Herman Schützercrantz

Född:1714 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län
Död:1802-08-03 – Jakobs församling, Stockholms län

Kirurg


Band 31 (2000-2002), sida 736.

Meriter

1 Schützercrantz, Herman (före adl Schützer), dp 27 dec 1714 i Sthlm, Ty, d 3 aug 1802 där, Jak o Joh. Föräldrar: stadskirurgen o överdirektören Salomon Schützer o Christina Magdalena Heidenreich. Elev vid Tyska skolan i Sthlm, inskr vid UU 31 okt 32, underkirurg (vice stadsfältskär) i Sthlm 35, företog studieresor i Europa 38–42, undergick mästerfältskärsförhör 42, regementsfältskär vid K livgardet 42–43, k livkirurg hos Fredrik I 18 aug 43, hos kronprinsparet Adolf Fredrik o Lovisa Ulrika 44, led av Kirurgiska societeten 11 juli 44, assessors namn 11 juli 50, arkiaters fullm 16 nov 53, led av Sundhetskommissionen 57, preses i Kirurgiska societeten o överdir över kirurgin i riket 7 febr 58–67, stadsfältskär i Sthlm 59–62, livmedikus hos kronprins Gustav 25 april 66, adl 29 aug 69. – LVA 49 (preses 55 o 77), med hedersdr vid LU 28 juni 68, LPS 78.

G 20 sept 1757 (J F T B) trol i Sthlm m Petronella Psilanderhjelm, dp 6 nov 1729 där, Skeppsh, d 22, begr 26 aug 1769 där, Jak o Joh, dtr till kammarrådet Petter P (bd 29, s 506) o Petronella Sofia Fries.

Biografi

S:s far Salomon Schützer (1676–1760) utbildades till kirurg bl a i sin födelsestad Danzig och överflyttade till Sthlm där han var "ålt-gesäll" 1701 och 1715 inköpte en avliden stadsfältskärs privilegier. Han var 1727–59 stadsfältskär i Sthlm och 1741–57 preses i Kirurgiska societeten och överdirektör över kirurgin i riket. I denna egenskap sökte han förstärka det teoretiska innehållet i fältskärernas utbildning och han anses väsentligt ha bidragit till kirurgins utveckling i Sverige.

Huvudkällan till Herman S:s biografi är hans egen levnadsbeskrivning, nedtecknad året innan han avled. Där betonas utbildningstiden och de stora förebilderna samt givetvis milstolparna i hans framgångsrika yrkesliv, inte minst insatserna som k förlossningsläkare, "accoucheur", hos kronprinsessan Lovisa Ulrika. Självbiografin avslöjar knappast något om den roll S spelade under striden mellan kirurger/fältskärer och medicinare/läkare vid frihetstidens slut. Fortfarande var de förra betraktade som hantverkare utan vetenskaplig status och organiserade i ett skrå, Kirurgiska societeten. Ändå var en förändring på väg. Medicinska studieresor till Tyskland, England och framför allt Frankrike företogs inte bara av läkare utan också av kirurger, bland dem S.

S hade efter några års studier vid UU lärt sig kirurgyrket under fadern. Efter tre års praktik fick han ett grevligt stipendium, som möjliggjorde en omfattande utrikes studieresa. Den gick först till Berlin, där han utmärkte sig för flit och fick den preussiske kungens tillstånd att som "extra Pensionär få sköta de sjuka i hospitalet La Charité", Berlins ansedda utbildningssjukhus. Utan ersättning åtog sig S även att råda och hjälpa de protestantiska flyktingar som i tusental sökt sig till Berlin undan religionsförföljelser i ärkebiskopsdömet Salzburg. 1739 lämnade S Berlin och kom via Leipzig, Halle, Jena och Erfurt till Strasbourg, där han under ett år gick i lära hos anatomen och oftalmologen Johann Ludwig Hommel och även förkovrade sig i förlossningskonsten. Resans höjdpunkt var Paris, den europeiska kirurgins huvudort. Där erbjöd de stora sjukhusen Hotel Dieu och Charité rika möjligheter för S att närvara vid operationer och att själv praktisera, t ex hos anatomen Antoine Petit, vars skrifter S senare översatte. Några månader i London och ett besök i Leiden fullbordade studieresan, som avslutades i Hamburg där äldste brodern hade läkarpraktik.

