K A Roland Otterbjörk

Född:1925-02-06 – Engelbrekts församling, Stockholms län (enl fb för Gävle,Hel Tref.)
Död:1984-12-25 – Umeå landsförsamling, Västerbottens län

Nordist, Arkivarie


Band 28 (1992-1994), sida 443.

Meriter

Otterbjörk, Karl Axel Roland, f 6 febr 1925 i Sthlm, Engelbr (enl fb för Gävle, Hel Tref), d 25 dec 1984 i Umeå. Föräldrar:, volontären Axel Valfrid Gotthard Axelsson o Märta Linnea Wallin, fosterson till sadelmakaren Gustaf Fredrik Albin Björk o Ida Sofia Lönnbäck, Ottersta, Sorunda, Sth. Studentex vid h a l för gossar å Södermalm i Sthlm 2 maj 45, inskr vid UU 23 sept 47, amanuens vid personnamnskomm (tillsatt av VHAA) 48, FK vid UU 1 febr 50, FM 1 april 52, FL där 7 febr 58, arkivarie vid personnamnskomm (Sv personnamnsarkivet) 59, red för VHAA:s personnamnsordbok (Sveriges medeltida personnamn) 61, tf arkivarie vid Sv ortnamnsarkivet 30 okt 68, ord där 15 juli (tilltr 1 aug) 69, univ:lektor i nord språk vid Umeå univ från 30 okt 70.

G 7 dec 1946 i Sorunda, Sth, m Anna Birgit Ingeborg Larsson, f 9 okt 1928 där, d 2 sept 1987 i Uppsala, Helga Tref, dtr till lantbrukaren Lars Martin L o Anna Elisabet Karlsson.

Biografi

Roland O var en framstående kännare av Sveriges personnamn. Som personnamnsforskare blev han bekant för en stor del av sv folket när han gav ut uppslagsverken Svenska förnamn (1964) och Våra namnsdagar (1966). O:s förnamnslexikon har blivit ett begrepp inom nordistiken och för den personnamnsintresserade allmänheten. Hans omfattande vetande, grundat på självsyn av såväl gamla som nya källor, från runinskrifter till moderna skolkataloger, gör, tillsammans med pålitlig språkvetenskaplig sakkunskap, arbetet till ett standardverk med en uppslagsdel om ca 2 000 namn, innehållande information om bl a namnens etymologi, första belägg i Sverige och smeknamnsvariationer.

O:s forskning kring personnamn var bred och allsidig, och hans intresse omfattade inte bara namnens ursprung utan också deras geografiska och sociala spridning liksom personnamnsvård. Hans otryckta licentiatavhandling med titeln 1312 års markgäldslängder, studier i uppländskt namnskick och språk (1957) är en grundläggande kritisk studie över en av Sveriges äldsta längder innehållande allmogenamn. O arbetade under en lång följd av år med personnamn, först som anställd vid VHAA:s personnamnssamlingar under initiativtagaren, prof Ivar Modéer (bd 25), och från 1959 som dess ledare. Han blev senare den förste redaktören för och planläggaren av VHAA:s ordbok över Sveriges medeltida personnamn. 1967 hade han färdigställt ett provhäfte och ett första häfte, Aabiørn – Ar(n)vidh, av ordboken och hade dessutom förberett ett andra häfte, Ar(n)vidh –  Biörn, innan han lämnade redaktörskapet för att tillträda ett lektorat vid Umeå universitet. Ordboken har som närmaste förebild den danska motsvarigheten Danmarks gamle Personnavne men innehåller en rad nyheter jämfört med denna. Utmärkande för O:s häften är de allsidiga slutkommentarerna till många namnartiklar. De bär spår av författarens rika vetande.

O var djupt engagerad i och entusiastisk för sin forskningsgren. Han hade höga ambitioner och tvekade inte att ge sig i kast med stora och tidskrävande uppgifter, som dock inte alltid kunde fullbordas. Viljan att skaffa sig en allsidig och vid bild av modernt namnskick var hos honom omisskännlig. Han blev genom denna ambition en ständig samlare. Urklipp om namn ur namnsdagsspalter och legala notiser i lokal- och rikstidningar blev till omfångsrika kartotek och en rik källa till ett nytt men svårfångat vetande. En bland många av hans undersökningar av detta slag gällde det som han kallade "den nordiska namnrenässansen", d v s det förhållandet att namn som länge varit ur bruk, t ex Hjalmar, Einar och Leif, återupplivades under senare delen av 1700-talet och under 1800-talet, bl a under inflytande av göticistiska strömningar. Han genomgick kyrkoarkivens doplängder i en stor mängd socknar, vilket gav en så omfattande materialmängd att databasstöd krävdes. Denna vidlyftiga undersökning bedrevs mot slutet av hans liv vid sidan av hans ordinarie lärararbete och var tänkt att resultera i en doktorsavhandling. Arbetet avbröts av hans förtidiga död.

