Rettig, släkt



Band 29 (1995-1997), sida 787.

Biografi

Rettig, släkt som ursprungligen härstammar från Tyskland, där den är rikt förgrenad. Anknytningen till den sv grenen av släkten framgår av forskning redovisad i Mitteilungen des Familienverbandes Rettig. Den äldste med säkerhet kände stamfadern Hans R (f ca 1555, d senast 1618) blev 1584 av pfalzgreven Johan Kasimir utnämnd till stiftsskogvaktare i Kaiserslautern, Pfalz, där hans änka 1618 sökte borgarrätt för sig och sina barn. Hans son Christoph R (f ca 1600, levde ännu 1676) var furstlig jägare, sedan tunnbindare och stadsfogde i Magdeburg, Sachsen, och far till Christian R (ca 1655–1727), borgare och tunnbindare i Zahna, Sachsen. Dennes son, borgaren och skräddarmästaren i Berlin Johan Gotfried R (f ca 1685), var far till Friedrich Jakob R (f 1716) som ca 1748–57 var kattuntryckargesäll och slaktare i Hamburg och som finns dokumenterad som kattuntryckare i Sthlm 1768, då han gifte sig och fick en dtr.

Friedrich Jakob R var far till Stephanus Cyrillus R (1750–1828), vilken 1775–81 bodde i Altona där han var köpman och tobaksfabrikör. Han blev 1781 chef för en tobaksfabrik i Hamburg och kallades 1787 av ett konsortium till Ringkjöbing på Jylland för att anlägga och leda den första tobaksfirman där. 1791 flyttade han till Karlskrona, vars blomstrande tobaksindustri förintats genom brand. I det nygrundade Carlskrona Tobaks Fabrique var han tobaksmästare 1794–1826. Han var sannolikt också huvuddelägare i sonen Jacob R:s (1790–1822) tobaksfabrik, grundad 1810. Först 1826 fick Stephanus Cyrillus R privilegium på en egen snus- och kardusfabrik, vars tillverkning dock upphörde 1831. Han blev med tiden relativt välbeställd, gjorde en del donationer och bekostade 1827 Tyska församlingens orgel, tillverkad av P Z Strand.

Stephanus Cyrillus R hade tre söner och tre döttrar som nådde vuxen ålder, samtliga sysselsatta – eller gifta med män – i tobaksnäringen. Sonen Pehr Christian R (1788–1862) kom under en resa till London i kontakt med sjökaptenen Carl Brelin från Gävle, vilken föreslog ett kompanjonskap. Gävle saknade tobaksindustri, Brelin hade kapital och R produktkunskap. De grundade 1809 tobaksfabriken P. C. Rettig & Co, vars produkter blev välkända tämligen snabbt. Genom sitt giftermål och med hjälp av ackumulerade vinstmedel kom även R att bli kapitalstark och kunde 1826 lösa ut kompanjonens arvingar. Tillverkningen ökade starkt under 1830- och 1840-talen och företaget var 1836–37 näst störst och 1838–42 nummer tre bland landets tobaksfabriker. Det mest kända varumärket var piptobaken Gefle Vapen, som tack vare en rad i J L Runebergs dikt Fänrik Stål blev mycket efterfrågad i Finland, där en filialfabrik anlagts i Åbo 1845. R drev även tobaksfabrikation i Gbg 1821–36.

R inköpte senast 1830 Kilafors bruk i Hanebo, Gävl, och bedrev från 1837 rederirörelse: han arrenderade 1837–47 det norra varvet i Gävle och från 1847 det södra. Han kallades "den rike R" (v Dardel) och efterlämnade en stor förmögenhet – enligt bouppteckningen 269 560 rdr, Kilafors bruk ej inräknat. Den grund han lagt som företagare kom att väsentligt utvecklas av hans söner.

Pehr Christian R:s son Carl Anton R (1814–96) inskrevs vid UU 1832, avlade hovrättsexamen 1835 och var 1837–38 e o elev vid Falu bergsskola. Han övertog 1845 ledningen av Kilafors järnbruk (ab från 1874), där han senare blev disponent och delägare, från 1874 VD. Han uppförde 1860-61 med byggnadslån från Jernkontoret en degelstålsugn och experimenterade fram ett högkvalitativt stål benämnt Rettigstål, en blandning av tackjärn och smidesjärn, som fick ett gott mottagande av manufakturerna i Eskilstuna och konkurrerade ut det engelska importstålet. Det användes vid tillverkning av bl a sabelklingor, bajonetter, mejslar och borrar. Tekniken blev emellertid snabbt föråldrad, och R blev av Jernkontorets direktör Ernst Westman uppmärksammad på nya metoder, liknande den i Frankrike uppfunna och omkring 1865 införda martinprocessen, vilket ledde till att R 1869 lät bygga den första verkliga martinugnen i Sverige. Tillverkningen flerdubblades fram till 1888 men sjönk därefter; 1895 lades järnhanteringen ned.

