Rodhe, släkt



Band 30 (1998-2000), sida 257.

Biografi

Rodhe, släkt, härstammande från Peder Jonasson (d 1668), som först var ridfogde i S:t Peters kloster, Malm, sedan borgare och rådman i Landskrona. Dennes son Mathias R (omkr 1670–1722) erhöll 1694 burskap i Uddevalla och blev på kort tid en ledande affärsman och redare i staden där han också var rådman. Han hade intressen i sågbruksnäringen och deltog i den handel med timmer från området kring Stora Les sjösystem i Dalsland och västra Värmland som under monopolistiska villkor tillkom stadens köpmän. Från söner till honom stammar släktens två huvudgrenar. Stamfar för den äldre av dessa blev Peter Olof R (1711–81) som inskrevs vid UU 1732, vid LU 1736 och prästvigdes 1739. Han utnämndes till kyrkoherde i Strömstad 1742 och i Slättåkra, Hall, 1753. Flera av hans barn blev präster eller prästfruar. En av de senare var dottern Mariana (1755–1839), som i äktenskap med kyrkoherden i Tanum och Lur, Göt, Gomer Brunius (bd 6, s 506) blev mor till tretton barn och stammor till släkten Brunius.

Sonson till Peter Olof R var kyrkoherden i Torsby, Göt, Magnus R (1790–1867). Av dennes tio barn kom flera att ägna sig åt pedagogisk verksamhet, bland dem sonen Johan (Janne) R (1821–73) som efter magisterdisputation vid LU 1841 blev kollega vid Uddevalla lägre elementarläroverk 1846 och var rektor där från 1858. Janne R:s son Gustaf Emil R (1863–1936) avlade mogenhetsexamen vid Gbgs högre elementarläroverk 1883 och studerade sedan språk vid LU där han blev fil kand 1887 och fil lic 1895. Emil R disputerade 1897 på avhandlingen Transitivity in modern English, som blev hans enda mer betydande vetenskapliga insats, och utnämndes s å till docent i engelska språket och litteraturen vid LU. Efter förordnanden som extra lärare blev han adjunkt i franska, engelska och tyska vid läroverket i Lund 1893, befordrades till lektor i franska och engelska vid läroverket i Halmstad 1901 men övergick redan s å till en befattning som lektor i tyska och engelska vid Gbgs högre realläroverk, där han kvarstannade till 1928. Han var 1903–29 docent i modern franska vid GH.

Den extremt språkbegåvade Emil R gjorde sin viktigaste insats som pedagog och läroboksförfattare. Han visade tidigt ett stort intresse för språkmetodiska frågor och slöt sig till den krets av reformsinnade pedagoger som i konflikt med en äldre, på formell bildning inriktad uppfattning propagerade för en metodik där den praktiska språkfärdigheten sattes i centrum. Ett forum för dessa strävanden var tidskriften Moderna språk, grundad 1906 och med R som redaktör för de första årgångarna. R:s läroböcker i tyska, engelska och franska fick stor spridning inom de allmänna läroverken men han sökte också tillgodose vuxenundervisningens behov. En särskild insats gjorde han genom att för sv förhållanden bearbeta tysk-amerikanen Maximilian D Berlitz' läroböcker, bl a den inte minst för blivande emigranter ämnade engelska nybörjarkursen Praktisk lärobok i engelska språket efter Berlitz' metod, som utgavs 1891 och sedan fortsatte att tryckas i nya upplagor ända till 1940. Själv ägde R en ovanlig lärartalang och han var uppskattad inte bara som universitets- och läroverkslärare utan också som en av Västra Sveriges folkbildningsförbunds mest anlitade populärföreläsare. Ett kvantitativt mått på R:s insatser som folkbildare utgjorde hans efterlämnade samling av inte mindre än 65 000 ljusbilder.

Janne R:s syster Eva Sophia R (1836–1919) fick utbildning i hemmet och övertog 1862 en liten privat skola för flickor i Uddevalla, vilken under hennes ledning uppgraderades till flickskola av högre typ. Hon lämnade ansvaret för denna skola 1878 för att tillsammans med en av dess lärarinnor, Maya Nymann, under tre år studera kindergartensystemet i Frankrike, Tyskland, Belgien och Italien. Vid hemkomsten 1881 öppnade hon i Gbg, med Nymann som medhjälpare, den s k Praktiska arbetsskolan, som hon förestod till 1904. Denna var en samskola för mindre barn med lekklass, tre förberedande klasser och ett par klasser av elementarskola. Särskilt i den inledande "handarbetsklassen", det främmande ordet kindergarten undveks, sysselsattes barnen med praktiska övningar. Skolan blev stilbildande på slöjdundervisningens område, inte minst genom att modeller och verktyg anpassades efter de minsta barnens förutsättningar, vilket väckte uppmärksamhet både inom och utom landet. Som ledamot av Gbgs allmänna folkskolestyrelse 1890–1910 – den första kvinnan i landet med ett sådant uppdrag – väckte Eva R en motion om att inom folkskolan anordna undervisning i matlagning. Redan 1891 kunde det första skolköket öppnas och 1892–1910 var hon inspektris för denna verksamhet. Hon deltog också i många andra socialpedagogiskt inriktade aktiviteter i Gbg liksom i arbetet för införande av kvinnlig rösträtt. R erhöll 1904 Iqml.

