Meriter

Ofvandahl, Erik, f 11 jan 1848 i Stora Tuna, Kopp (hfl; fb saknas), d 7 nov 1949 i Uppsala, Domk. Föräldrar: hemmansägaren Färj Anders Ersson o Anna Jansdtr. Bagargesäll 71, konditor i Sala 77, i Uppsala 85–37.

G 3 mars 1878 i Sala m Josefina Gren, f 18 april 1857 i Alingsås landsförs, d 21 febr 1934 i Uppsala, Domk, dtr till soldaten Anders Pettersson G o Johanna Eriksdtr.

Biografi

O blev tidigt föräldralös och kom som fattigvårdsbarn till byn Ovandal i Stora Tuna efter vilken han som vuxen tog sitt släktnamn. Själv uppger han att han "ej kommit i åtnjutande av ens den skolbildning som bestods på landsbygden i Dalarne på 1850-talet". Som ung kom han i sockerbagarlära och drev sedan 1885 egen konditorirörelse i Uppsala, från 1905 på Sysslomansgatan, som snart blev ett frekventerat studentlokus och en mötesplats för litterära kotterier. I ett sådant föddes 1924 idén till tidningen Ergo. U P Olrog har dokumenterat sina besök på stället i visan På Ofvandahls konditori, "ett kärt tillhåll för Rosenblom och hans gelikar" (Olrog, s 30).

O var en skicklig och ansedd yrkesman. Men hans berömmelse härrör inte från hans läckra bakverk utan från hans litterära skapande i den pekorala genren. En del av sin produktion gav han ut av trycket på egen bekostnad. Mest bekanta är häftena Opera i menniskobröstet (1892) och Blick och tanke (1902). En av sina skrifter dedicerade han till "Gud, Oscar II och Svenska folket". O:s dikthäften blev snart klassiker bland sv ädelpekoral. Själv skrev O om sitt författarskap: "Varför jag mer än andra hantverkare förts in på detta område, förstår jag ej och ber vördsamt om ursäkt därför – i dubbla bemärkelsen".

O visade livligt intresse för den bildningsverksamhet som utgick från föreningen Verdandi. På dess diskussionsmöten, där O ibland framträdde iförd vit bagarmössa, gjorde han lycka med sina slagfärdiga repliker och versifierade debattinlägg. Han "yttrade då, mer i ord än i mening befängda, konservativa åsikter" (Ekelöf). En del av hans inlägg trycktes i ett särskilt häfte, som O illustrerade med den i sammanhanget svårtydda devisen "Omedveten satir! Sjelfironi!", anbragt på en svärdsklinga. I sitt eget referat av ett sammanträde i Verdandi skriver O att han var nöjd med sitt anförande, "likgiltig om han förstår eller inte förstår sina egna tankar".

Uppenbart trivdes O i sin roll som glädjespridare. Han ansåg att "skämt är förnöjsamhetens sinnesstämning". Trots att han gärna rörde sig bland akademiker ville han vara en folkets man. I Blick och tanke leker han med tanken att han skulle erhålla medaljen Litteris et artibus: "Den ära som möjligen kommer att träffa mig, tager jag emot endast i egenskap av svenska allmogens andliga bild."

Den effekt O åstadkom som litteratör och uppläsare berodde inte enbart på hans texter utan också på hans personliga sätt att gravallvarligt föredraga dessa och på hans skenbara oberördhet av auditoriets skrattsalvor. I sin ungdom hade O drömt om att bli skådespelare, och han visade som äldre en driven aktörs säkerhet vid framträdande inför publik. Han omtalar att han, då han lyfte blicken från sina papper, "såg personer sitta fyrkantiga av skratt". Och han tilllägger: "O, om jag fått varit åhörare och åskådare av en sådan stund!" (Blick och tanke).

Att O:s texter har så uppenbara pekorala kvaliteter beror bl a på den stillöshet som kommer av en total brist på poetisk talang och litterärt omdöme. O saknade helt sinne för rytm och meter, hans rimteknik är primitiv, nödrimmen många. Utslitna poetiska praktord blandas med triviala vardagsord – effekten blir befängd och skrattretande. Sina brister i det poetiska handlaget accentuerar han omedvetet då han som föregångare och förebilder åberopar Runeberg, Tegnér och – Shakespeare.

