Erik H Perwe

Född:1905-01-01 – Karlskrona amiralitetsförsamling, Blekinge län
Död:1944-11-29 – Falsterbo församling (flygolycka utanför Falsterbo)

Präst, Missionär


Band 29 (1995-1997), sida 98.

Meriter

Perwe, Erik Hjalmar, f 1 jan 1905 i Karlskrona, Amiralitetsförs, d 29 nov 1944 i flygolycka utanför Falsterbo (kbf i Sthlm, Nik). Föräldrar: flaggunderofficeren Oscar Wilhelm Persson o Ellen Eugenia Bohman. Studentex vid h a l i Karlskrona 4 juni 25, inskr vid LU sept 26, teol fil ex 15 dec 27, TK 15 sept 31, prakt teol prov 10 dec 31, allt vid LU, prästv 20 dec 31, pastorsadjunkt i Mjölby 1 jan–30 nov 32, stiftsadjunkt i Linköpings stift för sjömansvården 1 dec 32–31 dec 41, ordf i Norrköpings Israelsmissionsfören från 34, kyrkoadjunkt i Norrköping, Hedvig, 1 jan–1 sept 42, kh o legationspastor i Sv Victoriaförs i Berlin från 6 aug (tilltr 1 sept) 42.

G 26 mars 1933 i Asarum, Blek, m folkskollär Martha Sofia Aurora Werkström, f 22 dec 1901 i Karlskrona stadsförs, d 16 okt 1979 i Norrköping, S:t Olai, dtr till urmakaren Otto Fredrik W o Anna Aurora Langwagen.

Biografi

Erik P:s mor avled i samband med hans födelse, och P hade en i flera avseenden besvärlig uppväxt. Han sökte sig tidigt till KFUM i Karlskrona, där han också träffade sin blivande hustru. Hon kom senare att på olika sätt stödja honom i hans verksamhet. I samband med giftermålet tog de sig namnet P – en kombination av de första bokstäverna i deras respektive släktnamn. Efter prästvigning blev P snart innehavare av en ny stiftsadjunktur i Norrköping, inriktad på sjömansvård. Han initierade bl a den s k Kyrkbåten med vilken han åkte runt bland öarna i Östergötlands skärgård och höll gudstjänster.

P:s viktigaste insats härrör från de dryga två år under andra världskriget då han som kyrkoherde i den sv församlingen i Berlin nedlade ett stort arbete på att hjälpa den kvarvarande och gömda judiska befolkningen där. Han var sedan 1932 ombud för Sv Israelsmissionen (SIM; jfr Pernow ovan) och besökte flera gånger dess station i Wien, bl a hösten 1935 och i sept 1938 då han arbetade där en månad. P fick där med egna ögon se de intensiva judeförföljelserna, blev djupt berörd och föreläste efter hemkomsten om sina erfarenheter. SIM bekostade i mars 1939 en kortare tjänstledighet för honom, så att han fick möjlighet att bistå den sv kyrkoherden i Berlin Birger Forell (bd 16), som i hemlighet utövade hjälpverksamhet för judarna. P blev under denna vistelse i Tyskland bestört inte bara över judarnas öde som sådant utan också över den tyska kyrkans passivitet.

Vintern 1942 förklarades Forell ej önskvärd av de tyska myndigheterna och han reste hem till Sverige. Han hade tidigare förberett och vädjat till P att denne skulle ta över kyrkoherdetjänsten och de hemliga aktiviteterna. P accepterade, trots den uppenbara fara det innebar för honom och hans familj. De anlände till Berlin hösten 1942. Kyrkan låg i en stor villa på Landhausstrasse 27 i Wilmersdorf som även fungerade som prästgård.

P fortsatte Forells hemliga arbete. Trots att Berlin i juni 1943 förklarades "judenrein" fanns där ett antal judar, s k u-båtar, gömda, hjälpta på olika sätt av risktagande berlinare som motsatte sig nazistregimen. P och den sv församlingen kom att spela en betydelsefull roll i denna hjälpverksamhet. P var ansvarig för alla kyrkans operationer och den som hade det bästa helhetsperspektivet, medan principen i övrigt var att ingen inblandad skulle veta mer än absolut nödvändigt. P hade stöd av sin personal, bl a församlingssystern Vide Ohmann och Eric Wesslén, en ung äventyrlig man med informell ställning i församlingen och skicklig i att få kontakt med och utnyttja Gestapo och "köpa tillbaka" judar. Genom att skriva ut falska dopbevis kunde P ge underlag för falska "ariska" identitetshandlingar. Han förmedlade också adresser till hjälpvilliga berlinare och lät judar bo på prästgårdens vind. En viktig samarbetspartner var den tyska grevinnan Maria von Maltzan, som hade anknytning till motståndsrörelsen men officiellt också goda förbindelser med högt uppsatta nazister. Stöd fick man också från en polisstation på andra sidan gatan. Dess chef och en konstapel var antinazister och kunde bl a varna P för annalkande Gestapomän. P rapporterade i brev om judarnas fruktansvärda situation till ärkebiskop Erling Eidem (bd 12, s 531), som han kände sedan studietiden i Lund, och vädjade förgäves om ett officiellt agerande.

