Märtha L M Ohlson

Född:1876-07-27 – Adolf Fredriks församling, Stockholms län
Död:1966-06-23 – Matteus församling (AB-län), Stockholms län

Pianist, Pianopedagog


Band 28 (1992-1994), sida 118.

Meriter

Ohlson, Martha Laura Margareta, f 27 juli 1876 i Sthlm, Ad Fredr, d 23 juni 1966 där, Matt. Föräldrar: eo kontorsskrivaren Carl Theodor O o Johanna Albertina Andersson. Elev vid Musikkonservatoriet, Sthlm, 86–93, studier för prof L Lundberg, Sthlm, 93–99 o för prof Raoul Pugno, Paris, 99–00, medv i Sthlms arbetareinst:s konsertverksamhet 95–08 o i Folkkonsertförb:s o Sthlms borgarskolas konsertverksamhet 06–36 o 38–40. Pianist, pianopedagog. – AssMA 12, LMA 19, Litt et art 24. – Ogift.

Biografi

Martha O växte upp i en musikaliskt och konstnärligt mycket aktiv familj. Den mångsidigt begåvade modern var tidvis knuten till ett par teatersällskap som sångerska och skådespelerska. Av allt att döma var det av henne som O fick sin första musikaliska handledning.

O visade prov på brådmogenhet; hon inledde en "underbarnskarriär", då hon i dec 1881 medverkade vid en soaré i VA:s hörsal i Sthlm. Soarén gavs "till förmån för lilla femåriga M O". Hon förekom i liknande sammanhang både 1883 och 1885.

När O som tioåring antogs till musikkonservatoriet, där hon studerade piano för H Thegerström, blev hon dess yngsta elev. Hennes studier kom att sträcka sig över 14 år, och det var under denna tid hennes egentliga konsertverksamhet inleddes. I april 1894 anordnades på nytt en soaré för O, och redan följande år medverkade hon som ackompanjatör vid två offentliga framträdanden. 1896 deltog O i en tämligen regelbunden konsertverksamhet. Vid samma tid inledde hon också sitt samarbete med Sthlms arbetareinstitut, vars konsertverksamhet hon bidrog till att utveckla till något av en institution i det stockholmska musiklivet. Arbetareinstitutet gav åren 1894–1913 regelbundet "Folkkonserter" på söndagar under sept–april, och O:s uppdrag innebar, förutom att hon ackompanjerade, också att hon fick kammarmusik- och solistuppgifter. Det var inom ramen för denna verksamhet hon 1898 gav sin första egna konsert. Året därpå genomförde O sin första turné. Som resesällskap hade hon violinisten och kompositören Hugo Alfvén (bd 1) och sångerskan Karin Weber.

O deltog så småningom också i de musikaftnar som från 1901 anordnades av Borgarskolan i Sthlm. Det 1905 bildade Folkkonsertförbundet (från 1941 Intim musik) skulle med åren också tillvarata O:s kapacitet: Från 1906 var hon regelbunden gäst vid förbundets konserter, som ofta hölls i Folkets Hus. Av 54 "Folkkonserter" 1915–17 medverkade t ex O vid 32. Denna verksamhet fortgick med i stort sett oförminskad intensitet ända till början av 1930-talet och kan sägas ha kulminerat 1921–24. Sistnämnda år var O t o m ensam om den pianistiska funktionen. Därefter sjönk hennes andel och 1937 medverkade hon inte alls. Hon återkom visserligen ett par år senare men då i betydligt mindre omfattning.

Tyngdpunkten i O:s gärning kom därmed att ligga på de många ackompanjemangs-och kammarmusikuppdragen. Hennes repertoar inom dessa områden blev med tiden mycket omfattande. Hon täckte inte bara in den gängse standardrepertoaren utan bidrog i hög grad till att väcka intresse för det samtida nyskapandet. O medverkade vid en lång rad förstagångsframföranden av både sv och utländsk kammarmusik. För den skull skall inte hennes solistiska gärning förringas. Redan efter O:s andra egna konsert 1905 framhölls "den friska, pärlande, sällsynt säkra tekniken, vilken är väl förenad med både temperament och stilkänsla och framförallt med en uppfattning som trots den märkbara skolningen icke mist sin naturlighet och värme" (Peterson-Berger). Hennes solistiska repertoar dominerades av nordisk och inte minst sv pianomusik. Hon kunde ibland ägna en hel konsertavdelning åt enbart sv musik, ny och äldre. O:s centrala roll i musiklivet bidrog till att de samtida sv komponisterna intresserade sig för henne. Att Emil Sjögren tillägnade henne bl a sin stora pianosonat i A-dur (opus 44, 1904) var långt ifrån någon tillfällighet. Vid sidan av det markanta nordiska inslaget i solorepertoaren ingick där sonater av Beethoven och Mozart liksom äldre musik av bl a Scarlatti, Couperin och Rameau. Av den mer virtuosa repertoaren spelade hon t ex Chopins opus 22 Andante spianato et Polonaise.

