John E Olson

Född:1849-02-14 – Göteborgs Karl Johans församling, Västra Götalands län
Död:1937-07-31 – Göteborgs Karl Johans församling, Västra Götalands län

Kommunalpolitiker, Redare


Band 28 (1992-1994), sida 267.

Meriter

Olson, John Edvard, f 4 febr 1849 i Gbg, Carl Johan, d 31 juli 1937 där, ibid. Föräldrar: sjökaptenen o skeppsredaren Benjamin O o Josefin Elisabeth Edel. Elev vid Lägre elementarlärov i Gbg, kontorspraktik i firma Edvin Leffler där 62, anställd vid Gbgs o Bohus läns sjöassuransfören 65 o senare vid Sveriges ångfartygs assuransfören, språkstudier o mäklarpraktik i Frankrike o England 6869, kontorist i firma Eugen Jacobi & co i Gbg 7073, i firma Ludvig Levisson & co där 7377, grundare o ägare av firma John E Olson & co 77, skeppsredare i Gbg 8019, led av kyrkorådet i Carl Johans förs 8920, av kyrkofullm 9019, av kyrkonämnden 9120, ordf där 0820, allt i Gbg, led av styr för sv avd av Nordisk Skibsrederforen 9618, av Handels- o sjöfartskommittén i Gbg 9633, ordf där 2633, led av stadsfullm i Gbg 9712, av styr för Rederiab Transport 9717, av styr för John E Olsons rederiab 0014, av drätselkammaren i Gbg 0414, av styr för Trafikab Arendal 0920, av styr för Sveriges allm sjöfartsfören 1115, led av styr för ett flertal andra företag, fören:ar o stiftelser.

G 29 nov 1877 i Gbg, Carl Johan, m Hilma Sofia Nilsson, f 15 mars 1856 där, ibid, d 31 maj 1905 där, ibid, dtr till handlanden o redaren Torbjörn (Theodor) N o Wilhelmina Sofia Gysander.

Biografi

John E O föddes i Gbg i en tid då skeppens resningar stod som en skog på Göta älv och stränderna kantades av brädgårdar och kölhalade långseglare. På skeppsvarven i stadsdelen Majorna byggdes och reparerades fartyg. Här fick O viktiga lärdomar för framtiden. I elvaårsåldern följde han med sin far på resor efter sv kusten och till utlandet. Efter studier och praktik startade O 1877 en agentur-, kommissions- och speditionsfirma under firma John E Olson & co. Han hade redan tidigare haft tillsyn över sin blivande svärfars fartyg vad beträffar reparationer och även hjälpt sin far med skötseln av dennes fartyg. O utvidgade snart verksamheten till att också omfatta egen rederirörelse. Han bildade ett flertal partrederier med sikte på att komma över billiga fartyg, som kunde förränta det nedlagda kapitalet.

O:s firma handlade bl a med trävaror och salt. 1877 blev O generalagent för ett logwoodexporterande företag på Haiti och fick samtidigt en agentur på skeppsmetall. Agenturerna kom att betyda mycket för rederirörelsen, och O var bla VD i Mariebergs bresiljefabriksab fram till dess likvidation. John E Olson & co var Sveriges största saltbefraktare, och för att få saltlasten oskadad hem från Spanien användes vassrör som underlag. O:s ekonomiska sinne gjorde sig även här gällande  vassrören såldes till skedmakare i Halland och Småland.

O började med egen skeppsmäklarrörelse för att själv kunna in- och utklarera sina fartyg. Ett annat exempel på hans kostnadsmedvetande var att han handlade med skeppsinventarier, som han köpte på vrakauktioner. De egna fartygen kunde därigenom förses med billig ersättningsmateriel och överskottet säljas till andra redare.

O lyckades med sparsamhet och hårt arbete lotsa sin firma genom svårigheterna, och verksamheten är ett exempel på hur en agenturrörelse går över i rederirörelse och hur denna konsolideras och utvecklas. Framgången bevisade riktigheten av hans affärsidé  att arbeta med eget kapital; lån var av ondo. O:s tro på olika slags fartyg växlade med fluktuationerna på fraktmarknaden, och hans fasthållande vid de omoderna träfartygen berodde på att de var billigare och att järnfartyg på 1880-talet var belagda med införseltull. När denna slopades i början av 1890-talet, skaffade han sig inte bara järnseglare utan även ångfartyg. 1893 var han redare för 20 skepp och Sveriges störste skeppsredare, inte bara när det gällde antalet fartyg utan även i fråga om tonnaget.