R engagerade sig även för jordbrukets förbättring, var den förste ordföranden i ortens hushållsgille och 1862-68 ledamot av Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Han hade ett patriarkaliskt förhållningssätt, intresserade sig för folkupplysning och bekostade själv ett folkskolehus i Kilafors. Han fonderade pengar till fattiga skolbarns beklädnad och till f d anställda. R var ledamot av riksdagens borgarstånd 1853–54 och av FK 1867–70, var landstingsman för Gävleborgs län och tillhörde styrelserna för Söderhamns järnvägs ab och Dannemora-Hargs järnvägsab.

Bror till Carl Anton R var Robert R (1818–86), som efter studier vid Gävle gymnasium företog studieresor till Amerika. Efter hemkomsten blev han 1840 delägare i faderns firma, och efter dennes död 1862 övertog han rederiet och tobaksfabriken. Han engagerade sig särskilt i skeppsbyggeriet, vars storhetstid började vid mitten av 1850-talet; det utvecklades stadigt till omkring 1880 varefter en stagnation inträffade och varvet nedlades 1887. Han uppges under en tid ha ägt Sveriges största enskilda handelsflotta. R var gift med grosshandlaren Anders Fredrik Garbergs (bd 16, s 744) dotter Adelaide Ulrika Corinna och förvärvade 1854 dennes egendom Brynäs. R var en uppslagsrik affärsman, betecknad som "tidens toppfigur i det mesta" (Ur Gävle stads hist, s 214). Han var en av tillskyndarna och finansiärerna till Korsnäs sågverksab, Kopparberg, Kopp, som bildades 1855, och stödde G F Göransson (bd 17) ekonomiskt i samband med dennes lyckade pionjärexperiment med bessemermetoden 1858.

R var från 1863 ledamot av stadsfullmäktige i Gävle (ordförande från 1874) och drätselkammarens ordförande 1863–74. Han ingick i en rad offentliga och privata styrelser, bl a i kyrkorådet, skolrådet och lasarettsdirektionen, och var ordförande i sjömanshusdirektionen, handels-och sjöfartsnämnden, handelsföreningen, Navigationsskolan, Gävle sjöassuransförening och Gävleborgs enskilda bank (ledamot från 1865). R var även landstingsman och 1871–79 ledamot av FK, där han tillhörde bankoutskottet under samma period.

R var mycket förmögen och efterlämnade enligt sin bouppteckning 2,7 milj kr. Till minne av sina två tidigt avlidna barn donerade han stora belopp till Axel och Lulli Rettigs barnhem, invigt 1881. Han donerade även 1880 medel till en stipendiefond vid Gästrike-Hälsinge nation vid UU, vars hedersledamot han blev s å.

Bror till Carl Anton R och Robert R var Per Cerelius R (1811–71), som 1845 på faderns uppmaning flyttade till Finland, blev finländsk medborgare och övertog ledningen av tobaksfabriken i Abo. Denna leddes efter hans död av brorsonen Pehr Fredric R (1843–1914), son till Robert R, som utvecklade den till ett av Finlands mest ansedda industriföretag. Han var även socialt, kulturellt och politiskt verksam och adlades 1898 von R.

En annan son till Robert R var Johan (John) Robert R (1847–1907), som fick sin merkantila utbildning i bl a Tyskland, Frankrike och England och som 1866–70 arbetade i familjeföretaget i Åbo. Han blev 1872 delägare i och efter faderns död 1886 ensam innehavare av firman P. C. Rettig & Co i Gävle, vars tobaksrörelse utvecklades väsentligt. Fabrikationen av cigarrer, som inletts på 1840-talet, blev allt mer betydande och företaget var ett av de första som fabriksmässigt tillverkade cigaretter i Sverige. Tillverkningen av turkiska cigaretter började 1893, och två år senare inköptes en av de första maskinerna i landet för s k strängcigaretter. Företaget var 1900 inblandat i en uppmärksammad arbetskonflikt, ytterst en kamp mellan gammaldags patriarkaliskt tänkande och en framväxande fackföreningsrörelse, vilken resulterade i att de strejkande arbetarna grundade en kooperativ fabrik.

