Meriter

Nilsson, Karl Edvin (från 1954 Wiwen-Nilsson), f 19 maj 1897 i Khvn, S:t Joh, d 8 jan 1974 i Lund, Allhelgona. Föräldrar: hovjuveleraren Anders N o Karolina Nilsson. Elev vid Katedralskolan i Lund, i guldsmedslära i faderns verkstad där, inskr vid Königliche (senare Staatliche) Zeichenakademie i Hanau am Main, Tyskland, aug 13–mars 14 o okt 20–sept 21, verksam i faderns rörelse, studier vid Det Tekniske Selskabs Skole o som elev hos bildhuggaren o ciselören V Walldorff i Khvn 17–19, erhöll Sveriges hantverks- o småindustriorganisations diplom som ciselör o silverarbetare 2 maj 19, studier i Paris 24–25, övertog faderns rörelse under firmanamnet A Nilsson, J P Hasselgrens Eftr. Wiwen Nilsson (från 41 Wiwen Nilsson ab) 27, k hovjuvelerare 28. – Erhöll bl a prins Eugen-medaljen 58.

G 1) 28 jan 1925 i Antwerpen (enl vb för Halmstad) m Gundborg (Lillemor) v John-stone, f 2 mars 1905 i Halmstad, d 13 jan 1932 i Lunds stadsförs, dtr till bankkamreren Karl Axel Leonard v J o Tertia Anna Catharina Nanny Gerda Segrell; 2) 14 juni 1936 i Lunds stadsförs m farm kand Märta Elisabet Thunberg, f 2 nov 1909 där, dtr till prof Torsten Ludvig T o FK Eva Theresia Augusta Braun.

Biografi

Wiwen N:s far övertog 1899 en guldsmedsverkstad i Lund med anor från 1700-talet. Firman var välkänd och respekterad och fadern innehade flera förtroendeposter i staden. För specialarbeten anlitade Anders N välkända arkitekter och konstnärer som formgivare.

N föddes i Khvn, där fadern då arbetade i en av de större guldsmedsfirmorna. Han gick ut femte klass i Katedralskolan i Lund och fick därefter sin utbildning i faderns verkstad, med avbrott för studier utomlands. I två omgångar var han inskriven vid Tysklands äldsta guldsmedsskola, Königliche (sedermera Staatliche) Zeichenakademie, känd för sin gedigna undervisning, i vilken ingick både konstnärlig och teknisk utbildning. Under efterkrigsvistelsen där kom han i kontakt med tysk expressionism, bl a genom Wilhelm Wagenfeld, även han elev vid Zeichenakademie och senare känd formgivare i bl a Bauhaus i Weimar.

N:s första offentliga arbeten är den skickligt ciselerade senjugendpräglade ordförandeklubban till stadsfullmäktige i Lund och den mer 1920-talsklassicistiska välkomman med kraftfulla bärande figurer, som gjordes till Fabriks- och handtverksföreningens i Lund 75-årsjubileum. Båda är från 1922. På den stora Jubileumsutställningen i Gbg 1923, som från konsthantverkssynpunkt var en viktig manifestation, presenterade N ett antal arbeten. Kritiken blev förödande med recensentomdömen som "dålig materialkänsla", "meningslösa strutformer" och "den onaturliga bristen på ornering". Ernst Norlind ansåg dock att "den väg, på vilken N slagit in, är den riktiga". Trots att Nordiska kompaniet i Sthlm övertog och sålde samlingen, återkom N ständigt till denna kritik. Det är möjligt, att den var incitamentet till parisresan, som fick en avgörande betydelse för N:s senare utveckling.

I Paris tecknade och skulpterade N vid de kända konstskolorna Académie De la Grande Chaumiére och Académie Colarossi samt i Arvid Källströms (bd 21) ateljé. N utförde där bl a figurskulpturer i gips, som kan betraktas som tidiga sv verk präglade av geometrisk abstraktion. Hans kubistiska skulptur Månen över Paris eller Månskensvision från 1925 var utställd på Art Concretutställningen på Stockholmsutställningen 1930. I brev hem berättade N entusiastiskt om museistudier av egyptisk konst, persiska miniatyrer och tidig medeltidskonst. Han hade en tid sin bostad i berömda 86 Rue Notre-Dame des Champs i Montparnasse, där Fernand Léger hade sin ateljé och konstskola och där många sv konstnärer bodde, däribland Gösta Adrian-Nilsson, GAN. Det diskuterades mycket; GAN och N ansåg Légers bilder statiska och förespråkade rörelse och dynamik i konsten. N har senare formulerat detta credo: "Den enda konstnärliga effekt, som jag eftersträvar, är en vitalisering av de rytmiska förhållandena i proportionen" (Form 1940). N och GAN, som uppehöll kontakten med varandra livet igenom, samarbetade också. N ciselerade i Georg Jensens guldsmedsverkstad i Paris efter konstnärens skisser kopparpärmarna till GAN:s illustrationer till Sv folkvisor.

