Anna W Retzius (Hierta-)

Född:1841-08-24 – Nikolai församling, Stockholms län
Död:1924-12-21 – Adolf Fredriks församling, Stockholms län

Filantrop, Kvinnorörelsepionjär


Band 30 (1998-2000), sida 11.

Meriter

3 Retzius, Anna Wilhelmina (Hierta-), f 24 aug 1841 i Sthlm, Nik, d 21 dec 1924 där, Ad Fredr. Föräldrar: grosshandlaren o redaktören Lars Johan Hierta (bd 19) o Wilhelmina Fröding. Genomgick Lärokursen för fruntimmer, Sthlm, 5961, grundade o ledde aftonskolan Torsdagsskolan 6474, led av styr för fören Bikupan 7087, en av grundarna av Fören för gift kvinnas äganderätt 73, v ordf där 8693, led av styr för Stiftelsen Lars Hiertas Minne 78, v ordf där från 11, medarb i Aftonbladet 8487, grundade Adolf Fredriks arbetsstuga för barn 87, ordf i Centralkomm för Sthlms arbetsstugor 8909, i Sv kvinnors nationalförb (SKNF) 9911, v ordf i The International Council of Women (ICW) 0409.  Iqml 07.

G 28 nov 1876 i Sthlm, Klara, m professor Magnus Gustaf R (R 4).

Biografi

Ett utmärkande drag hos Anna R var hennes kärlek till sina föräldrar. I biografiska anteckningar framställde hon sina uppväxtår som mycket lyckliga med rika tillfällen till kulturell och intellektuell utveckling. I föräldrahemmet umgicks kända författare, konstnärer och politiker, I centrum fanns den charmerande och godhjärtade modern, känd för sin välgörenhet och generositet mot fattiga och behövande. R och hennes fyra äldre systrar skolades av henne att inte enbart hysa medkänsla med dem som hade det svårt utan att även omsätta denna känsla i praktiskt arbete.

Förhållandet i hemmet var emellertid inte lika idylliskt som den bild R givit. Några månader före sitt bröllop fick Lars Johan Hierta barn med en annan kvinna, och under åratal ägnade han tid och omsorg åt älskarinnan Wendela Hebbe (bd 18), med vilken han hade en son, och dennas tre döttrar från ett tidigare gifte. Allt detta hölls emellertid strängt hemligt och R växte i lycklig ovetenhet upp till en ovanligt verksam, generös och samhällsintresserad person. Hon verkar ha varit det av barnen som påverkades mest av moderns sociala intresse och av faderns idéer om jämlikhet mellan könen. I många avseenden var R lik sin far, och medvetet sökte hon leva upp till dennes förväntningar på en son. Hon fortsatte under hela livet sitt tidigt inledda sociala och filantropiska arbete. Hennes olika verksamheter var involverade i varandra och styrdes av en fast förankrad kristet liberal ideologi.

R var en av kvinnorörelsens pionjärer och satte kvinnofrågan i nära samband med social välfärd och utbildning. Följaktligen initierade och ledde hon ett flertal pedagogiska verksamheter. Själv var hon en av de första eleverna i Lärokursen för fruntimmer och därmed en av de första sv flickor som fick undervisning i naturvetenskapliga ämnen. Efter avslutad kurs blev R lärare i den söndagsskola som 1862 öppnats av hennes äldre kurskamrat Sophie Adlersparre (bd 1). Ett par år senare grundade R en egen aftonskola, Torsdagsskolan, för unga flickor ur arbetarklassen, vilka en gång i veckan undervisades i läsning, skrivning, räkning, naturlära, historia och geografi samt senare även i stoppning, lagning och stickning. Lånebibliotek och sparbank ordnades också. I drygt tio år ledde R denna skola. Under tiden tog hon tillsammans med bl a Sophie Adlersparre och Fredrika Limnell (bd 23) initiativet till Sthlms läsesalong och var ett 20-tal år ledamot av dess styrelse. Inspirationen kom från England där kvinnorörelsen var mer utvecklad än i Sverige. 1869 reste R till Paris för att ta reda på mera om madame Jules Simons nyligen inrättade yrkesskolor för flickor. Hon besökte också andra inrättningar för praktisk undervisning och handarbetsutbildning och fick idén till att öppna en butik där kvinnor kunde sälja sina handarbeten. Syftet var också att höja kvaliteten på sådana arbeten. Butiken Bikupan öppnades i Sthlm 1870. Till världsutställningen i Wien 1873 bidrog Bikupan med ett stort antal alster av sv kvinnoslöjd, särskilt ur allmogens klädnadsslöjd och hemindustri. I detta bidrag fanns en stor del av programmet till föreningen Handarbetets vänner som bildades 1874 av Sophie Adlersparre. 

