Philipson, släkt



Band 29 (1995-1997), sida 297.

Biografi

Philipson, släkt av judisk härkomst, härstammande från Jeremias Moses (d 1780) som 1757 fick skyddsbrev i Schwaan, Mecklenburg, där han var bosatt till sin död. Han var far till Philip Jeremias (omkr 1752–1828), vars hebreiska namn var Feivel Katz (på sin gravsten också kallad Josef Uri Schraga). Philip Jeremias var först skyddsjude i Schwaan, varifrån han 1789 flyttade till Marstrand och 1790 till Norrköping där han drev ett par mjöl- och grynkvarnar och omkr 1795 anlade ett oljeslageri, något som var en nyhet för Sverige och ansågs ha potentiell nationalekonomisk betydelse. Philip Jeremias tog i början av 1800-talet upp tillverkning av olika produkter som ej låg under skrå och därmed inte omfattades av judereglementet: lack, spelkort samt färgämnet berlinerblått, bl a använt vid pappersfärgning. Han bedrev även spannmålshandel, den största i staden, var husägare och synes ha sysslat med utlåningsverksamhet. Han var en initiativrik och framsynt företagare och finansierade 1799 prov för den första praktiskt användbara spinnmaskinen för bomull som byggts i Sverige; tillverkningen av maskinen lades dock ned efter några år på grund av dålig lönsamhet. Han befraktade även skutor, framför allt till Rostock, som låg nära hans hemort Schwaan. Han exporterade bl a åt Holmens bruk, visserligen i obetydliga kvantiteter, men familjens kontakter kom senare att bli betydelsefulla för bruket.

Philip Jeremias' driftighet belönades också officiellt: 1812 fick han och sonen Jacob sv medborgarskap och 1814 kallades han till ledamot av det nybildade hushållningssällskapet i Östergötlands län, bl a för att han utgivit en beskrivning över rapsodling och användning av rapsolja. 1820 tilldelades han på landshövdingens förslag medaljen Iqlm "för patriotisk idoghet och åtskillige gagneliga inrättningar". Han var under lång tid den dominerande inom Norrköpings mosaiska församling och en av "den föremancipatoriska tidens främsta judiska företagare" (Valentin 1964, s 93).

I sitt första äktenskap var Philip Jeremias bl a svärfar till klädesfabrikören Isak Davidson (bd 10, s 338) och far till grosshandlaren Jacob P (1788–1859) i Norrköping. Med sin andra hustru, vars far var halvbror till Jacob Marcus (bd 25), hade han sonen grosshandlaren Mauritz P (1797–1862) i Norrköping och en dotter som blev stammor för den sv grenen av släkten Wahren.

Halvbröderna Jacob och Mauritz P blev 1822 delägare i faderns firma som då fick namnet Philip Jeremias & Söner. Firman delades 1831 så att Jacob P övertog oljeslageriet (upphört före 1850) och kvarnrörelsen medan Mauritz P tog hand om den övriga affärsverksamheten. Jacob P inköpte 1831 Marieborgs egendom i Ö Eneby utanför Norrköping och förenade med den flera angränsande gårdar. Han lät utveckla jordbruket och drev med framgång kreatursavel och mejerihantering. Från sitt oljeslageri tog han oljeprodukter som kreatursföda, ett bruk som först senare vann allmän spridning. Jacob P blev måltavla för grov antisemitisk smutskastning från tidningen Folkets Röst vars utgivare Franz Sjöberg 1850 blev åtalad och dömd.

