Meriter

Pethrus (tidigare Johansson), Petrus Lewi, f 11 mars 1884 i Tunhem, Älvsb, d 4 sept 1974 i Sthlm (enl db för Ekerö, Sth). Föräldrar: fabriksarbetaren Johan Johnsson o Anna Kristina Pettersdtr. Fabriksarbetare vid Wargöns ab, Västra Tunhem, 97–99, döpt o ansluten till Rånnums baptistförs, Västra Tunhem, 12 febr 99, fabriksarbetare o predikant i Norge 00–03, baptistpredikant i Bengtsfors, Älvsb, 03–04, elev vid Betelsem, Sthlm, 04–06, pastor i Lidköpings baptistförs 06–10, pastor o förest för Filadelfiaförs (sjunde baptistförs) i Sthlm 14 sept 10 (tilltr 8 jan 11)–7 sept 58, utesluten ur Sv baptistsamf 29 april 13, red för Evangelii Härold 16–60, ordf i styr för Förlaget Filadelfia ab 43–66, chefred o ansv utg för Dagen från 45, ordf i styr för Tidningsab Dagen från 45, för International Broadcasting Association ab (från 55 Ibra Radio ab) från 53, för Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet från 59, för Stensjöns minkgård ab 63, för Lewi Pethrus förlag ab från 66.

G 12 april 1913 i Kragerö (baptistmenigheten Betania), Norge, m Lydia Josefine Danielsen, f 24 aug 1881 där, d 30 dec 1966 i Solna, dtr till bokhållaren Georg August D o Janne Marie Klem.

Biografi

Lewi P döptes vid 15 års ålder i Rånnums baptistförsamling. Under uppväxtåren hade han olika sysselsättningar på fabriker i Sverige och Norge. Erfarenheter i Norge kom att spela en avgörande roll för hans personliga utveckling. En mot honom riktad anmärkning fick till följd att han slutade sitt arbete på en skofabrik där och trädde i "evangelii tjänst". 1902–03 ledde han evangeliska mötesserier i Norge och var därefter predikant i Bengtsfors ett år innan han påbörjade studier vid Betelseminariet i Sthlm, vilka dock inte fullföljdes. När han i aug 1904 åter lät mantalsskriva sig i Sverige hade det tidigare efternamnet Johansson ändrats till P. I Lidköping fick han via Dagens Nyheter information om "den nya väckelsen" som hade börjat i Kristiania och vars ledare var metodistpredikanten Thomas B Barratt.

Barratts namn skapade förtroende hos P för de karismatiska fenomenen. Tidigare hade han tagit del av rapporter från Los Angeles om liknande yttringar men inte nämnvärt berörts av dessa. P reste nu till Kristiania och fick där kontakt med Barratt. En tid efter återkomsten därifrån nådde han fram till vissheten att han undfått "Andens dop". Något entydigt svar på frågan när P erfor "andedopet" kan dock inte ges. I hans skrifter föreligger skilda versioner som kan tolkas på olika sätt. På nyåret 1911 flyttade P från Lidköping och blev pastor och församlingsföreståndare i Sthlms sjunde baptistförsamling, Filadelfiaförsamlingen, som bestod av ca 70 medlemmar. Genom P:s förkunnelse av "den nya rörelsens" budskap utvecklades påtagliga spänningar och konflikter mellan honom och ledningen för Svenska baptistsamfundet, vilka 1913 ledde till att Filadelfiaförsamlingen uteslöts ur samfundet. Denna bakgrund och församlingens anmärkningsvärda utveckling gav Filadelfiaförsamlingen i Sthlm rollen som den sv pingströrelsens moderförsamling. Därmed följde också att P tidigt tillskrevs ställningen som den sv pingströrelsens ledare.

P, som var en utpräglad handlingsmänniska, byggde i rask takt upp det som blev den sv pingströrelsen, genomförde en konsolidering av den och formade den därmed i grunden. Förlaget Filadelfia bildades redan 1912 och sångboken Segertoner blev klar 1914. En bibelskola inledde sitt arbete 1915 i Filadelfiaförsamlingens i Sthlm regi, och tidningen Evangelii Härold, med P som redaktör, började utges 1915. De årligen återkommande bibelstudieveckorna för i första hand pingströrelsens egna predikanter tog sin början under 1910-talet, dels i Kölingared i Västergötland, dels i Husbondliden i Lappland. Under 1920-talet väckte det samarbete som kom till stånd mellan P och Sven Lidman (bd 22) stor uppmärksamhet. Detta decennium såg emellertid också konflikter och schismer inom pingströrelsen. Omtalad blev den s k Franklinstriden, en kontrovers som bl a ställde frågan om pingströrelsens missionsideologi på sin spets. Motsättningarna hade också karaktären av en ledarskapsstrid mellan P och Alfred P Franklin, som tidigare varit missionssekreterare inom Svenska alliansmissionen men 1923 anslutit sig till pingströrelsen. P drog därvid det längsta strået och gick segrande ur enviget.

