-301; tillsammans i sammandrag övers i dens, The white de-sert. The official account of the Norwegian-British-Swedish Antarctic expedition London 1954, s 232-244: Journeys of the glaciological party 1950-51). - Some observations on fluted moraine surfaces. [Rubr.] [Sthlm 1953.] S 105-115. [Ur Geografiska annaler så.] (S 105-110avGHoppe; [omsl:] Meddelande från Geografiska institutet vid Stockholms högskola, nr 89.) -The Norwegian-British-Swedish Antarctic expedition, 1949-52, 1. Summary of the glaciological work, Preliminary report (Journal of glaciology, vol 2, 1953, Cambridge, 4:o, s 204 f). - Die norwegisch-bri-tisch-schwedische Antarktisexpedition 1949 bis 1952 (Die Erde, Bd 5, 1953, Berlin, s 179-194). - Report on glaciological investigations during the Norwegian-British-Swedish Antarctic expedition 1949-1952 (International union of geodesy and geophysics (IUGG) International association of scientific hydrology (IASH) Publication no 39. General assembly of Rome ... 1954, [även fr titlar,] 4, [Louvain 1954,] 4:o, s 236-243). - Glaciology in Queen Maud Land. Work of the Norwegian-British-Swedish Antarctic expedition (The Geographical review, vol 44, 1954, New York, N. Y., s 70-87). - Glaciological investigations in the Thule Ramp area. [Rubr.] Wilmette, Illinois, 1955 [omsl]. 4:o. 88 s [s 61-64 tills med R L Cameron, 64-76 av A Griscom]. ([Omsl:] SIPRE [Snow, ice and permafrost research establishment] report 28.) - Problems in mapping snow cover. Wilmette, 111, 1956 [omsl]. 4:o. 92 s. (Tills med E B Espershade, jr; [omsl:] SIPRE research report no. 27) - Bilder från grönländska isar. [Rubr.] Sthlm 1956 [omsl]. S 101-120. [Ur Ymer s å.] (Meddelande från Geogr inst... 96.) - Lateral drainage channels along the northern side of the Moltke glacier, Northwest Greenland. [Rubr.] Sthlm 1957. S 64-77. [Ur Geogr annaler 1956.] (Ibid 100.) - Med en rysk expedition i Arktis. [Rubr.] [Sthlm 1957.] S 19-38. [Ur Ymer så.] (Ibid 104.) - A. Snow studies at Maudheim / B. Snow studies inland / C. The inner structure of the ice shelf at Maudheim as shown by core drilling (Norwegian-British-Swedish Antarctic expedition, 1949-52, Scientific results, vol. 4. Glaciology 2, Oslo 1958,4:o, s 9-148,17 pl-s, 1 tabellbl; även sep med omsl: Meddelande från Geogr inst ... 111 o akad avh (SH) med titeln Snow and ice studies in Antarctica, s 9-148, (6) s, 3 pl-bl, 6, 8 pl-s, 2 diagrambl; engelsk summary av förf: Zeitschrift fur Gletscherkunde und Glazialgeologie, Bd 4, Innsbruck 1958-61, s 272-277). - D. Snow and ice temperature in Dronning Maud Land / E. Blue ice- -fields, moraine features and glacier fluctuations (ibid, s 157-178, 1 kartbl, även sep med omsl som Meddelande ... 127, resp s 183-24, 12 pl-s). - Glacier in-ventory from air photographs. Photographic interpretation of ice ([U. S.,] ONR [Office of Naval Report] ACR-53, Washington 1960, s 36-39). - Till Nordostlandet med den svenska glaciologiska expeditionen (Terra, Geografiska sällskapets i Finland tidskrift, årg 72, 1960, Hfors, s 11-29; tills med E Palo-suo; även sep, 19 s, med omsl: Meddelande från Geogr inst... 121). - Vårt växlande klimat (Oljevärlden, [årg 4,] 1962, Sthlm, 4:o, nr 1, s 1). - Naturgeo-grafisk fältstation i Kebnekajse (Svensk naturvetenskap, Statens naturvetensk forskningsråds årsbok, årg 15, 1962, Sthlm, s 332-345). - A tunnel project in Kebnekajse, Swedish Lapland (Ice, news bulletin of the British Glaciological society, [rubr,] 1962, Cambridge, nr 10, s 4 f). - Mass balance studies in Kebnekajse (Journal of glaciology, 4, 1962, s 281-286; även sep med omsl: Meddelanden från Geografiska institutionen vid Stockholms universitet nr 145). - Corre-spondence: ... Fluted moraine surfaces (ibid, s 825-827). - General report of the expedition. Oslo 1963. 