Jacob P var morfar till Alfred Levertin (bd 22). Hans son och sonson övertog Marieborg, sedermera sålt till Norrköpings stad. Sonsonen Jacob P (1861–1935) var framstående inom den sv hästaveln och grundade 1885 ett stuteri, som senare flyttades till det Marieborg närbelägna Loddby i Kvillinge, Ög. Han var far till översten Axel Jacob P (1892–1987) som ledde Artilleriskjutskolan på Skillingaryd 1940–42. Axel P var 1942–46 chef för Bodens artilleriregemente (A 8) – en under andra världskriget viktig befattning – och 1946–52 för Bergslagens artilleriregemente (A 9). Han var den förste mosaiske trosbekännaren som uppnådde regementschefs ställning, och han blev LKrVA 1940. Mauritz P, som blev sv medborgare 1825, fortsatte 1831 den övriga affärsverksamheten under oförändrat namn med handel med spannmål, mjölk, gryn, ull och hudar. Han ägnade sig även åt omfattande förläggarverksamhet, fastighetsaffärer samt bankir- och diskontrörelse, som med tiden torde ha fått allt större betydelse. Bouppteckningen utvisade en mycket stor förmögenhet, 1,6 milj rdr, och han testamenterade medel till bl a mosaiska församlingen och olika välgörenhetsinrättningar i Norrköping. I äktenskap med en dotter till sockerbruksidkaren Isaac David Hirsch i Sthlm (bd 19, s 86) var han morfar till Hugo Geber (bd 16) och far till Carl David P (1827–99) och John P (1829–99), vilka tidigt inträdde i familjefirman.

Carl David P kom främst att ägna sig åt Holmens bruk som han jämte nio andra 1854 ombildade till Holmens bruks- o fabriksab i Norrköping; bolagsbildare var även hans far, bror och ytterligare tre män med nära släktrelationer till familjen P: Carl David P:s svärfar Morris Jacobsson och bröderna Emanuel Lazarus och Eduard Magnus (jfr bd 24, s 674–677). Syftet var att kunna uppföra ett stort och modernt bomullsspinneri som komplement till den befintliga verksamheten, som bl a omfattade papperstillverkning, järnförädling och kvarndrift. Företaget var på 1860-talet det största eller näst största i staden. Carl David P var disponent där 1854–72 (till 1860 sköttes disponentskapet formellt av firman Philip Jeremias & Söner) och tillförde bolaget internationella kontakter liksom ett nära samarbete med Skandinaviska kreditab som grundades 1864.

Carl David P var preussisk, senare tysk, konsul i Norrköping 1867–72 och direktör i Norrköpings enskilda bank. Han blev även ledamot av Norrköpings första stadsfullmäktige 1862. Han flyttade 1872 till Sthlm där han bedrev mångsidig affärsverksamhet och var ledamot av stadsfullmäktige 1877–93 och av styrelsen i Livförsäkringsab Thule från 1874. Han blev ledamot av styrelsen för Sthlms intecknings garanti ab 1875 och var en av stiftarna av Sthlms norra spårvägsbolag 1876. Carl David P efterlämnade en mycket stor förmögenhet – bouppteckningen uppvisade en behållning på 3,7 milj kr plus redan utbetalda förtida arv på omkr 750 000 kr – och var också verksam som donator.

John P var den som tog över den reella ledningen av Philip Jeremias & Söner. Firmans ställning försvagades dock under 1860-talet och företaget nedlades 1870. John P intresserade sig för den bankirmässiga delen av rörelsen och engagerade sig i det under denna tid kraftigt expanderande och nydanande bankväsendet. Han var ledamot av styrelsen för Norrköpings enskilda bank 1856–68 (ordförande 1867–68) och fick genom släktförbindelser goda kontakter med Skandinaviska kreditab. VD för dess Sthlmskontor var John P:s kusin Henrik Davidson (bd 10), och när banken på dennes initiativ inrättade ett avdelningskontor i Norrköping 1868 blev John P dess VD och kvarstod som sådan till 1896 och som ordförande till sin död. Rörelsen förblev dock länge relativt obetydlig, sannolikt beroende på den långsamma ekonomiska tillväxten i Östergötland och den starka lokala konkurrensen från andra banker, och John P synes ej ha haft något inflytande på den centrala bankledningen. John P var även 1865–86 disponent för sockerfabriken ab Gripen i Norrköping och ordförande i styrelsen där från 1872. Han var vidare styrelseledamot bl a i Holmens bruks- och fabriksab (ordförande från 1874) och i Norrköpings sparbank 1862–75.