Efter Franklinstriden samlade P pingströrelsen kring sina planer på att bygga en Filadelfiakyrka vid Rörstrandsgatan i Sthlm. Kyrkan uppfördes under en ekonomisk krisperiod och invigdes 1930; den rymde 3 000 personer. Den omfattande arbetslösheten i Sthlm innebar också krav på ett större socialt ansvarstagande. P, som tidigt visat socialt engagemang, initierade flera sociala projekt: utdelning av mat under den ekonomiska depressionen, barnhem, räddningsmission och en 1959 grundad stiftelse för filantropisk verksamhet, L P:s stiftelse. Denna, som särskilt arbetar för att bistå människor med alkohol- och narkotikaproblem, har rönt internationell uppmärksamhet på grund av sina goda behandlingsresultat.

1941 lämnade P Sverige för att bli predikant i Philadelphiaförsamlingen i Chicago, som tillhörde den skandinavisk-amerikanska pingströrelsen. Han återkom emellertid till Sthlm redan inom ett halvår. Vad som egentligen låg bakom hans ambition att etablera sig som pastor i USA och den hastiga hemresan har inte klarlagts; en del bedömare har dock satt resan i samband med den gryende konflikten med Sven Lidman. P själv antydde att en av orsakerna till den snabba återkomsten var att det var omöjligt att få över hela familjen till USA.

Efter hemkomsten utvecklade P en allt större initiativkraft, och flera av den sv pingströrelsens s k gemensamma företag växte fram. Sålunda beslöts 1942 att rörelsen skulle grunda en folkhögskola, och föl- jande år inköptes Kaggeholms slott på Ekerö utanför Sthlm för detta ändamål. 1944 tog P initiativ till ett enhetsmöte mellan de olika döparriktningarna i landet, men hans intentioner fullföljdes inte. Ett annat projekt, som sysselsatte P från 1930-talet, var att utge en kristen dagstidning. Detta förverkligades genom Dagen, vars utgivning började 1945 med P som chefredaktör.

En spektakulär händelse under 1940-talet utgjorde schismen mellan P och författaren Sven Lidman. Resultatet av denna blev att Lidman uteslöts ur och lämnade församlingen. I en offentligt publicerad avskedsansökan riktade han skarp kritik mot P:s sätt att sköta församlingens ekonomi och andliga angelägenheter. P bemötte kritiken i sina memoarböcker, bl a Den anständiga sanningen (1953), och utvecklade där sina synpunkter på Lidmanstriden.

Erfarenheter från USA hade avgörande betydelse för P:s olika planer och projekt. Så hade t ex radiomissionen delvis sin förebild där. Under sina resor i USA och vid kontakter med företrädare för den amerikanska pingströrelsen hade P sett radions möjligheter för den kristna verksamheten. Projektet Ibra radio växte fram sedan Filadelfiaförsamlingens medverkan i Radiotjänsts sändningar reducerats på grund av några uppseendeväckande mötesinslag. 1955 inledde Ibra radio sina sändningar från en station i Tanger i Nordafrika efter provsändningar över Radio Luxemburg. Som ett led i att skapa en oberoende pingströrelse hade P 1951 bildat den Allmänna spar- och kreditkassan.

Från 1950-talet initierade P flera politiska projekt; ansatser till sådana hade dock kunnat skönjas tidigare. Han spelade t ex en framträdande roll vid bildandet av Kristet samhällsansvar (KSA) 1956 och engagerade sig i högerpartiets kulturråds arbete i mitten av decenniet. En annan insats på samma område gjorde P som en av många initiativtagare vid bildandet av Kristen demokratisk samling (KDS) 1964.