Idealist, för att inte säga moralist, till sin åskådning hyllar O som livsideal renhet och dygd, Gud och fosterland. Ett av hans honnörsord är "ädel". I Opera i människobröstet heter det att "styrd av vettet och ambitionen går den mognade mannen pliktfyllt, modigt och med höghetens gudaingivna manlighet sin bana fram". – Det moraliserande draget i O:s texter blir ofta alltför tydligt understruket. Så i den klassiska dikten Simuppvisningen, som blivit kallad "pärlan bland de svenska pekoralen, O:s oöverträffade, ljuvliga mästerstycke" (Strandberg, s 143). Det är ett verskåseri där han med två exempel belyser nakenhet och moral. Tonen är något ansträngt humoristisk, och poeten döljer inte sin maskulina förtjusning över ung kvinnlig fägring.

O var ett original och han vågade leva ut sin egenart. Samtidens omdömen om honom var odelat positiva; han var en behaglig sällskapsmänniska som gärna trakterade sin fiol. I yngre dagar var O en ivrig sportsman, och ännu i sin höga ålderdom badade han gärna kallbad. Stolt över sin skaldegåva var han viss om att eftervärlden skulle minnas honom: "Framtiden skall mig ej glömma / det jag säkert vet." Att han fick rätt beror i viss mån på den hyllning som hans skaldekollega Birger Sjöberg ägnade honom i en dikt: " I himlens klara sal / där goda tankar blomma, / jag och konditor Ofvandahl / få vila bland de fromma" (Sjöberg, s 66).

Författare

Gösta Lundström

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Hymn åt studentföreningen Verdandi [ord och musik af O-l] samt En sång åt dygden, af O-l. Upsala 1891. 4:o. (4) s. [Sign; med noter.] – Opera i menniskobröstet. Af O-l. [Rubr.] Upsala 1892. Fol. 4 s. [Sign.] – Bevis att Haqvin Bager förtjenar ett större anseende som skriftställare än hvad han till denna dag fått. Med talrika citat ur herr Bagers skrifter. Af O-l. Upsala 1895. 16 s. [Sign.] – "Vandringspokalen" tilleg-nad bröderna inom Upsala skyttegille 19 april 1896 af O-l. Upsala 1896. (4) s. [Sign.] - Ur svenska folkets häfder. Blygsam anvisning till en ny Edda af O-l. Upsala 1897. 8 s. [Sign.] – Sim-uppvisningen ... Uppläst af förf. vid Sörml.-Ner. nations spex 21 okt 1900 [+] Till de vakne. Upsala u å. 4:o. (2) s. [Undert O-l.] - Tal i Verdandi--diskussionerna i Upsala (1889-1899) af O-l, upptecknade efter originalkoncepten jämte reflektioneraf honom själf. Upsala 1900. 16 s. [Sign; omtr i Blick och tanke, 1902.] – Blick och tanke fostrande teckningar af O-l. Upsala 1901. 14 s. [Sign; d:o.] – Sagodikt af O-l. Upsala 1901. 8 s. [Sign.] – Blick och tanke. Dikter i urval. Upps 1902. 126 s, 1 portr. 2. uppl så. – Tankekorn om lifselixiret i skapelsen samt etisk fostring. Upps ... 1906. 24 s. – En glad ton över livet (Mitt långa liv har lärt mig —, red av N Ekberg o I Oljelund, Sthlm 1949, 4:o, s 225-227).

Källor och litteratur

Källor o litt: A F (sign), O lever än (Idun 1938, nr 11); G Ekelöf, Kommentar ang O (DN febr 1959); T Eklann, O:ska matlaget (Ergo 1954, extranr); E Gamby, Poet o sockerbagare (Bokv 1948, nr 4); dens, O:s skrifter (ibid 1949, nr 1); dens, Poet o original (UNT 19 dec 1955); dens, Poet och original (Vindeln 1956, nr 2); L Lundegårdh, Orosmoln ovan Ofvandahls (SvD 29 april 1990); C Mangård, O:s porträtt (VLT 1948, julnr); G Michanek, Studenter o hetärer. Kulturhist bilder från gamla tiders Upsala (1971); U P Olrog, Rosenbloms visor, 3 (1946); A Ranby, O som kulturreformator (Bokv 1950, nr 2); B Sjöberg, Minnen från jorden (1940); O Strandberg, Pegas på villovägar. En lyrisk läsebok (1943); E Wallert, Opera i menniskobröstet. Ett 75-årsjubileum (Bokv 1967, nr 3).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Ofvandahl, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7661, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Lundström), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7661
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Ofvandahl, urn:sbl:7661, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Lundström), hämtad 2024-04-19.