En yngre bror till Magnus R var Christian Wilhelm R (1802–67). Denne inskrevs vid LU 1821 och gjorde där en snabb akademisk karriär med inriktning på latin och grekiska. Utnämnd till ordinarie adjunkt i dessa språk 1827 började han dock att studera teologi, prästvigdes 1830 och kallades 1833 till kyrkoherde i Everöd, Krist. Han kvarstannade i detta pastorat och var från 1849 också kontraktsprost i Gärds härad. R utgav 1834 en grekisk läsebok som blev mycket använd. Yngste son till honom i hans äktenskap med akademiräntmästaren och boktryckaren Carl Fredrik Berlings (bd 3, s 767) dotter Cathrina Sophia var biskopen i Gbgs stift Edvard Herman R (R 1).

R 1:s brorsdotter Gertrud Hildegard R (1872–1948) genomgick Nääs' slöjdseminarium och Maria Nordenfelts handarbetsseminarium i Gbg och arbetade från 1893 som slöjd- och handarbetslärarinna, bl a vid Brummerska skolan i Sthlm. När en kuratorsinstitution för psykiskt sjuka tillkom 1914, på initiativ av bl a Olof Kinberg (bd 21) och Else Kleen (bd 21) och efter en insamling bland Sthlms dagblads läsare, fick Gertrud R denna befattning. Huvudman för verksamheten blev 1917 Hjälpföreningen för psykiskt sjuka och 1930 övertogs den av de kommunala myndigheterna i Sthlm, med R som ansvarig till 1937. Hon var landets första kurator för psykiskt sjuka och gjorde med knappa ekonomiska resurser en betydande insats för att tillvarata denna utsatta grupps intressen.

Bland R 1 :s fem barn var Estrid Eva Sophia R (1877-1911) den enda dottern. Hon sökte sig till sjukvården, utexaminerades från en kurs vid Sabbatsbergs sjukhus i Sthlm 1900 och verkade sedan under sju år som avdelningssköterska på en kirurgisk avdelning för kvinnor vid Sahlgrenska sjukhuset i Gbg. Estrid R hade lätt för att skriva och medverkade med bidrag på både vers och prosa i bl a Idun och Sthlms dagblad. När Sv sjukskötersketidning tillkom 1908 var det därför naturligt att hon utsågs till tidningens redaktör. Hon deltog också i den föreningsbildning som den avsågs leda fram till och var efter stiftandet i mars 1910 sekreterare i Sv sjuksköterskeförening. Själv varmt religiös hade R en ideellt färgad syn på sjuksköterskans yrkesroll, och för dem som efter hennes tidiga död förde organisationssträvandena vidare kom hon att framstå som den ideala sjuksköterskan. Ett vältaligt uttryck för R:s personlighet och synsätt utgör den av henne författade men postumt utgivna broschyren Ur sjukvårdens etik (1912).

En av Estrid R:s yngre bröder var professorn och biskopen i Lunds stift Edvard Magnus R (R 2). Dennes son Sven-Edvard R (1911–61) blev fil kand 1933, fil lic 1936, fil dr 1937 och teol kand 1943, allt vid LU, där han också 1938 antogs som docent i praktisk filosofi. Han uppehöll professuren i filosofi vid GH 1949–51 och från 1948 var han lektor i kristendom och filosofi vid läroverket i Skara. R disputerade på en avhandling i filosofi, Ueber die Möglichkeit einer Werteinteilung, som röjde inflytelser från uppsalaskolan, förmedlade av hans lärare Einar Tegen, men kom sedan genom sin anslutning till en mer spekulativt inriktad tradition att fjärmas från denna krets. För den efter andra världskriget snabbt expanderande moderna analytiska filosofins företrädare framstod R:s forskning som antikverad och han invecklades i flera för hans del resultatlösa tillsättningsstrider. Mest utrerad och uppmärksammad, inte minst genom de hätska personangrepp som förekom, blev denna konflikt vid tillsättningen av filosofiprofessuren i Gbg 1951. Sin vetenskapliga produktion inriktade R delvis på filosofihistoria; bl a gav han i arbetet Boströms religionsfilosofiska åskådning, 1 (1950) en analys av idéutvecklingen inom boströmianismen. R var en mångsidig och skarpsinnig filosof men i otakt med förhärskande synsätt och i sin akademiska karriär närmast otursförföljd. En yngre bror till honom är lektorn och läroboksförfattaren, teol dr Sten R (f 1915), gift med rektorn och statsrådet Birgit R (f Grabe 1915).

