Meriter

Ringius, Henrik Florus, f 26 nov 1847 i Varberg, d 31 maj 1925 i Solberga, Göt. Föräldrar: kronobefallningsmannen Samuel R o Ulrika Charlotta Ekman. Inskr vid LU ht 69, teor teol ex 30 maj 73, prakt teol ex där 18 maj 74, prästv 5 juni 74, komminister i Kungälv 29 nov 80 (tilltr 82), i Säve 11 april 91 (tilltr 93), kh i Solberga från 24 jan 96 (tilltr 98), prost 3 nov 24, allt i Gbgs stift.

G 6 sept 1883 i Kungälv m Alma Alexandra Beausang, f 21 maj 1853 där, d 18 juni 1935 i Jörlanda, Göt, dtr till sjökaptenen Alexander Magnus B o Cajsa Andersson.

Biografi

Henrik R var hallänning av skånsk prästsläkt men mest verksam i Bohuslän. Präst blev han därför att han ansåg att det var lättast att avlägga en teologisk examen. Under sitt första missiv, till Seglora i Västergötland, kom han dock till andlig insikt. För R:s gärning som förnyare av den schartauska traditionen är tre omständigheter av särskild vikt. Den första tar fasta på att R ej var uppfostrad inom schartaunismen. Vid en tidpunkt då schartauanismen i allt högre grad hade bildat en nyortodox tradition och många yngre präster från barndomen fostrats in i den, kom R utifrån och gjorde som nybliven präst en djupgående och radikal omvändelseerfarenhet av pietistisk typ. Ur denna erfarenhet utvecklades en väckelseförkunnelse som i sin kraft och livlighet påminde om de första schartaulärjungarnas på 1820-och 30-talen. Att detta var något speciellt framgår av att R bland utomstående kallades "den extemporerande schartauanen" (K Torins dagbok 1896).

En andra omständighet är att R, till skillnad från många av de första schartau-lärjungarna, fick sin väckelse genom låsning av Schartau och genom vägledning av schartaulärjungar, särskilt Fredrik Lindskog. Hans omvändelse till personlig kristendom sammanföll med hans anslutning till den schartauska traditionen. Därför förväxlade han ibland sann kristendom med dess schartauska dräkt. Detta drag förstärktes av den kyrkliga miljön i de församlingar i södra Bohuslän där han längsta tiden tjänstgjorde. Själv var han övertygad om att hans uppfattning i praktiskt kyrkliga frågor var "den enda som hade stöd i Guds ord. Det kan väl dock ifrågasättas, om han icke ibland bedömde dylika ting väl mycket från Solberga horisont; kanske skulle han i en annan miljö ha sett åtskilligt i annat ljus" (Setterwall).

R:s gärning präglades också av att han var prästvigd innan han blev väckt. I ett senare brev talar han om oandliga präster som "det sämsta pack, som finns på Guds gröna jord". Den för schartauanismen karakteristiska spänningen mellan ämbetets ordning och trons liv skärptes av R. Ämbets- och trossynpunkterna stod oförmedlade bredvid varandra. Avståndstagandet från all lekmannaverksamhet kombinerades med en förnyad väckelseton. Det är betecknande att R, som i andra avseenden kunde vara en pionjär, först mot 1910-talets slut torde ha fått en positiv syn på den kyrkligt organiserade diakonin.

Som förnyare av den schartauska predikotraditionen är R utan motsvarighet. Jämfört med Schartaus omständligt utredande stil var R:s folklig och enkel, drastisk och slagfärdig. Dock är hans enkelhet ofta skenbar. Medan Schartau med utförlig omständlighet undervisade en mera sammansatt församling, predikade R in i en andlig tradition, vars kunskap han förutsatte hos sina åhörare. R:s ideal var att "för det mesta predika det härliga evangelium" och endast då och då bestraffa, och han hyste en friare uppfattning t ex om söndagen än vad som var vanligt där och då. Nyorienteringen visade sig särskilt i att han avsevärt vidgade utrymmet för praktiska ämnen, exempel och infallsvinklar i förkunnelsen. Mest bekant är hans sk järnvägspredikan: "Med järnvägen inbryter en ny tid". Syftet är dock inte socialt eller skapelseteologiskt utan gäller individens omvändelse och tro, och R har svårt att se exempelvis icke rättroende folkskollärare som Guds redskap på skapelsens och lagens plan. Han drog gränserna för prästernas kallelse så snävt att de inte borde gå på sjukbesök okallade, trots att kyrkolagen ålade dem att göra så. Här krävde R en speciell kallelse för varje enskilt fall.