41 s, 7 pl-bl, 2 kartor. (Norwegian-British-Swedish Ant-arctic expedition, 1949-52 6: 3.) - Notes on glaciological activities in Kebnekajse, Sweden, 1962. [Rubr] Sthlm [19]63 [omsl]. S 407-412 [s 409-411 tills med E Danfors o Å Fleetwood], [Ur Geogr annaler 1962.] ([Omsl:] Meddelanden 144.) - Lapplands glaciärer (Natur i Lappland under red av K Curry-Lindahl, d 1-2, Upps 1963, 4:o, s 158-171). - Glaciärernas liv (STFÅ, 1963, Sthlm, s 144-158). - Glaciologi (Sv naturvetenskap, 16, 1963, s 208-221: även sep med omsl: Meddelanden ... 146: Glaciologi under geofysis-ka året). - Notes on glaciological activities in Kebne-kaise, Sweden-1963. [Rubr] Sthlm [19] 64. S 292-302. [Ur Geogr annaler s å.] (Tills med Stigjonsson o P Cederstrand; Meddelanden ... 158.) - Scientific results of the Swedish glaciological expedition to Nord-austlandet, Spitsbergen, 1957 and 1958. [Rubr.] [Sthlm 1964.] S 243-281. [Ur d:o.] (Meddelanden från Naturgeogr inst... 164.) - Notes on glaciological activities in Kebnekaise, Sweden during 1964. [Rubr] Sthlm [19]65 [omsl]. S 65-71. [Urd:o.] (Ibid 168.)-Från falt och forskning. Naturgeografi vid Stockholms univ. Sthlm [19]66. [Omsl.] S 109-125 [s 109-116 av G Hoppe, 121-125 av B Strömberg]. [Ur Ymer 1965.] (Ibid A 1.) - Notes ... during 1965. [Rubr.] Sthlm [19]66 [omsl], S 43-50. [Ur Geogr annaler s å.] (Ibid A 6.) - The purpose of glacier mapping (Canadian journal of earth sciences, vol 3, 1966, Ottawa, 4:o, s 743-746). - A study of "ablation gradient". [Rubr] [Sthlm 1967.] S 327-332. [Ur Geogr annaler s å.] (Meddelanden ... A 12.) - Notes ... during 1966 and 1967. [Rubr.] Sthlm 1968 [omsl]. S 111-120. [Ur d:o.] (Ibid A 16.) - Tarfalajåkkas vattenföring och slamtransport 1966-1967. Sthlm 1968. 4:o [duplic]. 25 bl. ([Omsl:] STOU-NG-3 = Stockholms univ, Naturgeogr institutionen, Forskningsrapport 3.) - The extent of the Wurm glaciation in the European Arctic, a preliminary report about the Stockholm university Svalbard expedition 1966 (International union of geodesyand geophysics (IUGG) ... / International association of scientific hydrology (IASH) Publ 79. General assembly of Bern 1967, [även fr utlär,] Lou-vain 1968, s 207-216; tills med G. Hoppe, W. Blakejr. & M. G. Grosswald; även sep som Meddelanden ... A 18 [anteckn på omsl: 20]). - Polartrakterna (Allmän världsgeografi, [2.] Amerika, Sthlm 1969, s 9-18). -Some comments on glacier surges in eastern Svalbard (Canadian journal of earth sciences, 6, 1969, s 867-873; även sep med omsl: Meddelanden ... A 24). - Studies of the glacial history of Hopen (Hopen Island), Svalbard. [Rubr] [Sthlm 1969.] S 185-192. [Ur Geogr annaler så.] (Tills med G Hoppe, A Häggblom o H Österholm; Meddelanden ... A 27.) - Glaciologi-cal studies of past climatic variations in the South Shetland Islands (Antarctic journal of the United States, vol 7,1972, Washington, D. G, 4:o, no. 4, s 99 f; tills med O Orheim o C Bull). - Tarfala och dess forskningsverksamhet. Sthlm 1973 [duplic]. 27 s. (STOU-NG, Stockholms univ, Naturgeogr inst, [omsl:] Informadon 1.) [Nya uppl:] 1975, 1978. Övers: Tarfala and its research activities. Sthlm 1979. 31 s. (Ibid, onumr.) - Hydrologisk aktivitet inom undersökningsområdet Tarfala (Vännet i Norden, årg 6, 1973, Oslo, s 12-29). [Även sep utg:] Sthlm 1973 [duplic]. 18 s. (STOU-NG 2.) - Glaciologiska metoder i klimatforskningens tjänst (Sv naturvetenskap, 26, 1973, s 77-88). - Memorial to Hans W. Ahlmann 1889-1974. Boulder, Colorado, 1974. 