Med bistånd av bl a P A Siljeström och Richert v Kock anordnade R under 1860-talet flera offentliga möten där olika undervisningsformer diskuterades. I början av 1870-talet uppsatte hon två priser för studier, ett angående orsakerna till den tilltagande sjukligheten hos unga kvinnor och ett angående flickors uppfostran och organisation av flickskolor. Tävlingarna resulterade i flera skrifter med väckande verkan. R var även en varm anhängare av samundervisning. Hon understödde Karl Edvard Palmgrens (bd 28) arbete med att upprätta och organisera den Praktiska arbetsskolan för ungdom där samundervisning liksom handledning i slöjd och annat praktiskt arbete infördes. Även den undervisning i matlagning och hygien som R initierade, ledde och ekonomiskt understödde utgjorde ett led i hennes strävanden att förbättra kvinnors och ungdomars villkor.

R förenade på ett markant sätt idégivarens roll med praktikerns. Hon har själv berättat att hon inte hade så stort tålamod med studier, men hon ägde desto större förmåga att memorera kunskap, intryck och upplevelser. Hon skred raskt till handling när hon fick en idé om något hon ville utföra. När kvinnor 1873 fick rätt att studera vid universitet inrättade R och systern Hedvig vid Kl Fröknarna Hiertas stipendiefond för kvinnliga medicine studerande. S å tog R initiativet till Föreningen för gift kvinnas äganderätt. Denna organisation hade sin bakgrund i Lars Johan Hiertas motioner angående gift kvinnas äganderätt. När Hierta avled 1872 fullföljde R faderns initiativ. Det dröjde emellertid åtskilliga år innan hon tog plats i styrelsen. 1874 uppnådde den nybildade föreningen det viktiga resultatet att en lag stiftades som bl a tillät den gifta kvinnan att bestämma över sin egen arbetsförtjänst.

Några år efter att den första motionen om kvinnors politiska rösträtt hade framlagts i riksdagen 1884 inrättade R den första valbyrån i Sverige. Detta skedde i samband med kommunalvalen 1887 och med syftet att få myndiga, skattebetalande kvinnor att utnyttja den kommunala rösträtt de faktiskt ägt sedan 1862. Nästa steg blev att få kvinnor nominerade och invalda i skolråd och fattigvårdsstyrelser. R skickade ut tiotusentals broschyrer och flygblad i valrörelsen. Föreningen för gift kvinnas äganderätt, som 1896 uppgick i Fredrika Bremer-förbundet (FBF), kom att fungera som förbundets valkommitté. R var från början inte särskilt positiv till FBF. Hon kritiserade valet av ett par styrelseledamöter vars kvinnosyn hon ifrågasatte, och kanske såg hon FBF som en konkurrent till den förening hon själv bildat. R var dock under alla år medlem i FBF och införde notiser om dess verksamhet i Aftonbladet, när hon var medarbetare där.

Vid moderns bortgång fick R stora möjligheter att styra förvaltandet av den förmögenhet som denna, enligt sin makes vilja, donerat till sociala ändamål. Stiftelsen Lars Hiertas Minne bildades 1878 för att i den bortgångnes anda befrämja och understödja vetenskapliga upptäckter, sociala reformer och sv kultur. R ställde och fick igenom många förslag i fondens styrelse. Hon stödde ungdomsklubbar, scoutrörelse och verksamhet bland "ligapojkar" i Sthlms förstäder samt främjandet av nykterhet och sedlighet. Det mest kända och längst bestående av de företag som fick stöd från minnesfonden var de s k arbetsstugorna. Den första arbetsstugan i Sverige grundades av R i Adolf Fredriks församling i Sthlm 1887. Inspirationen kom närmast från Danmark, men även i Norge och Finland fanns arbetsstugor. 1889 bildades en centralkommitté för att sprida och samordna verksamheten och snart hade liknande stugor igångsatts i huvudstadens alla församlingar. Fattiga barn mellan 7 och 14 år fick vara i stugan två timmar om dagen. De sysselsattes med sömnad och stickning, tillverkning av borstar, korgar, tofflor, lagning av egna kläder och städning av de lokaler de arbetade i. Som belöning fick de middag eller kvällsmat. Med tiden fanns arbetsstugor över hela landet, R medverkade vid inrättandet av ett 90-tal, och idén spred sig ända till S:t Petersburg och Warszawa. I skrifterna Arbetsstugor för barn (1897) och Modellsamlingar ... (1901) informerade Rom arbetsstugornas i Sverige organisation och verksamhet.