Efter hustruns död 1966 tillbringade P alltmer av sin tid i USA. Tidigt kom han därför i kontakt med vad som omväxlande har kallats neo-pentekostalismen eller den karismatiska förnyelsen. Denna riktning tog under 1960-talet sin början först i protes- tantiska kyrkor, sedan i den katolska kyrkan och under 1970-talet även i den grekiskortodoxa. P gav "förnyelserörelsen" sitt stöd och varnade den sv pingströrelsen för att inta en avvisande hållning gentemot den: "Själv vill jag inte vara med och göra om det misstag samfunden gjorde, när de utestängde oss som pingstvänner en gång.",

P spelade en stor roll även inom den internationella pingströrelsen, inte minst vid världspingstkonferenserna, vilka tog sin början i Zürich 1947. Mindre känt är att P också inom den skandinavisk-amerikanska pingströrelsen utövade ett betydande inflytande, åtminstone fram till slutet av 1940-talet, då förhållandena något ändrades genom uppkomsten av förnyelserörelsen New Order of Latter Rain. Särskilt P:s uppfattning om "den lokala församlingens suveränitet" betonades av grupperingar inom den skandinavisk-amerikanska pingströrelsen.

Som religiös ledare har P jämförts med bl a C O Rosenius och P P Waldenström, och han har ansetts vara en av Sveriges främsta religiösa folktalare. I hans kristendomsuppfattning betonas de karismatiska inslagen, men där finns också tankegångar som hör hemma inom sv idealism – i synnerhet gäller detta P:s människosyn – och i en naturteologi där designargumentet är centralt. Den skapelsetro och den betoning av Gud som skaparen som möter i P:s skrifter är långtifrån självklara inslag i pentekostalismen. Det är överhuvudtaget påfallande hur väl P:s natursyn sammanfaller med grundläggande inslag i nationalromantiken samtidigt som den låter sig förenas med hans uppfattning av kristen skapelsetro. För utformningen av P:s kristologi har bl a den religiösa liberalismen i Viktor Rydbergs gestalt spelat en roll. P exponerar en kenosiskristologi (utblottelsekristologi) med klara inslag av ande-kristologiska tankegångar men har inte bearbetat dessa närmare. Självfallet finns hos P, förutom dessa grundläggande uppfattningar om människan och Gud, också influenser dels från baptistisk teologi (ecklesiologin), dels från metodistisk (helgelseläran). Däremot visar han en tydligt reducerad hållning gentemot en utpräglad luthersk teologi; detta gäller särskilt människosynen, inte minst frågan om den trälbundna viljan. För sin samtid framstod P som en typisk representant för den moderna pingströrelsen, som i forskningssammanhang ofta går under benämningen pentekostalismen, och han mötte periodvis mycken kritik, framför allt från samfundsledare och journalister. Så småningom lyckades dock den sv pingströrelsen göra ett mera förtroendeingivande intryck, och P kom närmast att uppfattas som garant för denna utveckling. I Sverige är det sannolikt få människor som blivit föremål för så motsatta omdömen som P, alltifrån den största uppskattning till den mest nedgörande kritik.

