Elsa Robertson, Foto Jan de Meyere

Elsa Robertson

Född:1893-05-31 – Växjö domkyrkoförsamling, Kronobergs län
Död:1972-02-04 – Tyskland (i Hamburg, enl db för Sthlm, Osc.)

Gymnastiklärare, Sjukgymnast


Band 30 (1998-2000), sida 250.

Meriter

Robertson, Elsa, f 31 maj 1893 i Växjö, d 4 febr 1972 i Hamburg (enl db för Sthlm, Osc). Föräldrar: traktören Sven Magnus Svensson o Gustava Sofia Wallentin. Elev vid Elementarskolan för flickor i Växjö 05–10, ex från Sydsvenska gymnastikinst, Lund, 15, sjukgymnast i bl a Berlin, Wien o Paris, anställd vid Norrmalms fysikaliska inst, Sthlm, 32, innehavare av detta inst 42–56, led av dir för Gymnastiska centralinst (GCI) där 34, av styr för Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförb (KLSR) 46, Medicinalstyr:s instruktör ang vård av CP-skadade barn. – Iqml 58.

G 7 sept 1920 i Växjö m ingenjören Erik Davy Gerhard (Hardy) Robertson i hans andra gifte, f 25 juni 1884 i Rehburg, Hannover, Tyskland (enl fdb för Nora stadsförs), d 13 sept 1957 i Malmö, Slottsstaden, son till direktören David (Davy) R o Gerda Althea Widén.

Biografi

R:s uppväxt- och skoltid präglades av att nedärvda normer och traditioner hade börjat starkt ifrågasättas. Särskilt gällde detta kvinnornas situation i samhället. I det konservativa Växjö var makthavarna föga benägna för eftergifter. Under R:s elevtid i Elementarskolan för flickor i Växjö fanns bland lärarinnorna rösträttskämpen Gulli Petrini (bd 29). Hon fick som skicklig och omtyckt pedagog ungdomen med sig. Visserligen blev hon avskedad redan 1906 efter kontroverser med stadens prästerskap, men hon gjorde intryck och var kvar i Växjö till 1914.

Livsavgörande för R blev den kontakt hon tog med Sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund. Sjukgymnastiken förutsattes vid denna tid bli en expanderande sektor. 1903 hade statsmakterna medgivit att lärartjänster fick inrättas för kvinnor i sjukgymnastik inom GCI och motsvarande läroanstalter. Därefter kom utbildningen av sjukgymnaster att öka. Sydsvenska gymnastikinstitutet hade börjat en sådan verksamhet 1907 och 1909 fått legitimationsrätt för 30 sv elever per år och ett tiotal utländska. Att utbildningen snart anknöts till Lunds lasarett torde ha haft betydelse för R:s inriktning.

1915 utexaminerades R från institutet som gymnastikdirektör och legitimerad sjukgymnast. Under och efter första världskriget rådde en exceptionellt hög efterfrågan på sjukgymnaster på den europeiska kontinenten. R beslöt att göra sin insats för de krigsskadade patienternas rehabilitering. Hon insåg också att härvidlag mycket fanns att lära. Under flera år kom hon att ha sitt arbetsfält inom sjukhusen i Europas stora städer. Tillsammans med kolleger från hemlandet gjorde R den sv sjukgymnastiken känd i Berlin, Dresden, Wien och Paris. Därtill bidrog också de utländska sjukgymnaster som utbildats i Sverige.

1932 fick R anställning vid Norrmalms fysikaliska institut i Sthlm, vilket hon sedermera övertog. Dit sökte sig människor med en rad olika behov av sjukgymnastiska åtgärder. Vid institutet fanns en omvittnat hög kompetens och en för sin tid effektiv utrustning. R:s intresse kom alltmer att omfatta handikappade, undangömda barns villkor. Framför allt gällde detta barn med CP-skador. För dessa barns be- handling blev R en pionjär i Sverige. Hon skaffade sig kunskaper vid ledande kliniker i Europa och i USA om moderna behandlingsmetoder. Sina erfarenheter omsatte hon sedan i praktisk verksamhet i hemlandet.

Vid slutet av 1940-talet kom CP-barnen i fokus. Medicinalstyrelsen engagerade R som instruktör med uppdrag att ge kurser för sjukgymnaster och övrig personal som hade att vårda dessa barn. Hennes aktivitet riktades också till föräldrar med information och upplysning om orsak och verkan. Målet för R var att de rörelsehindrade barnen skulle kunna leva ett i största möjliga utsträckning normalt liv i samhället.

De kvinnliga sjukgymnasterna i Sverige var i ekonomiskt hänseende missgynnade. De hade jämfört med friskgymnasterna – av vilka majoriteten var män – lägre lön och längre arbetstid. R ansåg att en facklig organisering var lösningen på missförhållandena. Hon deltog därför i bildandet 1943 av KLSR. Förbundet hade först föga framgång i sina avtalsförhandlingar. Efter nio år brast tålamodet. Eftersom kommunala tjänstemän saknade strejkrätt fattades beslut om kollektiv uppsägning med iakttagande av stadgad uppsägningstid; 1 jan 1952 stod arbetsgivarna utan sjukgymnaster. Konflikten tilldrog sig utomordentligt intresse. De eniga, ståndaktiga kvinnorna imponerade. Först efter ett år, 4 febr 1953, avblåstes striden. Resultatet blev en seger för KLSR, vars medlemmar erhöll i stort sett samma löneförmåner som avdelningssköterskorna hade. R var i många avseenden en ledargestalt för sjukgymnasterna och 1965 blev hon hedersledamot i KLSR.

Sedan R slutat som aktiv sjukgymnast förde hon länge denna yrkeskategoris talan inom organisationen Soroptimist international. Under världsomspännande resor spred hon deras policy, som innebar skapande av en hög etisk nivå i yrkesverksamheten och främjande av kontakter över nationsgränserna.

Författare

Stina Nicklasson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

H Clayhills, Kvinnohist uppslagsbok (1991); M D'Avignon, nekr över R (SvD 15 febr o DN 18 febr 1972); K gymnastiska centralinst:s hist 1813–1913 (1913); K gymnastiska centralinst 1913–1963, ed K Ljungwaldh (1963); Kvinnligt yrkesreg 1905–18, ed B Wiman; S O Swärd, Upplysn, uppbyggelse – bildn o nöje. Kultur i Växjö från 1840-talet till 1970 (1992); G Wieselgren, Den höga tröskeln. Kampen för kvinnas rätt till ämbete (1969). – Nekr:er över R i Sjukgymnasten, 3,1972. – Muntl meddel från doc Bo Bille (Uppsala) o sjukgymnast Ann-Marie Skottsberg (Axvall).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Elsa Robertson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6780, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stina Nicklasson), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6780
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Elsa Robertson, urn:sbl:6780, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stina Nicklasson), hämtad 2024-04-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se