John P intog under lång tid en dominerande roll inom Norrköpings stadsfullmäktige, som han tillhörde från 1862. Han var dess vice ordförande 1888–89 och ordförande från 1889. Han var konservativ och hade under 1890-talet en huvudmotståndare i den liberale Carl Swartz, sedermera statsminister. John P utsattes ofta för hätska angrepp från den 1890 grundade liberala tidningen Östergötlands dagblad. Som kommunalman gjorde han en betydelsefull insats för kommunaliseringen av gasverket, och genom hans donationer kunde Carl Johans Park och Folkparken iordningställas. Han gjorde även en stor donation till Norrköpings arbetareförening. John P var ledamot av FK för Norrköpings stad från 1891 och i bl a bevillningsutskottet 1892–99. Han var starkt protektionistisk. Han var ledamot av kommittéer angående lagar om bolag (1886–90) och angående Sthlmsutställningen 1897 samt 1897–98 av Oscar II:s jubileumsfondskommitté angående lungsotssanatorier. John P efterlämnade liksom sin far och bror en mycket stor förmögenhet; bouppteckningen visade en behållning på 3,36 milj kr.

John P var i äktenskap med en dotter till Emanuel Lazarus Magnus (bd 24, s 674; jfr ovan), svärfar till Herman Lamm (bd 22), morfar till Martin Lamm (bd 22) samt far till grosshandlaren Lars Erik P (1857–1942), som startade egen firma för handel med ullgarn i Gbg 1882. Erik P var 1900–41 styrelseledamot i Holmens bruks-och fabriksab – där han också ägde aktier – som under denna period utvecklades till en storindustri under ledning av hans syssling Carl Wahren (dottersonson till Philip Jeremias). Han hade även i övrigt flera förtroendeuppdrag och var bl a 1908–22 synagogsföreståndare i Gbg. I första äktenskapet var han gift med en dotter till Theodor Mannheimer (bd 25), VD för Skandinaviska kreditab. I andra äktenskapet var han gift med Lily P, född Warburg (1868–1959), som 1947 fullföljde makens donationssträvanden då hon överlämnade en milj kr till Erik och Lily Philipsons stiftelse att användas till uppfostrings- och utbildnings- samt sociala och vetenskapliga ändamål.

Son till Erik och Lily P var John Fredric P (1902–76) som blev med lic vid UU 1930 och med dr vid LU 1938. Han hade olika läkarförordnanden 1928–42, var praktiserande öronläkare i Gbg från 1942 och 1944–61 läkare vid Gbgs stads öronpoliklinik i Majorna. John P var ordförande i Gbgs läkaresällskap 1958, ledamot av dess nämnd 1959–63 och utsågs till hedersledamot 1970.

John P engagerade sig tidigt i filantropiskt och humanitärt arbete, framför allt inom Röda korset. Under vinterkriget i Finland arbetade han på ett finskt krigssjukhus vid fronten och han gjorde stora insatser 1945 när koncentrationslägerfångar anlände till Malmö, Trelleborg och Gbg. Han hjälpte jordbävningsdrabbade i Grekland 1955, var i Wien och Budapest under revolten i Ungern 1956 och deltog i räddningsaktionen vid oljekatastrofen i Marocko 1960.

John P var ordförande i Gbgs- och Bohusdistriktet av Röda korset 1955–71, vice ordförande i Svenska Röda korsets överstyrelse 1960–74 och blev dess hedersledamot 1974. Han var vidare ordförande i Riksförbundet för utvecklingsstörda barn 1962–66 och i International League of Societies for Mentally Handicapped under samma period. John P hade ett säreget skämtlynne och gillade "practical jokes". Han skrev kåserier och nonsensvers och publicerade bl a Att taga vara ... Röda korsminnen (1960).

Bror till Erik P var Sten Isak Walter P (1861–1934). Han avlade mogenhetsexamen 1879 i Norrköping och blev jur utr kand vid UU 1886 samt vice häradshövding 1888. Han var 1890–1907 advokat och en av innehavarna av O Vallins advokatbyrå i Sthlm samt VD i ab Custodia (förvaltningsbolag) 1907–16. Som affärsjurist var Walter P bl a ombud åt sin svåger Josef Sachs vid sammanslagningen av dennes och Karl Lundbergs (bd 24) rörelser till Nordiska kompaniet (NK).

