Israel Norfeldt

Född:1606
Död:1677-06-16 – Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, Västra Götalands län

Burggreve, Justitiepresident


Band 27 (1990-1991), sida 518.

Meriter

Norfeldt, Israel, före adl Noraus, f 1606 i Ångermanland, d 16 juni 1677 i Gbg (Gbgs magistrat o rådhusrätt Ba:7: 14 febr 1691). Föräldrar: kh Hans, Larsson o Karin Olofsdtr. Inskr vid UU nov 21, mag där 13 mars 32, studerade juridik i Groningen, Holland, avlade ämbetsed som syndicus (magistratssekr) i Gbg 17 juni 35, representerade Gbg i utskottsmötena i Sthlm 35 o 36, led av borgarståndet vid riksdagarna 38 (trol), 42, 43, 44, 47 (trol) o 50 o av adelsståndet vid riksdagen 60, led av 1642 års lagkommission nov 42 (första sammanträdet febr 43)–mars 43, handelspresident i Gbg 30 jan 45, justitiepresident där 53, adl 5 aug 53, ombud i Gbg för Palmstruchska banken 63, burggreve i Gbg från 24 febr 64 (konffullm 3 aug 73).

G 1) senast 1639 (mtl) m Armika Albertsdtr Sittman, f 6 maj 1612 (familjebibel), d 16 maj 1646 (Marks v Würtenberg), dtr till borgmästaren i Nya Lödöse Albert S o Brita Andersdtr (Hök af Partille); 2) senast april 1647 (Svea hovrätt) m Maria Jo-hansdtr, d 1675 (Gbgs magistrat o rådhusrätt Ba:7: 4 juli 1692), dtr till biskopen i Linköping Johan Botvidi (bd 20) o Karin Nilsdtr samt tidigare g m Lars Larsson Bohm.

Biografi

N skrevs in vid UU 1621 under namnet Israel Johannis Angermannus och blev magister där tio år senare. Efter juridiska studier i Groningen anställdes han som syndicus i Gbg. Som sådan skulle han i egenskap av litterat och språkkunnig ämbetsman bistå magistraten, och som juridiskt ombud förde han ofta dess talan vid rättsliga tvister och i förhandlingar med kronan. Det behövdes inte så sällan under N:s ämbetsperiod eftersom särskilt de högsta lokala ämbetsmännen, justitie- och handelspresidenterna, gärna råkade i strid med varandra. Förutom att N jämte de stridslystna presidenterna vid flera tillfällen kallades till Sthlm för att förklara sig inför riksrådet, ledde de interna misshälligheterna under 1630-talet till att regeringen skickade en rannsakningskommission under Axel Oxenstiernas ledning till Gbg. N försvarade då med viss framgång rådets handlande. Besöket resulterade i en omläggning av stadens förvaltning efter mönster från Sthlm, där magistraten indelats i kollegier med olika ansvarsområden.

Trots att N till skillnad från de flesta andra i rådet inte var köpman utan utbildad ämbetsman tycks han ha skött sitt ämbete som handelspresident framgångsrikt. När justitiepresidenten Peder Bäfverfeldt (bd 7) avled i maj 1653 efterträdde emellertid N denne. I samband med upphöjningen adlades N tillsammans med sin styvson. Justitiepresidenten räknades som den främste i magistraten, även om det formellt inte var någon rangskillnad mellan presidenterna, och ordförandeskapet alternerade dem emellan. Att N var den ledande framgår bl a av det kraftiga stöd han fick av det övriga rådet när burggreveämbetet blev ledigt, och när Karl X Gustav besökte Gbg i maj 1658 gästade han N; dessförinnan hade monarkens vistelse i staden förberetts genom överläggningar mellan bl a N och riksråden Seved Bååt och Krister Bonde. Vidare blev N en av tre medlemmar i den prisrätt som tillsattes under det danska kriget som en följd av de framgångsrika kaperierna, och när Palmstruchska banken utvidgade sin verksamhet blev han bankens ombud i Gbg.