R hade flera syften med arbetsstugorna: hon fick tillfälle att praktisera den för henne så viktiga självhjälpsprincipen, men hon ville också uppfostra och skydda. Ett mål var att förhindra det onda som följde med att barn lämnades åt sig själva när föräldrarna arbetade utanför hemmet samt kompensera förlusten av den undervisning i praktiskt arbete som barn tidigare fått av föräldrar och närsamhälle. De sämst ställda föräldrarnas barn skulle bibringas goda vanor och kärlek till arbete, så att barnen i sin tur kunde vara goda förebilder i hemmen. R såg också arbetsstugorna som ett steg i riktning mot det förbättrade uppfostrings- och undervisningssystem hon eftersträvade. Det moderna samhällets ensidiga boklärande måste avskaffas och större delen av skoltiden ägnas åt manuell träning och praktiskt arbete anpassat till barnens mentala och fysiska bästa. Dessa idéer hade R sökt praktisera redan i den första samskolan i Sverige. Etisk uppfostran borde gå hand i hand med undervisning i olika ämnen. I arbetsstugorna tillämpades och bekräftades de idéer R trodde på, främst den amerikanske pedagogen Charles Lelands och den italienske hjärnforskaren Angelo Mossos teorier. Dessa gick ut på att barn inte skulle utsättas för ensidig ansträngning av intelligensen förrän vid fyllda sju år. Däremot var den ålder då hjärnan växte snabbast (7–14 år) lämpligast för utveckling av händighet och iakttagelseförmåga genom ändamålsenligt handarbete.

R insåg tidigt hygienens hälsobringande betydelse. På 1860-talet föreslog hon inrättandet av hälsolära som undervisningsämne vid Högre lärarinneseminariet, och 1880 grundade hon Sthlms hygieniska museum, vars ledning hon tillhörde 1886–92. Sistnämnda år överlämnades museet som gåva till Kl. R var också nitisk förespråkare för hälsoriktiga arbetarbostäder och bidrog till att Oktavia Hills bostadssystem infördes i Sthlm.

I slutet på 1890-talet inledde R en ny fas i sin feministiska verksamhet. 1899 efterträdde hon Ellen Anckarsvärd som ordförande i Svenska kvinnornas nationalförbund, bildat 1896. SKNF hade som målsättning att verka för social och juridisk jämlikhet mellan män och kvinnor och främja kvinnans möjligheter till utveckling som individ och medborgare. SKNF anslöt sig 1898 som fjärde avdelning till den 1888-93 bildade International Council of Women. Dess syfte var att samordna nationalförbundens strävanden i respektive medlemsländer. Genom sitt sociala intresse, sin initiativrikedom och frikostighet samt sina många utländska förbindelser kom R att betyda mycket under de elva år hon innehade uppdraget som SKNF:s ordförande. Då tillkom bl a Ellen Fries' stipendiefond för kvinnliga historieforskare, och antalet föreningar anslutna till SKNF ökade från 11 till 25. R bevistade ICW:s kongresser i London 1899, Berlin 1904 och Genève 1908 och avlade bl a rapporter om arbetsstugornas utveckling och kvinnofrågans ställning i Sverige. I fem år var hon ICW:s v ordförande men avsade sig omval våren 1909.

Under R:s ledning kom kampen mot osedlighet i litteratur och bild att spela en viktig roll inom SKNF. Förbundet stödde Riksförbundet mot osedlighet i litteratur, press och bild och Lars Johan Hiertas minnesfond gav anslag. Genom bl a SKNF:s påtryckningar infördes 1911 biografcensur i Sverige. SKNF uttalade sig också i en skrivelse till riksdagen mot Hinke Bergegrens (bd 3) föredrag Kärlek utan barn och för lagen om förbud mot offentlig propaganda för preventivmedel. Såsom SKNF:s ordförande stod R även bakom införande av kvinnliga polisassistenter: hon bekostade Ina Rogbergs, Vita bandets representant i SKNF:s styrelse, studier av systemet med kvinnliga poliser och barndomstolar i USA 1906. Rogbergs rapport låg till grund för en motion i Sthlms stadsfullmäktige, och redan 1908 anställdes två kvinnliga polisassistenter vid stockholmspolisen.

