Carl Fredrik Pechlin

Född:1720-08-08 – Tyskland (i Holstein)
Död:1796-05-29 – Varbergs slottsförsamling, Hallands län

Riksdagsledamot, Arméofficer, Överståthållare


Band 28 (1992-1994), sida 772.

Meriter

Pechlin, Carl Fredrik (före 1752 P v Löwen-bach), f 8 aug 1720 i Holstein, d 29 maj 1796 i Varberg, Slottsförs. Föräldrar: ministern, riksfrih Johan P v Löwenbach o grev Margareta Amalia Floor. Volontär vid fortifikationen i Malmö 33, inskr vid LU 22 mars 35, furir vid Pehr Adlerfelts garnisonsreg i Malmö 7 sept 37, fänrik vid Ernst Gustaf v Willebrands reg 1 april 40, löjtn 24 mars 43, kapten vid Gustaf Rutensparres reg 10 sept 46, major vid Gabriel Spens' värvade tyska reg till fot 3 mars 49, överstelöjtn där 17 juli 50, vid Kalmar reg 26 febr 51, natu-raliserad sv adelsman 21 nov 51, introd 52, deltog i riksdagarna 55 — 61 (utesluten från riddarhuset 24 aug 61), 69-72, 86-92 (led av SU 55 — 61, av bergsdeput 60 — 61, av stora deput 60 — 61, av bankodeput 69 — 70, av bankoutsk 86), överste i armén 16 april 60, chef för Jönköpings reg 21 jan 61, generalmajor 2 mars 70 — 22 april 73, tf överståth i Sthlm 72, arresterad 23 aug 72— 12 jan 73, dömd till förvaring på fästn 24 maj 92.

G 13 april 1749 i Sthlm, Nik, m Anna Christina Plomgren, adl v Plomgren, f 3 mars 1727 där, ibid, d 7 aug 1788 i Södertälje, dtr till handelsborgmästaren, kommerserådet Tomas P o Brigitta Christina Funck.

Biografi

P flyttade vid sex års ålder med föräldrarna till Sthlm där fadern verkade som hertig-lig holsteinsk minister. 1735 — 50 vistades han tillsammans med två bröder i Lund och uppfostrades av hemlärare efter faderns instruktioner. Målet var att sönerna skulle lära sig ärlighet, blygsamhet och ett uppförande utan fräckhet. Hos P, som var näst äldst av bröderna, borde särskilt anlag för skrytsamhet bekämpas. P valde själv den militära banan, ett naturligt val eftersom en stor del av den sv aristokratin tjänstgjorde där. Som fänrik deltog han i kriget mot Ryssland 1741-43. Han tillhörde H W Strömboms kompani av det Willebrandska regementet, som vid det ryska anfallet 23 aug 1741 försvarade Fredrikshamn. Förlusterna efter anfallet var stora, och även P torde ha skadats men kunde fortfarande följa sitt kompani.

Efter krigets slut blev P adjutant hos översten för Älvsborgs regemente Carl Otto Lagercrantz (bd 22), en av hattpartiets ledare och ansvarig för säkerheten i Sthlm. I juni 1743 fick Lagercrantz i uppdrag att hindra upproriska dalkarlar från att tränga in i huvudstaden. I sin rapport om striden där berömde han P för att denne "sig hela tiden hos mig uppehöllt". Redan året innan hade överste Gustaf Rutensparre kallat P till hjälp med att värva kompletteringsfolk i Sverige och Finland. Uppdraget var efter motgångarna vid krigets inledning föga tacksamt och kunde ej heller utföras förrän dalkarlarna förmåtts återvända hem. Dock tycks det ha verkställts till belåtenhet.

P:s militära befordringar gick i rask takt. I anslutning till Sveriges deltagande i det sk sjuårskriget landsteg han som överstelöjtnant i juni 1758 på Rügen och lät sedan sina soldater börja befästa den pommerska hamnstaden Wolgast. Prestationen gav honom översterang. När han följande år anhöll om permission tillstyrktes denna med motiveringen att P var "en av de skickligaste officerarna Eders Kongl Maj:t uti dess armé äger och den tillika som under förflutna fälttåg av alla mest distingerat sig" (cit enl Lindeberg, s 46). Efter Gustav III:s stats-välvning erhöll han avsked ur krigstjänsten och vistades därefter mest på sina gårdar.