Istället för en rationaliserande utjämning använde sig R i sin predikokonst skickligt av antiteser. Just därför att han i förkunnelsen tog tydligt avstånd från t ex en romersk-katolsk Mariafromhet, kunde han ge större utrymme än vanligt åt Marias gestalt. Däremot var R:s konfirmandundervisning mindre särpräglad än man kunnat förmoda. I sina bedömningar av samtiden blev han ofta ensidig och tog t ex för givet att Schartaus kritik mot herrnhutismen kunde riktas mot frikyrkligheten nästan 100 år senare. Även i förkunnelsen låg hans svaghet i förenklingen: "Under- stundom skär han av den gordiska knuten med ett enda hugg och man har känslan: gick det så lätt?"(G Nelson 1930, s 104).

Vid tre tillfällen blev R:s inlägg vid diskussioner i Göteborgs stifts prästsällskap av vital betydelse för utvecklingen: 1900 i missionsfrågan, 1904 i nykterhetsfrågan och 1910 i ungdomsfrågan. R:s namn är för alltid förbundet med missionsintresset på Västkusten, även om hans uppmärksammade föredrag 1900 inte hade en fullt så omvälvande effekt som den äldre historieskrivningen velat tillskriva det. I Nya psalmer (1921) intogs två missionspsalmer av R, vilka bevarades i 1937 års psalmbok. I 1986 års psalmbok återfinns en av dem, i delvis hård bearbetning.

R kämpade ofta och med kraft mot dryckenskapen men tog med stor skärpa avstånd från nykterhetsrörelsen. Han talade om nykterhet även när predikotexten inte gav anledning till det men kunde samtidigt beteckna nykterismen som "antikrists förelöpare". På motsvarande sätt var han särskilt intresserad av ungdomen, vilket framgår av hans många tryckta ungdomstal, men samtidigt den skarpaste kritiker av ungkyrkorörelsen och organiserad kyrklig ungdomsverksamhet.

R ivrade för den gemensamma husandakten, som inte varit så utbredd i schartauskt påverkade hem, men ställde sig avvisande till fri bön. På samma gång som han sökte förnya den gammallutherska treståndsläran, var han främmande för praktiska uttryck för allas gemensamma ansvar för kyrkan. Allt föreningsväsende var honom främmande och han tog tidigt avstånd även från Allmänna svenska prästföreningen.

R presenterade sitt budskap genom en "skicklig marknadsföring". En traditionellt uppbyggd predikan över ämnet Dessa dagars ropande ur djupen, besvarat med hjälp från höjden kallas på omslaget Krigsfaran, och en passionspredikan om Lugn i oroliga tider genom Kristi försoning får den säljande omslagstiteln Politik i kyrkan?. I förordet till den senare tar R upp politikens plats i predikan. Hans ståndpunkt är att låta politiken "vara med, utan att undantränga talet om salighetens grund, medel och ordning". Själv kunde han i högmässan öppet predika mot socialismen (1919), och i flera artiklar kämpade han under 1910-talet mot kvinnlig rösträtt. För de i en demokratisk arbetsform nödvändiga kompromisserna saknade han förståelse. Genom R:s publicistiska schwung, utan den teologiska tyngd som präglat den föregående generationen, genom hans aktiva och aggressiva polemik i dagsaktuella frågor och genom hans kritik mot den "icke-kristliga högern" skapades förutsättningar för det politiska engagemang som under decennierna efter hans död präglade Göteborgs stifts-tidning.

R var till sin natur gästfri och meddelsam. Hans korrespondens var mycket omfattande. Ur ungefär 600 bevarade brev i själavårdsärenden har ett urval givits ut i två upplagor. Särskilt intresserade han sig för själavårdsfall med nervös bakgrund, och på sina resor till "Enköpingsdoktorn" åtföljdes han ibland av församlingsbor, som han ansåg vara i behov av dr Ernst Westerlunds behandling. Härvid visade han en annan sida än den som kom fram i den polemiska tidningsdebatten. Inte minst genom sin korrespondens med yngre präster utövade R ett djupt och långvarigt inflytande. Han förnyade den schartauska predikan och vidgade perspektivet mot samhället och tidsföreteelserna men hans bedömningar blev ofta ensidiga. Detta fick riktningsgivande betydelse, eftersom "den sentida schartauanismen räknar honom som sin egentlige lärofader" (C Norborg).

