Rogberg, släkt



Band 30 (1998-2000), sida 276.

Biografi

Rogberg, släkt, härstammande från bonden Israel Hansson (d 1674) i Hunshult, Rogberga, Jönk, som var far till Johannes Rogbergius (16601728), som blev student i Åbo 1685, prästvigd i Växjö 1693, rektor vid Jönköpings skola och kh i Barnarp 1696, kh i S Unnaryd 1700 (tilltr 1702) samt häradsprost i södra delen av Västbo 1725, allt i Jönk. Han var preses vid prästmötet i Växjö stift 1713 och ägde ett stort antal frälsehemman i Västbo. Av de sju av hans barn som nådde vuxen ålder blev samtliga fyra söner prostar i Växjö stift och de tre döttrarna prostfruar där, varav en blev stammor för smålandssläkten Almqvist (bd 1). 

Johannes Rogbergius' son Anders R (1704–80) var häradsprost i Åseda, Kron, och dennes bror Israel R (170876) i sin tur i Vittaryd, Kron. Den senare var även ledamot av prästeståndet 175556. Hans son häradshövdingen och titulärlagmannen Johan R (1744-1804) var 178993 ledamot av HD.

Anders och Israel R:s yngste bror Johan R (171685) inskrevs vid LU 1734, blev magister där 1738 och prästvigd i Växjö 1740. Han blev gymnasieadjunkt i Växjö 1744, rektor vid Växjö skola 1751, lektor 1760 samt teol dr 1768. Han erhöll 1769 de flesta rösterna vid valet till domprost men blev ej utnämnd. Han blev andre teol lektor 1770 och förste 1773 samt utnämndes till domprost i Växjö 1774 (tilltr 1776).

Johan R var kontroversiell och har blivit föremål för skiftande omdömen, vilka dock till stor del torde vara återspeglingar av politiska skiljaktigheter och olika grupp- och släktkretsbildningar som fanns inom Växjö stift. Han stod i särskilt motsatsförhållande till biskopen Olof Osander och dennes släktingar, som på olika sätt sökte hindra R i karriären. Konsistoriet försökte t ex i det längsta hindra hans utnämning till lektor, vilken tjänst han erhöll först efter att ha klagat hos K M:t – "sedan tog han emellertid skadan igen och blev nästan enarådande i konsistorium" (Växjö hm). Även R blev beskylld för att gynna och utnyttja sina släktingar och det talades om den "R:ska ligan". Hans motståndare var uppenbarligen rädda för att R skulle komma att efterträda Osander, som dock överlevde R. Som ett led i detta spel misstänktes avslöjandet om att en av R 1776 författad och tryckt likpredikan över landshövdingen A J Raab var ett plagiat. Även R:s prästmötesdisputation blev häftigt kritiserad.

Klart negativt inställd till R var Samuel Ödmann, som haft honom som lärare: Han var "ungdomens fasa" och "för hans åsyn darrade allt". Ödmanns beskyllningar mot R för ytlig lärdom och för att använda sig av föråldrad och omständlig pedagogik har dock i viss mån ansetts vara överdrivna (Wijkmark).

R var liksom brodern Samuel (se nedan) en utpräglad anhängare av hattpartiet, var nära att bli vald till riksdagarna 1764 och 1769 och blev det slutligen 1771, även om den mössvänlige biskop Osander och dennes släktingar i det längsta sökte hindra honom. Han deltog även i 1778 års riksdag som stiftets representant i biskopens ställe och var i samband därmed fadder vid kronprinsens dop.

R:s predikan i Växjö domkyrka tacksägelsedagen 1756 med anledning av det kvästa statskuppsförsöket blev omtalad och trycktes 1760 (omtr i Sv predikan, ed H Wijkmark, 2,1934). I denna prisade han Gud för att han räddat landet från undergång. Predikan har setts som "ett beklämmande exempel" på hur en representant för "de mindre profeterna" lånade sig till maktens, d v s ständernas, politiska propaganda (Brilioth). R:s inställning till frihetstidens maktägande ständer förändrades dock, och han lovordade Gustav III:s statskupp 1772. En stor samling brev från R till J C Stricker finns i KB. R:s bägge söner adlades Bergencreutz.

