N Herman Quiding

Född:1808-08-30 – Malmö Karoli församling, Skåne län
Död:1886-12-26 – Malmö Sankt Petri församling, Skåne län

Författare, Riksdagsledamot, Tidningsredaktör, Rådman


Band 29 (1995-1997), sida 567.

Meriter

1 Quiding, Nils Herman, f 30 aug 1808 i Malmö, Caroli, d 26 dec 1886 där, S:t Petri. Föräldrar: prosten Nils Jönsson Q o Sara Maria Quiding. Skolgång i Malmö, inskr vid LU 21 juni 25, ex till rättegångsverken där 30, tingstjänstg, anställd i Malmö stadsförvaltn 37, stadsnotarie 39, rådman där 18 mars 4779, red för o utg av Ny Malmö Tidn 4 dec 3842, led av borgarståndet vid riksdagen 6263 (led av lagutsk). Förf.

G 29 maj 1856 i Lund (enl vb för Malmö, S:t Petri) m Anna Catharina Åkerblom, f 29 maj 1828 i Burlöv, Malm, d 7 okt 1889 i Malmö, S:t Petri, dtr till förste lantmätaren Jean A o Lovisa Catharina Trendelenburg.

Biografi

Herman Q, är mest känd som en vad gäller idéimpulserna rätt svårfångad utopisk socialist, vars program omfattar förhållandet mellan stat och samhälle, allt från individen i den minsta kommunala enheten till den alleuropeiska staten. Sina tankar presenterade han tidigast i Europas grundlag för tjugonde seklet, protest från Norden (1865) och sedan i Slutliqvid med Sveriges lag, i fyra böcker uppgjord af Nils Nilsson, arbetskarl (1871–76), bestående av Revision af lagens yttersta grunder (1871), Reformlära (1872), Gemensam lag för alla Europeiska folk (1873) och Platos stat i korrigerad bild (1876). En facsimilieutgåva av Slutliqvid utkom 1978; en andra, reviderad upplaga i sex delar (1886) förstördes till allra största delen genom ett missförstånd kort efter Q:s död. Dessa för samtid och eftervärld verklighetsfrämmande arbeten vilar emellertid på Q:s egna, mycket omsorgsfullt utarbetade genomgångar Nytt slags register till Sveriges allmänna nu gällande lag med dit hörande författningar (1839) och Svenskt allmänt författningsregister för tiden från år 1522 till och med år 1862 (1865), vilka före utgivningen granskats och gillats av högt uppsatta fackmän.

Q:s idéer om de stora sammanhangen i tid och rum är komplexa, och för detta och hans mer eller mindre påtagliga släktskap med andra tänkare hänvisas till vad som i modern tid skrivits om honom. Här skall han ställas i relation till den verklighet han levde i och till samtida, mer jordnära och pragmatiska samhällsdebattörer. För att förstå Q måste synfältet vidgas till att omfatta även den tid han verkade i. Han föddes när den gustavianska absolutismen stod inför sitt fall, och han dog samma år som Hjalmar Branting (bd 6) höll sitt näst intill revolutionära Gävletal. Ett stats- och samhällssystem hade under Q:s levnad i praktiskt taget alla avseenden ersatts av ett annat. I det öppna klimat som följde på statsvälvningen 1809 tog de flesta samhällskritiker sin utgångspunkt i rådande förhållanden vid försöken att reformera verkligheten. Den vid skrån, byalag och andra korporationer fjättrade ekonomin ersattes genom närings- och handelsfrihet slutligen av individer i fri kapitalistisk tävlan. Parallellt avlöstes i socialt hänseende den tvungna korporationen av den frivilliga, brittiskinspirerade associationen. Att reformera det politiska och kommunala livet tog ett drygt halvsekel. Under denna tid började även frågan om kvinnans jämställdhet med mannen att bearbetas, liksom statskyrkans religiösa monopol, vilket ledde till pragmatiska frikyrkliga lösningar på samfundsgrund och en allmän kulturell emancipation.