I ett brev till Sveriges allmänna sjöfartsförening rörande sjöfartsnäringens problem efterlyste O statligt stöd enligt utländsk modell till sv handelsflottan. Det sjöfackliga organisationsarbete som pågick såg han som ett hot och tog initiativ till ett nordiskt redarsamarbete i och med bildandet av Nordisk SkibsrederfÖrening.

Trots att seglen vid sekelskiftet definitivt förlorat slaget mot maskinkraften, gjordes ända till 1914 försök att åt segelfartygen återerövra vad som förlorats. O var väl medveten om utvecklingen och skrev 1897 till en av sina kaptener att segelfartygsepoken snart var ett minne blott. S å bildade han Rederiab Transport med uppgift att bedriva frakttrafik med maskindrivna fartyg i Nord- och Östersjöfart. Bolaget likviderades 1917. Förutom i detta ägde O aktier i flera andra ångbåtsbolag. John E Olsons rederiab bildades 1900 eftersom han fann det opraktiskt att driva partrederier där han själv ägde största andelen parter. Han sammanslog därvid de olika rederiernas fartyg till ett bolag. Transaktionen avsåg fem fartyg, medan de övriga fortfarande drevs som partrederier.

I Nautiska föreningen tog O 1903 initiativet till att en kommitté tillsattes för att utarbeta förslag till ett statligt rederi för ett kombinerat skol- och fraktfartyg. Förslaget kom inte till utförande men ledde fram till att skolskeppsföretaget Rederiab Navigatör bildades för utbildning av befäl. O innehade aktiemajoriteten och blev bolagets VD. Manskapsutbildningen hade länge diskuterats inom Sjömanna-sällskapet, och 1911 fick O uppdraget att göra slag i saken. Sällskapet hyrde hans brigg Benjamin, som redan samma sommar tjänstgjorde som seglande sjömansskola. Verksamheten pågick till 1916 då den fick avbrytas på grund av minfaran.

Vid sidan av rederiverksamheten var O upptagen med allmänna, kulturella och välgörande uppgifter. Han tillhörde stadsfullmäktige under en period då centralhamnen diskuterades och planerades. Han insåg betydelsen av Gbgs hamn och dess framtida utveckling i en ny era för sv sjöfart och handel. I 30 år var han ledamot av kyrkofullmäktige och Carl Johans församlings kyrkoråd. Han hade som många göteborgsföretagare en religiöst-social grundinställning. Denna tog sig bl a uttryck i välgörenhetsinitiativ av olika slag. O hade en patriarkalisk syn på fattigdomen, som enligt honom bäst botades med flit och sparsamhet.

När O på 1920-talet drog sig tillbaka från rederiverksamheten medförde inte detta någon förändring i hans intresse för sjöfarten. Sveriges siste store segelfartygsredare fortsatte att verka i nautiska föreningar och organisationer.

Författare

Jan Olsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

O:s handl:ar i Sjöfartsmuseets arkiv, Gbg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Kocken Hans (Döden i vitögat, två och tjugo kända sv sjömäns märkligaste äventyr till sjöss saml av O Traung, Sthlm 1914, s 6171).  Varvet Kusten (Gamla Majpojkars förbunds skriftserie, 3[:a]. Red: G. Brockman, Gbg 1933, s 7–19).

Källor och litteratur

Källor o litt: A Attman, Gbg 18631913 (Gbgs stadsfullm 18631962, 1:1, 1963); L Bonsdorff, Gbgs hamn genom tiderna (192931); J Davidsson, Mentor ohoj (1981); Gbgs stadsfullm; Gbgs stadsfullm:s handl:ar 190809; Navigationsskolornas hist (1941); P Pehrsson, Majornas kyrkokrönika (1926); A Rosén, Det forna Majorna i ord o bild (Gamla Majpojkars förb:s skriftser, 1, 1938); dens, In memoriam. J E O (ibid); Sjömanna-sällsk i Gbg 1831 7/3 1931 (1931); O Traung, De stora skeppens redare. Berättelsen om J E O, hans liv o verksamhet (1946).  Art:ar i Sv sjöfartstidn 1924, nr 6 o nr 5IB, 1929, nr 6 o 1937, nr 31.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
John E Olson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7767, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Olsson), hämtad 2019-02-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7767
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
John E Olson, urn:sbl:7767, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Olsson), hämtad 2019-02-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se