Anders, Israel och Johan R:s äldste bror var Samuel R (16981760) som inskrevs vid UU 1716 där han 1724 blev fil kand och 1725 magister. Han blev sistnämnda år och var ännu 1727 notarie i Växjö domkapitel och blev lektor i historia vid gymnasiet där 1726. Han prästvigdes 1730 och blev 1736 andre teol lektor och kh i Öjaby, Kron. Han blev 1739 kh i Fröderyd, Jönk, och 1743 häradsprost i Västra hd. Han var riksdagsman 1738, 1741 och 175556, ivrig och enligt uppgift omutbar medlem av hattpartiet, och ingick i den kommission som vid sistnämnda riksdag hade som uppgift att uppspåra och bestraffa dem som deltagit i det misslyckade statskuppsförsök som syftade till att stärka kungamakten. R uppges ha varit en av de strängaste ledamöterna i kommissionen, vilken dömde åtta personer till halshuggning, bl a Eric Brahe (bd 5). R:s förhållande till sina sockenbor var inte friktionsfritt, och några för honom besvärliga processer ledde till att hans hälsa försämrades och slutligen till hans död. Carl v Linne såg hans öde som ett straff för hans iver att få Brahe "huvudlöser" och därmed som ett exempel på den gudomliga vedergällningens lagbundenhet.

R var en energisk och intresserad hembygdsforskare. Han insamlade åtskilliga uppgifter från arkiv och genom omfattande brevväxling med prästerskapet. Förarbetena till hans aldrig utgivna herdaminne för stiftet finns jämte bl a hans topografiska och antikvariska samlingar i Växjö landsbibliotek. Postumt utgavs Historisk beskrifhing om Småland (1770). De separata sockenbeskrivningarna var där starkt förkortade men finns till stor del bevarade i avskrift i Sigfrid Lorentz Gahms (bd 16) Archivum Smolandicum i UUB och Växjö landsbibliotek. R:s tryckta beskrivning var ända till 1845 den enda i sitt slag, men den har fått mycket kritik för sina många felaktigheter. Dessa beror dock inte på slarv av R, utan på att utgivarna ofta inte kunnat tyda hans mycket svårlästa handstil  "värre än i diplomer från 1200-talet" och "en tortyr att läsa" (Växjö hm).

Samuel R var far till Johan David R (17481819), häradsprost i Alseda, Jönk, från vilken samtliga nu levande medlemmar av släkten härstammar. Son till honom var kontraktsprosten i Alseda, hovpredikanten Anders R (17811863). Dennes sonson Carl Anders Henrik (Carlos Enrique Andrés) R (18611934) var sv generalkonsul i Montevideo, Uruguay, och blev stamfar för en sydamerikansk släktgren R-Balparda. En kusin till honom var Axel Herman Georg R (18651926) som blev jur kand vid UU 1889 och var häradshövding i Västerbottens mellersta domsaga 190224 och i Södra Vedbo domsaga, Jönk, från 1924. Herman R var landstingsman i Västerbottens län 190624 (ordf 1909–18, v ordf 192022) och ordf i Allmänna valmansförbundet där. Han var 190812 och från 1916 ledamot av FK, där han tillhörde det moderata (från 1912 det nationella) partiet. Han var ledamot av lagutskottet 1916–18 och första lagutskottet 191926. Han var vidare lekmannaombud vid fem kyrkomöten 190920 samt ordförande i 1916 års provinsialläkareutredning.