Författare

Anders Jarlert

Arkivuppgifter

Handl:ar efter R i Kyrkoherde H F R:s saml i Gbgs stifts arkiv, GLA; katekesanteckn:ar mm i LUB. – Brev från R i LUB (bl a till C S Lindblad, E Rodhe o C Skarstedt) o i GLA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Predikan, hållen i Göteborgs Domkyrka på tredje prestmötesdagen den 17 september 1896 (Handlingar rörande prestmötet i Göteborg den 15, 16 och 17 september 1896, afd 3, Gbg 1896, s 29–51; afd 3 även sep med omsl: Predikningar, hållna vid prestmötet2.-3. uppl 1896,1897). – Vid prosten Johan Axel Ahlbergers jordfästning i Kungelfs kyrka den 17 maj 1897. Predikan... (stenogrupptecknad) o versar af A. J. Verenius. Gbg 1897. 13 s. – Afskedspredikan hållen i Backa och Säfve kyrkor påskdagen 1898. Gbg 1898. 24 s. – Tal hållet vid vigselakten mellan komminister P. A. Perslow och fröken Sara Maria Wiborg i Kungelfs kyrka den 30 maj 1900. Gbg 1900. 7 s. – Några ord i missionsfrågan. Inledningsföredrag vid Göteborgs stifts prestsällskaps möte den 11 sept. 1900. Gbg 1900. 24 s. – Om den dagliga husandakten. Gbg 1901. 77 s. 2. uppl 1902. – Predikan vid kyrkoherden Sven Isbergs jordfästning i Rommelanda kyrka den 13 augusd 1903. Gbg 1903.16 s. – Tacksägelse för fred. Predikan i Solberga pastorats kyrkor hösten 1905. Gbg 1905. 22 s. 2. uppl 1906. – Huru skola vi präster bäst befordra nykterhet i våra församlingar? Försök till svar. Gbg 1905. 87 s. Härur sep: Våren nyktre. Predikan på 2 söndagen i advent. Gbg 1906. 16 s. – Med järnvägen inbryter en ny tid. Predikan i Solberga pastorats kyrkor sommaren 1907. Gbg 1907. 23 s. 2. uppl så. – Predikan vid kyrkoherde Lars Emanuel Högbergs jordfästning i Enslöf den 11 augusti 1908. Gbg 1908. 12 s. – Rika och fattiga. Tal, hållet å Jörlanda fattiggård d 14 dec 1907. Gbg 1908. 2. uppl s å. – Till den konfirmerade ungdomen. Tal. 1–4. Gbg 1908–27. 1. 1908. 121 s. 2.-5. uppl 1908, 1909, 1912, 1917. Härur sep: Ungdomens rätta prydnad. 1914. 22 s. [Ny utg] 1918. [Omsl.] 24 s. Efter du af barndomen hafver kunnat den heliga Skrift. [Omsl.] 1918. 12 s. Frukta Gud och håll hans bud. 1918. 18 s. Ungdomens nöjen. 1918. [Omsl.] 24 s. Guds kärlek till de unga. 1918. 23 s. 2. 1913. 168 s. Härur sep: Ungdomen och döden. 1914. 22 s. 3. 1920.162 s. Härur sep: Vad ont eller gott det kan bliva av vår ungdom. Uddevalla 1927. [Omsl.] 24 s. 4. 1927. 34 s. Omtr ur 1 o 2: Till den konfirmerade ungdomen. Valda tal. 1930. 157 s. 2. uppl 1936. Härur sep: Den sanna ungdoms-kristendomen. 1930. 28 s. Guds under med de unga. 1930. 28 s. Ungdomens rätta prydnad. [1930.] 24 s. Ungdomens nöjen. 1930. 26 s. Ungdomens särskilda faror och förmåner. 1930. 31 s. Ungdomen och döden. 1930. 25 s. – Minnesord i sorgehuset på begrafningsdagen d. 29 sept. 1908 (LJ Nyblom, Till L.J. Nybloms minne. Predikningar o tal... m. m., Gbg 1908, s 55 f). – Missionspredikan vid vespergudstjänsten andra prästmötesdagen (Handlingar rörande prästmötet i Göteborg. Den 15, 16 o 17 juni 1909, Gbg 1909, afd 3, s 45–55; härur sep: Hvem vill vara med? Missionspredikan, 1909, 19 s). – Tal (A. G. Lindman o R, Vid invigning af Solberga fattiggård den 2 november 1911, Gbg 1911, s 15–38). – Herrens vänner i folkskolans tjänst. Predikan för Södra Bohusläns lokalförening af Folkskolans vänner i Kungälf d 27 aug 1913. Gbg 1913. 12 s. – Politik i kyrkan? Predikan öfver 4 akten. Gbg 1914. 16 s. – Krigsfaran. Predikan på allmänna bot- och böndagen d 24 aug 1914. Gbg 1914. 24 s. 2.-4. uppl så. – Om kriget. Tal till Solberga pastorats ungdom hösten 1915. Gbg 1916. 16 s. – Vid komminister G. D. Malmgrens jordfästning i Annedalskyrkan den 5 juli 1918. Tal. Gbg 1918.14 s. – Vid hemmansägaren Sven Karlssons i Guntorp jordfästning i Solberga kyrka den 2 december 1919. Gbg 1920. 8 s. [Anon.] – Predikningar. Utg efter hans död. [l]-4. Gbg 1927–28. 786 s, 1 portr. – En själasörjares brev. Brev i andliga ämnen. Saml o utg av G Nelson. Gbg 1928. 149 s. 2. uppl Uddevalla 1996. Tv-8:o. 138 s. – Anteckningar som skola läsas tillhopa med katekesen och icke utan katekesen. Utg efter hans död. Gbg 1933. 72 s. – En kristlig undervisning om Kristi rike. En årg predikningar. Kungälv 1976-77. D 1–2. 279, 322 s. – Betraktelser o artiklar i: Tal vid ungdomsförhör hösten 1903 (–1924) (Predikoturer i Solberga pastoratår 1904(–25), Gbg 1903–24 (anon), Missions-tidning, under inseende af Svenska kyrkans missions--styrelse, 1907–12, 1914, Gbg, Julhälsningar till församlingarna från präster i Göteborgs stift, 1911–23, 1925–26,1941, 1952, 1959, 1966 Göteborgs Stifts-tidning, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: Kristian Torins dagböcker, GLA.

