Meriter

Ros, Anders Emanuel, f 30 dec 1806 i Leksand, Kopp, d 14 febr 1887 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: kronofogden Lars Fredrik R o Lovisa Fredrika Vahrlund. Elev vid Falu trivialskola o Västerås gymnasium, inskr vid UU 14 okt 25, ex till rättegångsverken 27, auskultant i Svea hovrätt 13 juni 27, antagen i Justitierevisionen 27 sept 27, e o notarie i Svea hovrätt 28 sept 27, v notarie där 28 sept 29, e o kanslist i borgarståndet vid riksdagen 28–30, v häradsh 22 april 33, tf domhavande i Österdalarnas domsaga 19 dec 33–1 febr 44, häradsh:s fullm 2 nov 36, häradsh i Ångermanlands norra domsaga 18 dec 43 (tilltr 44), sekr i bondeståndet vid riksdagarna 47–48 o 50–51, landsh i Norrbottens län 27 juni 56, adl 1 dec 58, generaldir o chef för Skogsstyr 21 jan 59–21 maj 75, deltog i riksdagarna 59–66 (led av allm besvärs- o ekonomiutsk 59–65), led av FK 67–75 (led av tillf utsk 73). – LLA 63.

G 18 juli 1847 i Gudmundrå, Vnl, m Christina Clementina af Huss, f 16 mars 1825 där, d 7 febr 1886 i Sthlm, Hedv El, dtr till majoren Olof Clemens af H o Brita Christina Nordqvist.

Biografi

Liksom andra unga män som slog in på ämbetsmannabanan under 1800-talet fick Anders R tjäna staten i många år innan någon säker och högt uppsatt tjänst uppenbarade sig. Först sedan han tillträtt som häradshövdning i Ångermanland bildade han familj. Giftermålet med Clementina af Huss på Kramfors gav dessutom viktiga kontakter bland traktens gods- och bruksägare.

Även om Norrbottens län knappast var det mest åtråvärda länet för en uppåtsträvande ämbetsman blev åren i norr lyckosamma för R. Kronprins Karl (XV) engagerade sig helhjärtat för de norrländska viddernas framtida exploatering. R hade stött göteborgsgrosshandlaren Victor Kjellbergs (bd 21) ansökan 1858 om koncession för en järnväg Gällivare-Strömsund, inklusive begäran om upplåtelse av kronomark samt tio års tullfrihet för utförsel av malm. Tullfrihet kunde ej vägras i enlighet med de "liberala tidernas principer", skrev R till K M:t. Regenten Karl var lika positiv men finansminister J A Gripenstedt (bd 17), som slog vakt om de mellansvenska brukens intressen, lyckades med att modifiera kraven. R som adlats året innan var också värd för Karl när denne 1859 gjorde en resa i Norrbotten. Förutom jakt och ridturer stod en rad besök i gruvor och bruksanläggningar på programmet. R:s hustru passade också på att höra sig för om möjligheterna för ett ämbete i Sthlm åt sin man.

Önskningarna uppfylldes snabbt, och R blev chef för den nyinrättade Skogsstyrelsen. Som adelsman kunde han nu också med riddarhuset som plattform delta i rikspolitiken. Att R ingick i Karl XV:s "kamarilla" framgår av att han blev medlem av huvudstadens förnämsta klubb, Sällskapet, ledd av kungagunstlingen och, från 1862, överståthållaren Gillis Bildt (bd 4). Där ingick sedan gammalt spetsarna inom Sthlms finans- och ämbetsmannavärld samt en rad publicister. Med Karl XV:s trontillträde ändrades dock rekryteringen. Officerare, hovfunktionärer, konstnärer och sångare liksom kungens medhjälpare, som R, kom alltmer att sätta sin prägel på Sällskapet.

Det ämbetsverk som R fått sig tilldelat skulle förvalta statens skogar. Bakgrunden var 1850-talets ökade oro för rovdrift och olaga skogsavverkning. Liksom flera andra nyinrättade ämbetsverk, bl a Järnvägsstyrelsen och Telegrafstyrelsen, fick Skogsstyrelsen en modern organisation. Generaldirektören var ensam ansvarig; de klassiska ämbetsverkens kollegiala beslutsordning ansågs för omständlig. Skogsstyrelsen var knappast någon stor myndighet. Förutom R ingick en sekreterare, en kamrerare, en registrator, en revisor samt några e o ämbetsmän.