Estrid R:s och R 2:s bror Alvar Elis (Allan) R (1882–1964) inträdde efter jur kand-examen vid LU 1904 och tingstjänstgöring i Hovrätten över Skåne och Blekinge, där han blev assessor 1915 och var hovrättsråd 1918–19. Han blev tf revisionssekreterare 1914 och revisionssekreterare 1919 men lämnade följande år domarbanan för en befattning som tf chef för UD:s rättsavdelning. 1921 blev han med envoyés titel chef för denna avdelning och kvarstannade där tills han 1927 utsågs till landshövding i Gotlands län. Mellan 1938 och 1947 var Allan R landshövding i Kristianstads län. R var under sin tid i UD en av underhandlarna vid avslutande av handelstraktater med Polen 1924 och med Turkiet 1926 men gjorde sin kanske mest betydande diplomatiska insats sedan han lämnat utrikesförvaltningen genom att fungera som en av tre ordförande i Nationernas förbunds kommission för folkomröstningen i Saar 1934–35. R fullgjorde detta ömtåliga uppdrag med stor skicklighet, och omröstningen, som föregicks av en massiv nazistisk agitation, kunde genomföras under yttre lugn och med rösthemligheten fullt bevarad.

Med början 1914 togs Allan R i anspråk för sakkunniguppdrag inom statsdepartementen och han kom också att i skilda sammanhang deltaga i det statliga kommittéväsendet. Han var bl a ordförande i den utredning som 1935–36 utformade regelverket för statstjänstemännens förhandlingsrätt, och som ordförande för brandförsvarsutredningen 1941–42 ledde han en mot bakgrund av krigsförhållandena betydelsefull översyn av landets brandförsvar. 1942–54 var han ordförande i Sv brandskyddsföreningen. R har beskrivits som en mycket duglig ämbetsman som i sin person förenade grundliga insikter på det administrativa och juridiska fältet med stor arbetskapacitet, strikt objektivitet och varm medkänsla (Petri). Han var far till professor Knut R (f 1909) och farfar till professor Henning R (f 1941).

Från kyrkoherden Peter Olof R:s bror, handlanden i Uddevalla Hans Vilhelm R (1714–63), stammar släktens yngre gren. Sonsonson till honom var Bengt-Carl R (1834–97). Uppvuxen i ett halländskt lantbrukarhem och yngst av nio syskon fick denne tidigt ge sig ut i förvärvslivet. Han arbetade bl a vid ett pappersbruk i Mölndal och fick efter självstudier tjänstgöra som lärarvikarie vid fabriksskolan där 1858–60. R avlade folkskollärarexamen i Gbg 1860 och undervisade därefter vid stadens folkskolor och vid en förberedande skola som inrättats vid Gbgs realgymnasium. Från 1867 drev han en egen skola, Primär- och elementarskolan i Gbg, avsedd att förbereda eleverna för inträde i läroverk. R ansågs vara en utmärkt pedagog och hans skola blev mycket besökt. Sitt stora intresse för småbarnspedagogik manifesterade han genom att 1869 även inrätta ett Privatseminarium för bildande av småskollärarinnor. Denna läroanstalt erhöll examensrätt 1878.

På läsundervisningens område var Bengt-Carl R en ivrig anhängare av den nya skrivläse- och ljudmetod som under 1860-talet successivt trängde ut den tidigare praktiserade bokstaveringsmetoden. Han utgav 1867 den första läro- och läsebok i landet som var baserad på denna pedagogiska nyorientering. Boken blev vida spridd i småskolorna och följdes av ett flertal olika abc- och läseböcker med R som upphovsman; flera av dessa arbeten utkom i nya upplagor ända fram till 1930. R utgav sina läroböcker på eget förlag och redan vid hans bortgång 1897 hade de sålts i 815 000 exemplar och gjort honom till en rik man. R var knuten till det inre missionsarbetet och uppträdde flitigt med föredrag i religiösa och sedliga ämnen. På 1860- och 70-talen tillhörde han styrelsen för Evangeliska missionsföreningen, senare ansluten till Sv missionsförbundet, och från 1887 var han provinsombud för Evangeliska fosterlands-stiftelsen. R dikterade sina memoarer och dessa har senare utgivits (Halland o hallänningar, 2, 1955).