R var VD i Gävle-Ockelbo järnväg 1882–1907 och liksom fadern engagerad i Korsnäs sågverksab, vars styrelse han tillhörde från 1886 (ordförande från 1894) och där han 1890–91 var kassadirektör och 1892–93 VD. Han var vidare bl a ledamot av centralstyrelsen för Gefleborgs enskilda bank från 1881 (ordförande från 1891). R var från 1878 ledamot av stadsfullmäktige i Gävle, där han från 1887 – efter faderns död – var ordförande. I staden var han också från 1900 ordförande i handelsföreningen, spansk vicekonsul 1874–95, ledamot av direktionen för Navigationsskolan från 1886 och av centralkommitténs avdelning för industriutställningen vid Stockholmsutställningen 1897. Hans energiska insatser som ordförande i kommittén för industri- och slöjdutställningen i Gävle 1901 bidrog i hög grad till ett – även ekonomiskt – lyckat resultat.

R var från 1894 ledamot av FK ("minoritetspartiet" 1894–1904, moderata partiet från 1905) och från 1897 av riksdagens bankoutskott (ordförande från 1906). Han företrädde moderat-konservativa åsikter, var motståndare till statligt ägande av företag, exempelvis vid exploateringen av malmfälten, men förordade 1898 ett statligt byggande av Ofotenbanan i Norrland och 1906 statligt stöd till rederiab Nordstjernans reguljära ångbåtsförbindelser med Argentina.Trots att R var frihandelsvän stödde han under krisen 1895 likväl FK:s protektionistiska "majoritetspartis" s k fosterländska unionspolitik, som innebar en konfrontativ inställning gentemot Norge i unionsfrågan, och bidrog ekonomiskt till partiets kampanj i den s k flaggfrågan 1899. Christian Lundeberg (bd 24) såg R som möjlig finansministerkandidat vid sitt regeringsbildande 1905.

R var barnlös och efter hans död blev hustrun Antonie R, f von Eckermann, (1846–1933) ensam innehavare av och framgångsrik chef för P. C. Rettig & Co i Gävle fram till 1915, då företaget gick upp i Svenska tobaksmonopolet efter att ha ärvts inom släkten i 106 år. Genom testamente 1932 donerade hon avsevärda belopp till olika institutioner i Gävle, bl a 1,4 milj kr till stiftelsen John och Antonie Rettigs museifonder till Gävle stad, något som möjliggjorde uppförandet av Gävle museum, invigt 1940. Antonie R, som ibland kallades "Gävles okrönta drottning", var 1895 en av initiativtagarna till Kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar och blev 1911 dess ordförande. Hon erhöll 1926 den k medaljen Iqml.

Ytterligare en son till Robert R var kanslirådet Gustaf Hjalmar R (1856–1925). Dennes son Carl Herbert R (1888–1962) blev 1909 fil kand vid UU och 1916 dr phil i historia i Leipzig på avhandlingen Die Stellung der Regierung und des Reichstages Schwedens zur polnischen Frage 1634–1635. Han studerade även lantbruk och var 1918–29 lantbrukare på Tuna gård i Tensta, Upps. Han tillhörde under denna tid Bondeförbundet, var ledamot av dess förtroenderåd och hade flera internationella uppdrag rörande jordbruksfrågor.

Herbert R, som var förmögen, hade kulturhistoriska intressen och köpte bl a en stor mängd allmogeföremål för att rädda dem från den antikvitetsexport som ännu var tillåten. 1929 förvärvade han 1600-talsslottet Skånellaholm i Skånela, Sth, för att bevara det som kulturminnesmärke. Det tillföll efter hans död VHAA liksom R:s föräldrahem med inventarier på Villagatan i Sthlm – det s k Rettigska huset. VHAA, som 1958 valde R till hedersledamot, hade 1954–55 av honom erhållit ca 500 000 kr till en kulturfond, vars avkastning utgör det s k Rettigska priset.