Ledstjärnan i P:s politiska handlande var att bibehålla frihetstidens statsskick och hindra alla försök att öka kungens makt. Sin partitillhörighet lät han däremot skifta allt efter de politiska konjunkturerna. P:s öppet politiskt mest aktiva period inföll under frihetstidens sista decennier med början vid riksdagen 1755 — 56 då han hade som viktig uppgift att för hattarnas räkning fördela de pengar som enligt ett av alla godtaget system hade skänkts av Frankrikes ambassadör för att locka riksdagsmän till partiet. Han blev nu också invald i SU, riksdagens mäktigaste organ, och väckte uppseende genom vägande och välformade tal som dock torde ha skrivits med hjälp av mer vana partikamrater. Bedrifterna i kamp mot ryssar och revolterande dalkarlar bidrog till att han fick uppsätta en trupp av unga beridna adelsmän som skulle ansvara för ordningens upprätthållande i huvudstaden. Då en statskupp, iscensatt av hovpartiet för att stärka konungamakten och planerad att äga rum i slutet av juni 1756, tidigt omintetgjordes, rekommenderade P de strängaste straff för de inblandade, inte minst för drottningen. Han motsatte sig dock en övergång till republikanskt statsskick, "ty svenskarnas gamla vana och rikets vidd fordrade en konung och landshövdingarna skulle eljest bliva småkonungar" (cit enl Lindeberg, s 41).

Under sin kommendering i Pommern 1758 — 59 hade P gjort sig till talesman för en opposition som ansåg att regeringen utan tillräcklig förberedelse låtit landet gå i krig. Vidare kände han sig missgynnad av kanslipresidenten AJ v Höpken (bd 19) och dennes anhängare i rådet. Vid riksdagen 1760 — 62 trädde han i spetsen för dem som var missnöjda med krigspolitiken, det sk lantpartiet (Sundberg). På riddarhuset tvang han rådet att avstå från att avskeda de officerare som i förlitan på privilegierna för ättehuvudmän hade kommit till riksdagen utan permission. Delvis av fruktan för en utvidgning av kungamakten ingick han i dec 1760 en överenskommelse med hattarnas ledare, lantmarskalken Axel v Fersen (Olsson 1959). Därmed återfördes de fronderande elementen till hattpartiet samtidigt som tre av partiets främsta riksråd offrades. P hölls dessutom "skadelös för sina omkostnader". Han uppfyllde sin del av överenskommelsen, men mössorna hämnades genom att med bistånd av hans övriga fiender i aug 1761 utesluta honom från riddarhuset för pågående och följande riksdag.

Först vid riksdagen 1769 — 70 kunde P åter spela en mera betydande roll. Alltjämt i hattarnas led angrep han då det av mössorna dominerade rådet bl a för att det genom oskicklighet i regeringsåtgärderna satt stän-derväldet i fara. Vissa hattledares försök till förstärkning av kungamakten föranledde dock P:s övergång till motpartiet. Han agerade sedan mycket aktivt då författningsplanernas enda påtagliga resultat, den sk säkerhetsakten, förkastades av ständerna. Även vid följande riksdag, 1771 —72, framträdde P som en av mössornas ledande män och deltog i de förhandlingar om en allmän partiutjämning på författningens grund, "komposition", som den nyblivne kungen, Gustav III, initierat. Övergången till mösspartiet innebar att P kom i en nära relation till den ryska beskickningen i Sthlm; bla trädde han i funktion som penningutdelare för dess räkning. Denna förbindelse upprätthöll han även under de följande decennierna.

Då förhandlingarna med P och andra ledande politiker misslyckats beslöt Gustav Ill att genomföra en statskupp. 21 aug 1772 besatte kungen själv utan blodsutgjutelse Sthlm. Samma dag samlades ständerna i rikssalen. P flydde från huvudstaden i riktning mot sina gods och nådde 23 aug Jönköping, där han vidtog förberedelser till motstånd. Efter att ha vägrat att svära ed på den nya regeringsformen fördes han till Gripsholm, hölls en tid fängslad där och ställdes sedan inför krigsrätt i Sthlm. Då han ej lagligen kunde fällas nedlades målet, men P förmåddes ändå att begära nåd och erhöll på egen begäran avsked från krigstjänsten.