Q var både insatt och delaktig i denna vardagsnära debatt, i vilken alla så långt det var möjligt med tanke på de sv förhållandena lånade in utländska idéer. För den i det inhemska författningsarvet kunnige Q blev emellertid den reformistiska kostymen snabbt för trång. Under 1830-och 40-talen diskuterades intensivt den kommunala ordning som särskilt i städerna blivit hopplöst föråldrad genom den fortgående socio-ekonomiska differentieringen. Med hänvisning till bl a förhållandena före den starka Vasastaten krävdes bättre balans mellan magistrat och en samhället speglande medborgarrepresentation. Detta åstadkoms också med 1840-talets och framför allt 1860-talets kommunalreformer. Q gick sin egen väg, men ändå med förankring i den inhemska medeltida mylla, ur vilken många – t ex den radikalliberale ämbetsbrodernj G Richert – hämtade växtkraftig näring. Med fog konstaterade Q att ämbetsmännen tillskansat sig mer och mer makt. Han menade också att den en gång samfällt ägda stadsjorden otillbörligen privatiserats, och i ett förslag till nyordning för Malmö hävdade han i tidigt 1840-tal, att den statliga magistraten skulle avskaffa sig själv och med beaktande av "personlighetens rätt" lägga all makt i de myndiga männens händer oberoende av korporationstillhörighet. Tankarna och de verbala uttrycken, som ägde stor likhet med hur många såg på "nattväktarstatens" närvaro i samhället, formulerades till stor del i en kommunalförening Q var medlem av och framfördes i Ny Malmö Tidning och hans Arkiv för kommunal-lagstiftning, vars första häfte utkom 1841. Att stadsförvaltningen vid denna tid var kaotisk har långt senare visats av bl a Nils Herlitz, och det är inte ägnat att förvåna att den till Malmö så fast knutne Q tog sin utgångspunkt i och riktade in sig på städerna i sin kritik och inte på den i normalfallet vida folkligare självstyrelse som överlevt på landsbygden, men som han var föga bekant med.

Man kan förundra sig över att Q, sitt förslag till trots blev rådman i hemstaden, men bör då samtidigt komma håg att det under denna period florerade ett så rikt varierat kommunalistiskt tänkande i försöken att demontera auktoritära system på olika nivåer att knappast något förvånade. Alla tidiga 1800-talsliberaler var eniga om att olika former av absoluta stater fått ett för stort utrymme i förhållande till samhället. I det civistiska tänkandet fanns ingen plats för undersåtlighet. I Sverige laborerade den av Q läste Carl af Forsell (bd 16), som också stödde sig på egna grundliga genomgångar av rådande samhällsförhållanden, med frivilliga inrättningar av sådant slag, och i Norge framkastade stortingsbönderna i sina attacker mot "ämbetsmannastaten" förslag om en stat byggd på en federation av kommuner med mycket långt gången självstyrelse. Q, var således på intet sätt unik.

Efter misslyckandet med att på förhållandevis verklighetsnära grund reformera Malmö slöt sig Q in i sig själv under ett kvartssekel och utvecklade rent utopiska tankar om de stora sammanhangen. Staten eller "rättssamhället", med de från C J L Almqvist (bd 1) lånade över-och underklasserna i ett antagonistiskt förhållande, hade bokstavligen slukat det samhälle som en gång bestått av små självstyrande enheter. Utvecklingen hade gått från djur via vilde till "rättsmänniskan" (i den borgerligt-kapitalistiska staten), och först med Q:s olika förslag skulle "gudsmänniskorna" få leva i ett egalitärt lyckotillstånd. Det var ingen tillfällighet att det samtidigt utarbetade författningsregistret fick omspänna tiden från Gustav I, då statsinterventionismen på allvar tog sin början, till 1862 års kommunalförordningar, som han visserligen såg som ett steg i rätt riktning men som ändå inte räckte till. Programmet i Slutliqvid och i Kommunalfrågan, ytterligare belyst (1881), i vilka han direkt vänder sig mot "kgl. förordningarne om kommunalstyrelse och om landsting", blev en ordning med ett slags kommuner, "kretsar" – ett vanligt begrepp i samtida rysk förvaltning – i botten. Dessa omfattade högst 5 000 personer, ledda av en "hövding", och bildade i sin tur härader och land(skap) med styrelser sammansatta av kretsledarna, vilket direkt för tankarna till hur relationen mellan stat och samhälle just byggts upp i exempelvis Norge och Danmark i den begynnande demokratiseringen av de oldenburgska enväldesinstitutionerna. "Rikets", statens, roll gentemot de lägre distrikten blev inte stor i denna av både Fourier och Saint-Simon inspirerade konstruktion, och inte heller den europeiska allstatens, vars säte borde vara den stad som sedan länge betraktades som "Europas hjärta", dvs Prag. Fourier hade tidigare lanserat Konstantinopel, och samma geografisk-matematiska räknande hade Forsell ägnat sig åt, när han efter 1809/14 ville göra det för många centralt belägna Mariestad till Sveriges huvudstad. 1800-talet var förvisso den sig organiserande nationalismens tid, men när Q skrev var nationalstaten ännu inte i alla läger den grund på vilken statskonstruktioner tänktes byggda, och han sällade sig till dem som inte fäste sig vid denna tanke.