Författare

Carl-Gustav Carlsson

Arkivuppgifter

P:s arkiv (150 vol korrespondens) i RA. – Brev från P i KB (många till S Lidman), LUB o i UUB (till E Linderholm).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Jesus kommer! Predikningar af L Petrus. Stenogr upptecknade. Sthlm 1912. 132 s. 2. uppl så. 134 s. 3. uppl: ... av L Pethrus ... 1914. 4.-7. uppl: ... kommer. Sju predikn om Kristi tillkommelse ... 1917, 1918, 1919, 1922. 8.-11. uppl 1929, 1939, 1939, 1940. 112 s. 12. uppl, jubileumsuppl, 96 s. 13. uppl [omsl] 1970. 89 s. 14. uppl 1989. Övers: Khvn 1935, 118 s. -En evig dom. Sthlm 1915. 52 s. Overs: Ijankaik-kinen tuomio, Kuopio 1917, 48 s. – De kristnas enhet. Kan detta mål nås genom de moderna samfundsorganisationerna? Sthlm 1919. 71 s. – Den andliga sången. [Omsl.] Sthlm 1919. 20 s. -Resor och rön i Palestina. Sthlm 1922. 335 s. 2. uppl [billighetsuppl] s å. 253 s. – Ekumeniska mötet i Bibelns ljus. Predikan ... hållen i Stockholm den 23 aug. 1925. Sthlm 1925. 22 s. 2.-6. uppl så. – Urkristna kraftkällor. Sthlm 1925. 141 s. 2.-3. uppl 1925, 1926. 4. uppl 1948. 127 s. [Ny utg] Handen 1985. 112 s. Övers: Urkristendommens kraftkilder, Oslo 1951, 133 s. – Pingstväckelsen och gudomlig helbrägdagörelse. Predikan. Sthlm 1926. 23 s. 2.-4. uppl 1926, 1928, 1933. – Apostelembedets Betydning. Kors0r 1926. 20 s. – I bibliska farvatten. En resa från Jaffa till Rom. Sthlm 1927. 223 s. – Frälsningsvisshet. Sthlm 1928. 16 s. [2.-3. uppl] 1929, 1933. 4.-8. uppl 1936, 1938, 1939,1940, 1943. [Ny utg:] ... För enskilt o offentligt gudstjänstbruk. 1966. Övers: L'assurance du salut, Sthlm 1951, 20 s. – Kampen för den överlämnade tron. [Rubr.] Sthlm 1929. 23 s. – Predikanten och hans utbildning. [Omsl:] Ett ord till den troende allmänheten. Sthlm 1929. 72 s. 2. uppl 1930. – Segrande bön. Sthlm 1929. 64 s. 2. uppl s å. 3.-4. uppl s å. 63 s. 5. uppl 1932. 64 s. 6. uppl 1934. 63 s. 5.[=7.] uppl 1937. 64 s. 8.-9. uppl 1940, 1946. 62 s. 10. uppl 1955. 56 s. – Kristen församlingstukt. Sthlm 1930. 95 s. 2. uppl 1948. 85 s. Övers: Bibelsk menighetstukt, Oslo 1930, 80 s; Biblische Gemeindezucht, Erkner b. Berlin 1931, 37 s, Neuaufl: Reine Gemeinde, das Ziel bibli-scher Gemeindezucht, Baden 1972, 74 s; Christian church discipline, Chicago 1944, 103 s; Ulezi wa kanisa la Kikristo, Tabora, East Africa (tr Sthlm) 1959, 51 s [på kiswahili]. – Vår ställning till andra kristna. Föredr hållet i Filadelfiakyrkan d 21 jan 1931. Sthlm 1931. 36 s. 2.-3. uppl s å. – Gud med oss. Predikosaml. Sthlm 1931. 722 s. – Kristi vittnesbörd om Moseböckerna. Sthlm 1933. 106 s. 2. uppl så. – Den som söker, han finner, men detta p g a nåd o för blodets skull. Sthlm 1933. 21 s. [Anon.] – Den goda vägen. Tankar o bilder. Sthlm 1933. 216 s. 2.-8. uppl okända. 9. uppl 1938. – På bibelns mark. D 1*. Th] 1–3. Sthlm 1936–42. 1. Vinden blåser vart den vill. Tankar o erfarenheter rörande andens dop. 1936. 93 s. 2.-4. uppl 1937. 5. uppl 1942. Övers: Tuuli puhaltaa missa tahtoo ..., Hfors 1937, 117 s; On Bible grounds, p 1. The wind bloweth where it listeth, Chicago, 111, 1928, 99 s. 2. Framgångens hemlighet. 1938. S 97-198. 2.-3. uppl 1939, 1942. 3. Jag vet på vem jag tror. 1942. S 199-329. – Västerut. En resenärs erfarenheter. Sthlm 1937. 301 s, 16 pl-bl. 2.-3. uppl så. – Tidens religiösa längtan. Sthlm [1938]. (4) s. – Vägen hem. Tolv radiotal. Sthlm 1939. 86 s. – Ytlighet - ett tidens tecken. Sthlm 1939. 23 s. 2. uppl så. – Bönens makt i nödens tider. Sthlm 1939. 16 s. 2.-5. uppl 1940, 1940, 1942, 1944. - Tanken på edra lärare (T. B. Barratt: om hans liv o verk, Sthlm 1940, s 68 –74). -Hur jag fick Andens dop. Sthlm 1942. 32 s. 2. uppl 1943. – I dag lek – i morgon tårar. Tankar kring tidsläget. Sthlm 1942. 157 s. 2.-5. uppl så. 6. uppl 1943. 7. uppl 1944. [Ny tr] 1947. – Varken syndare eller svärmare. Predikan hållen vid radiogudstjänsten i Filadelfiakyrkan i Stockholm söndagen den 24 okt. 1943. 16 s. 2. uppl 1944. – Given kejsaren vad kejsaren tillhör. Predikan i Filadelfiakyrkan ... d 3 sept 1944. Sthlm 1944. 23 s. – Bönen och själavinnandet. Sthlm 1947. 31 s. – Kring Afrikas pärla. Sthlm 1948. 294 s, 16 pl-bl. – En stor missionsuppgift. Sthlm 1948. Ils. [Om tidn Dagen.] – Njia kwa Baba. [Vägen till Fadern.] Sthlm 1949. 65 s. [På kiswahili.] — Gå ut på gator och gränder. Sthlm 1949. 165 s. 2. uppl 1950. – I Jesu land. En resa i Israel 0 Transjordanien. Sthlm 1950. 319 s, 18 pl-bl. Övers: Palestina for og nå ..., Oslo 1951, 307 s, 14 pl-bl. - Verklig väckelse. Sthlm 1951. 143 s. – Den anständiga sanningen. En början på historien om Vallpojken som blev herde. Sthlm & London (tr Sthlm) 1953. 296 s, 11 pl-bl, 1 faksimilbl, 1 lös bilaga i kuvert. – Medan du stjärnorna räknar. Vallpojken o vår Herre. Sthlm ... 1954. 294 s, 8 pl-bl. – Hänryckningens tid. Vallpojken som herde. Sthlm ... 1954. 297 s, 8 pl-bl. -LP som ledarskribent. Ett urval ledande artiklar ur Dagens tio första årgångar sammanställt av Dagens red. Sthlm 1954. 4:o. 383 s. - Hos Herren är makten. Herren är min herde. Sthlm ... 1955. 302 s. 12 pl-bl. – En såningsman gick ut. Eftertankar o utblickar. Sthlm & London (tr Halmstad) 1956. 166 s, 7 pl-bl. – Allan Törnberg inom evighetens port (En minnesbok om Allan Törnberg, Sthlm 1957, s 5–10). – Valen och moralen. Sthlm 1958. 30 s. - Samlade skrifter. Bd 1–10. Sthlm 1958-59. 1-9. 1958. 247, 262, 276, 201, 217, 191, 307, 353, 325 s, vardera med 1 portr. 10. 1959. 353 s, 1 portr. – Ungdom -kärlek äktenskap. Sthlm 1962. 62 s. Övers: Ungdom • kjaerlighet • ekteskap, Oslo 1963, 83 s. – Ny mark. Bromma [omsl] 1966. 129 s. 2. uppl s å. – Under den högstes beskärm. Bromma [omsl] 1966. 402 s. 2. uppl s å. 3.-4. uppl okända. 5. uppl Sthlm 1972. 6. uppl 1989. – Pingströrelsen och Svenska kyrkan (SKT:s studier 1. Svenska kyrkan i ekumeniken. Under red av A Palmqvist, Sthlm 1966, s 184-187). - Nöjesliv eller frälsningsfröjd. Bromma [omsl] 1967. 31 s. – Försoningens kalk (G Papini m fl, Det er fullbrakt, Oslo 1968, s 22-33). - Brytningstider. Segertider. Sthlm 1969..251 s. 2.-3. uppl 1969, 1970. [Ny utg] 1984. Övers: Brytningstider - Seierstider, [Oslo, tr] Bergen 1971, 286 s. – Timmermannen från Nasaret. D 1–4. Sthlm (tr Bergen [d 1] o Örebro) 1970–73. 1.1970. 234 s. 2. 1971. 238 s. 3. 1972. 211 s. 4. 1973. 181 s. – A spiritual memoir. Plainfield, New Jersey [1973], XII s, s 13–164. Övers: Därefter skall jag utgjuta min ande över allt kött". Sagt av Gud genom profeten Joel. [Härnösand, tr] Malmö 1989. 181 s. – Ett sagolikt liv. Memoarer. Sthlm 1976. 232 s, 8 pl-bl. – Så svarade L P. Bearb o red J Källmark. Sthlm 1979. 142 s. – Företal till bl a: S Lidman o G. E. Söderholm, Filadelfia, Stockholm, ett Guds under i nutiden, Sthlm 1939, jämte engelsk o tysk utg Sthlm s å.

