Meriter

2 Nycander, Erik Gunnar, syssling till N 1, f 27 juli 1900 i Sthlm, Ad Fredr, d 1 dec 1964 i Sigtuna. Föräldrar: dir Oscar Johan Theodor N o Elin Augusta Christina Mellgren. Studentex vid h reallärov på Norrmalm i Sthlm 9 maj 19, inskr vid UU ht 19, eo amanuens vid patolog instit maj–aug 23 o sept–nov 25, MK där 19 nov 23, inskr vid LU vt 24, vid Kl ht 25, innehade olika amanuenstjänster vid instit för hygien o bakteriologi vid UU 1 sept 26–30 sept 27, marinläk:stipendiat 5 april 28–6 april 31, fartygsläk på M/S Margaret Johnson 4 okt 28–4 jan 29, periodvisa läk:förordnanden i Uppsala 1 sept 29–3 okt 31, marinläk i reserven 24 april 31, eo amanuens vid psykiatr kliniken i Sthlm 1 nov 31–28 febr 32, tf o ord underläk vid Katarina sjukhus 17 aug 32–30 sept 33, eo amanuens vid Serafimerlasarettets nervklinik 1 mars 33–34, underläk vid Norrtulls sjukhus' sinnessjukavd 1 okt 33, deltog i grundandet av Ericastiftelsens läkepedagog inst 34 (verksamheten inledd 1 sept), läk o lär där 34–45, förest där hösten 41–45, prakt läk från 35, förb:sekr o led av centralstyr för Riksförb för sexuell upplysn (RFSU) 40–56, disp vid Kl 3 maj 50, MD där 30 maj 50, allt i Sthlm.

G 29 sept 1928 i Sthlm, Klara, m psykoterapeuten Aina Nancy Elise Bratt, f 30 juli 1905 i Umeå landsförs, d 17 april 1982 i Sthlm, Skarpnäck, dtr till komminister Elis Johannes B o Anna Elvina Helena Rinman.

Biografi

Gunnar N gjorde sina första kliniska erfarenheter som med kand vid kirurgisk klinik och bakteriologiskt laboratorium. Av stor betydelse för hans fortsatta inriktning som läkare blev tjänstgöringen hos prof Nils An- toni vid neurologiska kliniken på Serafimerlasarettet, vid denna tid den enda specialkliniken för organiska nervsjukdomar i Sverige. Till denna remitterades ovanliga och inte sällan svårdiagnosticerade fall, vid vilkas bedömning även psykiatrisk skolning var nödvändig. N fick tillfälle att under Antonis ledning bedöma och behandla patienter med nervöst lidande som vårdades på kliniken. Därvid använde han sig av såväl hypnos som en på psykoanalytisk teori baserad behandlingsteknik.

Under utbildningsåren sökte N vidga sitt vetande genom att studera vad äldre kliniker skrivit om neuroser och neurosterapi. Han läste Freuds arbeten, och läkaren Wilhelm Stekel blev av stor betydelse för hans fortsatta utveckling. En ansats till psykoanalytisk utbildning erhöll han i Sthlm av nervläkaren Gerard Odencrants, en lärjunge till Stekel. Även om N:s grundåskådning baserades på Freuds arbeten blev han dock ingen okritisk efterföljare. I takt med vidgade erfarenheter växte det hos honom fram en stark medkänsla med psykiskt störda och åsidosatta människor. ,j