Till skillnad från dem som tog den föränderliga demografiska och sociala bilden till utgångspunkt för sina reformer var för Q ett förfolkligande eller en demokratisering av det politiska livet på olika nivåer inget ideal. Tvärtom karakteriserade han parlamentarismen som "pratmakaresystemet". På ett sätt som gör att man anar påverkan från idén om den upplysta despotismen förfäktar han att de förnuftiga idéerna skall styra, och det förvånar föga att hans idéer om det överstatliga stannade vid det tillräckligt bildade Europa, där engelskan skulle vara gemensamt språk – och att erbjudandet att leda denna federation gick till en som just visat sin styrka när Slutliqviden författades. Titeln på den skrift som innehåller tredje översedda upplagan av den gemensamma europeiska lagen lyder nämligen: Samhällsidealet och rätta vägen dit. Tankar i lagform tillegnade Otto Eduard Leopold Furst von Bismarck af en fjerran beundrare (1882).

Q, hade alltså blickarna riktade såväl bakåt som framåt, och denna blandning av gammalt och nytt möter hos de flesta vid denna tid, t ex C A Agardh (bd 1), vilka dock i en ständig dialog med verkligheten insåg att politik var det möjligas konst. Hos just Agardh är kvinnans ställning exempel på hur man måste gå framåt efter att ha emanciperat hälften av befolkningen, och hos Q blir domen också hård. Påverkad av F Engels placerar han i sin historiska analys in kvinnan och barnen i underklassen – de var "dens tillhörighet, som kunde taga dem" – och som gudsmänniska skulle hon vara likställd med mannen.

Den individualisering 1800-talet upplevde med bl a en minskande betydelse för familjen som produktionsenhet ledde tidigt till ett meningsutbyte om barnafostran i vid mening, där folkskoletanken, som betydde en partiell separation föräldrarbarn, var ett uttryck för samhällets större plats i undervisningen. Även i detta fall blev Q extrem. Då familjen inte hade någon samhällsfunktion – "könsdriften får", i viss mån i Almqvists efterföljd, "utgöra någonting alldeles för sig själv" – blev barnen gemensam egendom, och en av dugliga pedagoger ledd folkskola för alla – välsituerade kunde ju vid denna tid sätta sina barn i alternativa skolor – med kretsarna som huvudman blev målet. I denna fråga möter än en gång hos Q ett samtidsideal praktiserat i verkliga inrättningar, nämligen den kamp som inom folkhögskolerörelsen fördes mot betygshets och all annan tävlan. Kollektivismen tog sig likaså uttryck i att den egendom som privatiserats genom "vanerätten" och sanktionerats av "rättssamhället" skulle övergå till kretsarna. Den kristliga kärleken skulle tränga undan "individrätten", av vilket också följde att ingen krigsmakt behövdes utan enbart en kretspolis.

Prästsonen Q var livet igenom djupt kristet religiös, men i hans ögon hade kyrkan i sin institutionaliserade form utvecklats till ett vapen i den hegemoniska statens händer. På ett sätt som påminner om den frikyrkliga väckelse som börjat spira under 1800-talets andra hälft, ställer Q Kristus, och inte en mer abstrakt gud, i centrum – "en man av underklassen" som skall "nedbryta överklassens verk". Förutom de allmänna religiösa strömningarna måste han ha känt till Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus (1862), i vilken avvisandet av Jesu gudom står centralt. Vad gäller att bygga nya konstruktioner är Q i den religiösa frågan kanske mest radikal, i det han över huvudtaget inte vill se någon organisation utan förfäktar att religionen är en privatsak och att kyrkobyggnaderna skall ersättas med de "sockenstugor" han lånar in ur verkligheten, vilka behövdes för såväl vardag som fest.

Den bildade njutningen ges stor plats – "nöjena" t o m klassificeras – i de på kärlek, och inte individualistisk egennytta, grundade kretsarnas inre liv. Där besöker de från privat egendom och traditionella familjeband lösgjorda gudsmänniskorna, i vad som starkt påminner om ett marxistiskt klasslöst samhälle, bibliotek, museer och föreläsningar – allt fenomen tillkomna i folkets tjänst genom reformatorers verk 1800-talet igenom. Måltiderna i dessa "kloster" (Fouriers "falangstärer") tänktes intas på publika "värdshus", inrättningar som långt senare skulle prövas praktiskt i "kollektivhus". Den totala harmonin genomsyrar alla hans tankar och förslag. Han vänder sig till överklassen med sin bön om att denna skall uppge sina privilegier för att undgå en revolution nedifrån, vilket bara skulle betyda en ny despotisk maktutövning.