N användes under 1640- och 1650-talen av regeringen även för uppdrag utanför Gbg: bl a blev han medlem av 1642 års lagkommission samt bistod vid mottagandet av Varbergs fästning 1645 och bohuslänningarnas trohetsed till den sv kronan 1658. Axel Oxenstierna hade uppenbarligen en hög tanke om N och räknade vid ett tillfälle upp honom bland de "vackra unga karlar och subjecta" han ansåg lämpliga för tjänst i kansliet (SRP 1641, s 774). Efter kanslerns död tycks N ha haft goda relationer med såväl Per Brahe som Magnus Gabriel De la Gardie.

N deltog som ombud för Gbg i en rad riksdagar och utskottsmöten. Staden brukade oftast representeras av två fullmäktige, varav den ena var syndicus. På 1640-talet blev det praxis att den andra platsen innehades växelvis av de olika presidenterna, och därigenom deltog N troligen 1647 och säkert 1650. Vid den sistnämnda riksdagen tycks han dock inte ha haft någon framträdande plats inom den ofrälse oppositionen. Att N inte tillhörde borgerskapets ledare antyds också av att han aldrig nämndes i processen mot Messenierna året därpå, trots att han var gift med Arnold Johan Messenius' (bd 25) styvdotter. Inte heller som adlad gjorde N något väsen av sig på riksdagarna. Den enda gången han förefaller ha deltagit vid adelns överläggningar var vid riksdagen i Gbg 1660.

Enligt Gbgs privilegier hade magistraten förslagsrätt vid tillsättning av burggreve. Ämbetet var i det närmaste specifikt för Gbg, och innehavaren hade en position både som kronans representant och som den främste i magistraten. När burggreven Daniel Lange avled 1653 var N en av de sex kandidater magistraten satte upp på förslag; regeringen negligerade dock förslaget och utnämnde istället den sv residenten i Holland Harald Appelboom (bd 2). Denne tillträdde emellertid aldrig ämbetet, och enligt magistraten hade N under tiden "tagit burggreveämbetets ställning i akt". När Appelboom äntligen avgick 1664 nöjde sig magistraten med att förorda endast en kandidat, nämligen N, och regeringen utsåg också denne. Till ny justitiepresident utnämndes däremot i strid med magistratens förslag assessorn i Svea hovrätt Magnus Palumbus Gripenklo, tidigare borgmästare i Visby. "Det lärer intet mycket behaga Norfälten" kommenterade Johan Ekeblad (bd 12) i brev till sin far. Ett par år senare hade också N en allvarlig principiell tvist med Gripenklo om burggreveämbetets status, där N försökte hävda sitt förmyndarskap över magistraten, medan presidenten menade att burggreven endast var den främste i rådet. Sannolikt utgick Gripenklo som segrare ur tvisten. Burggreveämbetet hade inte heller framtiden för sig, och 1669 bestämde riksrådet att det skulle avskaffas efter N:s död. Trots det utnämndes byggningspresidenten Gerard Leijoncrantz – tidigare gift med en av N:s döttrar – till burggreve när N avled, men fyra år senare indrogs befattningen för gott.

N tycks ha haft en god inkomst som följd av både sitt offentliga värv och sin verksamhet vid sidan av detta. Han hade ränteinkomster från jordinnehav han tilldelats av staden och kronan, och han arrenderade flera av Gbgs landerier; från 1650-talets början innehade han ett drygt halvdussin skatte- och kronohemman i Västergötland och Halland. Redan som syndicus fick N i donation av K M:t en tomt vid nuvarande Gustav Adolfs torg mot att han byggde ett hus "till stadens prydno". Han fick också tillåtelse att driva utskänkningsrörelse i huset, som tidvis fungerade som arrendefri stadskällare, och till denna hade N och senare hans änka rätt till viss tullfri import. N tycks till och med en tid ha drivit ett bryggeri, och på 1650-talet arrenderade han tillsammans med sina presidentkolleger stadens tegelbruk. Gripenklo uppger i ett brev till Magnus Gabriel De la Gardie 1666 att burggreven hade haft bästa lyckan vid det nyligen avslutade höstfisket.

N hade inga egna söner; styvsonen avled ogift 1667 och N slöt själv sin ätt tio år senare.

