Biografi

Sandström, släkt, härstammande från skräddaren Pär (Peter) S (dp 1737, d 1783), som var född i Sandseryd, Jönk, där han var verksam till slutet av 1770-talet, då han med sin familj utflyttade dll Ljungarum, Jönk.

Näst yngst av Peter S:s sju barn var Theodorus (Theodor) S (1774–1844), som tidigt kom i smideslära i Jönköping. Efter att ha blivit mästare flyttade S till Sthlm, där han 1801 anställdes som pistolsmed vid Livgrenadjärregementet. Tre år senare blev S besiktningsrustmästare vid Svea artilleriregementes beväringsförråd. Hans insatser vid reparationer, förbättringar och nytillverkning av vapen och som skicklig handledare för gesäller uppmärksammades av Krigskollegiet, på vars förslag han 1814 erhöll ekonomidirektörs namn. I Sthlm hade S eget hus och egen verkstad. Från 1827 var S knuten till vapentillverkningen i Eskilstuna och slutade som direktör vid Fristaden.

Theodor S:s yngste son var statsrådet och landshövdingen Anders Peter S (nedan), som 1847 adlades Sandströmer. En annan son var Theodor S (1809–54). Han avlade hovrättsexamen vid UU 1829 och inledde därefter en ämbetsmannakarriär vid Svea hovrätt, där han blev v notarie 1833; 1836 blev han tf kopist i justitierevisionsexpeditionen. 1835 hade S även fått tjänst som kanslist i lotsdirektörsexpeditionen. S kom tidigt i kontakt med ddens liberala idéer och vid sidan av sin statstjänst odlade han vänskapen med flera av dessas namnkunniga företrädare, bl a L J Hierta (bd 19), och knöts 1837 som medarbetare till AB. En av S:s nära vänner var M J Crusenstolpe (bd 9); denne valde S till en av sina jurymän vid den högmålsprocess som 1838 fördes mot honom i Svea hovrätt. Både som juryman och i artiklar försvarade S häftigt Crusenstolpe. S:s aggressiva uppträdande i och utanför hovrätten i samband med den fällande domen ledde till att S åtalades och tvingades lämna sin statliga tjänst. Personliga motsättningar till Hierta och missnöje med AB:s profil gjorde att S:s medarbetarskap upphörde samma höst.

Fri från statstjänsten och AB blev S sin egen tidningsutgivare. Tillsammans med L J Hiertas syssling Gustaf Hjerta (bd 19) grundade S tidningen Sthlmsbladet, vars första nummer utkom 1 sept 1838. Den kan ses som en produkt av rabulistfejderna i Sthlm sommaren s å, och den blev ett organ för den politiska oppositionens radikala falang. S framträder där som övertygad republikan med revolutionära ideal. USA ses som idealstaten eftersom den grundats genom en revolution och hade republikanskt styrelseskick. Tydligt framträder också S:s aversion mot adelsmännen oavsett deras politiska hållning och mot kronprins Oscar och dennes kontakter med den liberala riddarhusoppositionen. Hans angrepp på borgaroppositionen och dess språkrör AB gav rikt stoff till artiklar i de konservativa tidningarna. – Sthlmsbladets såväl innehåll som språk ansågs utmanande, och tidningen drabbades av flera indragningar. När stämningen i huvudstaden lugnat sig fanns det inte längre behov av en så radikal tidning; Sthlmsbladet upphörde med januari månads utgång 1839.

Som medarbetare i andra publikationer fortsatte S att driva sina åsikter. Han skrev i Minerva, Ostgötha Correspondenten, vars ägare och redaktör H B Palmaer (bd 28) i sin tidning beklagade att Sthlmsbladet måst upphöra, i Freja, Söndagsbladet och i Johan Johanssons (bd 20) Den konstitutionelle. Tillsammans med Crusenstolpe och Anders Lindeberg (bd 23) utgav S dec 1845–april 1846 tidningen Dagen. De tre redaktörerna var ense i sin kritik av konung och AB men passade i övrigt dåligt samman eftersom S, i motsats till Crusenstolpe och Lindeberg, bl a krävde en radikal representationsreform.