Återkommen till Sthlm i aug 1742 fick S efter några dagar i uppdrag att slå åder på kung Fredrik och gjorde efter detta en snabb karriär. Det pågående kriget med Ryssland medförde ett stort behov av fältskärer, och S blev före årets slut regementsfältskär vid livgardet. Tiden i fält blev emellertid kort, eftersom kungen krävde hans tjänster. Strax därefter fick S befallning att ta hand om 96 av de svårt sårade deltagarna i "stora daldansen", bondeupproret som avslutades med några kanonsalvor på nuvarande Norrmalmstorg 22 juni 1743. Av dessa 96 överlevde enligt S alla utom elva. Senare s å blev han kung Fredriks livkirurg, och följande år fick han samma befattning hos det nya kronprinsparet, Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. S blev snart känd som en skicklig kirurg, inte minst vid sten- och starroperationer. Sten i urinblåsan, blåssten, var vanligt på 1700-talet, och kringresande "stensnidare" utförde det plågsamma och farliga ingreppet. Den förste infödde svensk som skar för blåssten var just S, som sedan förde den svåra konsten vidare. S, som grundligt studerat oftalmologi i Strasbourg, var också en av flera framstående ögonoperatörer, som kunde utföra starrstickning, dvs med en trubbig nål pressa ner den grumlade linsen i glaskroppen. Men det var som obstetriker S blev mest känd. I hans bok Märkvärdiga händelser i den practiska förlossningsvetenskapen (1785) finns ett 60-tal fallbeskrivningar från flera decenniers praktik. I genomskinlig förklädnad skildras här också Lovisa Ulrikas förlossning 1748, som såg ut att sluta illa men som genom S:s skickliga ingripande avlöpte lyckligt. I sin levnadsbeskrivning nämner S att kungen visade sin nådiga förtjusning över prinsens (sedermera Karl XIII) födelse genom att invitera den ofrälse S till sin sängkammare, där middag spisades med några utvalda herrar. S belönades också med en "äreskänk", senare omvandlad till en årlig pension. Även vid de övriga tre k nedkomsterna biträdde S, och dessa lyckliga tilldragelser torde ha bidragit till hans stigande rykte liksom slutligen till hans adlande - hans adliga vapen med fyra öppna kronor i skölden torde alludera på de k födslarna. Vid den mycket uppmärksammade koppympningen 1769 av kungafamiljens yngre medlemmar biträdde S David Schultz v Schulzenheim (ovan), som noga studerat metoden i England, och Nils Rosén v Rosenstein (bd 30), som i åratal propagerat för inokulationen.

Till S:s uppgifter som hovkirurg hörde liköppning och balsamering, hel eller halv, och såväl Fredrik I som Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika kom att balsameras av S. I sitt arbete Svenska konungars olyks-öden ... (1775) redogör S för balsamerings-konstens historia och ger därefter en översikt av Sveriges regenter från Gustav I till Adolf Fredrik, vars mödosamma och dyrbara balsamering det tycks ha varit bokens egentliga syfte att skildra. Kungakarakteristikerna gör inga anspråk på självständighet utan ansluter för äldre tid nära till angivna historikers verk. De båda kungar han själv hade att tacka för så mycket tecknas med stor vördnad i omdömena när det gällde utseende och sätt.

Att S:s framgångar vid hovet och bland huvudstadens förnäma familjer väckte avund överraskar knappast - de akademiskt utbildade läkarna ville ogärna se fältskärer som jämbördiga kolleger. Carl v Linné reagerade med harm när S utnämndes till arkiater och därmed formellt förvandlades till läkare. VA visade inga sådana fördomar utan invalde S som ledamot redan 1749. I akademin kom han att två gånger sitta som preses och i samband med presidiets nedläggande hålla betydelsefulla tal. I sitt Tal, om chirurgiens nu varande tilstånd (1755) gjorde S ett inlägg i kampen mellan läkare och kirurger, där han hävdade att kirurgi och medicin utgjorde en enhet och att den traditionella tudelningen därför borde upphöra.