Utgivit (redigerat): Gamla och nya segersånger avsedda för kvällsmöten. Samlade o utg av L. P. Lidköping [1909]. 67 s. [Sign.] – Segersånger. Sami. Sthlm 1912. 150 s. (Tills med A Säther.) – Segertoner. Sånger, afsedda för väckelsemöten o enskild uppbyggelse, utg. [H L] Sthlm 1914. 73 s. (Tills med P Ongman.) 2. uppl: H 1 [omsl]. 1914. 3. uppl 1916. 60 s. (Ensam utg.) H 1–2 [omsl]: [ny tr av föreg samt:] del 2, 1. uppl 1916. S 65–156. 4. tillök uppl s å. 159 s. 5. uppl 1917. 6.-9. uppl 1918. 10.-11. uppl 1919. 12. uppl 1920. 13.-14. uppl 1921. 15., tillök uppl s. å. 267 s. 16. d:o 1922. 274 s. 17. uppl okänd. 18.-19., tillök uppl 1923. 20.-21. revid uppl 1924, 1925. 292 s. 22.-25. tillök uppl 1926. 26.-27. d:o 1928, 1929. Omarb o tillök uppl: ... En saml andliga sånger till väckelse o uppbyggelse, red. 1930. 413 s. D:o uppl: 1936. 445 s. 1937, 1938, 1957. 414 s. Ny utökad o omarb uppl: ... sånger för enskilt o offentligt gudstjänstbruk. 1960. 558 s. [Nya tr] 1973, 1974, 1977. [Även: Petituppl] 1960. – T. B. Barratt: om hans liv och verk. En minnesbok, red. Sthlm 1940. 115 s, 4 pl-bl. – En minnesbok om Allan Törnberg, red. Sthlm 1957. 159 s, 8 pl-bl. (Tills med G Strömbeck.) 2.-4. uppl så. – Anton Johanssons profetior inför sin slutliga fullbordan? Sthlm 1953. 54 s. [Föret.] 2. uppl s å.

