Eric A Pettersson

Född:1897-04-29 – Katarina församling, Stockholms län
Död:1981-09-02 – Adolf Fredriks församling, Stockholms län

Biografägare


Band 29 (1995-1997), sida 253.

Meriter

Pettersson, Eric Albert, f 29 april 1897 i Sthlm, Kat, d 2 sept 1981 där, Ad Fredr. Föräldrar: arbetaren August Verner P o Anna Gustava Maria Stenbäck. Reservmaskinist vid Vanadisbiografen, Sthlm, 11, filmuthyrare hos Skandinavisk filmcentral 1619, led av styr för Biografab Rialto 1921, anställd hos olika filmdistributionsföretag (bl a ab Amerikanska filmkompaniet o Filmab Liberty), allt i Sthlm, producent hos Nordisk Tonefilm, Khvn, 3135, biografförest hos Sv filmindustri, Sthlm, 3537, anst hos ab Films 37, led av styr för Sveriges biografägareförb 38, VD där 41–64, ordf där 64–69, red o ansv utg av tidn Biografägaren 41, led av styr för Stiftelsen Sv filminst 63, av styr för Filmhist saml:arna.

G 15 aug 1926 i Sthlm, Osc, m Anna Margareta (Anna-Greta) Elisabeth Bergendahl, f 19 jan 1903 där, Jak o Joh, d 9 april 1991 där, Ad Fredr, dtr till dir Johan (John) Alfred B o Anna Teresia Åkerfeldt.

Biografi

Eric A P, med åren i allt vidare kretsar känd som "Film-Pelle", inträdde i yrkeslivet vid 14 års ålder. Under fem år hade han anställning hos en rad firmor - huvudsakligen i speceri- och manufakturbranschen  samtidigt som han på kvällarna laddade filmprojektorn i maskinrummet på Vanadisbiografen i övre delen av Vasastan i Sthlm. Fasta biografer hade vid 1910-talets början blivit ett färgstarkt och  genom sitt antal  påtagligt inslag i stadsbilden. I de stora filmländerna, som Italien, Danmark och Frankrike, hade långfilmsformatet lett till en förändrad biografkultur. Biografer i paritet med den nya typen av spektakulära filmsatsningar blev allt vanligare i storstäderna. Under P:s tid på Vanadisbiografen fick även Sthlm en rad prestigebiografer med Röda Kvarn på Biblioteksgatan i spetsen. Den invigdes 1915, s å som Sveriges biografägareförbund bildades, den organisation som P senare under lång tid skulle komma att leda och personifiera.

Efter läroåren som bl a handelselev och försäljare på dagtid och biografmaskinist på kvällstid anställdes P som filmuthyrare hos det nygrundade Skandinavisk filmcentral. Bakom bolaget stod Lars Björck, som beslutat att konkurrera med sin tidigare arbetsgivare, ab Sv biografteatern. Under några år var bolaget att räkna med, inte minst sedan det fått igång egen filmproduktion med bas i Khvn. P fick tillfälle att pröva på en rad olika befattningar inom Björcks företag. 1919, s å som lejonparten av den sv filmbranschen fusionerades till ab Sv filmindustri, deltog P genom biografab Rialto i satsningen på en biograf i hörnet av Odengatan och Sveavägen i Sthlm. Initiativet blev emellertid föga framgångsrikt och såväl P som Rialto hamnade under biokungen John Bergendahls egid. Efter misslyckandet med Rialto följde för P:s del en växlingsrik tid med korta anställningar hos olika distributionsföretag.

Den amerikanska filmen dominerade sedan länge filmutbudet i Sverige, och 1925 anställdes P vid Paramounts filial i Sthlm. Han hade en längre studiesejour i USA, i egenskap av programchef i svärfadern Bergendahls koncern, och knöts, sedan ljudfilmen slagit igenom, till Paramounts sv inspelnings verksamhet i Parisateljén i Joinville. När ljudfilmen definitivt etablerat sig och reguljär inspelningsverksamhet kommit igång också i mindre länder  det var det egna språket som var ljudfilmens främsta ackvisition  upphörde dock Parisinspelningarna. Paramount kunde inte längre göra de inhemska ljudfilmerna rangen stridig.

Meriterna från arbetet med Paramounts flerspråkiga filmer förde P till Nordisk Tonefilms inspelningar i Danmark. Han producerade där, i ateljéer med anor från Nordisk Films Kompagnis storhetstid under första hälften av 1910-talet, en handfull svensk-danska samproduktioner, bl a Modärna fruar (1932), Farmors revolution (1933) och Unga hjärtan (1934). För regiinsatserna från sv sida svarade Edvin Adolphson och Per-Axel Bränner. Filmerna stod på intet sätt den helsvenska produktionen efter. Vid denna tid bosatt i Malmö var P, vid sidan av producentuppdragen, biografföreståndare där, bl a för Palladium.