Genom inte minst sitt samarbete med Hjerta hade S etablerat vänskapsförbindelser med flera av bondeståndets mera radikala ledamöter, bl a hallandsbonden Bengt Gudmundsson (bd 17) och J J Rutberg (bd 30). Trots motstånd särskilt från ståndets av regeringen tillsatte sekreterare N A Heurlin lyckades Rutberg få S anställd i ståndets kansli under den stora oppositionsriksdagen 1840–41. Från denna position och som "skrivkunnig vän" främjade S de radikala böndernas strävanden och underblåste den motsättning som rådde mellan dessa ledamöter och de bonderiksdagsmän som ville stödja AB:s och borgarliberalernas mer moderata reformkrav.

Även vid den följande riksdagen 1844–45 var S kanslist i bondeståndet och Rut- bergs och hans kamraters främste rådgivare. Han stödde den mer småbondefärgade Rutbergska gruppens utmålning av bondeliberalerna som herremän. I sin iver att bekämpa dessa gick S – liksom Rutberg – så långt att han sökte stöd hos de konservativa utanför ståndet, vilka med tillfredsställelse åsåg splittringen bland bönderna. S:s målmedvetna agerande har gjort att han setts som en av de ledande bakom kampanjen mot liberalerna i och utanför bondeståndet, härtill driven både av sin fiendskap med L J Hierta och sin radikala läggning.

Även om S också fortsättningsvis utövade ett visst inflytande och behöll kontakterna med sina meningsfränder blev hans politiska betydelse efter 1846 marginell. Han lämnade 1847 journalistiken då han förordnades till tullfiskal i Sundsvall. Från hösten 1849 var S intendent vid Stora barnhuset i Sthlm.

Son till S var Theodor Carl Adam S (1852–1911). Han genomgick Sjökrigsskolan, varifrån han utexaminerades 1873, och utnämndes till underlöjtnant vid flottan. Efter bl a ett par års studier vid The Royal Naval College i Greenwich, där han studerade skeppsbyggen, gjorde Theodor S karriär inom flottan och befordrades till kapten 1885, kommendörkapten 1896, kommendör 1901 och konteramiral 1905. Från 1874 tjänstgjorde S på flera fartyg och deltog i chefsfunktioner vid expeditioner bl a till Västindien. I land användes S i ett stort antal befattningar: Han hade flera uppdrag inom marinförvaltningen, särskilt dess intendentsavdelning, där han var chef 1899 (tf 1896)-1903. S blev 1903 varvschef i Sthlm, en tjänst han innehade till 1905, då han samtidigt med befordran till konteramiral blev chef för flottans stab (från 1907 Marinstaben); på denna post kvarstod S till sin död.

Vid sidan av sina ordinarie tjänstgöringar hade S ett flertal tillfälliga sakkunnig- och utredningsuppdrag. Han ingick bl a 1901 i sjökrigsmaterielkommissionen och 1907 i generalskommissionen. 1903 deltog S vid utredning av marinintendenturkårens omorganisation, och 1906 utredde han nödvändiga förändringar i typerna för flottans stridsfartyg. Efter unionsupp lösningen erhöll S 1906 även uppdrag att tillsammans med generalstabschefen utarbeta en gemensam plan för landets försvar. S blev LÖS 1896, LKrVA 1897 och HedLÖS 1905.