Det kan synas märkligt att R och SKNF var ivriga anhängare av den konservativa regeringen Lindmans förslag om en preventivlag, men ställningstagandet var en logisk följd av R:s åsikter, personlighet och levnadsomständigheter. 1876 gifte sig R med Gustaf R. Dennes intresse för sociala frågor fascinerade henne, och hans åsikter överensstämde med hennes egen inställning på nästan alla områden. Äktenskapet blev barnlöst men sällsynt lyckligt. Makarna stödde varandra i allt och levde i en symbios som gav dem kraft att gentemot omvärldens kritik hålla fast vid den livsåskådning de en gång skaffat sig. De egenskaper som de båda satte högt – fasthet i åsikter och ärlighet i uttrycket  samt de bärande principerna i deras liv och verksamhet  hjälp till självhjälp och förebyggande av sjukdomar och annat ont  blev dock en konfliktorsak i deras relationer med andra människor. Under många år var makarna R ett populärt par. Deras rikedom och generösa donationer på olika områden gav dem ett starkt inflytande på Sthlms kulturliv. De isolerades emellertid så småningom från den gamla umgängeskretsen, och flera brytningar med släkt och vänner ägde rum. Å andra sidan utsattes de också för ett icke ringa mått av skvaller och förtal.

Makarna R besjälades av en sokratisk inställning till det sociala eländets och moralens problem. De hade svårt att förstå att människor inte gjorde det rätta när vetenskapen visat vad som borde göras. I historieskrivningen framställs de som sin samtids strängaste moralister och som hänsynslösa bevarare av den viktorianska moralen. Det har hävdats att R:s "maniska inställning till sedlighet" med all säkerhet hade sin grund i "den dyrkade faderns erotiska aktivitet och snedsteg" (Lönnroth o Mattsson, s 265). Sannolikt ligger det mycket i detta påstående. R måste ha blivit djupt besviken när hon i vuxen ålder fick veta sanningen om sin far. Frenetiskt sökte hon i brev och annat efterlämnat skriftligt material utplåna alla spår av hans dubbelliv.

Det fanns i R:s samtid en utbredd önskan att höja den allmänna samhällsmoralen och främst männens sexualmoral. Den hotfulla spridningen av könssjukdomar var en av orsakerna. I den humanistiska framtidstron ingick tanken att människan skulle förädlas till kropp och själ allteftersom utvecklingen gick framåt. R tog denna önskan på djupare allvar än många andra. Makarna R höll också fast vid en liberalkristen tro. Konkret innebar tillämpningen av denna ett liv enligt hälsans lagar, vilka var gudagivna och grundläggande för människans moral. Den moderna vetenskapens uppgift var att blottlägga hälsolagarna och sätten att efterleva dem. Idén att människans förnuft och vilja måste råda över hennes drifter omfattades av alla rättrogna liberaler under åtskilliga decennier runt sekelskiftet och låg till grund för socialpolitik och utbildningsprogram. En gammal uppfattning att intellektuell skolning och utveckling automatiskt ledde till högre moral övergavs och ersattes av åsikten att människor måste uppfostras både intellektuellt och moraliskt.

I början av 1880-talet började dessa idéer att ifrågasättas och perioden 188489 innebar en vändpunkt i makarna R:s förhållande till sin politiska, kulturella och sociala omgivning. En ung rörelse växte fram och ställde helt andra krav på sociala och moraliska förändringar än dem som den tidiga liberalismen stod för. Rörelsen kallades Det unga Sverige och bestod till större delen av yngre manliga författare. Deras böcker präglades av realism men också av determinism, pessimism och socialistiska sympatier. Driftlivet gavs företräde framför vilja och pliktkänsla, prostitutionen försvarades, kvinnans kyskhet ifrågasattes, lösa sexuella förbindelser framhölls som lika aktningsvärda som inomäktenskapliga. Efter publiceringen av Giftas 1884 och åtalet mot Strindberg tog makarna R som nyligen köpt Aftonbladet, ställning mot den rörelse som ifrågasatte deras egna värderingar. Mot slutet av 1890-talet kom de forna vännerna R och Ellen Key (bd 21) att stå mot varandra som fiender och representanter för å ena sidan en klassiskt liberal feminism, å den andra en mer erotiskt betonad kvinnosyn än vad den äldre feminismen förespråkade. R blev förloraren i denna strid.