1966 utkom ett av O:s större verk, riktat till en bred allmänhet, med den fullständiga titeln Våra namnsdagar, historisk översikt av almanackans namnlängd, förslag till nya namnsdagar, praktiska råd vid val av förnamn. Som framgår av titeln var syftet delvis normativt och tog sikte på att bl a främja bruket av inhemska, nordiska namn. Till den ändan ville han reformera och modernisera almanackans namnlängd, som hade varit nästan oförändrad sedan 1901. Han stödde sig här på en tidigare publicerad uppsats, Den svenska almanackans namnlängd (1965). I båda dessa arbeten visar O prov på allsidig kunskap om sv namnskick. Mot denna bakgrund är det förståeligt att han under 1980-talet av Esselte almanacksförlag kom att anlitas som förnyare av almanackans namnlängd. Reformen syftade till att skapa större omväxling och rikedom i den moderna namngivningen och innebar bl a att den gamla namnsdagslängden utökades så att två olika eller nära sammanhörande namn eller namnformer skulle uppföras på samma dag i almanackan, med den gamla längdens namn som första namn. O arbetade under den sista tiden av sitt liv med detta projekt, och hans idé med tre namnsdagsnamn kunde, efter viss bearbetning, lanseras från och med 1986 års almanackor.

Utöver sina många arbeten om förnamn utgav O under sin lektorstid Släktnamn i Umeå 1622–1820 (1984). Av hans hand föreligger dessutom vetenskapliga uppsatser om ortnamn, inte minst om namn i hans hembygd, Sorunda på Södertörn. I ett sent verk Boki om sondemåhle eller Sorundamålet i teori och praktik (1982) framträdde O också som dialektforskare. Även som ortnamnsforskare och runolog gjorde han aktningsvärda insatser.

O var en utåtriktad forskare och det var därför naturligt för honom att medverka i eller svara för olika tidningars namnspalter. Han deltog ofta i radio- och TV-program med roande och på samma gång substantiella inslag om namn.