Kusinson till Carlos R o Herman R var Nils Olof Ludvig R (18981995) som avlade studentexamen 1917 i Karlstad och blev civilingenjör på skeppsbyggnadslinjen vid KTH 1921. Nils R blev extra mariningenjör vid flottan 1923 och mariningenjör av l:a graden i flottans reserv 1936. Efter anställningar vid olika varv i Tyskland och Sverige övergick han 1928 till försäkringsbranschen och var 1928–33 souschef vid Sjöförsäkringsab Öresund, Malmö, vars VD Nils Kihlbom tog initiativ till bildandet av holdingbolaget /Equitas 1933. I denna grupp kom även att ingå Sjöförsäkringsab Agir, Sthlm, i vilket bolag R s å utsågs till VD. Företaget befann sig i något av en ekonomisk kris och R tvingades till drastiska åtgärder, bl a i form av generella lönesänkningar på 10 procent. Han kom mer och mer att framstå som Kihlboms "kronprins" inom den s k Öresundsgruppen. Tillsammans genomförde de lyckosamma åtgärder för att konsolidera bolagens finanser och stora reserver byggdes upp. När Kihlbom avgick 1954 var R den naturlige efterträdaren som VD och han påbörjade en ytterligare renodling av bolagsstrukturen. Sålunda bildades 1956 ab Sjö-Öresund (från 1962 Investment ab Öresund) som holdingbolag för de i gruppen ingående bolagen. R:s starka ställning framgår bl a av att Öresundsgruppen ibland omtalades som "De Rogbergska bolagen" (Englund 1993, s 297). Efter några år började diskussioner om samgående med annan part för att expandera och diversifiera. Bl a ny skattelagstiftning gjorde ett samgående allt fördelaktigare, och 1961 såldes Sjö-Öresunds tre sjöbolag till Försäkringsab Skandia, som under denna period växte mycket kraftigt genom fusioner. R kvarstod dock som VD för såväl Agir som Invest-ment ab till sin pensionering 1964.

R kom att under mer än 30 år vara en av de ledande inom den sv sjöförsäkringsbranschen och bidrog i hög grad till dess strukturrationalisering. Han kom med tiden att  tillsammans med Skandias chef Pehr Gyllenhammar  axla huvudansvaret för sv sjöförsäkring (Englund 1982, s 223). Han var 1957-64 styrelseordförande i Sjöassuradörernas förening och företrädde sjöförsäkringsnäringen som ledamot i flera styrelser för organ gemensamma för hela försäkringsbranschen. R var också aktiv i det internationella branschsamarbetet och blev 1951 ledamot av Nordiska sjöförsäkringspoolens styrelse (ordf 195557). Han var även 195255 v chairman i International Union of Marine Insurance och medlem av dess Executive committee.

R var ledamot av Statens krigsförsäkringsnämnd 193848 med huvudansvar för nämndens varuavdelning, vilket under kriget medförde många och farliga utlandsresor. Han var även ledamot av Statens isbrytarnämnd 194767 och av ett flertal bolagsstyrelser, bl a Sjöförsäkringsab Agir 193368, Sundsvalls enskilda bank (från 1964 Sundsvallsbanken) 194369, Ströms bruks ab 195267, Nordström & Thulin ab, rederiab Roslagen 195273, Investment ab Öresund 195672, Försäkringsab Skandia 196266 samt ab Tulwe 196470.

Bror till Anders R (d 1863) var Olof Erland R (17871863), kontraktsprost i Nyköpings västra kontrakt, hovpredikant och sekreterare 1828-30 i prästeståndet. Han var far till Christina Gustafva Lovisa R (18321907) som blev kammarfru hos änkedrottning Desideria 1857, hos prinsessan Lovisa 1862 samt lektris hos drottning Lovisa 1869. Christina R utgav Strödda anteckningar ur drottning Lovisas lif (1873). Hennes bror Carl Georg Olof R (18351904) var förvaltare vid olika bruk och gruvor i Mellansverige, bl a 18911902 vid Ferna bruk, Gunnilbo, Vm, ett av de största lancashirebruken i landet. Detta var 1891 satt under konkurs, i vilken Sthlms enskilda bank hade stora intressen, och dess senare vice VD Marcus Wallenberg utsåg R till bruksförvaltare. R var känd för samarbetssvårigheter och ett dåligt humör men hade stora kvaliteteter vilka uppmärksammades av Wallenberg som kom att beteckna honom som "ett administrativt geni och en stor ekonom". Konkursförvaltningen blev under de bägges ledning synnerligen framgångsrik och de blev även nära vänner.