Yngste son till konteramiral Theodor S var Gunnar Theodor S (1883–1963), som blev löjtnant vid Fortifikationen 1908. Han lämnade dock aktiv tjänst redan 1909, då han av sin blivande svärfar disponenten och bruksägaren vid Wedevågs bruks nya ab D C Keiller (bd 21, s 19) anställdes som v disponent vid bruket. För att möta den hårdnande konkurrensen på handredskapsmarknaden bildades 1913 på Gunnar S:s initiativ en koncern genom sammanslagning av flera av landets största företag i branschen: S blev VD och disponent i Wedevåg-Koppom ab. Efter en lyckosam period, då bl a en kraftstation och nya fabriksbyggnader uppfördes, ledde minskande orderingångar under krigsåren, ekonomiska felsatsningar och ständiga prisfall till en företagskris, och i juni 1922 begärde sig bolaget i konkurs. I dec så inköptes det av Sthlms ensk bank. S kvarstod som disponent i det reorganiserade Wedevågs bruks ab till juni 1923. Han var därefter verksam i Sthlm som disponent i ab Mox 1924-32 och som disponent och VD i ab Lödmaterial 1932-45 och i ab Gunnar Sandström 1934-60. Dessa bolag var familjeföretag och hade till ändamål att idka fabriks- och handelsrörelse samt agenturverksamhet. – Kusin till Theodor S var Clara Olava S (1855–1934). Hon var i äktenskap med fabriksföreståndaren FD Ernst Gustaf (Gösta) Reinhold Nauckhoff (bd 26, s 454) mor till VD för Nitroglycerin ab FD Sigurd Adolf Gustafsson Nauckhoff (bd 26, s 454).

Brorsons son till ämbetsmannen och journalisten Theodor S var Karl Gustaf Armand S (1895–1983). Efter studentexamen i Sthlm 1913 bedrev Gustaf S juridikstudier vid StH och avlade JK-examen 1918. Samtidigt genomgick han reservofficersutbildning och blev 1919 underlöjtnant och 1924 löjtnant i Västmanlands regementes reserv. Sin egentliga yrkeskarriär började S inom Överståthållarämbetets (ÖA) avdelning för polisärenden, där han blev notarie 1922, notarie i poliskammaren 1925, tf polisassessor 1929 samt sekreterare och chef 1935. S intresserade sig för ÖA:s inre arbete och utarbetade flera förslag till omorganisation och effektivisering av rutinerna när det gällde uppbörds- och polisärenden. Han ledde också utgivningen av den historik som utkom till ÖA:s 300-års-jubileum, ÖÄ 1634 16/10 1934 (1934). Under denna period blev S ett känt namn då han efter Kreugerkoncernens fall 1932 förordnades att leda polisens utredningsarbete och utföra åtal i det s k Kreugermålet.

Från mitten av 1930-talet fick S ett nytt ansvarsområde inom ÖA: 1936–47 var han skattedirektör och chef för ÖA:s avdelning för skatteärenden, vilket bl a innebar att han var domare i skattemål. Han var även tf underståthållare i Sthlm 1939–43. Från 1948 och fram till sin pensionering ledde S Sveriges allmänna exportförenings institut för utländsk rätt. Parallellt med sina tjänsteåligganden deltog S särskilt under 1940-talet i en mängd utredningar och kommittéer som gällde olika aspekter av de kommunala och statliga skattesystemen; han var bl a ensamutredare angående taxeringen i Sthlm 1940, ledamot av beskattningsorganisationssakkunniga 1941–42, sekreterare i kommunalskatteberedningen 1936–37 samt ordförande i kommittén angående bestraffning av falskdeklaration 1941–42 och i 1944 års allmänna skattekommitté 1944–49.

De erfarenheter och kunskaper S förvärvade genom sina olika tjänster och uppdrag gjorde att han blev en framstående expert på skatterättens område. Han gjorde systematiska genomgångar och bearbetningar av landets skatteförfattningar och gav från 1940-talets början ut en mängd, ofta omfångsrika, skatterättsliga och straffrättsliga skrifter, t ex Om beskattning av inkomst av rörelse enligt sv rätt (1943), Om beskattning av inkomst av tjänst samt av tillfällig förvärvsverksamhet enligt sv rätt (1945) och Skattestrafflagen (1955). Delvis till följd av en ökande flora av nya direkta skatter utgav S även en rad skattehandböcker, och i till omfånget mindre arbeten behandlade han bl a kupongskatten (1944), källskatten (1946) och kvarlåtenskapsskatten (1948). S:s förmåga att penetrera och klargöra även komplicerad lagtext gjorde att hans arbeten fick stor praktisk betydelse för myndigheter och handläggare av skattefrågor och bidrog till att effektivisera uppbördsarbetet.