Det var således inte Linné utan S som här var den framsynte. Men tiden var än- nu inte mogen för den sammansmältning av kirurgin och medicinen som genomfördes vid sekelskiftet 1800. I stället blev S:s tid som kirurgernas ledare, från slutet av 1750-talet och ett decennium framåt, en tid präglad av kamp med olika medel: presspolemik, anonyma broschyrer och inlagor till ständerna och K M:t, allt i syfte att få kirurgerna likställda med läkarna. Partipolitiska ställningstaganden spelade in: läkarna var ofta hattar, kirurgerna mössor. En anteckning i Kirurgiska societetens handlingar indikerar att det vid den stormiga riksdagen 1756 förekom mutor, som utbetalats av S i egenskap av societetens chef, något som möjligen bidrar till omdömen som röjer tydlig motvilja mot S: denne "skydde inga medel var smidig och hänsynslös och en mästare i intrigspel" (Lennmalm, s 36 f). I en positivare bedömning har S beskrivits som "begåvad, stridslysten och oförtruten", en den nya tidens man, men också som "oböjlig och egenmäktig", och det framhålls att de inlagor som S inlämnade var "mycket häftiga" (Lindroth, bl a 1967, s 731). De förslag som Kirurgiska societeten framlade gav dock inga varaktiga resultat. S konstaterade själv att hans oförtröttliga strävan att förbättra kirurgin ådragit honom "mycken förföljelse och avund", vilket gjort att han ledsnat och 1767 begärt avsked från tjänsten som överdirektör.

Strävan att höja kirurgins anseende tog sig för S:s del också uttryck i utgivande av en rad skrifter, såväl egna som översättningar från franska och tyska. Mottagandet blev inte alltid positivt. S:s minnestalare i VA menar att bland S:s många arbeten ägde inte alla lika stort värde men att kritikerna inte heller underlåtit att påpeka felen; dessa kan ha berott på S:s bristande förmåga vid behandlingen av sv språket, född som han var av tyska föräldrar och "uppfödd till det mesta bland tyskar" (Hagström). Ända fram till 1700-talets mitt var tyska fältskärernas viktigaste språk.

1769 blev för S ett svårt år. Det var visserligen då han adlades och fick en son, men hans hustru och en av hans döttrar dog och samtidigt drabbades han av en allvarlig anklagelse. En ung Linnélärjunge, hovläkaren Nils Skragge, antydde i en tryckt skrift att S var skyldig till ett dödsfall vid hovet. Morianen Phaëton, som var i kungaparets tjänst, hade avlidit, enligt Skragge på grund av felbehandling från S. Detta var inledningen till en bitter strid, som framstår som ett efterspel till tidigare utkämpade bataljer, och som sträckte sig över flera år. Ännu 1786, i företalet till Om förlossningsvetenskapens theoretiska del, talade S om "oskyldigt lidande", som han vållats av Skragges angrepp, och han var bitter på Collegium medicum som inte givit honom sitt fulla stöd och som låtit ärendet dra ut på tiden.

Det sista decenniet av S:s liv blev lugnare och förflöt under översättningsarbete och flitigt författande av medicinska småskrifter. En ögonblicksbild från denna period tecknas av C C Gjörwell (bd 17), som besökte S i hans hem på Skeppsholmen 1799: S, VA:s äldste ledamot, låg på en soffa "à l'antique" och läste Johann Arndts Sanna kristendom.