Bror till Anders R och Olof Erland R var Carl Georg R (17891834) som 1807 blev student vid UU och 1815 magister på en homiletisk avhandling. Han prästvigdes och blev lärare vid prästseminariet i Uppsala s å, teol kand 1818, seminarieprefekt och kh i Helga Trefaldighet, Upps, 1823 samt honorarieprost 1824. Han blev bisittare i Uppsala domkapitel 1827, professor i teologi vid UU s å, teol dr 1830 (prom 1831), professor i pastoralteologi och kh i Gamla Uppsala s å samt kontraktsprost i Vaksala, båda Upps, 1831. Han var medlem av bibelkommissionen från 1828. R var 1828 på tal som domprost i Växjö men ställde ej upp som kandidat, och var vid biskopsvalet i Härnösand 1830 uppförd i andra förslagsrummet, men trots ihärdiga övertalningsförsök avsade han sig platsen på grund av sjuklighet och ovilja att lämna universitetet. Han lär senare ha ångrat sitt beslut (Tegnér, Brev, 7, s 170).

R var en lärd man med breda humanistiska kunskaper. Han var till sin läggning fridsam och hade lätt att knyta kontakter med teologer av olika kynnen. Som seminarieprefekt och professor i pastoralteologi kom R att få stort inflytande över prästutbildningen. Han vann också snabb berömmelse som vältalig predikant. Till en början var han påverkad av Magnus Lehnberg (bd 22), vars predikningar utgavs 1809 och markerade neologiens genombrott. Detta av upplysningstiden påverkade stilideal kritiserades dock bl a från nyromantiskt håll för fraseologi och ytlighet, och i likhet med t ex C P Hagberg (bd 17) kom R att fördjupa sin predikokonst. Han fortsatte den biblicism som hans lärare och företrädare Samuel Ödmann anammat och blev en förkunnare i djupare ton, med mera märg och kärna.

R:s Predikningar, 12, utgavs postumt (1835, 2. uppl 183839). Han utgav 182531 Ecclesiastik tidskrift tillsammans medj A Winbom och författade bl a Minne af Samuel Ödmann (1830). Hans reseberättelse från nordöstra Uppland tillsammans med sin blivande svåger C J Fant (bd 15, s 336) finns tryckt i Upplands fornminnesförenings årsbok 1955 med inledning och kommentar av Å Dintler och O Odenius.

Son till Carl Georg R var Carl Erik Johan R (18291905) som tidigt faderlös blev fosterson hos sin faster Christina Elisabeth R och hennes make, sedermera domprosten Samuel Elmgren (bd 13, själv dotterson till Samuel R). Carl R inskrevs vid UU 1847 och blev 1857 fil kand och s å magister på avhandlingen Caesar och hans tidehvarf. Han var 1857–59 e o amanuens i RA och blev 1859 docent på ytterligare en avhandling, Konung Carl den niondes fälttåg i Lifland år 1600 och förberedelserna dertill, samt var 186497 lektor vid Sthlms gymnasium (från 1880 Sthlms högre latinlärov å Norrmalm). Han blev 1864 lärare för prins Gustav (sedermera Gustav V) och 1865 för dennes bröder, även sedan de 1869 börjat i Beskowska skolan. Han kvarstod som sådan till 1874 och erhöll då professors n h o v. Han var senare bibliotekare för kronprins Gustavs bibliotek som han katalogiserade samt från 1876 vårdare av Kungens arkiv.

R blev 1862 LSkS och var 186668 ledamot av kommissionen för granskning av läroböcker i historia och geografi vid elementarläroverken. Han var 18761903 kanslerssekreterare vid UU, LU och Kl (från 1894 även vid GH) och 1880–93 ledamot av direktionen för Högre lärarinneseminariet. Förutom ovannämnda avhandlingar författade R även bl a Carl Johan och hans tid, 18141817 (1864) som utgjorde del 9 i B v Schinkels o C V Bergmans Minnen ur Sveriges nyare historia.