Sina kunskaper som skatteexpert utnyttjade S även akademiskt: 1939 blev han JL och 1950 disputerade han i Uppsala på en avhandling om Svenska dubbelbeskattningsavtal, i vad mån de avse skatt å inkomst eller förmögenhet (1949). S representerade för övrigt Sverige i flera förhandlingar med andra länder om dubbelbeskattningsavtal.

S var politiskt aktiv och han tillhörde Sthlms stadsfullmäktige 1927–29 och representerade 1940–45 högern i AK, där han utöver ett antal motioner rörande sitt yrkesområde även motionerade om inrättande av ett särskilt stift för Sthlm. Kyrkligt intresserad var S 1935–47 ordförande i Kungsholms kyrkofullmäktige, och 1937–40 tillhörde han Sthlms domkapitel. – Fyra volymer korrespondens (1939–47) efter S finns i SSA.

Författare

Gunilla Karlsson

Källor och litteratur

Källor o Ull: Allmänt: SMoK; Sv släktkal 1915-16 (1915) o 1919 (1919).

Pär (Peter) S: Brevsvar från VLA 3 febr 2000, SBL.

Theodorus (Theodor) S (d 1844): Krigskoll Ull K M:t 6 okt 1814, RA; Elgenstierna (Sandströmer); K Wennberg, Sv gevärssmeder (1982).

Theodor S (d 1854): C Blackstadius, Sthlms i Upsala studerande nauons medlemmar 1800-1881 (1882); B Borell, De sv liberalerna o representationsfrågan på 1840-talet (1948); J Christensen, Bönder o herrar: bondeståndet i 1840-talets liberala representationsdebatt (1997); J Göransson, artj G Hjerta (SBL 19, 1971-73); Q C Hellberg],Ur minnet o dagboken om mina samtida ... af Posthumus, 1 (1870); N Runeby, Den nya världen o den gamla (1969); C Stenhammar, Bilder ur riksdags- o hufVudstadslifvet..., 2-3 (1903); Sv biogr lex, N F, 9 (1883); K Wichman, Karl XIV Johans regering o den liberala opposidonen under 1830-talets senare hälft (1927); O Widerström, Henrik Bernhard Palmaer (1951).

Theodor Carl Adam S: B Holmgren, T C A S (TiS 1911 );J Kleberg, Amiralitetskoll-Marinförvaltn: biogr anteckmar 1634-1934 (1934); Marinstaben 1884-1934 (1934); SvTeknF; O W Virgin, nekr över S (KrVAH 1911).

Gunnar Theodor S: S Rönnow, Wedevågs bruks hist (1944); Väd; Väv (1962).

Clara Olava S, g Naucklwff: H Gillingstam, släktart Nauckhoff (SBL 26, 1987-89); Sv släktkal 1919 (1919). Karl Gustaf Armand S: Förteckn över statl utredntar 1904-1945 (1953); G Hedborg, nekr över S (DN o SvD 25 sept 1983); K Västmanlands reg:s hist, 5 (1933); Sthlms stadsfullm 1913-1938 (1938); Svjurist-matr (1964); U af Trolle, Bröderna Kreuger: Torsten o Ivar (1990); Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 1 (1988); Väv (1962).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sandström, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6519, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunilla Karlsson), hämtad 2024-11-03.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6519
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sandström, släkt, urn:sbl:6519, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunilla Karlsson), hämtad 2024-11-03.