Walter P anförtroddes viktiga uppdrag i näringslivet, bl a som styrelseledamot 1906–33 (ordf 1921–33) i Trafikab Grängesberg-Oxelösund och 1908–33 (ordf 1921–33) i Loussavaara-Kiirunavaara ab, Sthlm. Han var 1906 med i den första styrelsen för Handelshögskoleföreningen i Sthlm som med hjälp av insamlade medel inrättade Sthlms handelshögskola 1909. Han var vidare ledamot av bankofullmäktige 1913–27 och av bl a 1917 års bankkommitté. 1926–28 var han vice ordförande och 1929–32 ordförande för Sthlms fondbörs. Walter P hade även kulturella intressen, och som styrelseordförande i stiftelsen Sthlms konserthus 1919–32 bidrog han till att konserthuset kunde uppföras 1924–26, vilket renderade honom att bli LMA 1926.

I äktenskap med en dotter till Eduard Fränckel (bd 16) var Walter P far till Ivar P (1901–83) som 1926 blev jur kand vid StH och 1930–38 var delägare i advokatfirman Themptander, Wetter och Philipson. Efter Themptanders död lämnade Ivar P byrån, sedan en av dess viktigaste kunder, ett dotterföretag till en tysk firma, förklarat att firman inte ville att dess sv advokatförbindelse skulle ha en judisk delägare. I stället bildade Ivar P en egen byrå som drevs i kontorsgemenskap med Sune Wetter. Ivar P hade till skillnad från de flesta advokater inga biträdande jurister. Han var omvittnat kunnig och skicklig och noga med sina klienters integritet. Huvuddelen av hans uppdrag gällde affärsjuridik, men inslaget av familjerättsliga frågor var också frekvent. En av Ivar P:s största klienter var Bonnier-gruppen inklusive enskilda medlemmar av släkten Bonnier. Ivar P var styrelseledamot i flera företag, bl a Albert Bonniers förlags ab 1945–71 och Nyköpings automobilfabrik ab 1946–60. Han var ordförande och fullmäktig 1969–72 i Sthlms mosaiska församling. Ivar P var intresserad av musik, teater, konst och litteratur och var ledamot av Konsertföreningens styrelse och 1976–77 ordförande i Föreningen Drottningholmsteaterns vänner.

Sin mest betydande insats gjorde Ivar P i samband med de danska judarnas flykt över Öresund i okt 1943. Sedan danska och sv politiker och ämbetsmän – tack vare den tyske marinattachén i Khvn G F Duckwitz' avslöjande – fått kännedom om att Tyskland ämnade deportera Danmarks judar, åtog sig Ivar P på uppdrag av mosaiska församlingen i Sthlm att organisera hjälpen att ta emot flyktingarna. Under första dygnet insamlade han ca 160 000 kr för att kunna köpa bl a båtar, bränsle, reservdelar och livsmedel. Han skaffade besättning till båtarna och lyckades genom sina kontakter i regeringskretsar, industri och handel utverka nödvändiga undantag för att få fram materiel och varor. Han förhandlade med fiskare i Limhamn och med polis och tull i Malmö för att få trafiken att fungera. 13 lejda fiskebåtar patrullerade – med marinens goda minne – regelbundet längs den sv kusten för att möta danska räddningsbåtar och föra dem till sv hamn. Den riskfyllda aktionen – ledd av Ivar P tillsammans med Ebbe Munck och Leif B Hendil – lyckades och ledde till att ca 7 500 människor räddades från deportation och förintelseläger.

Ivar P var även verksam ledamot i Kommittén för 1945 års räddade, som såg till att de ca 20 000 överlevande fd koncentrationslägerfångar som anlände till Sverige i maj–juli 1945 togs om hand och rehabiliterades. Han var i många år ordförande i den sv sektionen av ORT, Organization for Rehabilitation through Training, en världsorganisation med huvuduppgift att bereda judisk ungdom hjälp till yrkesutbildning. Tillsammans med sin hustru skapade han Gertrude och Ivar Philipsons stiftelse, som givit betydande bidrag till kulturella, sociala och vetenskapliga ändamål. Delar av Ivar P:s arkiv, bl a dagboksanteckningar och ca 400 brev rörande flyktinghjälpen 1943–45, finns i det judiska minnescentret Yad Vashem i Jerusalem. Hans advokatbyrås arkiv finns i RA. Ivar P var farbror till prof Lennart P (f 1929).

