Meriter

Pehrsson, Jöns (i Svaneryd), f 23 sept 1825 i Osby, Krist, d 9 aug 1882 i Hallaryd, Kron. Föräldrar: bonden Pehr P o Bengta Trulsdtr. Lantbrukare o ägare av bl a Svaneryd i Hallaryd, kommunalordf där, spannmåls- o virkeshandlare, led av AK 67–77 (led av tillf utsk 73 o 76, statsrevisor 73, led av särsk utsk 77), led av FK 78-82, av Kronobergs läns landsting 68-70 o 73-78.

Gli febr 1853 i Osby m Maria Norman, f 11 febr 1825 i Loshult, Krist, d 20 okt 1905 i Hallaryd, dtr till sporrsmeden Anders N o Vendela Andersdtr.

Biografi

P växte upp i en jordbrukarfamilj i göingebygden men flyttade senare till Hallaryd i trakten av Älmhult. Han kom till slut att äga fem gårdar i socknen och var bosatt på en av dem, Svaneryd. Vid sidan om jordbruket drev han en omfattande handel med spannmål och virke. Verksamheten var så givande att han 1878 kunde inträda i FK, där de ekonomiska valbarhetskraven var stränga. Affärerna förde emellertid med sig en mängd växlar och ökade krediter hos bankerna, så småningom även skulder till huvudmålet för hans agitation mot privatbankerna – den wallenbergska Sthlms enskilda bank. P figurerade också ofta i rättstvister och tvingades slutligen gå i konkurs. Vid hans död sägs växlarna ha varit lika många som årets dagar. En av de drabbade var hans efterträdare som ledamot av AK, Jöns Persson i Grysshult, som skall ha gått i borgen för 70 000 kr.

P:s roll i riksdagen blev den rabulistiske demagogens. Vid sitt inträde i AK lierade han sig med det kortlivade nyliberala partiet som förordade utvidgad rösträtt, nedskärning av förvaltningen och rättvisare skatter. Därefter anslöt han sig till lantmannapartiet. Något större parlamentariskt inflytande fick P dock inte i någon av kamrarna. Trots sin långa riksdagssejour belönades han aldrig med något tyngre förtroendeuppdrag. Hans insats låg mer i linje med folktribunens: ett stort antal motioner samt, i början av sin karriär, uppemot 100 anföranden årligen. Aktiviteten avtog dock, särskilt efter övergången till FK, där han framstod som en främmande fågel bland höga ämbetsmän, godsägare och finansmän.

En huvudlinje i P:s politiska hållning var kravet på ökad demokratisering. Han stred för både lika kommunal rösträtt och sänkning av rösträttsstrecket vid val till AK. Om 1866 års riksdagsordning uttalade han sig med färgstarka bibliska och antikapitalisti-ska formuleringar: "Den har uppställt penningen lik en guldkalv, kring vilken man dansar lika obekymrat som israeliterna i öknen i Moses tid. Har man penningar, då har man människovärde, desto flera desto mera" (Bih till riksdagens prot 1869, motion i AK nr 347). Lika viktiga var kraven på sparsamhet inom statsförvaltningen. De gällde såväl pensioner och lönetillägg till ämbetsmän som statliga satsningar på bl a järnvägar och vetenskapliga institut. Särskilt uppseende väckte hans krav på minskade anslag till hovet, vilket han motionerade om årligen 1868–74, liksom angreppen på ordensväsendet och "uniformslyxen". I skogsfrågan förespråkade P största möjliga frihet för den enskilde skogsägaren. Också i andra frågor uttryckte han en traditionell aversion mot statligt förmynderi och intrång i böndernas liv; hans åsikter representerar i detta stycke vad som kan kallas en "bondefrihetsideologi". Staten skulle enligt P heller inte träda emellan och ta över skuldtyngda bolag; det vore ett första steg mot socialism.