Författare

Margareta Åman



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Handhar efter S i Schtitzercrantzska arkivet, KB, o iVAB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Tal, om chirurgiens nu varande til-stånd, hållit för Kongl. vetenskaps academien, vid praesidii afläggning, den 3. Maji, 1755, af H Schützer. Sthlm 1755. 34 s. [2 varianter av titelvinjetten.] -[Svar till ett bidrag infört i oktober om en växt i buken hos en flicka] (Den svenska Mercurius, årg 5, 1759-60, d 2, s 297-307 [december]; undert H Schüt-zer). - Berättelse om Chirurgiska societetens gjöro-mål sedan sidsta riksdag. Utg år 1760. [Rubr.] [Sthlm] 1760. 4:o. (8) s. [Undert: H Schytzer.] - Bref til en vän om hela medicinal-värkets nu påarbetade jemnvigt och befordran. Sthlm 1761. 24 s. [Anon, undert: Neuter.] - Svar (R Martin, Tal hållit i Chirurgiska societeten ... tå han then 23 april år 1761 tog sit inträde ... tillika med H Schytzers ... Svar, Sthlm [1761], 4:o, s [6-8]). - Bihang, til d. m. och lif-medici herr Niclas Skragges utgifna bok, kallad: Nosologia Drot-ningholmensis. Eller Berättelse: om de märkelige sjukdomar omkring Drotningholm &c. &cc. såsom svar, uppå doctorns oriktiga berättelse: om morianen Phaetons sjukdom m. m. af H Schützer. Sthlm 1769. 29 s. - [Memorial till Collegium medicum] / Berättelse om morianen Phaetons sjukdom och död. Ingifvit ... d. 1. Jul. år 1771 / Memorial [svar til! P v Heiden-stam] / Inlaga dl Kongl. maj:t. Ingifvit d. 9 Nov. 1773 (Handlingar rörande morian Phaetons sjukdom och död ... [utg af H S], Sthlm 1774, 4:o, s 1 f, 3-17, 54-57, 61-63). - Svenska konungars olyks-öden, krops-skador, sinnes och krops-stälning, siukdom, död, balsamering och begrafning i korthet beskrefne: beledsagade med en föregående afhandling om balsameringar, och utg. Sthlm 1775. (14), 271 s. - Tal, om den tilväxt och de hinder, som barn-förlossnings-vetenskapen haft, i flere åldrar, till närvarande tid, hållet för Kongl. vetenskaps-academien, vid praesidii nedläggande, den 30 Julii 1777. Sthlm 1777. 80 s. [2 titelvar.] - Berättelse om Hennes kongl. maj:ts enke--drottningens sista sjukdom och död; upsatt til underdånigt följe af Kongl. maj:ts nådiga befalning. Stockholm then 19 Julii 1782. [Sthlm] u å. (7) s. [Undert tills med D. v. Schulzenheim, A. Hedenberg, Abrah. Bäck.] - Märkvärdiga händelser i den practiska förlossningsvetenskapen med anmärkningar, samman-dragne. Sthlm 1785. 280 s. - Enkla, complicerade, huggna, skurna och skutna sår på hufvudet och ansig-tet; insändt (Veckoskrift för läkare och naturforskare, bd 6, Sthlm 1785, s 368-380, o 7, 1786, s 34-50, 89-106, 127-153). - Om förlossnings%'etenskapens theo-retiska del i systematisk ordning til uplysning för unga studiosi chirurgiae sammansatt. Sthlm 1786. XXII, 302 s, Tab. I—XI. - Några sundhets-reglor för dem, som åstunda at behålla en god hälsa och ärnå det högre lifsmålet; hvilka äfven bestyrkas af den heliga Skrift. I bästa välmening utg af en läkare. Sthlm 1794. 40 s. [Anon.] - Et korrt theoretiskt och practiskt compen-dium om hugna contunderade och skutna sår i al-mänhet, äfVen om complicerade och några särskildta sår: egenteligen til tjenst för compagniechirurgi vid Kongliga arméen, så til lands som til sjös, utg. Sthlm 1798. 107 s. - En kårt afhandling om camphertens natur, värkan och nytta i invärtes och utvärtes sjukdomar, samt om andra medels och cautelers nyttjande därvid; utg pro gradu Doctoris honorarii i Lund vid sista jubilaeum därstädes år 1768 den 28 Junii. Sthlm 1800. 4:o. 28 s. - En kårt afhandling om kräftan, hvar-uti dess orsaker undersökas, och tvänne emot denna sjukdom tjenlige medel, hvilka hitintils blifvit hos oss hemlige hållne, läggas för allmänhetens ögon i bästa välmening: af N. N. Sthlm 1800. 31 s. [Anon.] - Bidrag i VAH 1747, 1749, 1752, 1756-58, 1767-69, 1782.

