E Gösta Oswald

Född:1926-06-09 – Matteus församling (AB-län), Stockholms län
Död:1950-07-26 – Väskinde församling, Gotlands län

Författare, Litteraturkritiker, Tonsättare


Band 28 (1992-1994), sida 419.

Meriter

Oswald, Eric Gösta, f 9 juni 1926 i Sthlm, Matt, d 26 juli 1950 i Väskinde, Gotl (enl db för S:t Göran, Sthlm). Föräldrar: faktorn Eric Gustaf Adolf O o Judit Blenda Östberg. Studentex vid H a l för gossar å Norrmalm, Sthlm, 29 maj 45, inskr vid StH ht 45, ex i pianopedagogik vid Kursverksamheten där 23 maj 47, litt:kritiker i Aftontidn 46 o AB 48–50. Förf.

G 6 april 1950 i Uppsala, Domk, m journalisten FM Jörel Emfred Jöransdtr Sahlgren, f 7 maj 1923 i Lund, d 26 juni 1984 i London, Greenwich, dtr till prof Gustaf Fredrik Jöran S o Eva Gudrun Förberg samt senare omg Plowman.

Biografi

Gösta O växte upp i Sthlm, i en enrummare på Västmannagatan. Staden förblev huvudmiljön, upplevd med en intensitet som påminner om James Joyce och Hjalmar Söderberg. O försökte sig som författare och Stockholmsskildrare redan i tolvårsåldern. Hans tidiga produktion vittnar om både lekfullhet och livsallvar, om språklig musikalitet och eminent imitationsförmåga. Med sina brådmogna intellektuella och konstnärliga ambitioner var han en främmande fågel i sin omgivning.

Musiken var den främsta ambitionen under tonåren. 1942 studerade O komposition och musikteori för Erland v Koch. O:s musikaliska produktion omfattar ett stort antal verk som ännu väntar på en sakkunnig granskning och bedömning. En pianokomposition från 1942, Fantasie, Op 11, Finns i en inspelning från 1968. Komponerandet kulminerade i en symfoni 1943–45.

Efter skolgång i bl a Vasa real kom O till treårigt latingymnasium i Norra latin. Vid samma tid flyttade familjen till en något större enrummare i Fredhäll. I Norra latin hamnade O i en krets som delade hans konstnärliga intressen: I samma klass gick Vilgot Sjöman, senare författare och filmskapare, och i gymnasieföreningen Concordia fanns författarämnena Carl-Eric Nordberg och Lars Forssell. Med Sjöman förde O en intressant korrespondens 1943–46. Det sammansatta i O:s karaktär – det på en gång skygga och sprudlande, svala och brinnande – framhålls av vännerna: "En inre eld lyste upp hela hans genomskinliga lilla gestalt, han brann som en snölykta. Han uppväckte på samma gång – och ofta också var för sig – skrämsel och ömhet" (Forssell).

Debuten kom redan våren efter studentexamen. I Schopenhauers anda – boken är dedicerad "an A. S." – skrev O sommaren 1945 den musikaliskt komponerade diktsamlingen "den andaktsfulle vissiaren" (1946). Formellt står den i Erik Lindegrens (bd 23) tecken. När O sökte sig mot modernismen i sitt musikaliska skapande var det för att ge frihet åt visionen och det känslomässiga uttrycket, vilket innebar en mer "romantisk" hållning än den samtida s k Måndagsgruppen (K-B Blomdahl, I Lidholm m fl) med dess klassicistiska och formalistiska inriktning. Lindegrens diktsamling "mannen utan väg" blev en katalysator. Där fann O såväl känslomässig kraft och komplikation som intellektuell klarhet och formell kontroll liksom troligen också en väg att förena musikens omedelbara appellerande till sinnena med språkets förmåga att bära fram idéer.

O:s debut väckte uppmärksamhet; han fann sig snart indragen i den strid om modernismen som blossade upp 1946. På två dagar författade han ett konstnärligt manifest, Nysymbolismen. – Ett par dagar efter debuten koncipierade O sitt nästa verk, Christinalegender (postumt utg 1963): "väljer Christina av Stommeln, trevar mej fram mot henne, gm sekler härifrån och bortifrån".