Till O:s mer anmärkningsvärda framträdanden hör exekverandet av J S Bachs Konsert för två klaver och orkester i Sthlms konsertförening 27 mars 1904 med Wilhelm Stenhammar som medspelare och Tor Aulin (bd 2) som dirigent. Detta var också verkets sv premiär.

En viktig del av O:s insatser utgör också hennes pionjärbetonade medverkan i rundradioverksamheten. Hon debuterade i radio med ett eget solistprogram redan i dec 1923, alltså före ab Radiotjänsts bildande. O blev därefter den sv radions första pianistiska trotjänare. Under bolagets första verksamhetsår, 1925, medverkade hon vid inte mindre än 29 sändningstillfallen, 1926 vid 60 och ännu 1936 vid 49 sändningar. Även här övervägde ackompanjemangs- och kammarmusikuppgifterna. I samband med ett radioprogram på 1940-talet nämndes att O medverkat vid sammanlagt 625 sändningstillfällen.

O rönte stor uppskattning från publik, kritiker, arrangörer och, inte minst, de musiker och sångare hon samarbetade med. I denna krets återfanns inte bara svenska utan även en lång rad utländska artister. Det mest omfattande samarbetet hade hon med barytonsångaren och operachefen John Forsell (bd 16); hon uppgav att hon gjort "bortåt femhundra konserter" med honom mellan 1898 och 1921. Regelbundet samarbete hade hon också med sångarna Theodor Björksten, David Stockman, Set Svanholm och Arvid Ödmann. O blev också en av den unge Jussi Björlings första pianokontakter i Sthlm på 1920-talet. Hon samarbetade dessutom kontinuerligt med flera instrumentalister, bl a violinisten Axel Runnqvist och cellisten Carl Lindhe, som en tid tillsammans med O utgjorde Runnqvist-trion. Där märktes också violinisterna H Alfvén, Julius Ruthström, Henri Marteau och T Aulin (även med sin kvartett). Bland O:s utländska samarbetspartner fanns violinisterna Eugene Ysaÿe, Paul Viardot, Emilio Colombo och Aljosca Schlmink och cellisten Arturo della Spina. O bedrev periodvis också en relativt omfattande privat pedagogisk verksamhet.

O intar med sin mer än åttioåriga pianistgärning en unik position inom sv konsertväsende. Hennes sista engagemang var en radioinspelning av några småstycken 1963. O:s musikutövning präglades av energi, mångsidighet och intensitet. Hon medverkade vid ca 3 000 offentliga framträdanden i Sverige. Verksamheten utomlands inskränkte sig till en turné i nordtyska städer tillsammans med sångerskan Ebba Nilsson 1904, en turné i Ungern 1912, där hon och sångerskan Valborg Svärdström gästade 22 platser, samt turnéer i de nordiska länderna med J Forsell. En bidragande orsak till 0:s framgångar var troligen också hennes personliga egenskaper. Hon var "kunnig och talangfull utan anspråk och låter" och "den pålitligaste, vederhäftigaste och arbetsgladaste pianist ... vare sig hon spelade med i större instrumentalverk eller ackompanjerade sången, vilket hon gjorde som mästarinna. Hennes lugna tillförsikt och rena hjärtelag spridde alltid omkring sig en klar dager och stärkande luft" (Rabenius).

Författare

Tore Uppström



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från O i UUB (bl a till Josef Eriksson).

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Med John Forsell på konsertestraden (Boken om John Forsell. Utg av Operan på John Forsells 70-årsdag den 6 nov. 1938, Sthlm 1938, 4:o, s 44-46).

Källor och litteratur

Källor o litt: Dagsprogram, Dokumentarkivet, Sveriges Radio; Intervjuer 1941, 1943 o 1963, Programarkivet, Sveriges riksradio. Pressklipp, MAB.

A O A[ssar], M O (Från tonernas värld 1916, julnr), s 3; W Peterson-Berger, konsertrec (DN 23 febr 1905); O Rabenius, Mellan Sthlms strömdrag (1953); SMoK; Sohlman; M Tegen, Musiklivet i Sthlm 1890–1910 (1955); T Uppström, Pianister i Sverige (1973); Väd 1953. – Intervjuer med O i bl a SM 1905, nr 5 o Hemma 1931, nr 19.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Märtha L M Ohlson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7669, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tore Uppström), hämtad 2019-01-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7669
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Märtha L M Ohlson, urn:sbl:7669, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tore Uppström), hämtad 2019-01-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se