Bror till Erik och Walter P var Mauritz P (1871–1948) som avlade mogenhetsexamen i Norrköping 1889. Efter bankpraktik i utlandet blev han 1896 anställd i ab Sthlms handelsbank (från 1919 ab Sv handelsbanken), där han 1900–22 var vice VD och 1909–23 styrelseledamot. Framför allt under Carl Frisks (bd 16) chefstid 1911–22 kom han att – i viss mån motvilligt – medverka till att banken genom fusioner förvandlades från en lokal stockholmsbank till en landsomfattande storbank. Han var en kunnig och erfaren bankman, och hans försiktighet var till en början ett bra komplement till Frisks djärvhet. Så småningom, när bankens ställning blev pressad, blev dock den stora skillnaden mellan dem påtaglig, och när Frisks expansiva politik ansågs alltför riskabel för bankstyrelsens majoritet tvingades han 1922 avgå. Mauritz P valdes till efterträdare men kom som sådan ej att bli långvarig. Ett kraftigt kursfall på bankens aktier tvingade hösten 1922 fram krisåtgärder i form av stora avskrivningar och ett rejält kapitaltillskott. För att stärka förtroendet för denna sanering skulle också bankföreningens ordförande Marcus Wallenberg gå igenom bankens engagemang och vitsorda åtgärderna. Eftersom detta innebar att en utomstående konkurrent fick insyn i bankens affärer väcktes kraftig kritik mot Mauritz P:s agerande. En ny ledningskris uppstod och Mauritz P tvingades redan 1923 att avgå från sin post, liksom styrelsens ordförande Arvid Lindman (bd 23). I själva verket hade initiativet till krisarrangemanget kommit från bankinspektören Folke v Krusenstjerna (bd 21). Mauritz P:s misstag var snarare att han varit för passiv i krisen och självsvåldigt godkänt en utomståendes inititativ. Överhuvud taget var hans betänksamhet ett hinder under de stora svårigheter som rådde, och hans obestridliga förtjänster kunde inte komma till sin rätt (Hildebrand). Framsynt var Mauritz P:s inställning till Ivar Kreuger (bd 21). Medan Frisk var mycket fascinerad av dennes visioner och stödde honom finansiellt, var det "svårt att finna en med Ivar Kreuger mindre kongenial finansman än Mauritz P" (Hildebrand). Mauritz P påbörjade följaktligen en avveckling av bankens engagemang med Kreuger.

Efter 1923 hade Mauritz P expertuppdrag åt inhemska och internationella finans- och industriintressen. Han var ledamot av flera styrelser i sv och utländska bolag, bl a Ackumulator-Fabriks ab Tudor, ab Nordiska kompaniet, Sthlms sjöförsäkrings ab och ab Turitz & co. Han var vidare fullmäktig i Sthlms handelskammare 1916-41 och ledamot av dess lagstiftningsutskott.

Philip Jeremias' äldste son i första äktenskapet var industriidkaren Carl Jeremias P (1783–1866) i Linköping som 1813 efter k tillstånd gifte sig med en icke-judinna. Han var farfar till försäkringsdirektören Nils Gustaf P (1878–1948) i Gbg. Brorson till Nils P var Philip Göran P (1918–90) som blev civilingenjör vid KTH 1940. Han var bl a verksam vid Sv gummiforskningslaboratoriet i Uppsala 1941–47 och deltog i prof The Svedbergs försök att framställa syntetiskt gummi. När Sv metallverken skulle bredda sitt sortiment till att även omfatta plast anställdes Göran P i företaget där han gjorde snabb karriär. Han var 1948–53 verksam vid dess plastavdelning i Upplands-Väsby och 1954–59 bitr försäljningsdirektör vid centrala försäljningskontoret i Västerås. Han blev försäljningsdirektör och vice VD där 1959 och var VD 1960–70. 1969 hade koncernen 7 500 anställda. Sedan företaget 1969 förvärvats av Trafikab Grängesberg-Oxelösund (från 1971 Gränges ab) var Göran P direktör vid sistnämnda företag 1970–78, där han redan 1967 blivit styrelseledamot.