I och med att N övertog verksamheten efter fadern fick han friare händer att utforma den stil som i fortsättningen blev grunden för firmans tillverkning av ädelmetallarbeten. Efter strängt geometriska principer skapade N ett skulpturalt rent silversmide, som genom en speciell ytbehandling fick en mattskimrande lyster. Genom att formen stämde med funktionalismens ideal, uppmärksammades och beundrades hans arbeten på Stockholmsutställningen 1930, även om vissa kritiker bl a talade om "plåtskivor". Själv ansåg N att hans formgivning vilade på bysantinsk och romansk konstgrund. Han brukade citera medeltidsmystikern Meister Eckharts ord att "ju enklare och mera odelt något är i sin art, desto större potens och desto större inneboende kraft äger det; det förmår mera". Den höga hantverksmässiga kvaliteten på smidet var en förutsättning för att det konstnärliga programmet skulle kunna genomföras och N utbildade under årens lopp en stab av mycket skickliga medarbetare.

Genom Sv slöjdföreningens internationella utställningar av sv konsthantverk under 1920–50-talen uppmärksammades N också utomlands. En exklusiv butik för försäljning av Millesskulpturer, Orreforsglas och N:s smycken öppnades 1940 i centrala New York. Den upphörde dock efter ett par år på grund av leveranssvårigheter under kriget.

N:s produktion av profana corpusarbeten var omfattande. Med cylindern, polyedern, könen och halvsfären som utgångspunkt varierade han formen på fat, skålar, skrin och kannor för olika ändamål. Sparsam ornering förekommer på vissa av 1920-talets föremål men blir alltmera sällsynt från 1930; undantag är tex den klassiska sv våglinjen och fastnitade planreliefer. Dessa är ofta applicerade på officiella minnesgåvor, såsom på Dag Hammarskjölds 12-kantiga dosa från 1958 med en elegant stiliserad modell i hög relief av Internationella studenthuset i Lund på locket. Ett liknande arbete från N:s verkstad är ett stort rektangulärt skrin, avsett för den penninggåva som skänktes av sv folket till kung Gustav VI Adolf på hans 80-årsdag 1962.

Trots sina omutliga krav på form och proportion var N öppen för att diskutera och på sina egna villkor förverkliga en idé hos en beställare, ofta med ett utslag av lundensiskt skämtlynne, när det var fråga om en personlig gåva.

Delvis på uppmaning av Slöjdföreningens direktör Gregor Paulsson ritade N 1930 en funktionalistisk matsilverserie, helt slät, mattpolerad och med rundad avslutning. Med mindre förändringar tillverkades den kontinuerligt och utökades med andra matredskap, t ex grapefruktskeden med sitt tillspetsade skedblad och den tvåkluvna ostrongaffeln. Matsilvret liksom övriga föremål tillverkades helt hantverksmässigt.

N arbetade 1930 fram en samling smycken, som blev epokgörande. Den bestod av ringar med höga trappstensformade framstycken, kraftiga armringar med stora fyrkantiga, facettslipade stenar och kedjor med stavlänkar. Ett stramt latinskt kors, täckt av kvadratiska bergkristaller och svart onyx blev det nya modesmycket. N arbetade i silver och i en något tung, monumental stil som kontrasterade mot tidens ädelstensbesatta, tunnare juvelsmycken i guld och platina. Senare – vid 1950-talets mitt – skapade han en ny smyckeform, broscher i form av bl a fåglar och drakar, inspirerade av kinesisk och japansk konst. Den skulpturala effekten åstadkoms genom en uppbyggnad i flera plan, sk planreliefer, och accentuerades ytterligare genom förgyllning i flera färger. Samma teknik använde N för ett antal dekorativa sigill för offentligt bruk. På H 55-utställningen i Helsingborg 1955 visade N för första gången sina silverreliefer — figurkompositioner i silver mot en rektangulär bakgrund av ebenholts eller kubansk mahogny. Utgångspunkten var hans egna i Hanau och Paris utförda teckningar, där de religiösa motiven var präglade av tysk expressionism, aktstudierna däremot av fransk kubism.