R har beskrivits som kultiverad och begåvad och som en fängslande lärare och föreläsare. Som person var han spirituell, debattlysten, humoristisk och ofta sarkastisk. Handlingar efter R och fadern finns i Rogberg-Fantska samlingen i UUB och efter R även i BFA, Sthlm.

Sonson till Carl R var Carl Georg Martin R (18961966) som avlade studentexamen i Hudiksvall 1914, var medarbetare i olika Norrlandstidningar 191417 och i Sthlms dagblad 191721. Han var 192145 anställd vid SvD, bl a som kulturredaktör från 1930. 194551 var han sv pressattaché vid sv beskickningen i Buenos Aires.

Martin R har beskrivits som en mångsidig begåvning, mycket beläst och en utmärkt stilist. Han var lyhörd för nya strömningar inom litteraturen och var som redaktör på SvD omvittnat skicklig, var uppskattad och hade lätt för att knyta och upprätthålla kontakter. Som romanförfattare skrev han bl a Min hustru är borta (1928) och Dam med citroner (1932), men han blev kanske främst uppmärksammad som reseskildrare. Han gjorde flera resor med bil utomlands och skrev artikelserier om dessa, senare samlade i bokform med titlar som Två vid ratten: Europa runt med bil på 12 länders landsvägar (1. uppl 1929), Vi far till Portugal: Tusen mil med två vid ratten på nya vägar över kontinenten (1931) och Balkan i bil... (1936), samtliga med teckningar av hans hustru Britta Stenström-R (18961974). Han skrev även manuskriptet till filmen Unga Hjärtan (1934) tillsammans med dess regissör Per-Axel Branner.

R blev tidigt intresserad av fransk och spansk litteratur och gjorde översättningar från flera språk. Hans intresse för latinamerikansk kultur utmynnade i boken Följ med till framtidslandet (1945; även den med teckningar av hustrun) och ledde honom till pressattachéposten i Argentina. Efter hemkomsten därifrån bevakade och introducerade han spanskspråkig, främst sydamerikansk, litteratur bl a som anmälare i SvD. Han skrev även bl a Balkong mot Esmeralda (1952), Svenskar i Latinamerika: pionjäröden och nutida insatser (1954) samt Avstånden är deras landskap: sydamerikanska möten i böcker (1964).

Författare

Carl Henrik Carlsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: Anrep, 3 (1875); Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 11 (1845); SMoK; Sv släktkal 1976; E Tegnér, Brev, ed N Palmborg, 1–11 (195376); P Wilstadius, Smolandi Upsalienses, 57 (197890); Växjö hm; Örnberg, 8 (1892).

Johannes Rogbergius: S Almqvist, En prästsläkts förvärv av frälsejord i Västbo under 1700-talet (S Unna-ryd-Jälluntofla fornminnes o hembygdsförems årsskr 1965); Frälseg, 4: 23 (1976); P Wilstadius, Smålands nation i Åbo 16401798 2, ed S Carlsson (PFIT 1985).

Johan R (d 1804): A Larson, Sammansvärjn:en mot Gustav III (1959); B Wedberg, Konungens högsta domstol 17891809 (1922), s 349.

Johan R (d 1785): Y Brilioth, Predikans hist (1962); T Linder, Biskop Olof Wallquists polit verksamhet t o m riksdagen 1789 (1960); H Lindström, Växjö stads hist 17191862 (1942); H Pleijel, Karolinsk kyrkofromhet, pietism o herrnhutism 1680–1772 (Sv kyrkans hist, 5, 1935); O Wallquist, Själfbiogr anteckn:ar, edj Helander (1900), s 17, 25 ff; dens, Ecclesiastique saml:ar, 1 (1788), s 138 ff; H Wijkmark, Samuel Ödmann (1923); S Ödmann, Hågkomster från hembygden o skolan (1830), s 98 f.