R:s konflikt med Ellen Key inleddes när denna visade sympati för Giftas och andra naturalistiskt inspirerade arbeten. När Key 1889 offentligt försvarade det radikala "framstegspartiet" och angrep den av R beundrade Viktor Rydberg bröts den mer än 20-åriga vänskapen. Key gav vid flera tillfällen "naturen" eller "driftslivet" mera rätt än vad R och den dåtida internationella kvinnorörelsen var beredda att ge. R fruktade att en krass och cynisk materialistisk eller mekanisk världsåskådning höll på att ersätta kristendomens medkänsla och kärlek till nästan. Om R ogillat åttiotalets naturalism, tyckte hon inte bättre om nittiotalets "livsglädje" och "självhävdelse". R:s aversion mot Selma Lagerlöfs författarskap grundades på Lelands och Mossos teorier att sagor och andra typer av vidunderliga berättelser var skadliga för barn. R klandrade den nyare litteraturen för att den, enligt hennes mening, motverkade den pedagogiska kampen mot gammal skadlig vidskepelse.

I början av det nya seklet vände sig R mot FBF i skriften Svar till Fredrika-Bremer-förbundets vice ordförande. Orsaken var att hon såg sympatier för Key och bohemlitteraturen inom FBF och dess tidskrift Dagny. Förbundet borde ha tagit ställning emot de, enligt R, farliga, kristendomsfientliga lärorna och den omoraliska riktningen inom litteratur och teater. Hon hävdade att Fredrika Bremer skulle ha hyllat de åsikter hon framförde och förstått varför hon vägrat skriva under ett upprop om en insamling till 100-årsminnet av dennas födelse.

Mot slutet av livet stod R och hennes make helt på högerns sida. 1912 gick hon emot rösträtt för kvinnor. Hon föreslog Arvid Lindman som ordförande i Stiftelsen Lars Hiertas Minne. Efter makens död verkade R inte längre kunna hålla tillbaka sorg och bitterhet utan påpekade vid flera tillfällen att hennes insatser förtigits av historieskrivningen. Klart och redigt, med en fast och lättläst handstil, skrev R i 80-årsåldern ner de orättvisor hon ansåg sig utsatt för. I en intervju för en bok om framstående kvinnor och deras gärningar angav hon med överdriven noggrannhet vad hon gjort på olika områden. Hon som ofta skänkt stora summor anonymt fann sig föranlåten att avslöja vad hon givit av sina ekonomiska tillgångar. Det fanns skäl för R:s bitterhet. Hennes insatser har förtigits eller kraftigt nedtonats i flera arbeten där de borde haft en större plats.

Författare

Hjördis Levin



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

R:s arkiv (ms, korrespondens, ämnesordn handkar, foton, klipp m m) i VA:s Centrum förveten-skapshist. – Brev från R i GUB (bl a till C Hellberg o många till S A Hedlund), KB (bl a till Sophie Adlersparre, E W Dahlgren, S Hedin, G Mittag-Leffler, K Warburg o H Wieselgren samt många till N Linder o V Rydberg), LUB (bl a till Olga Fürst o många till C Fürst), RA (bl a till F Berg), UUB (bl a till E Beckman, H Hjärne, A Noreen samt många till Alma Cleve o Stina Rodenstam), SSA o i VAB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om simöfningar för fruntimmer. [Omsl.] Sthlm 1880. 11 s. [Text.]  Lars Hiertas Minnes matlagningsskola (Tidskrift för hemmet, årg 26, 1884, Sthlm, s 171175).  Om arbetshem för barn (Aftonbladet, 1886, 9/1; anon).  Tullen på kaffe, socker och lysoljor (ibid, 9/4; anon).  Stockholms stad och dess fullmäktige (ibid, 29/4; anon).  Arbetsstugor för barn. En sammanfattande framställning af arbetsstugeverksamheten i Sverige ... på uppdrag af Stiftelsen Lars Hiertas minne. Sthlm 1897. 4:o. XI, 240 s, 15 pl. Overs: Pracownie dia dzieci. Warszawa 1906. X, 118 s.  The National council of Sweden. Report read at the International council of women in LondonJune 1899 by its president. Sthlm 1899. 7 s. – Manual training of children between 714 years. Arbetsstugor för barn in Sweden. Report given at the International council of women in London, June 1897. Sthlm 1899.14 s.  f Ellen Fries. Minnesord vid Svenska kvinnornas nationalförbunds årsmöte d 11 april 1900. Sthlm 1900. (4) s. [Undert.]  La lutte contre 1'abus d'akooI. Sur les systémes de Gothembourg et de Bergen. Apres les exposés de mm. Axel Ramm et G. H. von Kock. Rapport au Congrés des oeuvres et institutions feminines å Paris en 1900. Sthlm 1900. 16 s.  Sur l'éducation des enfants. Rapport. [Rubr.] Sthlm 1900. 8 s.  Svar till Fredrika-Bremer-Förbun-detsvice ordförande. Sthlm 1901. 4:o. 23 s. [Undert; till Agda Montelius om upprop till minnesfond över F Bremer.] - Modell-samlingar af handarbeten från svenska arbetsstugor för barn, utg. Sthlm 1901. Fol. (8), 6 s, XXV pl med (26) textbl. Övers: Modell-Sammlungen von Handarbeiten ans schwedischen Arbeitsstuben fur Kinder. Stlilm 1904. Fol. (8), 9 s XXV pl...  Frauenbildung in Schweden (Handbuch der Frauenbewegung, hrsg v H Lange & G Bäumer.T 3, Berlin S. 1902, s 314-325). -Report of the National council of women of Sweden presented by its president ... to the quinquennial meeting of the International council of women in Berlin. Juni 1904. Sthlm 1904. 24 s.  Manual training of children. [Titelrubr.] Children's workshops in Sweden. Arbetsstugor för barn in Sweden. Report given ... at the International council of women in Berlin, June 1904. Sthlm 1904. 7 s, 1 pl.  Hirnentwicklung und Erziehung. Zur Frage der Arbeitshygiene in der Schule. Vortrag ... an dem Internationalen Frauenkongress in Berlin 1904. [Rubr.] Sthlm 1904. 12 s.  Hjärnans utveckling och dess betydelse för uppfostran (Tidskrift för hemmet