Christinalegender är ett lyriskt prosaverk och O:s djärvaste konstnärliga experiment. Där samlas alla de mystiker och tänkare som fängslat O under åren: Eckehart, Leopardi, Kierkegaard, Rilke, Ekelöf, men även skeptiker som Kafka och Hägerström, etiker som Spinoza och Vilhelm Ekelund. Starkt framträder det kvinnliga temat; Christina, Sapfo, Dido, Kassandra, Ifigenia. En av O:s tidigaste följeslagare var Edith Södergran.

O gav aldrig ut Christinalegender. Kanske menade han att han hade förlyft sig. Renskriften gav han i present till den kvinna han hade lärt känna när han påbörjat verket, den norskfödda Ranveig Boleyn-Drewry. Hon uppfyllde vid sidan av skrivandet O under dessa år och breven till henne 1946–50 är konstnärligt och känslomässigt rika dokument. Ett stort "(R)" står på ett av försättsbladen till romanen En privatmans vedermödor (1949). I den speglas de branta kurvorna i kärleksförhållandet till Ranveig.

Den tunna boken, utgiven under pseudonymen Peter Sergius med konstnären Arne Jones' katedral på omslaget, förtjänar en plats som modernistisk prosaklassiker, en motsvarighet på 1900-talet till Hölderlins Hyperion eller Claes Livijns Spader Dame från romantiken. Den är å ena sidan ett totalt genomfört ironiskt konstverk, å andra sidan en svindlande vacker "pathétique". Temat är svartsjukan. Romanen är en vandring genom herr O:s medvetande, som på samma gång är hela den västerländska kulturens medvetande. Det som hägrar är en befrielse i intet, men herr O hinns upp. Boken slutar i herr O:s tigande och oförlösta skri som rinner utmed rännstenen och boksidan.

Parallellt med romanen arbetade O med översättningar, dels (tillsammans med Karl Vennberg) av Max Bröds bok om Kafka (1949), dels av Hölderlins Hyperion (1990). Sporadiskt bedrev han också litteraturkritik.

Våren 1949 begav sig O med hjälp av ett resestipendium tillsammans med kollegan Axel Liffner till Irland. Förutom Dublin besöktes öarna på västkusten, varifrån O tog namnen på tre av personerna i sin nya roman Rondo (1951). O fortsatte sedan till Paris där denna vår många sv författare samlades. O träffade bl a Erik Lindegren, Johannes Edfelt, Sven Stolpe och Rut Hillarp. O var en av medarbetarna i Lindegrens mångkulturella tidskrift Prisma, bl a med diktsviten Unga flickors sånger för att dö och en artikel om Thomas Manns Doktor Faustus.

I Paris tog arbetet på den nya romanen fart. Rondo skulle stå i humorns och humanitetens tecken, i närheten av Rabelais. Men dess tema blev saknaden. I Paris nåddes O av meddelandet att Ranveig skulle fara till Amerika på ett år. Enligt ett brev hade han då redan påbörjat "avskedskapitlet" i Rondo: "och plötsligt är luren så tung och kall i handen...". O:s egen resa avbröts. En "sjukjournal" förd under hösten 1949 vittnar om saknaden och sönderslitenheten. Till detta kom de materiella bekymren. O försökte recensera för brödfödan, men verksamheten låg inte för honom. Han var ofri och barskrapad: "50 öre i kontanter och 3 cigarretter". Han bodde ännu hos föräldrarna.

O mötte sin blivande hustru i samband med en politisk diskussion i Uppsala. Arbetet med Rondo återupptogs, en stort anlagd idé- och "dröm"bok med drag av "mytografisk" självbiografi. I en form hämtad från drömmens arbetssätt prövar romanen olika förhållningssätt till skapandet. I centrum står kvinnan Inis, symbol för den saknade Skönheten. Skådeplats och motpol till Inis är Staden, som står för lidande, förgänglighet och mänsklig gemenskap. Till sin ansats är romanen en för Sverige unik inventering av konstens uppdrag och av möjligheten att "förhålla sej skapande". Av romanens fem delar är två tämligen färdiga, de övriga tre mer eller mindre fragmentariska. Arbetet avbröts av O:s drunkningsdöd utanför Brissunds fiskeläge på Gotland. Rondo utgavs ofullbordad, kärleksfullt redigerad av hustrun.