Samuel R: Jönköpings hist, 1-4 (191721); G Nil- zén, Studier i 1730-talets partiväsen (1971), s 167; B Ryman, Eric Benzelius d y: en frihetstida politiker (1978).

Anders R (d 1863): P Petersson, En trogen själasörjares sista stunder; en betraktelse wid ... A R:s begrafningsakt... (1863); O Rogberg, AR (Årsbok för 1917, Till förs:arna från Sthlms prästsällsk, 1916, s 109114).

Carl Anders Henrik (Carlos Enrique Andrés) R: Karlstadkonferensen 1905, ed A Wåhlstrand (1953); A Paulin, Sv öden i Sydamerika (1951); Vem var det (1944).

Axel Herman Georg R: G Lindskog, Med högern för Sveriges framtid (1954); Sv justitiematr 1914, ed H Gullberg (1914); Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 5 (1992); Väd 1925.

Nils Olof Ludvig R: S Carsjö o T Lundh, N R: ledande inom sv sjöförsäkring (DN 27 mars o SvD 28 mars 1995); K Englund, Försäkring o fusioner ... 18551980 (1982); dens, Skandiamän o andra försäkringsmän 18551970 (1993); C R[öhss], N R (Sv försäkringsårsb 1940), s 8 f; Sjöassuradörernas fören 18931993: ett sekel i handelns o sjöfartens tjänst (1993); SvTeknF; Sv försäkringsmatr 1970 (1970) m fl årg; Väd 1995; J Wallander, Livet som det blev (1997).

Olof Erland R: Strängnäs hm; Sv kongl hof-clericiets hist, 4, ed C E Wenström (1850).

Christina Gustafva Lovisa R: E Edholm, Från Carl XV:s dagar (1906), s 102,139 f, 275; SKL.

Carl Georg Olof R: O Gasslander, Bank o industriellt genombrott. Sthlms ensk bank kring sekelskiftet 1900, 12 (195659); T Gårdlund, Marcus Wallenberg 18641943 (1976).

Carl Georg R: N Algård, Johan Henrik Thomander (1924); Brilioth, a a; B Gustafsson, Sv kyrkohist (1973), s 175; O Hippel, Studier till predikans hist under nyromantiken, 1 (1924), s 275 f, o 2 (1926), s 168 ff; B Lange, Christoffer Isak Heurlin som politiker (1948); E Liedgren, Neologien, romantiken, uppvaknandet 1809-1823 (Sv kyrkans hist, 6: 2,1946); E Tegnér, KB:s saml af sv brefvexkar (1880); H Wijkmark, En källa till 1800-talets sv kyrkohist: Rogberg-Elmgrens ms:saml (NTBB 1924); L Österlin, Thomanders kyrkogärning (1960).

Carl Erik Johan R: ED:s konseljakter 11 dec 1874, nr 37, RA; Carlander, 1 (1904), s 37; I Carlsson, Kungens familjearkiv (1995); Idun 1905, nr 14, s 174; C G Laurin, Minnen, 18681888 (1929); LUM (189899); Läroverksmatr 18921893, ed S G Dahl (1894); Norra Latin ... 19001955, ed B G Söderberg (1959), s 20 f; Prins Carl jag minns (1931), s 38 f; A H Uggla, Tunguserna: ett glatt Smålandskotteri för hundra år sedan (Natio Smolandica, 19, 1956, s 816); UUM (1896); P Wilstadius, Smålands nation i Uppsala, 2, 18451950 (1961).

Carl Georg Martin R: I Anderson, SvD:s hist, 1 (1960), s 347 f; UD:s kal 1946 (1946); PK:s porträtt-matr 1924 (1924), 1936 (1935) o 1952 (1951); SFL; Sv filmografi, 3, 19301939 (1979); Å Thulstrup, Med lock o pock (1962); Väd 1967.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Rogberg, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6803, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Henrik Carlsson), hämtad 2019-02-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6803
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Rogberg, släkt, urn:sbl:6803, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Henrik Carlsson), hämtad 2019-02-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se