Q hävdade konsekvent, att han inte läst och blivit påverkad av praktiskt taget någon samtida filosof - däremot ansåg han att hans egna idéer påverkat första internationalen – men ändå finns hos honom paralleller till olika strömningar i tiden. Han hade studerat i det nyhegelianska, samhälls- och kulturkritiska Lund, där Henrik Reuterdahl uppträdde som den kritiska historiska skolans förgrundsgestalt, och man kan misstänka att denna miljö påverkat hans empiriska analyser av ägandets betydelse för samhällsstrukturernas utveckling. Samtidigt är den uppsaliensiska idealismen med dess organismtänkande så påtaglig, där namn som Benjamin Höijer (bd 19), N F Biberg (bd 4), Samuel Grubbe (bd 17) och C J Boström (bd 5) må nämnas. I det romantiska arvet återfinns idéerna om de små människornas innerliga, ömsesidiga beroende och roten till alla de metafysiska inslagen hos Q, som sticker av mot den rationella upplysningsfilosofin. Att August Strindberg tagit djupa intryck av honom är känt - inte minst vad gäller klassdefinitionerna – och den socialdemokratiske pionjären Axel Danielsson (bd 10) såg i honom en stor och respektingivande rättslärd, på vilken man kunde bygga vidare i en samhällskritik. I vilken mån Q inspirerat den yngre ämbetsbrodern i Malmö och alltför bortglömde historikern, advokaten Adolf Åström, är osäkert. Denne, som säger sig inte vilja "bygga utopiska luftslott", har en syn på äganderättens utveckling samt en analys och periodicering av historien, som förvisso vilar på mer renodlad historiematerialistisk grund men som ändå i det djärva greppet, liksom i synen på "framtidsstaten", företer släktskap med Q:s läror.

Q var i allo ett barn och en produkt av sin tid. Som andra insåg han samhällets brister, som andra var han påverkad av de tankar som framkastades i debatten och som andra utarbetade han förslag till lösningar. Men till skillnad från de flesta lämnade han den verklighet han ville förändra. Som hos alla utopister saknades hos Q den förmedlande länken mellan idé och materia. Han ville med idén förändra egendomsförhållandena, under det att andra – i skiftande takt och omfattning – insåg att nya skikt och grupper slogs för inflytande i stat och samhälle och avpassade sina praktiska förslag – progressiva eller reaktionära – därefter. Q:s revolution uppifrån kom aldrig – däremot en rad revolutioner nedifrån.