Med hänsyn till P:s antibyråkratism, antisocialism och näringsfrihetsvänliga syn i skogsfrågan skulle han mycket väl kunna inrymmas i det liberala lägret. Bevekelsegrunderna var dock helt andra än de klassiska liberala ekonomernas. P:s näringsfrihet gällde främst ingrepp i de skogsägande böndernas verksamhet och förhindrade inte krav på statsstöd åt jordbruket eller inrättande av ett jordbruksdepartement. Räntans frigivande i mitten av 1860-talet såg han som en avgörande orsak till jordbrukskrisen i slutet av decenniet. Överhuvudtaget var P uttalat fientlig mot kapitalintressena och då särskilt bankerna med A O Wallenberg som främste representant. Han var också frihandelsmotståndare, och det fanns drag av utlänningsfientlighet i hans protektionism. Landet "översvämmas av en mängd kringresande utländska schakerhandelsmän som på allmogen påtruga sina dåliga kramvaror".

P ingick i den breda lantmannapartistiska familjen, samlad kring partiets klassiska krav på indelningsverkets avskaffande och grundskatternas avskrivning, men utmärkte sig likväl som familjens svarta får. Han gick längre i sina demokratiska krav än partiets flertal; likaså gick han längre i sina spektakulära angrepp på hovet, ämbetsmännen och bankerna. Den blandning av krav på ökad demokrati och traditionalistisk näringspolitik som kännetecknade lantmannapartiet blev hos P särskilt framträdande.

P;s agitatoriska skicklighet, hans grova angrepp på motståndarna liksom hans ställningstagande för samhällets underklasser och sturskhet mot överheten gav en politisk plattform, även om motståndarna hos honom ofta kunde påvisa bristande sakkunskaper och överdrifter. Vid valet till AK 1869 var hans kandidatur valrörelsens mest uppmärksammade, och 1870 fick han efter en het riksdagsdebatt motta hyllningar och tackadresser från radikala tidningar och folkmöten. Dessa år nådde P troligen höjdpunkten på sin politiska bana.

Skildringarna av P:s personliga stil, eller – enligt hans ovänner – brist på stil, avspeglar hans utmanande politiska verksamhet. Enligt en lantmannapartist var hans levnadssätt "alltigenom föraktligt, backus och venus och hans vresiga sinnelag voro hans gudomligheter" (Rosenberg, s 118). Skriftställaren Wilhelm Bergstrand, för vilken lantmannapartiet var en huvudfiende, noterade 1880: "Icke är han utmärkt genom några utomordentliga förståndsgåvor, om ock han i detta avseende är långt ifrån illa utrustad, och inga djupare insikter eller överflödiga kunskaper eller något större anseende besvära honom – men ändock är han, säga vad man vill, på sitt sätt en märkvärdig man ..." (Bergstrand, s 157).

Författare

Torbjörn Nilsson

Arkivuppgifter

Brev från P i RA (till C Ifvarsson) o S-E-bankens arkiv (till A O Wallenberg).

Källor och litteratur

Källor o litt: [W Bergstrand,] Politiska silhuetter, teckn af Marcellus (1880); S Carlsson, Bonden i sv hist, 3 (1956); E Holmqvist, Från ståthållare till skomakare. Skånska riksdagsmän på 1800-talet (1983); P Hultqvist, Riksdagsopinionen mot ämbetsmannaintressena. Från representationsreformen till 1880-talets början (GHÅ 60:5, 1954); dens, Försvar o skatter. Studier i sv riksdagspolitik från representationsreformen till kompromissen 1873 (1955); G B Nilsson, André Oscar Wallenberg, 3. Ett namn att försvara, 1866–1886 (1994); T Nilsson, Elitens svängrum. FK, staten o moderniseringen 1867-1886 (1994); S Oredsson, Statsmakterna o den ekon krisen i slutet av 1870-talet (Sc 1967); riksdagstrycket 1867-82; S Rosenberg, Tio års riksdagserfarenheter (Sv bondepolitik, ed E Thermaenius, 1931); E Thermaenius, Lantmannapartiet (1928); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 2 (1985); G Wallin, Valrörelser o valresultat. AK:valen i Sverige 1866–1884 (1961).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jöns Pehrsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7073, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torbjörn Nilsson), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7073
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jöns Pehrsson, urn:sbl:7073, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torbjörn Nilsson), hämtad 2024-04-23.