Bengt-Carl R:s yngste son Olof R (1879–1941) utexaminerades från KTH:s fackavdelning för bergsvetenskap 1901 och var under de närmast följande åren anställd vid olika metallurgiska företag. Från 1908 sysslade han med konsult- och uppfinnarverksamhet, 1911–17 som anställd hos ab ingenjörsfirma Fritz Egnell. R tog ut patent på ca 150 uppfinningar, bl a en betydelsefull apparat för intermittent, automatisk rökanalys, den s k Monoapparaten (1908). Denna var speciellt inriktad på halten av koldioxid och den första i sitt slag som kunde lämna en fullständig kontroll av förbränningsförloppet i ångpannor och andra bränsleförbrukande system. För att exploatera uppfinningen bildades 1917 ett bolag, Sv ab Mono, där R var överingenjör fram till det att företaget avvecklades 1934. Han var också teknisk ledare för dotterbolagen i USA 1919–23 och i Tyskland 1925–34. Monoapparaten fick under 1920-talet ett visst genomslag på världsmarknaden och under en period hade R sin verksamhet förlagd till Hamburg, dit också företagets forskningslaboratorium lokaliserades. Efterhand kom dock hans uppfinning, som var baserad på absorptionsprincipen, att utkonkurreras av elektriska analysapparater, grundade på rökgasbeståndsdelarnas olika värmeledningsförmåga. Söner till R är professorn i limnologi vid UU Wilhelm R (f 1914) och konstnären, professor Lennart R (f 1916).

Författare

Andreas Tjerneld



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: B Bergström, R (Kompletteringar o rättelser till genealog arb:en, SoH 1964, s 43ff); SMoK; Sv släktkal 1912 (1911) o 1965 (1965); Örnberg, 5 (1889).

Mathias R: S Kristiansson, Uddevalla stads hist, 1–2 (1951–53).

Gustaf Emil R: l Bratt, Engelskundervisn:ens villkor i Sverige 1850–1905 (1984); GH:s matr 1891–1916 o 1916–1941 (1916 o 1942); B Lindberg o I Nilsson, GU:s hist, 1 (1996); LUM 1899 (1898–99); C Skottsberg, E R (Minnestal hållna i WS å dess högtidsdagar 1933–1937, 1937); EWigforss, Minnen, 1 (1950).

Eva Sophia R: A Attman, S Boberg o A Wåhlstrand, Stadsfullm, stadens styner o förvaltn:ar (Gbgs stads-fullm 1863-1962, 3, 1971); C RA Fredberg, Det gamla Gbg, 3 (1977); E Hedin, Gbgs flickskolor (1967); S Kristiansson, Uddevalla stads hist, 3 (1956).

Christian Wilhelm R: L Feuk, Miniatur-bilder af bemärkta prestmän i Lunds stift på 1800-talet (1893); Lunds hm; Lunds stifts matr, ed L Westdahl (1867); SjGbg.

Gertrud Hildegard R: Gwen [E Kleen,] De sinnessjuka ha fått sin kurator (Sthlms dagbl 3 jan 1914); Sv kvinnor från skilda verksamhetsområden, ed W Hedberg o L Arosenius (1914). – Nekr:er över R i SvD 11 sept o i DN 12 sept 1948.

Estrid Eva Sophia R: E Bohm, Okänd, godkänd, legitimerad. Sv sjuksköterskeförems första femti år (1961); A Emanuelsson, Pionjärer i vitt. Professionella o fackliga strategier bland sv sjuksköterskor o sjukvårdsbiträden, 1851–1939 (1990); S Nicklasson, Sophiasystern som blev politiker. Bertha Wellin, pionjär för moderat politik (1995).

Sven-Edvard R: R Höistad, S E R in memoriam (SvD 28 jan 1961); B Lindberg o I Nilsson, GU:s hist, 1 (1996); LUM 1949–50 (1951); I Nilsson, GU 1891–1995. Data över prof:er, doc:er, avhandl:ar o befordringsärenden, 1 (1996); S Nordin, Den Boströmska skolan o den sv idealismens fall (1981); dens, Från Hägerström till Hedenius (1983).

Alvar Elis (Allan) R: A R 60 år (SvD 11 maj 1942);T Hammar, Sverige åt svenskarna. Invandringspolitik, utlänningskontroll o asylrätt 1900–1932 (1964); B Petri, A R (FS:s årsb 1965). – Nekr:er över R i SvD 5 dec o i DN 6 dec 1964.

Bengt-Carl R: W B[redberg], B C R (Sv folkrörelser, 2, 1937); S Ekwall, Tidig småskollärarufbildn. En studie med särsk avseende på Malmölänet 1865–1884 (1987); C R A Fredberg, Det gamla Gbg, 3 (1977); KL Larsén, B C R. En teckn för folket (1897); S Nylund, Småskollärarutbildmen i Sverige (1942). – Art:ar om R i Vårt land 12 jan o 4 sept o i Hallands posten 7 april 1897.

Olof R: Carlander; SvTeknF. – Nekr över R i SvD 13 jan 1941.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Rodhe, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6789, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6789
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Rodhe, släkt, urn:sbl:6789, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se