Göran P anförtroddes en rad uppdrag, bl a som styrelseledamot i Sveriges mekanförbund 1960–70, i Sveriges allmänna exportförening 1961–71 och i Sveriges industriförbund 1962–71. Han var ledamot av Överstyrelsen för ekonomiskt försvar 1962–71, av styrelsen för Teknisk utveckling (STU) 1968–72 och för Statens vattenfallsverk 1969–86 och hade även flera internationella uppdrag. Som ordförande i styrelsen för Stiftelsen Tekniska museet 1978–89 gjorde Göran P en betydande insats för museets nydaning. Han var engagerad i dess jubileumsfond och forskningsnämnd, inrättad 1984, som möjliggjorde flera teknikhistoriska symposier och som fick betydelse för tillkomsten av en professur i teknikhistoria. Under hans tid som ordförande hade museet en omfattande utställningsverksamhet, och han låg till stor del bakom den framgångsrika satsningen på barn- och ungdomsaktiviteter, Teknorama, som tillkom 1985.

Till en annan släkt P hörde bildirektören Gunnar Valfrid P (se ovan). Hans farfar var hemmansägaren och nämndemannen Anders Philip Nilsson (1827–96) i Lilla Hammartorp, Skällvik, Ög.

Författare

CHC



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: C V Jacobowskys klippsaml, UUB; B Helmfrid, Holmenöden under fyra sekler (1954); M Ivarsson o A Brody, Sv-judiska pionjärer o stamfäder (1956); Lindahl, 5 (1900); [P Meijer-Granqvist,] Det sv Israel..., av Lazarus v Rothschild (1933); Philip Jeremias' söner & döttrar. Släkten P:s 200 år i Sverige 1789-1989, ed D Philipson m fl [1990]; E Ringborg, Till Norrköpingskrönikan, 1 (2. uppl 1921), 2–3 (1920), 6 (1923); Sv släktkal 1967 (1967); T Söderberg, Norrköpings ekon o sociala hist 1719-1870 (Norrköpings hist, 7, 1968); H Valentin, Judarnas hist i Sverige (1924); dens, Judarna i Sverige (1964); Väd; Örnberg, 7 (1891).

Jeremias Moses: O Neumann, Die mecklenburgischen Juden um 1750 (Jödische Familienforschung, 2:1, 1926), s 100; dens, Tychsens origineller Bericht uber die mecklenburgischen Juden 1769 (ibid, 5, 1929), s 127 o 144.

Philip Jeremias: E Raphaels saml, vol 10, Sthlms judiska förs:s arkiv, dep i RA; K Wichman, Från Karljohanstidens Norrköping (1957), s 93ff.

Jacob P (1788–1859): S Carlsson, Ståndssamhälle o ståndspersoner 1700-1865 (1949); L Johannesson, "Schene rariteten". Antisemitisk bildagitation i sv rabulistpress (Judiskt liv i Norden, ed G Broberg m fl, 1988); V Loos, En avisa genom två sekler. Norrköpings tidn 1758-1958 (1958), s 190.

Axel Jacob P: R Antonsson, Bergslagens artillerireg 50 år (1994); W Odelberg, Minnesteckmar över bortgångna led:er... (KrVAH, 1987:6, s 323f).

Mauritz P (1797–1862): Q C Hellberg,] Ur minnet o dagboken om mina samtida..., af Posthumus, 11 (1863-64), s 91.

Carl David P: [W A Bergstrand o P F Mengel,] Sista krisen. Interiörer o exteriörer berättade af Ivar Blå (1880), s 51f; K O Bonnier, Bonniers, 3 (1930), s 44; Lifförsäkrings-ab Thule. Minnesskr... (1919), s 73; Minnesskr vid Sthlms stadsfullm:s femtioårsjubileum ... 1913 (1913); R Myrdal, Styrelse förvaltn politik 1863–1919 (Norrköpings hist 5:11, 1972); G B Nilsson, André Oscar Wallenberg, 3 (1994); Oden.