En pionjärinsats blev N:s medverkan vid tillkomsten av Ericastiftelsen. Initiativet till dess grundande togs 1934 av hans svärfars kusin rektor Hanna Bratt, som lyckades knyta N till verksamheten, vilket blev inledningen till ett fruktbärande samarbete. Båda hade kommit att intressera sig för de psykologiska och pedagogiska problem som ofta återfinns hos barn och ungdom. Bratt hämtade sina förebilder från Storbritannien, medan N genom arbete med vuxna neurotiker blivit övertygad om att neurosens förstadier stod att finna i barndomen. Båda stod i opposition till en äldre auktoritär och moraliserande fostran och menade att barn och ungdom som farit illa skulle hjälpas till en harmonisk utveckling, och för att nå detta syfte gällde det att sprida kunskap om såväl den normala som den patologiska utvecklingen. Därigenom skulle förhoppningsvis en annorlunda syn på uppfostringsfrågor växa fram. En viktig utgångspunkt för N var att verksamheten organiserades som ett vetenskapligt forskningsarbete. De erfarenheter han gjorde i samband med arbetet vid Ericastiftelsen sammanställdes och resulterade i doktorsavhandlingen Personlighetsutveckling på avvägar (1950).

Åren 1935–45 var N fast knuten till institutet och blev efter Hanna Bratts avgång även dess föreståndare. Ett viktigt initiativ togs när det läkepedagogiska seminariet 1937 inledde sin verksamhet. Denna pågår alltjämt (1990), och här har ett stort antal elever med anknytning till barn- och ungdomsvård, sjuk- och socialvård fått sin utbildning. Verksamhetens betydelse bör ses i belysning av att det vid dess början inte existerade någon systematiskt organiserad barnpsykiatri i Sverige. Inom Ericastiftelsen fanns en stark ambition att genom föredrag och skrifter föra ut de idéer som var vägledande för arbetet. N gjorde här en betydande insats.

I tal och skrift och som populärvetenskaplig folkupplysare i radio förde N ut budskapen. I ett flertal böcker, bl a Personlighet och moral (1943), behandlades frågor om samlevnad, moral och karaktärsdaning, och informationen präglades alltmer av N:s egna erfarenheter. Samtidigt fanns hos honom en ständig strävan till omprövning av intagna ståndpunkter. Inom RFSU medverkade N som lärare och som författare till talrika artiklar i förbundets tidning Populär tidskrift för psykologi och sexualkunskap. N pläderade för att göra sexuologin till ett särskilt ämne vid sv universitet. Sitt intresse för sexualpatologi utvecklade N även i boken En sjukdom som bestraffas: en studie i homosexualitetens psykofysik (1933). Där framfördes liberala tankegångar, och N argumenterade med kraft för straffets borttagande för homosexuella handlingar. Därmed bidrog han till att skapa en opinion som 1944 resulterade i att straffbeläggningen upphörde. N var vidare motståndare till kroppsaga och bidrog genom sin hållning till att denna förbjöds.

I Neuros och neurosterapi (1956) öste N på ett personligt sätt ur sin rika erfarenhet, vilket gjorde framställningen levande. I sin sista bok Ångest och oro (1964) betonade han bl a det dåliga samvetets roll; det leder till skuldkänslor och efterhand till manifesta neuroser. Men han sökte där också ge tröst till oroliga föräldrar, som sviktar i sin fostrargärning.

Även om N i hög grad arbetade i sin samtid var han väl bevandrad i medicinhistorien. Han publicerade bla artiklar om monumentalgestalter som Sigmund Freud, F A Mesmer och I P Semmelweis i Populär tidskrift vari deras pionjärinsater särskilt betonades. Även N:s egna insatser var i många fall banbrytande. I sin verksamhet visade han fantasi, tankeskärpa och ett självständigt tänkande som inte sällan bröt med tidens normer och värderingar. En kollega har betecknat N som en radikal sökare med en mänsklig värme som var stark men inte alltid lättillgänglig.

