Gustaf Erik Pasch
Född:1788-09-03 – Norrköpings Sankt Olai församling, Östergötlands länDöd:1862-09-06 – Klara församling, Stockholms län
Läkare, Kemist
Band 28 (1992-1994), sida 721.
Meriter
Pasch, Gustaf Erik, f 3 sept 1788 i Norrköping, S:t Olai, d 6 sept 1862 i Sthlm, Klara. Föräldrar: betjänten Eric Berggren o Catharina Jungstedt, senare omg Pasch. Inskr vid UU 16 okt 07, disp pro gradu 7 april 21, mag 14 juni 21, allt vid UU, underläk vid Lantvärnssjukhuset i Örebro 08 — 10, informator i Östra Stenby, Ög, o i Sthlm, biträde åt assessor C Arosenius (bd 2) vid försök med tillverkn av vattentätt kläde sommaren 15, kemiskt-tekn biträde vid Göta kanals byggnad jan 17 — 20, vik adjunkt i kemi vid Kl periodvis 18- 19, ord 22 jan 21 -4 juni 29, gjorde utrikes resor 22, 24 — 25 o 45, thamisk o tekn lektor vid VA 2 juni 23 — 10 dec 51 (tjänstl från 13 maj 46), prof:s nho v 16 okt 23, deläg av o disp vid J S Bagge o Co Kemiska fabrik, Sthlm, maj 41, förvaltare av LA:s tekn avd från 17 jan 46, led av komm ang stadganden för brännvinsbränning juni 45-juli 47. - LPS 26 (sekr från 27), LVA 27, LLA 27.
G 5 okt 1827 i Sthlm, Hovf, m Augusta Fredrika Vilhelmina Berg, f 4 okt 1801 där, Jak o Joh, d 5 sept 1834 där, Klara, dtr till hovdestillatorn Abraham B o Christina Charlotta Ferngren.
Biografi
P blev tidigt faderlös och antog sedan han kommit till UU namnet efter sin styvfar Christian Pasch. P studerade medicin i Uppsala och blev efter något år underläkare vid Lantvärnssjukhuset i Örebro. Han tog senare anställning som informator, bl a i Sthlm, och blev där bekant med adjunkten i kemi N G Sefström och J Berzelius (bd 4) vid KL Detta påverkade P i så hög grad att han övergav medicinen och övergick till att studera kemi. 1817 anställdes P vid Göta kanals byggnad för att där finna ett sätt att tillverka cement för murningar i vatten, s k hydraulisk cement. Han skulle också undervisa kanalbolagets elever i kemi och mineralogi. P förlade sitt laboratorium till Motala, varifrån han lätt kunde förflytta sig till de olika stenbrotten. Under somrarna undersökte han experimentellt hundratals olika cementblandningar, och under vintrarna analyserade han dessa för att söka utröna beståndsdelarnas kemiska egenskaper. Redan efter ett år kunde P meddela bolaget var den bästa kalkstenen fanns och hur den lämpligast behandlades innan den blandades med andra beståndsdelar till cement. Även sedan P formellt slutat sin anställning vid kanalbolaget arbetade han med dessa undersökningar.
Samtidigt med sin anställning studerade P vidare för sin magistergrad som han uppnådde 1821; så blev han adjunkt i kemi vid Kl, där han stannade i åtta år. Dessutom hade han anställts som lärare vid VA. Genom tillkomsten av Teknologiska institutet 1825 blev VA:s tekniska undervisning utan betydelse, och P kom huvudsakligen att ägna sig åt andra uppgifter. Under hans inseende anlades 1830 ett kemiskt laboratorium, och i hans göromål 1824—49 ingick att skriva den teknologiska delen i de av VA utgivna årsberättelserna om vetenskapernas framsteg. — För att förkovra sig i de tekniska ämnena erhöll P ett reseanslag, och han vistades från maj 1824 en längre tid utrikes. Under besök i Sydfrankrike studerade han i Annonay beredning av sedelpapper, och de kunskaper han då skaffade sig resulterade i att Riksbankens pappersbruk i Tumba söder om Sthlm i slutet av 1820-talet kunde påbörja en tillverkning av en av P framställd ny typ av sedelpapper.