P städslades 1935 av Sv filmindustri som chef för den nyinvigda biografen Spegeln i Sthlm. På dagtid visades där kort- och journalfilmer under den fyndiga rubriceringen Dagens spegelbilder; sista kvällsföreställningen ägnades långfilm. 1937 övergick P till ab Films, ett av biografägarintressen dominerat distributionsbolag, innan han 1941 fann sitt rätta forum som biografnäringens ledande facklige företrädare.

P tillträdde posten som VD i Sveriges biografägareförbund under en period då, till följd av krigsårens importsvårigheter, sv filmer framställdes i en omfattning som aldrig tidigare. Vid denna tid genomfördes också en prisreglering som under lång tid frös biografernas biljettpriser samtidigt som branschen reglerades genom ett etableringsavtal som starkt begränsade möjligheten att öppna nya biografer. Biografintäkterna sjönk drastiskt sedan krigskonjunkturen passerats, och när filmmediet en bit in på 1950-talet ställdes inför konkurrens från televisionen blev nervositeten stor inom branschen. P sökte envetet att driva opinion mot statsmakternas nöjesbeskattning och övriga pålagor som drabbade biograferna, bl a censuravgiften. Nöjesskatten, med anor från 1919, kvarstod dock i sina huvuddrag fram till filmreformen 1963, då den ersattes med en avgift till den nybildade Stiftelsen Sv filminstitutet.

Nöjesskatten var det problem P ägnade störst kraft men han var också verksam på andra fronter. En stridsfråga som aktualiserades genom filmen Borta med vinden gällde hur hög biografägarnas maximala avgift till filmuthyraren skulle vara. En uppgörelse nåddes, men flera amerikanska uthyrare sökte tvinga fram högre avgifter för vissa märkesfilmer, vilket resulterade i en rad hårda diskussioner. P drev också kampanjer mot alltför braskande annonsering av biografrepertoaren, och han tillhörde filmcensurens tillskyndare och ryckte då och då ut till dess försvar. För att avskräcka filmuthyrarna från att sälja film till televisionen pläderade han för bojkott av TV-visade långfilmer.

Filmreformen 1963 hade i P en övertygande tillskyndare, och när den genomförts fick den branschfackliga verksamheten helt nya förutsättningar. Det var därför följdriktigt att P 1964 lämnade över posten som VD till nya krafter. En av de bärande idéerna bakom filmreformen var att intäkter från populärfilmen skulle slussas tillbaka till sv filmproduktion och därutöver bidra till en breddad filmkultur. De Filmhistoriska samlingarna, som vårdats delvis på ideell basis inom ramen för Tekniska museets verksamhet, utgjorde grunden för det filmhistoriska arvet och skapade samtidigt förutsättningar för filmforskning. P tillhörde Filmhistoriska samlingarnas styrelse. I mars 1964 övertog filminstitutet, i vars första styrelse P också ingick, ansvaret för samlingarna.

P:s yrkesliv kom nästan helt att ägnas biograf- och filmfacket. Liksom de flesta i pionjärgenerationen var han en "selfmade man". Genom initiativrikedom, kompetens och en vinnande personlighet tog han sig fram till branschens förnämsta post. Som VD för Sveriges biografägareförbund var P näringens stora profil under en lång, händelserik och tidvis kritisk fas av dess historia. Han anlade breda perspektiv på filmkulturen, vilket framgår av hans presentationer i samband med förbundets årliga kongresser – inskränkt skråtänkande var honom främmande. P var en stridbar natur med betydande förhandlingshandlag, på en gång barsk och godmodig. Han har beskrivits som en person med drag från både Martin Luther och kardinal Richelieu men som också visade människointresse och vänfasthet.

Författare

Jan Olsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Utgivit: Biografägaren. Årg 16–39, 1941–64. Sthlm. 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: P:s mantalsuppg:er, SSA.

Biografägaren 194164; K Jungmarker o E Malmberg, "Film-Pelle" död (DN 6 sept o SvD 7 sept 1981); SBF [Sveriges biografägareförb] 50 år (1965); Sv biograf- o filmfolk i ord o bild, ed S Nygren (1940); Sv filmklubbens årsbok 1925, ed L Tessing (1925); Sv filmografi, 3 (1979); Sveriges film- o biografmän. Porträttgalleri ... (1920); R Waldekranz, E A P in memoriam (DN 9 sept 1981).  Artiklar om P i S-T 28 febr 1944, i DN 28 april 1957 o i AB 10 juni 1964; nekr:er över P i Expressen 6 sept o i GP 7 sept 1981.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eric A Pettersson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7229, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Olsson), hämtad 2019-10-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7229
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eric A Pettersson, urn:sbl:7229, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Olsson), hämtad 2019-10-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se