Författare

Robert Sandberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

N:s almanacksanteckn:ar 1653, 1659 o 1661 i KB, 1662 i UUB. – Brev från N i RA (bl a till Per Brahe o M G De la Gardie o många till B Cron-berg) o i UUB (till N Gyldenstolpe).

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Laudatio funebris ... Gabrielis Erici Oxenstierna ... ab Israele Johannis Noraeo. Upsaliae 1631. 4:o. (17) s. - Akad avh Upps 1632 se Liden, l,s328.

Källor och litteratur

Källor o litt: Rådsprot, vol 35 b (9 juli 1661), 41 a (29 febr o 1 mars 1664), 53 (12 febr 1669) o 51 (3 dec 1669); Adelsbrev, vol 6; Äldre komm:er, 10 (lagkomm 1642) o 165 (ang prisrätt i Gbg 1659); Biographica; Städers akter, nr 18, Gbg 4, 25 nov 1640; Svea hovrätt E VI a 2 aa:236 (Liber causa-rum, vol 118: 6); Kammarkolhs kansli A I a:5 (prot 2 mars 1643) o A I a: 18 (prot 19 mars 1660); Kommerskoll, huvudarkivet A I a 1: 7 (prot 1661); R 5265 (Städers skrivier o besvär, nr 29, Gbg 1654-72, 12 febr 1664); Magnus Gabriel De la Gardies saml E 1420 (brev från Magnus Palumbus Gripenklo 11 jan 1667); Axel Oxenstiernas saml E 698 (brev från Peder Eriksson Rosensköld 16 april 1638, 15 sept 1643 o 23 jan 1646), o E 785 (brev från magistraten i Gbg 6 april 1653); Sko-klostersaml E 8161 (brev från Gerard Leijoncrantz till Per Brahe 26 april 1661 o 30 jan 1663) o E 8138 (brev från magistraten i Gbg till Per Brahe 12 febr 1664); Manuskriptsaml, vol 29, Christer Bondes dagbok 1654-58; allt i RA. Gbgs magistrat o rådhusrätts arkiv Ba:7; mtl för Gbg, G LA. Kopia ur Albert Siltmans familjebibel, SBL. Marks v Wiirtenbergs geneaher, RHA.

AdRP 5: 1 (1873) o 7 (1881); H Almquist, Gbgs hist..., 1-2 (1929–35), o där anf källor; J E Almquist, Handhar rör 1642 års lagkommission... (LUA, N F, 1: 33:1:4, 1937); W Berg, Samkar till Gbgs hist (1882); BorgRP före frihetstiden (1933); S Brisman, Den Palmstruchska banken o riksens ständers bank under den karolinska tiden (Sveriges riksbank 1668-1918, 1, 1918); Christine kyrkas böcker för vigda, födda o döda, ed W Berg, 1, 1624-1725 (1890); J Ekeblad, Bref, ed N Sjöberg, 2 (1915); E Fischer, Gbgs landerier (1923); H Fröding, Berättelser ur Gbgs äldsta hist (1908); H Gillingstam, Johan Botvidi (SBL 20, 1973-75); Å Holmberg, Perioden 1550-1880 (Bohusläns hist, 1963); Kronolog anteckmar om viktigare händelser i Gbg... 1619–1682 (Gbg förr o nu, 17, 1982); PrRP 1 (1949); J Rosén, Hallands försvenskn (Hallands hist, 2, 1959); SRP 7–10 (1895–1905), 14 (1916); V Söderberg, Historieskrifvaren Arnold Johan Messenius (1902); K Tarkiainen, Arnold Johan Messenius (SBL 25, 1985-87); L Wiberg, Bryggare o bryggerier i Gbg i äldre tider (1934); S Wieselgren, Om Gullbergs äng (Bidr till känned om Gbgs o Bohusläns fornminnen o hist, 1, 1874–79); E Wrangel, Sveriges litt förbindelser med Holland särdeles under 1600-talet (1897), s 48.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Israel Norfeldt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8357, Svenskt biografiskt lexikon (art av Robert Sandberg), hämtad 2021-07-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8357
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Israel Norfeldt, urn:sbl:8357, Svenskt biografiskt lexikon (art av Robert Sandberg), hämtad 2021-07-26.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se