John P (1829-99): L Andér o B Puranen, K Oscar II:s jubileumsfond o tuberkuloskampen (Nord medicinhist årsbok, suppl 14, 1994); fj Brag,] En visit hos senatorerna under 1893 års lagtima riksmöte, af Fabius Commentator (1893), s 47; S Brisman, Sv affärsbanker, 2 (1934), s 133; K Englund, Arbetarförsäkringsfrågan i sv politik 1884-1901 (1976); T Gårdlund, Industrialismens samhälle (1942); S Hadenius, Fosterländsk unionspolitik... (1964); Myrdal, a a; Norrköpings folkpark o dess skapare (Ny ill tidn 1896,15, s 127ff); E Ringborg, Norrköpings sparbank 1824–1924 (1924), s 67 o 70; Skandinaviska kreditab 1864–1914 (1914), s 143 o 152; SPG; E Söderlund, Skandinaviska banken i det sv bankväsendets hist 1864–1914 (1964); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 2 (1985).

Lars Erik P: C V Jacobowsky, Gbgs mosaiska förs 1780–1955... (1955); The Royal Bachelor's Club 1769-1944. Minnesskr (1947); L Öberg, Gbgs läkare-sällsk. En historik (1983).

John Fredric P: LUM 1939 (1940); O Stroh, J P död (DN 27jan 1976); Sv läkare, ed S Holmberg (1959); L Öberg, Gbgs läkaresällsk. En historik (1983); dens, Göteborgsläkare, 2 (1986).

Sten Isak Walter P : M Fritz, Gustaf Emil Broms o Norrbottens järnmalm (1965), s 32 f; S Fritz, Affärsbankernas aktieförvärvsrätt under 1900-talets första decennier (1990); G Hilleström, MA. Matr 1771–1971 (1971); BJonsson, Staten o malmfälten. En studie i sv malmfältspolitik omkr sekelskiftet (1969);Justitiematr 1914 (1914); N Meinander, Gränges. En krönika om sv järnmalm (1968); O Morales, Årsber [MA] (Sv tidskr för musikforskn 1934, s 139); Oden; E Palmstierna, Ett brytningsskede (1951), s 255; O Rabenius, Mellan Sthlms strömdrag (1943); J Sachs, Mitt livs saldo, 1 (1949), s 91 o 115, o 2 (1949), s 53f; SSEÅ 1908, s 98; Sthlms fondbörs 100 år (1963), s 64 o 239; SMoK; Å Wahlstedt, Minnespenningar..., 3:e följden (1937); 54 år i Lappland. Om Luossavaara-Kiirunavaara ab 1903-1957 (1957).

Ivar P: Dose, Georg Ferdinand Duckwitz in Dänemark 1943–45 (1994); E Gluck, På väg till Israel (1985); I Gottfarb, Den livsfarliga glömskan (1986); Jolo Q O Olsson], Nätter på Öresund räddade 7 500 judar (DN okt 1963); N-E Lindblom, Till minnet av I P (SvD 8 april 1983); W Odelberg, I P (ms hos SBL); C-F Palmstierna, Stormig idyll (1971); dens, Bränn dessa brev (1973); dens, Fjädern i min hand (1976); Sv juristmatr (1964); R Wolff, I P o räddningen över Sundet (Judisk krönika 1983, nr 6); L Yahil, Et demokrati på pr0ve. Jpdene i Danmark under bessettelsen (1967).

Mauritz P (1871–1948): I Anderson, Arvid Lindman o hans tid (1956);J Anér, M P död (DN 31 aug 1948); J Glete, Kreugerkoncernen o krisen på sv aktiemarknad (1981); T Gårdlund, Marcus Wallenberg 1864-1943... (1976); K G Hildebrand, I omvandlingens tjänst. Sv handelsbanken 1871–1955 (1971); H Lindgren, Bank, Investmentbolag, Bankirfirma, Sthlms Enskilda Bank 1924–1945 (1988); SMoK; W G Stiernstedt, Ett halvsekel... Sthlms handelskammare 1902–1952 (1952): L-E Thunholm, Oscar Rydbeck o hans tid (1991).

Nils Gustaf P: The Royal Bachelor's Club 1769–1944. Minnesskr (1947).

Philip Göran P: Meinander, a a; I-B Sandqvist, In memoriam (Daedalus 1992). – Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Philipson, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7255, Svenskt biografiskt lexikon (art av CHC), hämtad 2022-05-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7255
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Philipson, släkt, urn:sbl:7255, Svenskt biografiskt lexikon (art av CHC), hämtad 2022-05-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se