B Björkenlid, Kvinnokrav i manssamhälle. Rösträttskvinnorna o deras metoder som opinionsbildare o påtryckargrupp i Sverige 1902–21 (1982); A Block, Stiftet o missionen (Gbgs stift i ord o bild, 1950); R Block, Det kyrkl missionsintresset i Gbgs stift vid 1800-talets slut, 2 (Julhälsn:ar till förs:arna i Gbgs stift 1970); O Bolling, Sv fromhetsliv av i dag (1931); O Cullberg, Tradition o brytn:tid. Minnen från uppväxtår o en halvsekellång prästtjänst (1965); L Edvardsson, Kyrka o judendom. Sv judemission med särsk hänsyn till Sv Israelmissionens verksamhet 1875–1975 (1976); A Erlandsson, En rätt katechismi lära. En undersökn av de s k grundböckerna, använda vid konfirmandundervisn av Schartau o i västsv tradition (1957); A Fahl, Från Solbergahemmet (Jul-hälsn:ar till förs:arna i Gbgs stift 1977); T Freeman, Schartauaner o andra. Från Lars Norborg till Albin Holm (1967); dens, Mer om schartauaner o andra (1970); T Furberg, Kyrka o mission i Sverige 1868–1901 (1962); G Gustafsson, H F R. Ett värdefullt minne (Julhälsn:ar till förs:arna i Gbgs stift 1962); O Hörntänder, Schartauanismen o samhället. En studie i religiösa o politiska idémotsättmar 1890–1933 (1980); A Jarlert, Ämbete o tro. En undersökn av den kyrkl debatten i Gbgs stift under slutet av 1800-talet (1984); dens, "Den heliga Maria", "den omvända människan i Mariae plats" o Maria som typos för kyrkan i schartausk andaktslitt o förkunnelse (Maria i Sverige under tusen år. Föredrag... i Vadstena 6–10 okt 1994, ed S-E Brodd o A Härdelin, 2, 1996); A Larsson, H F R. Minnen o intryck (Julhälsmar till försiarna i Gbgs stift 1962); KLewis, Måttlighetsidealet inom schartauanismen (Kulturforskn kring alkohol i Norden. Föredrag ... i Uppsala, ed A Gustavsson, 1993); C S Lindblad, Det R:ska hemmet i Solberga (Från gamla prästhem i Gbgs stift, ed A B Block, 1929); dens, Missionsväckelsen i Gbgs stift genom R (Julhälsn:ar till förs:arna i Gbgs stift 1932); A G Lindman, Predikan vid ... prosten H F R:s jordfästn i Solberga kyrka 9 juni 1925 (1925); H Lundbom, Från Claesson till R. En series pastorum (Gbgs stift i ord o bild, 1950); G Nelson, H F R. Minnesteckn (1926); dens, H F R som predikant (1930); dens, En studie i den västsv förkunnelsens struktur. Antinomidraget i nådens ordn (1939); dens, Hur predikan bygges upp (1952); H Nelson, Ur förkunnelsens hermeneutik. Före, under o efter Henric Schartau (1995); C Norborg, Arvet från Schartau. Minnen o tankar (1951); K Norborg, Gbgs stift 1885–1949 (1949); E Rodhe, Sv kyrkan omkr sekelskiftet (1930); C G Setterwall, Minnesteckn över i Gbgs stift mellan prästmötena 1921 o 1927 bortgångna präster (1927); K Skredsvik, Mina hågkomster av prosten R (Hågk o livsintr, 11, 1930); A Tergel, Ungkyrkomännen, arbetarfrågan o nationalismen 1901–1911 (1969); J Ulrici, Herrnhutism, schartaunism o mission. Missionstankens utveckl i Gbgs stift 1800–1900 (1989).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Henrik F Ringius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6758, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Jarlert), hämtad 2024-05-01.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6758
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Henrik F Ringius, urn:sbl:6758, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Jarlert), hämtad 2024-05-01.