Den närmaste tiden efter avskedet deltog P ej i det politiska livet. När det 1780-81 uppstod oro bland smålandsallmogen i samband med inrättandet av kronobrännerier ökade dock hans aktivitet. Som böndernas ledare underblåste han skickligt missnöjet med statsmakternas åtgärder, bl a riktade mot lönnbränning, och lugnet kunde återställas först sedan kungen vid ett personligt besök i Småland medgivit lindringar. Vid riksdagarna 1786 och 1789 uppträdde han som en av oppositionens ledande män och sökte vid det förra mötet att som ledamot av bankoutskottet hävda Riksbankens självständighet gentemot kungens maktanspråk. P var en av det 20-tal oppositionsmän som Gustav III lät fängsla för att underlätta genomdrivandet av 1789 års förenings- och säkerhetsakt; på grund av sitt hälsotillstånd tilläts dock P att stanna i husarrest.

Vid riksdagen i Gävle 1792 uppträdde P mycket försiktigt, yttrade sig sällan, deltog ej i utskottsarbetet och försökte tom dämpa hetsiga anhängare. I den tidigare oppositionsledaren Axel v Fersens frånvaro spelade han likafullt en viktig roll. En övergång till en frisinnad författning och enkammarriksdag planerades i hans kvarter i Gävle och senare i hans hem i Sthlm. Han föredrog själv viktiga frågor men alltid man mot man och utan vittnen. P anklagades också för medverkan i planeringen av mordet på Gustav III men bindande bevisning kunde icke erhållas. Då man emellertid fann mer än halv bevisning föreligga, blev han insatt "på bekännelse" först på Karlstens och sedan på Varbergs fästning, där han kvarhölls till sin död.

P kämpade konsekvent för ständerväldet. Sin kamp förde han med intelligens, människokännedom och politisk skicklighet. Även mindre sympatiska drag som vinningslystnad och maktbegär är uppenbara. Eftervärldens bild av P har i hög grad varit ideologiskt betingad. En entydigt negativ syn etablerades av den gustavianska propagandan och fick förnyad aktualitet då en bred konservativ opinion under decennierna kring sekelskiftet 1900 sökte avvärja ett genombrott för parlamentarismens principer. Mot denna bild av P som skrupellös ränk-smidare framfördes en uppfattning där hans insatser för utvecklingen av ett friare och mer parlamentariskt styrelsesätt betonades (Lagerroth). — Genom sitt giftermål med hattchefen Tomas Plomgrens dotter erhöll P en stor förmögenhet och ägde bl a sätesgården Ålhult med nära hälften av Södra Vi och Djursdala socknar, Fluxerums och Sjundekvills sätesgårdar samt Pauli-ströms, Hagelsrums och Vånganäs bruk, allt i Kalmar län. Han var en sträng husbonde, ofta omnämnd som "bondeplågare", och blev 1775 utsatt för ett mordförsök från tre av sina underhavandes sida.