Författare

Torkel Jansson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Kort och redig framställning af det vigugaste i svenska rättskrifnings-läran. Så väl till handbok för äldre personer, som i synnerhet dll tjenst för undervisningen. Af August Tallman. Carlskrona 1832. VII, 48 s. [Pseud.] Enl uppg en titeluppl 1853. – Lättfatdiga regler i aritmetiken, lämpade äfven efter deras behof, som på egen hand vilja lära sig att räkna. Af August Tallman. Carlskrona 1836.126 s. [Pseud.] Nytt slags register till Sveriges allmänna nu gällande lag med dit hörande författningar, ämnadt dels till handbok för en hvar, dels till öfversigt o rekapitulation för studerande, dels och att vara en lättfattlig o möjligast fullst framställn af vår lagfarenhet för icke-jurister. Örebro 1839. Fol. VI, 100 s. – Arkiv för kom-munal-lagsuftning, utg. H 1–3. Örebro 1841–44.1, innefattande förslag med motiver af Kommunalföreningen i Malmö. 1841. 52 s. 2, innefattande bland annat utkast till förvaltningslag för Malmö 1843. 82 s. 3, innefattande utkast till ordningslag för Malmö. 1844.106 s. – N" 133. Om ett nytt skattesystems grundläggande (Bihang till samtlige riks-ståndens protokoll vid lagdma riksdagen i Stockholm åren 1862 och 1863, saml 11, afd 3. Motioner i Borgare-ståndet, Sthlm 1863, s 262–267). – Svenskt allmänt författningsregister för tiden från år 1522 till och med år 1862, under titlar, som antyda författningarnes föremål, med iakttagande af alfabetisk och kronologisk ordning, samt med återgifvande af de officiela författningsrubrikerna utarb. Sthlm 1865. 4:o. 570 s. [Granskat av P. E. Bergfalk.] – Europas grundlag för tjugonde seklet. Protest från Norden. Sthlm 1865. 63 s. [Anon.] 2. omarb uppl: Gemensam lag för alla europeiska folk ... Carlshamn 1873. 156 s. (Slutliqvid med Sveriges lag... [se nedan], 3.) 3. öfversedda uppl Utkast till en gemensam lag ... (Samhällsidealet och rätta vägen dit... [se nedan], Sthlm 1882, s 3-67). [4. o 5. utg:] Gemensam lag ... (Slutliqvid ... [se nedan], Ny ... upplMalmö 1886, s 215-305 [= bok 3], o [faksimiluppl av uppl 1873] 1978). – Slutliqvid med Sveriges lag, i fyra böcker uppgjord af Nils Nilsson, arbetskarl. Bok 1-4. 1871–76. 4:o. [Pseud.] 1. Revision af lagens yttersta grunder. Förf 1860, öfversedd 1870. Carlshamn 1871. 185 s. 2. Reformlära. Förf 1862, öfversedd 1871. Karlskrona 1872. 155 s. 3. Gemensam lag för alla europeiska folk. [Inre titel:] Förslag dll Europas grundlag för tjugonde seklet. 2. omarb uppl [av arb ovan 1865] Carlshamn 1873.156 s. 3. öfversedda uppl: Utkast till gemensam lag ... (Samhällsidealet ... [se nedan] 1882, s 3–67). 4. Platos stat i korrigerad bild. 1826–76. Malmö 1876. 113 s. Ny till ett helt sammanfattad uppl, genoms o tillökt med två böcker. 1-4, 5-6 [med fördtlar]: Samhället. 1. Sådant som det är ... / ... 2. Sådant det bör vara ... Malmö 1886.4:o. [Föret.] 1. Revision af bestående lags yttersta grunder. 118 s. 2–4. S 119–214, 215–305, 307–379. 5. Kommunalfrågan, ytterligare belyst. S 381-488. [3. utg av arb nedan 1881.] 6. Diverse kompletteringsuppsatser. Ej förr tr. S 489-576. [1-4: Faksimiluppl] Sthlm 1978. 185, 155, 156, 113 s, Efterskrift 31 s. – Ett ord i beskattningsfrågan jemte utkast till Sveriges beskattningslag. Malmö 1867. 76 s, 2 tabellbl i 4:o. – Kgl. förordningarne om kommunalstyrelse och om landsting den 21 mars 1862. Anvisn dll ny lagstifta såsom öfvergång till distriktsförfattningen enl Nilssonska samhällsteorien, hvars hufvudgrunder derjemte framställas. [Omsl: Kommunalfrågan, ytterligare belyst.] Malmö 1881. 171 s. 2. öfversedda uppl [av endast lagtexten]: Utkast till ny svensk kommunallag ... (Samhällsidealet ... [se nedan], 1882, s 69–87). [3. utg:] Kommunalfrågan ... (Sludiqvid ... [se ovan], Ny ... uppl... 1886, s 381–488 [= bok 5]). – Samhällsidealet och rätta vägen dit. Tankar i lagform tillegnade Otto Eduard Leopold Furst von Bismarck af en fjerran beundrare. Sthlm 1882. 87 s. [Anon.]

Källor och litteratur

Källor o litt: R Ambjörnsson, Det okända landet. Tre studier om sv utopister (1981); dens, Socialismens idéhist. En inledn (1984); P-E Back, Sammanslutn:ar-nas roll i politiken 1870–1910 (1967); K Gunnarson, En dunkel frihet. Utopisten N H Q (1995), o där anf litt; Z Höglund, Hjalmar Branting o hans livsgärning, 1 (1928); TJansson, Adertonhundratalets associationer (1985); J Lindgren, Per Albin Hansson i sv demokrati, 1 (1950); B Meidal, Från profet ull folktribun. Strindberg o Strindbergsfejden 1910-12 (1982); E Sundström, Radikalism o religiositet. En studie av tidsattityd o idébakgrund i Martin Kochs diktn (1961); K Svensson, Efterskr (N H Quiding, Slutliqvid med Sveriges lag faksimileutg 1978); A Åkerhielm, Ett gammalt hem vid Östergatan i Malmö (Från gamla skånska hem, ed P Sjöbeck, 1926); H Åkerhielm, Förgången stad. Självbiografisk prosa (1958).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
N Herman Quiding, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7462, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torkel Jansson), hämtad 2019-07-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7462
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
N Herman Quiding, urn:sbl:7462, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torkel Jansson), hämtad 2019-07-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se