Författare

Evert Melefors



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vår äldsta nämnd. De sv synemännens namn i Äldre Västgötalagens Landamae-ri (Anthroponymica Suecana, 2. Personnamn från medeltid och 1500-tal. Studier utg av I Modéer, Sthlm 1957, s 87-98). – Våra nordiska flicknamn. Några studier o reflektioner (Nysvenska studier, årg 37, 1957, Lund 1958, s 124-135). – Modenamn och namnmod i Uppsala (UNT, 1958, Julnr, s 22 f). – "Svenska personnamnsarkivet", Uppsala (Onoma, bibliographical and information bulletin, vol. 8, 1958/59, Louvain 1960-61,s413f). – Ivar Modéer (1904-1960) (ibid, s 509 f). – Våra namn och almanackan (Västerbottens-kuriren, 1959, Umeå, 9/1, s 4). – Om namnet Birgitta (Sundsvalls tidning, 1959, 15/10, s 2; undert R Osterbjörk). – Ordbok över Sveriges medeltida personnamn ... Provhäfte. Sthlm 1961. VI, 18 s. (Ordboksred.) [Preliminärt förord o bokst D (för bd 1, jfr nedan 1967).] – [Helgener:] Sverige (Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid bd 6, Malmö 1961, sp 338 f; 2. oplag: ... leksikon for nordisk middelalder 1981). – När Selma, Fritjof och Rut kom till stan (UNT, 1961, Julnr, s 23). – S Sjöberg, Professor Ivar Modéers tryckta skrifter. Förtecknade ... med bidr av R O (VSU, Annales = Årsbok, 6, 1962, Sthlm, s 102-117; O:s bidr s 114 f). -Vad skall barnet heta? (Barn i hem, skola, samhälle, årg. 16, 1962, Sthlm, nr 7, s 11-13). -Dagfinn och Dävensö (Namn och bygd, årg 50, 1962, Lund, s 204–214). – Moderna isländska förnamn (Scripta Islandica, Isländska sällskapets årsbok, 14, 1963, Upps, Sthlm, Khvn (tr Upps), s 27–41). – Svenska förnamn. Kortfattat namnlexikon. Sthlm 1964. 217 s. (Skrifter utg av Nämnden för svensk språkvård 29.) 2. uppl 1970. 215 s. [Nya tr] 1970, 1973. 3. uppl 1979. 214 s. [Ny tr] Solna 1992. (Skrifter utg av Svenska språknämnden, 29.) – Litteratur om svenska personnamn (Anthroponymica Suecana, 5 (= VSU, Acta, 10). I Modéer, Svenska personnamn. Handbok för universitetsbruk o självstudier ... utg av B Sundqvist o C-E Thors Lund 1964, s 134-148; [Ny fotolitogr uppl] 1967, [ny tr 1979]). – Personnamn i muntlig tradition. En preliminär redogörelse (VSU, Annales = Årsbok, 8, 1964, s 68–113). – Om rätten till förnamn (Perspektiv, årg 15, 1964, Sthlm, 4:o, s 208 f)- - Den svenska almanackans namnlängd (Anthroponymica Suecana, 6. Personnamnsstudier 1964, tillägnade minnet av Ivar Modéer (1904–1960), Sthlm 1965, s 312–328). – Det äldsta originalbrevet på svenska (Namn och bygd, 53, 1965, s 122–133). – Våra namnsdagar. Hist översikt av almanackans namnlängd. Förslag till nya namnsdagar. Praktiska råd vid val av förnamn. Sthlm 1966. 154 s. – Sveriges medeltida personnamn. Ordbok ... [Omsl: H 1. Aabi0rn-Ar(n)vidh.] Sthlm 1967. 160* sp, VII s. [Föret: början med preliminärt titelark av bd 1. A-E, Upps 1967–76.] – [Personnavn:] Sverige (Kulturhistoriskt lexikon 13, 1968, sp 206-217; 2. oplag ... 1981). – [Til-navn:] Sverige (ibid, 18, 1974, sp 321-325; 2. oplag ... 1981). – De båda Hägge-breven – ett bidr till Diplomatarium Angermannicum (University of Umeå, Department of general linguistics, 12. Provinsiellt och universellt. En vänskrift till Karl-Hampus Dahlstedt ... [omsl], Umeå 1977, 4:o [duplic], bl 182–195). – Hur var namnet? Ett kompendium om namn – mest personnamn. [Umeå] 1979 [duplic]. 30 s. (Läromedel från Institutionen för nordiska språk vid Umeå universitet, nr 6.) – Schering Rosenhane – historien om ett namn – samt signaturen Skogekär Bärgbo (Vitter-hetsnöjen, läsn för humanister o andra. Till Magnus von Platen d 1 maj 1980, Umeå 1980, 4:o [duplic], s 37 — 46). – En treårings föresatser (Oknytt, medlemsblad för Johan Nordlander-sällskapet, årg 2, 1981, [Umeå,] nr 3-4, s 1 f). – Boki om sondemåhle eller Sorundamålet i teori och praktik. Sorunda [tr Sthlm] 1982. 108 s. – "Mus-Gea" och Gestabondo. Något om prefige-rade och "absoluta" binamn (NORNA-rapporter 23. Personnamnsterminologi: NORNAs åttonde symposium i Lund 10–12 oktober 1981, Upps 1983, s 114–122). – faruki, kurR och ublubR. Namnproblem i sörmländska runinskrifter (Studia anthroponymica Scandinavica, årg 1, 1983, Upps, s 21–44). – Starka och svaga kvinnonamn i fornsvenskan (Namn o bygd, 71, 1983, s 101–114; recension). – Om Vörå-runorna (Oknytt, 4, 1983, nr 3–4, s 14–17). – Spekulationerna flödar om Österbottniska runor (Västerbottens-kuriren, 1983, 22/6, s 2). – Även experter oense om runristningarnas äkthet (ibid, 23/6, s 2). – Runor – det är svårt! eller Vörå-runorna än en gång (ibid, 11/8, s 2). – Behovet av festskrifter -- - (ibid, 1984, 14/6, s 2; rec av festskr till S Fries, se följ). – Eftermälet på Kolsundsstenen (Acta Universitatis Umensis, Umeå studies in the humanities, 61. Florilegium Nordicum. En bukett nordiska språk- o namnstudier tillägnade Sigurd Fries d 22 april 1984, Umeå 1984, s 211–217). – Replik till Ralf Norrman (Oknytt, 5, 1984, nr 3–4, s 42 f). – Bidrag i Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift, 1955, 1958, 1960, 1961, 1965, Lund; namnspalt eller likn i UNT, Västerbottens-kuriren m fl tidn.

Redigerat: Personnamnsstudier 1964, tillägnade minnet av Ivar Modéer (1904–1960). Sthlm 1965. 344 s, 1 pl-bl. (Anthroponymica Suecana, 6.) – Provinsiellt och universellt. [Omsl:] En vänskrift till Karl-Hampus Dahlstedt 19 april 1977 ... Umeå 1977. 4:o [duplic]. 288 bl. (Tills med S Sjöström; University of Umeå, Department of general linguistics, Publication 12.) – Släktnamn i Umeå 1622–1820. Saml o utgav K vetenskapssamhällets personnamnskommitté. Umeå 1984. XXIV, 442 s. [Föret.] (Anthroponymica Suecana, 10.) – Regional och social variation i nordiskt personnamnsskick. Handlingar från NORNA:s tionde symposium i Umeå 3–5 maj 1983. Upps 1985. 201 s. (Tills med S Fries; NORNA-rapporter 29.)

Källor och litteratur

Källor o litt: K-H Dahlstedt, nekr över O (DN 5 jan 1985); L Peterson, nekr över O (Studia anthroponymica Scandinavica 1985).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K A Roland Otterbjörk, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7866, Svenskt biografiskt lexikon (art av Evert Melefors), hämtad 2018-09-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7866
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K A Roland Otterbjörk, urn:sbl:7866, Svenskt biografiskt lexikon (art av Evert Melefors), hämtad 2018-09-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se