Författare

Lennart Ljungberg

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: En sjukdom som bestraffas. En studie i homosexualitetens psykofysik. Sthlm 1933. 159 s. ([W. & W:s handböcker,] 119.) – Om verksamheten vid Ericastiftelsens läkepeda-gogiska institut. Några barnpsykiatriska problemställningar o erfarenheter. (Föredr i Sv läkare-sällsk d 15 nov. 1938.) (Nordisk medicin, 1939, Sthlm, 4:o, s 115–121; referat i Förhandlingar vid Svenska läkaresällskapets sammankomster år 1938, Sthlm 1939, s 408–410). – Ericastiftelsens läkepedagogiska institut (Tidskrift för Sveriges sjuksköterskor, årg 6, 1939, Sthlm, s 129–141). – Reflexioner efter en läkepedagogisk utlandsresa. Föredr vid Ericastiftelsens årsmöte den 1 nov. 1939 (Tidskrift för barnavård och ungdomsskydd, årg 15, 1940, Sthlm, s 20-31). – Om uppfostringsstraffet och karaktärsutvecklingen (Svenska läkartidningen, årg 38, 1941, Sthlm, s 1230–46). – Homosexualitetens samhällsfarliga yttringar (ibid. 39, 1942, s 644-654). – Personlighet och moral. En psykologisk studie med särsk hänsyn till den religiöst orienterade moralismen. Sthlm 1943. 127 s. – Personligheten som miljöprodukt. Efter ett föredr vid Ericastiftelsens årsmöte 1943 (Lärarinneförbundet, årg 31, 1944, Sthlm, 4:o, nr 5, s 7–10, 6, s 6–9, o 7, s 8–10). – Personlighetsutveckling på avvägar. Barnpsykiatriska studier. Sthlm 1950. 260 s. (Från Ericastiftelsens läkepedagogiska institut, Behandlings-avd ...) Även: Akad avh [KTJ. – Homosexualitet (Hörde Ni, årg 4, Sthlm, 1951, s 275-282). – Tala eller tiga? (ibid, 6, 1953, s 44–48, 53). -Att känna sig själv är största konst (ibid, 8, 1955, s 11–19). – Flykt i det inre (ibid, s 780–784). – Kriser i äktenskapet (ibid, s 1005–11). – Neuros och neurosterapi. Sthlm 1956. 204 s. [Ny utg] 1967. 184 s. (En PANbok.) – Ska man använda spädbarn? (Liberal debatt, årg 9, 1956, Sthlm, s 72–74). – Samlevnad. Att förstå sig själv och andra. Sthlm 1957. 141 s. (Praktisk psykologi.) [Nya tr] 1958, 1960. – Erk du, Maja du! (Liberal debatt, 12, 1959, s 28–31). – Life begins at sixty. Så minns jag Hanna Bratt (Barn i hem – skola – samhälle, årg 13, 1959, Sthlm, nr 6, s 30 f). – Sjukdom eller olycksöde (Röster i radio, årg 27, 1960, Sthlm, 4:o, nr 41, s 42). – Det konsekventa ödet (ibid, nr 46, s 44, 55–58). – Bot och bättring (ibid, nr 47, s 42, 52, 54 f). — Ångest och oro. Om psykiska besvär och deras behandling. Sthlm 1961. 91 s. (Praktisk psykologi.) [Ny uppl] 1964. 93 s. Övers: Ängst og uro, Oslo 1965, 91 s (Fakkel-bokene, F 74.) – Snart bygger han ett eget hem (Röster i radio, 29, 1962, nr 17, s 28–30, 49, 55). – Begreppet "psykisk sjukdom" (Svenska läkartidningen, 60, 1963, s 2151-57).

– Bidrag i: Sexualfrågan, 1940-41, 1943, Sthlm, 4:o, forts: Populär tidskrift för psykologi och sexualkunskap, 1950–57, Sthlm; vidare S-T 1957 18/1, GHT 1961 14/12, DN 1964 16/1, 26/2 o 17/3.

Källor och litteratur

Källor o litt: P Bergström, G N död (S-T 2 dec 1964); L Rudhe, G N död (DN 2 dec 1964); SLH 4–3 (1933), 4:5 (1935); Södermanlands-Nerikes nation i Upsala vt 1929-ht 1936 (1937); Väd 1961; Väv. Stor-Sthlm, 2 uppl (1962).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
E Gunnar Nycander, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8458, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Ljungberg), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8458
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
E Gunnar Nycander, urn:sbl:8458, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Ljungberg), hämtad 2024-04-27.