O är en av "de unga döda" i litteraturen. Han omgavs tidigt av en aura av genialitet. O kan ses både som en romantisk särling och som en begåvad och stridbar företrädare för den sv fyrtiotalsmodernismen. Hans skaparlynne kännetecknades av starka spänningar: Språkligt mellan en extrem receptivitet och en djup egenart – "en inre klang av hammare mot städ, ett inre vibrato" (Ekelöf), känslomässigt mellan frånvändhet och dragning mot mystik och en febrig längtan efter gemenskap.

Författare

Birgitta Holm



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

0:s saml (ms, brev m m) i KB. – Brev från O i KB (bl a många till Ranveig Boleyn-Drewry).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Den andaktsfulle vissiaren. Lyrisk mässa i fyra böcker. Sthlm 1946. 88 s. Övers i utdrag: Sinfonia seria (II) (ADAM [arts, drama, architecture, music], international review, year 3, 1966, London, nos. 304–5–6, s 29). – Peter Sergius: En privatmans vedermödor, utg av G Oswald. Sthlm 1949. 133 s. [Pseud.] [Ny utg:] ... med noter o appendices av förf. 1964. 169 s. [S 5–33: B Holm, Inledning.] — Rondo. En bok tillägnad det stora bårhuset som också är livets hus. Utg av J Sahlgren Oswald. Sthlm 1951. 289 s. [Ny utg:] ... Utg med inl o kommentarer av B Holm. 1966. 313 s, 2 pl-bl. – Sinifonia seria / Predikan för Michel ur Sånger i bedrövelsens mörker (40-talslyrik, ny uppl utg av B Holmqvist, Sthlm 1951, s 126–129; ur Utsikt 1948). – Christinalegender. Försök till en monografi med särskild hänsyn till den spekulativa mystiken. Visby, Stockholm, april-nov. 1946 ... utg med inl o kommentarer av B Holm. Sthlm 1963. 242 s. – Bidrag i: Concordia, Festskrift, 1943, 1944, o Sällskapet Concordia, månadsskrift, 1944: 1; 40-tal, årg. 3, 1946; Vi, årg 33, 1946: 16; BLM, 1946, 1949-50, 1957; Prisma, 1948: 1, 1949: 2, 3, 1950: 2, 4; Utsikt, 1948: 1 (även sign: ö), 2 (även pseud: Kaj Lidner), 7, 1949: 1, 2, 9, 1950: 6; Bonniers nyheter, årg. 3, 1949: 3; Röster i radio, årg 16, 1949: 35; Gaudeamus, årg 28, 1951: 5; OoB, 1962; Upptakt, 1957: 2; alla Sthlm, vanl 4:o; vidare Aftontidningen, 1946: 22/6, 13/11, 11/12, 1949: 17/8, Aftonbladet, 1948: 21/10, 2/11, 21/12, 1949: 22/3, 5 o 25/8, 24/9, 7 o 11/10, 20/11, 19 o 20/12,1950: 17/4, 19/5; se B Holm, nedan a a 1969, s 363–365.

Översatt: M Brod, Franz Kafka. En biografi, Sthlm 1949, 243 s, 4 pl-bl (tills med K Vennberg); H v Kleist, Om marionetteater (Prisma, årg 2, 1949, Sthlm, 4:o, nr 6, s 96-98); F Hölderlin, Menons klagan över Diotima (Poesi, Lyriksamfundets tidskr, årg 3, 1950, Sthlm, s 5–9); dens, Hyperion (Kris, [kritik, estetik, politik ...,] nr 39–40, Sthlm 1990, 4:o, s 11 -90).

Källor och litteratur

Källor o litt: G Brandell, Sv litt 1900–1950 (1967); Den sv litt:en, 5, ed L Lönnroth o S Delblanc (1989); G Ekelöf, rec av O:s En privatmans vedermödor (BLM 1949, nr 4); L Forssell, Den saknade G O (DN 17 april 1961); B Holm, G O (1969); dens, G O o Hölderlins Hyperion (Kris nr 39–40, 1990); G Larsson, Bo Nilssons Oswaldskantat (Nutida musik 1960–61, nr 6); E H Linder, Fem decennier av nittonhundratalet, 2 (1966); B Olsson o I Algulin, Litt:ens hist i Sverige (1987).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
E Gösta Oswald, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7840, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Holm), hämtad 2019-11-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7840
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
E Gösta Oswald, urn:sbl:7840, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Holm), hämtad 2019-11-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se