När P valts till sekreterare i PS ställdes han inför uppgiften att reorganisera dess verksamhet och därvid framför allt söka få ett svar på frågan vad sällskapet i framtiden huvudsakligen borde syssla med. Han menade att jordbrukets, och särskilt dess binäringars, utveckling fortfarande skulle vara huvuduppgiften men i samarbete med hushållningssällskapen. I synnerhet borde man ägna sig åt att sprida och förmedla den tekniska, särskilt den kemiska, forskningens se- naste rön. — P:s intresse för nykterhetsfrågor ledde till att han i april 1830 i sällskapet kunde förmedla några av de tidigaste upplysningarna i Sverige om de i USA på 1820-talet inrättade måttlighetssällskapen.
P erhöll 1833 patent på en metod att framställa ättika ur trä. Han anlade en liten fabrik på Söder i Sthlm, där verksamheten bedrevs. Denna drogs dock så småningom genom den störste delägarens obestånd in i en konkurshärva, och tillverkningen pågick endast 1833 — 38. P fick härav svåra ekonomiska problem som han endast genom en väns ingripande kunde klara sig ur.
I okt 1844 fick P patent på uppfinningen av säkerhetständstickan. Experimenten med denna hade han påbörjat redan under Göta kanaltiden. I början av 1840-talet anställdes han vid J S Bagges fabrik i Sthlm, där olika typer av tändstickor tillverkades efter utländsk förebild. Dessa, som innehöll gul fosfor, var både eldfarliga och giftiga. P fick här sin epokgörande idé, att dels skilja tändsatsen från fosforn som anbringades på ett särskilt plån, dels utnyttja röd fosfor och därigenom undvika den gula. Till tändsatsen använde han kaliumklorat och antimon-sulfid. Fabrikationen började redan 1844, och annonser i pressen infördes för "paten-terade strykstickselddon utan fosfor av professor Paschs tillverkning". Tändstickan hade dock ingen framgång genom att den prismässigt inte kunde konkurrera med andra typer av tändstickor, och tillverkningen lades ned. — Det var först efter gjorda förbättringar av J Lundström (bd 24) som produktionen av säkerhetständstickorna började i stor skala vid 1850-talets mitt i Jönköping. P:s patent hade då löpt ut och han fick ingen vinst av detta. Han var dock den som skapat grundförutsättningen för en av Sveriges mest kända innovationsindustrier.
Genom att P erhållit ett stipendium kunde han tillbringa större delen av 1845 i Paris för studier av silkesodling, och han fick i uppdrag att inköpa och hemföra redskap, modeller och instrument för att införa denna verksamhet i Sverige. Han var sedan 1831 medlem av Sällskapet för inhemsk silkesodling, deltog aktivt i dess verksamhet och utgav under 15 år dess årsberättelser med beskrivningar av mullbärsträdsplante- ring och silkesodling.
P beskrivs som liten men stark, till lynnet öppen och skämtsam och en omtyckt sällskapsbroder som spelade fagott. Han var i mer offentliga sammanhang försynt och tillbakadragen och drabbades emellanåt av svårmod. Berzelius karakteriserar P som behäftad med en modesti som övergick till blyghet. — P drabbades av en personlig tragedi när han under koleraepedemin i Sthlm 1834 miste nästan hela sin familj. Under slutet av P:s levnad minskade en tilltagande sjuklighet hans initiativkraft och arbetsförmåga. — P är en exponent för det nydaningsarbete som föregick den snabba tekniska utvecklingen under 1800-talets senare hälft.