Författare

Oscar Nikula



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Flera memorial mm av P i KB o UUB. — Brev från P i RA o UUB (bl a till P Alströmer).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ödmjukt memorial. [Rubr.] Sthlm 1761. 4:o. 27 s. [Undert 23/8 (s 13), om hans utvotering; tills med andra memorial o pro-tokollsutdr.] — Memorial, angående testes singu-lares, eller enskilta vittnen, ingifvit hos riksens högloflige ständer på 1760 års riksdag. Sthlm 1765. 4:o. (8) s. [28/12 1760.] - Memorial til riksens högloflige ständer, om nödvändigheten och nyttan af en hushållnings balance-deputation. [Rubr.] Sthlm 1769. 4:o. (8) s. [3/7.] - Ad proto-collum, den 11 Julii 1769 [reservation] (Riksens ständers secrete utskotts extractum protocolli, rörande växel-coursen, med tvänne herrar ledamöters ... afgifne särskildte meningar, Sthlm 1769, 4:o, s 8—14). — Memorial emot en af trycket nyligen utkommen skrift, kallad: En patriots tankar om grund-lagens förbättring m. m. Sthlm 1769. 4:o. (8) s. [15/8.] - Ödmjukt memorial. [Rubr.] Sthlm 1769. 4:o. 19 s. [Undert 10/10, om lagarnas verkställighet.] — Votum. [Rubr.] 1769. 4:o. (4) s. [Undert 17/10, d:o.] 2. uppl s å. -Arhindringar vid fri-herre Kaggs Anmärkningar öfver et tryckt Votum, hvilka allmänhetens pröf-ning hemställas. Sthlm 1769. 4:o. (8) s. [Undert 28/10.] — Svar på de Påminnelser, fri-herre Kagg utgifvit vid mina Arhindringar emot hans Anmärkningar öfver mitt tryckta Votum af d. 17 october 1769. Sthlm 1769. 4:o. (8) s. [Undert 13/11.] — Kort sammandrag af the tryckte och vidlyftigare rättegångs handlingar uti trenne sär- skilte mål ... emellan ... C F Pechlin samt krono-befalningsmannen Magnus Gabriel Craelius ... til riksens höglofl. ständers egen vidare pröfning dragne vid riksdagen år 1769. [Rubr.] Norrköping 1769. 4:o. (14) s. [Undert.] — Stormägtigste allernådigste konung. Ink. d. 11 jan. 1773 [nådeansökan] (Handlingar, rörande general majoren Carl Friedr. Peclins endtledigande ifrån den bevakning hvarunder han någon tid varit hållen, m. m., Sthlm 1773, 4:o, s 3 f; [annan utg] Norrköping 1773, 4:o, s 1 f). — Memorial om en stor deputation [3/12 1760] (AdRP, 1760-1762, 1, 1934, Bilagor, s 76-81). - Diktamen om kommissioner och extra domstolar / Memorial om domare och kringlöpande rykten [9 resp 13/4] (ibid, 2, 1938, Bil, s 15-23). - Memorial om överstelöjtnant Carl Gustaf Boijes af Gennäs diktamen [25/8 1761] (ibid, 3, 1950, Bil, s 1 -12).

Källor och litteratur

Källor o litt: AdRP från o med 1719, 13 (1891), 15 (1901) o 18-31 (1911 -71); G A Aldén, General P som sockenherre (1882); B Beckman, Dalupproret 1743 (1930); S Carlsson, Tiden efter 1718 (dens oj Rosén, Sv hist, 2, 1961); H Hirn, v Willebrandskareg 1739-1743 (SSLF 392,1962); A U Isberg, När P fick sin militära utbildn i Malmö (1926); O Jägerskiöld, Hovet o författn:-frågan (1943); L Krusius-Ahrenberg, Tyrannmördaren C F Ehrensvärd (1947); F Lagerroth, Frihetstidens författning (1915); A Larsson, Sammansvärjmen mot Gustav III (1959); H Lindeberg, En ränksmidare (1928); L Linnarsson, Riksrådens licentiering (1943); E Lönnroth, Den stora rollen. Kung Gustaf III spelad av honom själv (1986); Malmström, 3-6 (1897-1901); O Nikula, C F P (Biographisches Lexikon fiir Schleswig-Holstein und Liibeck, 9, 1991); S Nor-denstreng o A Halila, Haminan historia, 1—2 (1974-75); F E Norén, General P som bruksherre (Kalmar läns fornminnesfören, Meddel, 31, 1943); G Olsson, Krisuppgörelsen mellan hattpartiet o C F P 1760 (Sc 1959); dens, Hattar o mössor. Studier över partiväsendet i Sverige 1751-1762 (1963); S U Palme, C F P i AK 1909 (Civibus et rei publicae. Festskr till Georg Andrén ... 1960, 1960); M Roberts, The Age of Liberty, Sweden 1719-1772 (1986); F Rudelius, Kalmar reg:s personhist 1623-1927, 1 (1952); SMoK; G Sundberg, Lantpartiet vid riksdagen 1760 — 62 (HT 1971); Sveriges riksdag, 1:5-6 (1934); T Säve, Sveriges deltagande i sjuåriga kriget åren 1757 -1762 (1915); A Öberg, De yngre mössorna o deras uti bundsförvanter 1765-1769 (1970).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Fredrik Pechlin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8082, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Nikula), hämtad 2017-10-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8082
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Fredrik Pechlin, urn:sbl:8082, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Nikula), hämtad 2017-10-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se