Vid sidan av sin befattning i Skogsstyrelsen tillhörde R FK under dess första nioårsperiod. Han invaldes av Västernorrlands landsting. I FK krävdes inte bostadsband, och norrlandslänen valde gärna ämbetsmän bosatta i Sthlm, delvis på grund av brist på egna kandidater; blott 6 000 personer var valbara i hela riket 1866. R var dessutom sedan tiden som häradshövding väl känd i Västernorrland.

Under R:s ämbetsperiod i Skogsstyrelsen diskuterades skogsavverkningarna flitigt. Det fanns en stark oro för att skogarna skulle utarmas. Särskilda lagar för Gotland (1869), Norrbotten (1874) och Västerbotten (1882) utfärdades. Kravet på skogsskydd drevs främst av ämbetsmän, särskilt landshövdingarna, gentemot bönder, d v s skogsägare, och liberaler. Det kan tyckas förvånande att R som generaldirektör inte ivrade för statliga regleringar. 1867 bidrog han verksamt till att en motion om kontrollmätning före försäljning och skärpt tillsyn av enskild skog röstades ned. R ansåg att kontrollen skulle bli för dyr för Skogsstyrelsen, att försäljningen inte fick störas och att den privata äganderätten måste skyddas. På så sätt värnade han både om den egna myndigheten och skogsnäringens intressen. Året därefter motsatte R sig tillsättandet av den skogskommitté som ändå blev utsedd. Däremot var han stark anhängare av att staten skulle behålla sina kronoskogar, och i fråga om flottleder tillhörde han regleringsvännerna. Landshövdingarna skulle kunna inrätta nya flottleder, mot strandägarnas vilja, om "ortens och det allmännas fördel" så krävde.

Någon liberal var inte R. Han deltog också vid något enstaka tillfälle i den konservativa gruppens möten under 1867 års riksdag. Liksom de flesta andra ledamöter var han inte heller någon partiman. R engagerade sig mest i frågor som låg inom hans intresseområde: skogsfrågor och Norrlandsfrågor. Han kan inte betraktas som någon av kammarens mer flitiga ledamöter: sex motioner åstadkom han, alla inom hans specialområden. Efter att ha uppträtt ett femtontal gånger första året i kammaren tog R senare till orda alltmer sällan. 1874 yttrade han sig inte alls. Några viktiga utskottsposter fick han inte heller.

Ämbetsmännen hade en stark ställning i det sena 1800-talets FK. R var dock inte bland de mest framträdande av dessa, åtminstone inte utanför sitt eget intresseområde. Hans inriktning var, liksom många andra politiskt konservativas, att utveckla näringarna och bygga ut det löftesrika Norrland. På så sätt bidrog R till att ge FK rollen av "moderniseringens motor" gentemot den i ekonomiska frågor mer tradi-tionalistiska och lantmannadominerade AK

Författare

Torbjörn Nilsson

Arkivuppgifter

Brev från R i KB o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om Leckö kungsgård ... anförande hos Höglofliga ridderskapet o adeln d 7 mars i anl af stats-utskottets afstyrkande af K. M:ts nådiga proposition ang Leckö kungsgårds användande till ekplante-ring. [Rubr.] Sthlm 1860. Ils. – Iakttagelser rörande skogsväsendet i Danmark. Sthlm 1869. 40 s. [Föret.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Finansdep:s konseljakter 21 maj 1875, nr 9, RA.

Fv Dardel, Minnen, 1 (1911); S Eriksson, Carl XV (1954); P v Möller, 1867 års FK (1875); T Nilsson, Elitens svängrum. FK, staten o moderniseringen 1867–1886 (1994); N H Quist, Ådalen, 1–2 (1943–46); [G Renholm,] Bref från riksdagen af en orepresenterad, 2 (1867); Samzelius; SMoK; Sv biogr lex, N F, 9 (1883); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 5 (1992).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders E Ros, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6857, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torbjörn Nilsson), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6857
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders E Ros, urn:sbl:6857, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torbjörn Nilsson), hämtad 2024-04-20.