[1905,] Upps, s 2337; även sep, 15 s).  Anteckningar och aktstycken angående Bikupans uppkomst och första utveckling. Sthlm 1910. 16 s. [Undert.] -Les ouvroirs pour enfants pauvres en Suede. Sthlm 1914. 4:o. 8 s, 1 pl.  Hälsningstal vid Adolf Fredriks arbetsstugas 25-års jubileum hållet i Adolf Fredriks kyrkosal d 27 jan 1912. Sthlm 1916. 7 s.  Citat ur självbiogr anteckningar o brev i A Åkerhielm [m fl], Anna Hierta-Retzius, en minnesteckning Sthlm 1928, 4:o, i sht s 11-30.

Utgivit: F Bremer, Tvenne efterlämnade skrifter jämte några bref. Sthlm 1902. VI, 94 s, 1 portr.

Källor och litteratur

Källor o litt: R Berggren, Agitatorn Fru Kala. Kata Dalström o hennes tid (1991); M Björnstjerna, [Förteckn över] Gustaf Retzius' o A H-R:s saml av ms o brev hos VA:s Centrum för vetenskapshist (1991); U Boéthius, Strindberg o kvinnofrågan t o m Giftas I (1969); A Gripenberg, Reformarbetet till förbättrandet af kvinnans ställn, 3 (1903); L Kihlberg, Lars Hierta i helfigur (1968); M Leche-Löfgren, Ellen Key, hennes liv o verk (1930); dens, Våra föräldrars värld (1934); S Leijonhufvud, Sophie Adlersparre (Esseide). Ett liv o en livsgärn, 12 (192223); G Linder, Sällskapsliv i Sthlm under 1880- o 1890-talen (1918); A Lönnroth o P E Mattsson, Tidmkungen. Lars Johan Hierta, den förste möderne svensken (1996); W Odelberg, "En fond som aldrig kan åldras". Stiftelsen Lars Hiertas Minne. En återblick 18781978 (1981); Reports from the Swedish ladies' committee to the world's Columbian exposition at Chicago 1893, red E Fries, 12 (1893); G Retzius, Biogr anteckn:ar o minnen, 12 (193348); P Rydén, En kritikers väg. Studier i Oscar Levertins litt:kritik 18831896 (1974); L Wahlström, Den sv kvinnorörelsen (1933); K-H Wirén, Från skilda håll. Aftonbladets textanskaffn 188687 (1979); U Wittrock, Ellen Keys väg från kristendom till livstro (1953); A Åkerhielm m fl, A H-R. En minnesleckn med stöd af efterlämnade papper (1928).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anna W Retzius (Hierta-), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6600, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hjördis Levin), hämtad 2018-11-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6600
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anna W Retzius (Hierta-), urn:sbl:6600, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hjördis Levin), hämtad 2018-11-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se