Med undantag för ett förslag till skulpturtävlingen för Stortorget i Lund 1933 hade N i stort sett inte arbetat med skulptur sedan paristiden när han vid 1950-talets mitt började skapa monumentala friskulpturer i svart granit, labradorit och vit marmor efter ett renodlat geometriskt vertikalt rörelseschema. En sådan skulptur står i foajén i Malmö stadsteater, en annan på Norra kyrkogården i Lund.

N:s sakrala silver förändrades från en viss obalans och traditionalism under 1920-talet till harmoniskt proportionerade nattvardstyg i varierande utformning från 1930-talet. Med sin konstnärliga och religiösa förankring i bysantinsk och romansk tid föredrog N att framställa Kristus Pantokrator, världshärskaren, framför den lidande Kristus på korset. I sina många altarkors i silver eller silver/ebenholts, besatta med symboltyngda stora bergkristaller, utgick han naturligt från det latinska korset, som med sina olika långa korsarmar skapar rörelse, i motsats till det likarmade, statiska, grekiska korset. Två av N:s altarkors finns i lundadomen, som låg i blickfånget från hans arbetsplats och som han betraktade som symbol för sin livsåskådning och verksamhet.

N var beläst och hade ett bibliotek, där filosofi, religion och konst dominerade. Sina filosofiska idéer och konstvetenskapliga teorier framförde han gärna och engagerat. Den bärande principen i hans verksamhet var "att i föremålet skapa en form, som är en enhet av rytmiskt artikulerade proportioner!" (Form 1946). Det är en svår uppgift att konkretisera ett sådant program och N var medveten om det.

N:s ställning inom sv konsthantverk markerades bl a då Konsthantverkarnas gille 1956 firade sitt 50-årsjubileum med en utställning i Liljevalchs konsthall. Där presenterades tio banbrytande konsthantverkare, av vilka N var den yngste. Hans arbeten har visats på ett 50-tal internationella och nationella utställningar. N är företrädd på ett flertal museer inom och utom Sverige. Närmare 700 sakrala föremål finns i kyrkor i Sverige, företrädesvis i Lunds stift.

Författare

Kersti Holmquist

Arkivuppgifter

N:s arkiv (korr, foton, ritnrar mm) på Kulturen, Lund. – Brev från N i LUB (bl a till GAN), o i UUB (många till Gregor Paulsson).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Reseberättelse (Svensk hantverkstidning, 1922, Sthlm, 4:o, n:o 2, s 26 f, o 3, s 55; text). – Ett brev och ett svar (Svensk guldsmedstidning, [årg 16,] 1930, Sthlm, 4:o, s 136 [kommentar till artikel av E Lundmark, med svar av denne s 136 f]). – Diskussionen om silvret på Stockholmsutställningen (ibid, s 152 f [replik, med d:o s 153]). – Silverhantverk (Fabriks- och hantverksföreningen i Lund: Hantverkets vecka 1–8 september 1934 [omsl], Lund 1934, s 31–35).

Källor och litteratur

Källor o litt: Sv Slöjdfören:s arkiv, SSA. A-C Angerwall o M Ekman, W N:s kyrksilver (uppsats i konsthist, LU, vt 1972); R S:son Nilsson, Korset i W N:s formteori o smyckeproduktion (d:o, LU, vt 1981); B Palm, Silversmeden W N (d:o, UU, vt 1965).

H Arbman, W N:s planreliefer (Sv guldsmeds-tidn 1952, nr 3); B Bengtsson, Vitalisering av proportionerna (Kulturen 1980); M Bj0rn-Andersen, S0lvsmeden W N (Nyt Tidsskr for Kunstindustri 1938, nr 9); GAN o W N (utställn:kat, Lunds konsthall 1977); J Hodin, Besök hos W N (Form 1940); M Höök, W N (Vecko-journalen 1953, julnr); G Johansson, Två silversmeder (SvD 16 dec 1930); dens, Silver o smycken av W N (SvD 23 nov 1941); M Lindgren-Fridell, Form med innehåll (Form 1946); G Näsström, W N i NK:s ljushall (S-T 23 nov 1941); G Paulsson, W N 1897-1974 (Form 1974); V Robertson, W N, 75, en gång utskälld för sitt raka silver (SDS maj 1972); K Romare, Den ståndaktige silversoldaten (SDS 9 okt 1955); E Rydelius, Intervju med W N (SvD 7 nov 1937); S Sandström, art om N (SKL 4, 1961); W N (utställmkat, Kulturen, Lund, 1967).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K Edvin (Wiwen) Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8105, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kersti Holmquist), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8105
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K Edvin (Wiwen) Nilsson, urn:sbl:8105, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kersti Holmquist), hämtad 2024-04-26.