Översatt: G de La Faye, Lärogrunder uti chirurgien ... ifrån fransyskan och med anmärkningar framgifne af H Schützer, Sthlm 1763, (32), 544 s [2 varianter]; [S A] Tissot, Goda råd och underrättelser, angående hälsan, för dem, som bo på landet och som ej lätteli-gen kunna hafVa någon förfaren läkare at rådfråga, utg ... och nu efter nådigst befallning, Sveriges land-boar til nödig hjelp och undsättning ... öfvers af H Schützer, Sthlm 1764, (16), 568, (16) s, 2. uppl: Underrättelser, huru landtmän böra, i brist på förfarne läkare, förhålla sig uti de mäst gängse sjukdomar, d 1-2, 1768, (16), 582 s; [A] Louis, Memorial emot lagligheten af födelser, som föregifvas hafva kommit för sent, eller som visar, at barn, hvilka födas efter nio månader, eller fyratio veckor, ej böra anses såsom ägta; hvaruti äfven verldslig lag visas instämma med naturens ordning härutinnan ... från fransyska, själa-sörja-re, domare och lärare til uplysning af H Schützer, Sthlm 1 765, 55 s; A. Petit, Anmärkningar, öfVer det som herr Astruc skrifVit emot sena förlossningar, uti II ca- pit. 5:te tornen af sin afhandling, om qvinno sjukdomar; trycktår 1766, Öfvers af H Schützer, Sthlm 1770, (8), 99 s; dens, Afhandling om mechanismen af bar-na-förlossningar, deras orsak och beskaffenhet, hvaraf möjeligheten af sena förlossningar kan förklaras ... öfvers af H Schützer, Upsala 1768, 99 s [s 39-99 med ny titel: Den berömda herr A. Petits och flere andra me-dicorum betänkande, angående lagligheten af sena--förlossningar. Domare och präster, til närmare uplys-ning, 1770]; [A P] Read, Försök angående nyttan för tvin- och lung-sjukt folk, af någon tids vistande i fä--hus; til ytterligare utrönande framstäldt... Öfvers af en Hel välmenande Svensk, Sthlm 1768, 40 s (föret undert: H Schützer); [] M K Stunzer,] Herr doctor Stuntsers Tankar om gyllen-ådern, för mindre förfar-ne i läkare-vetenskapen, och för landboar til uplys-ning, Sthlm 1787,104 s; [A G] Le Begue de Presle, Afhandling om soldatens hälsas bevarande i fäldt, jämte, en kort beskrifning om såväl rörliga- som orörliga fäldt-hospitalers inrättande och förvaltande, med deras föreskrift ... med tilökningar, Sthlm 1788, (10), 250, (7) s; H Boerhaave, Lärosatser om chirurgiske sjukdomars kännedom och läknings-sätt, med baron Gerhard van Swieten's förklaringar öfver desamma ... til unge chirurgers tjenst utg, d 1*, Sthlm 1799, (12), 384 s (föret undert H. S.); G Berkeley, Underrättelse om tjär-vattnets förträffliga nytta och verkan i åtskilliga sjukdomar utg ... Öfvers ... den fattiga och mindre förmögna nästan til hjelp och efterrättelse, Sthlm 1799, 16 s (anon), 2. upl 1800, 3. uppl 1803 (ej anon); J G Walters Myologiska handbok, Sthlm 1801, 124 s (anon), [titeluppl] 1812.

Utgivit: Handlingar rörande morian Phaetons sjukdom och död, jämte Kongl. collegii medici protocol-ler och utslag i målet, tjenande til allmänhetens uplys-ning, ej mindre än til svar på lif-medici doctor Skragges trykta så kallade missfoster m. m. Sthlm 1774.4:o.63s. [Föret.]

Källor och litteratur

Källor o Ull: C C Gjörwell, Bibliotekarien C C Gjör-wells familjebref, ed O Levertin (Sv memoarer o bref, 2, 1900); AJ Hagström, Åminnelse-tal öfver ... H S upläst för VA d 26julii 1809 (1809); O E A Hjelt, Sv o finska medicinalverkets hist 1663-1812 (1891-93);J F TB, Til åminnelse ... H S:s maka ... [1769]; A Key, Till kirurgiens hist, särsk med hänsyn till den kir undervismen i Sthlm (Inbjudmskr till e o prof J H Åkermans installation, 1897); W Kock, Läkare- o kirurgyrkenas fören i Sverige (Sv läkaretidn 1942, s 2681-2708); F Lennmalm, KI:s uppkomst o utveckl (KI:s hist, 1, 1910); T Linder, Biskop Olof Wallquists polit verksamhet (1960); S Lindroth, VA;s hist 1739-1818, 1-2 (1967); dens, Sv lärdomshist; frihetstiden (1978); [VF] P[almblad], H S (Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 14, 1847); SLH 1:1 (1822); O Wallquist, Minnen o bref, ed E V Montan (1878).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Herman Schützercrantz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6422, Svenskt biografiskt lexikon (art av Margareta Åman), hämtad 2019-02-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6422
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Herman Schützercrantz, urn:sbl:6422, Svenskt biografiskt lexikon (art av Margareta Åman), hämtad 2019-02-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se