5 s. [Utg av The Geological society of America.] (Tills med G Hoppe.) - Inland ice sheets - recent and Pleistocene (Geologiska föreningens i Stockholm förhandlingar, vol 96, 1974, Sthlm, s 299-309). - [Geografisk krönika:] Hans Ahlmann, 14.11.1889 - 10.3.1974 (Svensk geografisk årsbok, årg 50, 1974, Lund, s 279-282). - Obi-tuary Hans W:son Ahlmann-1889-1974 (Journal of glaciology, 13, 1974, s 541 f). - Glaciers and ice ages (The forces of nature, ed by V Fuchs, London 1977, s 107-119). - Ymer-80, den sv expeditionen till Norra Ishavet (Tidskrift i sjöväsendet, årg 142,1979, Sthlm, s 278-284). - Den svenska sydpolsexpeditionen 1901-1903; - 75 år efter en långfärd utan like och en fantastisk räddning (Jorden runt, årg 51,1979, Sthlm, s 50-55). - Ymer -80. En expeditions födelse. [Rubr] [Sthlm 1980.] S 131-158. [Ur Ymer s å.] (Meddelanden ... A 106 [anteckn på omsl: 136].) -Ymer-80, the Swedish Arctic expedition (Ambio, a journal of the human environment, research and management, [utg av VA,] vol 9, 1980, Sthlm, 4:o, s 52-54). - Ymer--80, ett tvärvetenskapligt storprojekt (Nordenskiöld-samfundets tidskrift, [årg] 40, 1980, Hfors, s 3-14). -The net mass balance of Storglaciären, Kebnekaise, Sweden, related to the height of the equilibrium line and to the height of the 500 mb surface. [Rubr] [Sthlm 1981.] S 219-223. [Jämte bidr s 225-231 av Helgi Björnsson, 233-240 avj Brzozowski o R L Hoo-ke; ur Geogr annaler 1981.] (Meddelanden ... A 123-125.) - Geoscience during the Ymer-80 expedition to the Arctic (Geol föreningens ... förhandlingar, 103, 1981, s 109-119 [s 114-119 av C Hjort o L Boström] ). - Nordenskiöld as an Arctic explorer (Journal of the Tokyo Geographical society, vol. 90, 1981, Tokyo, s 54-61; även sep, 11 s). -Ymer -80, the Swedish arctic expedition 1980 (ibid, s 93-102). - Det föränderliga klimatet (Här är vi hemma. En antologi om modernt vetande sammanställd av R Edberg, Sthlm 1982, 4:o, s 91-105). -Ymer-80: a Swedish expedition to the Arctic ocean (The Geographical journal, vol. 149, London 1982, s 22-28). - „Ymer-80" - szwedzka ekspedycja na morze arktyczne. 'Ymer-80" - a Swedish expedition to the Arctic ocean (Czasopismo geogra-ficzne, 54, Wroclaw 1983, s 195-206). - Glaciologi (Kosmos, utg av Svenska fysikersamf, bd 62, 1985, Sthlm, s 109-124). - Glaciers in Europé - glaciers of Sweden (U. S. Geological survey professional paper 1386-E. Glaciers of Europé ... Satellite image adas of glaciers of the world, ed by R S. Williams jr. and J G. Ferrigno, Washington 1993, 4:o, s 111-125). - Bidrag i: Till fjälls, Sv fjällklubbens årsbok, 1946, 1948, Ymer 1947, 1952, 1955-57, 1959, 1965, 1970-72, 1976/77-78, 1980-82, Geografiska annaler, 1949, 1953, 1956, 1959-61, 1963-69, 1973, 1981, Forskning och framsteg, populärvetensk magasin, 1966, 1969 (recension), 1970, 1972-73, 1980, allt Sthlm, o Svensk geografisk årsbok 1966, 1969-70, Lund (recensioner). -Kartblad: Tarfala 14 sept. 1969 (Special 1: 10 000-scale map of glaciers in the central part of the Kebne-kaise massif, Lapland, Sweden), Sthlm 1973; Glaciä-ren i Tarfala, Kebnekaisemassivet, 1: 10000, [Norrköping] 1987 (tills med P Holmlund), o Rabots glaciär, Kebnekaisemassivet, d:o (d:o); Högfjällskartan Keb-nekaise, 1: 20 000, Sthlm 1988 (d:o), [ny utg Gävle 1994]. - I ursprungliga redaktionskommittén för: Strukturerna bakom mönstren, Sthlm 1986,4:o, 144 s [föret; tills med P Brinck & A Elvius] (Naturvetenskapliga forskningsrådets årsbok 1986).

Källor och litteratur

Källor o litt: S:s personaldossiéer hos StU o Vetenskapsrådet, Sthlm.

G Hoppe, V S död (DN 6 april 1985); dens, V S (Ymer 1986); G H Liljequist, High latitudes: a history of Swedish polar travels and research (1993); C M:son Mannerfelt, V S död (SvD 6 april 1985); B Johnson Theutenberg o A Karlquist, V S till minne (DN 7 april o SvD 10 april 1985). - Muntl meddehen från prof G Hoppe, prof A Karlkvist o fru Anna Nora S.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
S Valter Schytt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6419, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Holmlund), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6419
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
S Valter Schytt, urn:sbl:6419, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Holmlund), hämtad 2024-04-20.