Redigerat: Evangelii härold. Tidn för andlig väckelse o fri mission. Årg [1]–45:3, 1916–60. Sthlm 1915-60. Fol o 4:o. (I red; ansv utg 1956–60.) – Julens härold. Illustr kalender. Årg [1]–4, 6-51, 1917–66. Sthlm 1916–19, 1921–66. (I red, 1–7 o 14–51: tills med flera.) Vanligen 159 s. 1921, 1940, 1943: 2. uppl s å. -Evangelii härolds månadsskrift. [Rubr.] 1921 (Provnr), 1922. Sthlm. 4:o. 16, 192 s. (Tills med S Lidman.) – Pingstliljan. Andlig sommarkalender. [1923, 1925, 1926–31.] Sthlm 1923–31. (1930–31 tills med G. E. Söderholm.) 135, 134, 159, 157, 159, 158, 159, 160 s. – Sommar. Illustr andlig läsning. [1932–33,] 1934–35, [1936–66.] Sthlm 1932-66. Vanl 95 s. (1931–42: tills med G. E. Söderholm / G Strömbeck.) 1943: 2. uppl så. – Evangelisk tidskrift [omsl:] för predikanter, församlingsledare o söndagsskollärare. 1932 (Provnr), årg 1-3, 1933-35. Sthlm. [12 nr/år.] 24,312, 371,448 s. (1934-35: tills med G. E. Söderholm m fl.) – Den kristne. Tidskr för urkristen tro o förkunnelse / Biblisk månadsskr. (23: Den kristne i barn- och ungdomsarbetet.) [Årg 1-23:10,] 1944–66. Sthlm. [12 nr/år.] (Även ansv utg.) 288, 408, 400, 432, 384, 384,392, 392, 384, 383, 384, 384, 368, 384, 384, 384, 240, 240, 488, 480, 488, 239 s. – Dagen. 1945–74. Sthlm. Fol. (Chefred o ansv utg.) -Ibra. 1955/56–1957, 1958–1965:3. Sthlm. 8:o resp 4:o. (Även ansv utg.) [Engelsk utg, 7 + 11 nr:] 1956-57. Sthlm. - Något för alla. Hela familjens månadstidn. Årg 1–3, 1968-70. Sthlm. (Chefred.)

Källor och litteratur

Källor o litt: C-G Carlsson, Människan, samhället o Gud. Grunddrag i L P:s kristendomsuppfattning (1990) o där anf litt; A Lindberg, Förkunnarna o deras utbildn. Utbildn:frågan inom pingströrelsen ... (1991).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
P Lewi Pethrus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7156, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl-Gustav Carlsson), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7156
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
P Lewi Pethrus, urn:sbl:7156, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl-Gustav Carlsson), hämtad 2024-04-24.