Författare
Jan Trofast
Sök i Nationella Arkivdatabasen
Arkivuppgifter
Brev från P i RA o i VA:s arkiv (till I Berzelius o C Palmstedt).Tryckta arbeten
Tryckta arbeten: [Underrättelser om de vid Gö-tha canal ... anställda försök att bereda cement och murbruk för murningar i vatten:] Berättelse om de vid Motala station anställde murbruks-försök, inlämnad till Götha canals direction år 1818 / 1819 års berättelse / 1822 års berättelse om de vid Götha kanal anställda murbruksförsök (JKA, årg 8, 1824, Sthlm, s 191-296; utdrag ur 3 relationer; övers härur främst i Journal fiir techni-sche und ökonomische Chemie, hrsg v O L Erd-mann, Bd 1, Leipzig 1828, s 394-422: Ueber Mortel und Zement... / Uber die Benutzung der Bituminösen Kalksteinkugeln zu Parker's Zement). — Technologie (Årsberättelser om vetenskapernas framsteg, afgifne af K vetenskaps-aca-demiens embetsmän d. 31 mars 1824, Sthlm 1824, s 559 — 621; anon; motsv för senare år som sep arb, se följ). — Årsberättelse om technologi-ens framsteg, till K vetenskaps-acad afgifven d. 31 mars 1827(-1847); ... framsteg för åren 1848 och 1849, till ... Sthlm 1827(-52). V, 198, II, 75, II, 71, II, 111, II, 48, VI, 107,111, 80, V, 72, 75, V, 139, VI, 155, V, 77, VI, 204, VI, 78, V, 58, 37, 70, IV, 55, 58, IV, 88, 82 s. - Berättelse om Kongl. patriotiska sällskapets göromål, till K sällsk afgifven d 27 mars 1831[=1830] (... 27 nov 1830, ... 30 dec 1831, ... 31 mars 1849). Sthlm 1831, 1832, 1832, 1849. 32, 22, 15, 31 s. [Undert resp 30/9 1829, 20/9 1830, 24/9 1831, 31/3 1849.] — Berättelse om mulbärsplanteringen och silkesodlingen under 1846(—1861), afgifven till Sällskapet för inhemsk silkesodling d 31 dec 1846(— 1861) af sällskapets förvaltnings-utskott. Sthlm 1847(-62). 34, 20, 20, 22, 16, 18, 16, 16, 17, 20, 21, 19, 22, 19, 19, 16 s jämte bilagor. [Anon.] -Litt. D. [Utlåtande om beskattningsgrunderna för brännvinsbränning] (Bihang till samtlige riks-ståndens protocoll vid lagtima riksdagen ... 1847 och 1848, saml 5, afd 1. Bevillnings-utskottets memorial, utlåtanden och betänkanden, [Sthlm 1848,] Bil. n:o 3, till Bevilln.-utskottets skrifvelse, n:o 6, [sidrubr,] s 1—7, Tab 1—5). — [Reservation] (ibid, Bil. n:o 5, till Bev. utsk. skrifvelse, n:o 6, [sidrubr,] s 17 — 23). — Berättelse, ingifven till K landtbruksakad, om de försök som K stats-conto-ret låtit verkställa å Kronobageriet i Stockholm med en derstädes uppställd af hr konduktör Ger-nandt förfärdigad torkinrättning för spanmål (LAH, d 11, 1851, Sthlm 1852, s 88-96; tills med A Odelberg). — Utlåtande öfver herr C. G. Roséns flyttbara sågverk för djurkraft (ibid, 14, 1854, tr 1855, s 167-170; tills med C. Ståhl). -Om beredning af murbruk (Almanach för året... 1861 till Stockholms (Lunds/Götheborgs) horisont ..., Sthlm [1860], s [33-39]).Källor och litteratur
Källor o litt: S Högberg, PS:s hist (1961); S R Johansson, Hur Jönköping blev "världens tänd-sticksstad" (Polhem 1989, nr 1); S Lindqvist, G E P - säkerhetständstickans uppfinnare (ibid); C Palmstedt, G E P (Lefnadstecknrar öfver VA:s ... led:er, 1, 1869-73); L Strömbäck, G E P, Göta kanal o bruket av hydraulisk cement (Polhem 1993, nr 2); Sv biogr lex, N F, 8 (1879-81); H G Söderbaum, Jac Berzelius, 2-3 (1929-31); J Trofast, Brevväxlingen mellan Jöns Jacob Berzelius o C Palmstedt, 1 -3 (1979-83).Hänvisa till den här artikeln
Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till.
Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Erik Pasch, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8045, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Trofast), hämtad 2024-04-25.
Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8045
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare.
Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Erik Pasch, urn:sbl:8045, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Trofast), hämtad 2024-04-25.