P levde under hård press. Berlin var en krigszon och utsatt för de allierades bombningar, och sedan kyrkan träffats av bomber reste hustrun och de minderåriga barnen hem till Sverige i mars 1943. P visste att han var misstänkt och utsattes ibland för provokationer av uppsökande personer som sannolikt inte var nödhjälpssökande utan utsända av Gestapo. Rädslan var även hela tiden stor för att någon inblandad skulle gripas, utsättas för tortyr och avslöja verksamheten. Han stöddes inofficiellt av den sv legationschefen Arvid Richert, som dock samtidigt varnade honom, och förklarade, att han inte kunde bistå honom om han greps. Utåt fick P spela sin roll som kyrkoherde från ett neutralt land. Han var flitig gäst på diplomatiska mottagningar och träffade nazistiska partifunktionärer.

I slutet av nov 1944 ämnade P flyga till Sverige för ett kort besök. Den officiella anledningen var att samla mat och kläder till de nödställda berlinsvenskarna, men sannolikt var det verkliga skälet att förbereda utsmuggling och mottagande av judiska flyktingar till Sverige. Svårt är att bedöma de spekulationer som senare uppstod att P skickats som hemlig kurir av höga nazistledare, som ville undersöka möjligheterna till separatfred med västmakterna. Det passagerarplan P färdades med störtade dock utanför Falsterbo och samtliga ombordvarande omkom. Den sv haveriutredningen fastslog att den sannolika orsaken till störtningen var att planet blivit beskjutet. Angriparens nationalitet kunde dock inte fastställas.

P:s död väckte djup förstämning bland alla som var inblandade i hans humanitära arbete. Den unge sjömansprästen, Erik Myrgren, som skulle vikariera för P under hans korta Sverigebesök, fick hastigt överta P:s prästtjänst och fullföljde också hans aktiviteter efter att ha blivit insatt i verksamheten av Wesslén.

P:s insatser kan med fog betecknas som hjältemodiga och har ett symbolvärde under en period då sv kyrkan och regeringen ibland anklagats för passivitet och tystnad. Hur många judar han direkt räddade livet på är omöjligt att uppskatta. P:s inre övertygelse och viljan att göra en insats övervägde de risker han utsatte sig och sin familj för och kom också att kosta honom livet. En minnestavla över honom är uppsatt utanför sv kyrkan i Berlin.

Författare

Carl Henrik Carlsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

P:s dagbok, predikningar och brev hos dottern Margaretha Enström, Åby, Norrköping. Brev till o från P i Ärkebiskop Erling Eidems arkiv, ULA, o i SIM:s arkiv, Sv kyrkans mission, Uppsala. – Brev från P i LUB (till E Newman o E Rodhe) o i UUB (bl a många till T Andræ).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Kristus – Domaren. Högmässopred i Sv Viktoriaförsamlingen, Berlin, Domssönd 1944 (Svenska Israelsmissionen, missionstidn för Israel, årg 72, 1945, Sthlm, s 338–341). – Sagan om kyrkbåten. U o [1986]. (12) s. [Ur När och fjärran, utg av Kvinnliga missionsarbetare, 1939, Sthlm, fol.]

Redigerat: Linköpings stiftsblad. Utg av Linköpings stiftsråd o ungdomsråd. 1933 (provnr), årg 1–4, 1934–37. Norrköping. [Även ansv utg.]

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 6 aug 1942, nr 2; UD:s arkiv, 1920 års dossiersystern, H 1763, F III, RA. J Flodin, Judeproblemet. Om Sveriges inställning och insatser för judarna under andra världskriget i Berlin 1942–1944 (B-uppsats 1992), Hist instit, StU; V Ohmann, "Statement" (ms 1987, kopia i SBL).

L Edvardsson, Kyrka o judendom ... (1976); L Gross, The last Jews in Berlin (1982), s 192–213, 222 f, 285–289, 305–314, 318 f, 347 f; S Koblik, The Stones Cry Out. Sweden's response to the persecution of the Jews (1988; även i sv upplaga: "Om vi teg, skulle stenarna ropa", 1987, men utan noter o källhänvisn:ar); M v Maltzan, Schlage die Trommel und fiirchte dich nicht (1988), s 164 ff; E Myrgren, I dödsskuggans land (Julgåvan 1984); E P. Ett tioårsminne (1954); SIM:s årsber:er; B Stolt, Sv hjälparbetare offer för nazismen (Upsala Nya Tidn 28 nov 1994); Sv folkrörelser, 2 (1937); Sv kyrkans prästerskap 1934 (1934).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik H Perwe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7126, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Henrik Carlsson), hämtad 2017-11-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7126
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik H Perwe, urn:sbl:7126, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Henrik Carlsson), hämtad 2017-11-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se