Författare

CHC



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: Carpelan; Deutsches Geschlechterbuch, 58 (1928); Hantverkare o fabriker inom Sv tobakshantering 1686-1915 (1950); G L:son v Horn, Ätten Rettig 17911936 (1937); K. Lindberg, Gävle stads donationer, 1 (1945); Mitteilungen des Familienverbandes Rettig, särsk 1967:1, s 6ff, 1968:1, s 7ff, 1968:3, s 43ff, 1970:6, s 133f, 1970:7, s 165ff, 1971:8, s 177ff, 1974:15, s 281f; SMoK; Sv släktkal 1943 (1942); G Thimon [o H Friedel], Släkten Rettigs ursprung (Gefle dagblad 11 juli 1968); Ur Gävle stads hist (1946).

Friedrich Jakob R: H Aejmelaeus, Poimintoja. Tuk-holman Suomen kansalisen seurakunnan... (GSFÄ 16, 1932, tr 1934), s 67.

Stephanus Cyrillus R: H Johnson, Karlskrona tyska förs. En historik... (1909), s 64, 72 o 74; Karlskrona stads hist, 2 (1934).

Pehr Christian R: G Bodman, Gbgs äldre industri (1923); F v Dardel, Minnen, 1 (1911); Lindahl, 2 (1898); P Norberg, Hälsinglands järnbruk i gången tid (1956), s 121ff; Ö Tigerstedt, Kavalkad (Fagersta-brukens hist 4, 1957).

Carl Anton R: A Andersson, Näringar o samfärdsel (Två hälsingesocknar. Några anteckmar till Segersta o Hanebo socknars hist, ed N Humble, 1934), s 333ff; Norberg, a a, s 124ff; C Sahlin, De sv degelstålsverken (MHoF 4,1932), s 92ff; E Westman, Om brukspatron C A R:s gjutstålsdllverkn (JKA 16,1861, tr 1863); S E- riksson, Carl XV (1954); S Hadenius, Fosterländsk unionspolitik (1964); Matr öfver Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala 18111912, ed H Palmgren (1913); Millqvist; P v Möller, 1867 års FK (1875); SvTeknF; Sv industriens män, 1 [187475]; Tvåkammarriksdagen 18671970, 5 (1992).

Robert R: T Althin, Korsnäsbolaget 18551955 (1955), s 23 o 27; Ett sv jernverk. Sandviken... 18621937 (1937), s 18 o 68; Lindahl, 2 (1898); Matr öfver Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala 18111912, ed H Palmgren (1913); Sveriges bankmatr, ed P Lidell (1886); Tvåkammarriksdagen 18671970,5 (1992).

Pehr Fredric R o den finländska grenen: E Brahne, P C Rettig & co 18451945. Ett blad ur tobaksindustriens historia i Finland (1950); Finlands ridderskaps o adels kal 1995 (1994); Kal över ointrod adels fören 1995, ed L Wikström (1995); P Nyberg, Eric v R (Finländska gestalter, 3,1964).

Johan (John) Robert R: Allm konst- o industriutställn i Sthlm 1897, ed L Looström, 1 (1899), s 6 o 16; T Althin, Korsnäsbolaget 1855-1955 (1955), s 23, 75, 99; N Berlin, Rettigska museidonadonen (Från Gästrikland 1940), s 11-18; G Billing, Anteckmar från riksdagar o kyrkomöten 1893-1906, ed C Hallendorff (1928); Hadenius, a a; Industri- o slöjdutställn i Gefle 1901, ed C Bendix (1903); S Kilander, Den nya staten o den gamla. En studie i ideologisk förändring (1991); P Sondén, H Tamm dll Fånöö ... (1925); SPG; Sveriges bankmatr 1906, ed C H Sjöstedt (1905); R Törnebladh, Riksdagsminnen, ed C Törnebladh (1913), s 143,167, 252, 343; J Westerståhl, Sv fackfö-remrörelse (1945); A Wåhlstrand, 1905 års ministärkriser (1941).

Antonie R: Berlin, a a; P Humbla, De Retdgska samlingarna (Från Gästrikland 1934), s 9-20; S Lubeck, A R f (ibid) s 7f; C Österberg, I Lewenhaupt o A G Wahlberg, Sv kvinnor. Föregångare nyskapare (1990).

Carl Herbert R: SBL:s klippsamling (Rettig o Skånellaholm); G Selling, Villagatan 3 (1994); P-O Westlund o B Karlgren, C H R (VHAAÄ 1963), s 5053.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Rettig, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7589, Svenskt biografiskt lexikon (art av CHC), hämtad 2019-01-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7589
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Rettig, släkt, urn:sbl:7589, Svenskt biografiskt lexikon (art av CHC), hämtad 2019-01-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se