Meriter

Nyvall, Carl Johan, f 29 dec 1829 i Karlskoga, d 22 maj 1904 där. Föräldrar: bergsmannen Jonas Jansson o Maria Nilsdtr. Kolportör o resepredikant för Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) 56–78, initiativtagare till missionsfören i Karlskoga 57, predikant i en grupp missionsfören:ar i östra Värmland 63, initiativtagare till Karlstads läns missionsfören 63, elev vid H J Lundborgs (bd 24) kolportörskola i Grythyttan, Ör, 64, en av initiativtagarna till Värmländska Ansgariifören 5 febr 65, kolportör o v ordf där 65, elev vid EFS:s hemlandsmissionsskola Johannesberg i Brännkyrka, Sth, 70, en av initiativtagarna till missionsskolan i Kristinehamn 70, till Karlskoga prakt skola 74, till Sv missionsförb (SMF) 78, led av styr där 78–85 o 87–89, grundare av Karlskoga praktiska skola 74, av Karlskoga prakt slöjdskola (senare Karlskoga prakt lärov o Karlskoga folkhögsk) 82, distr:förest för SMF i Värmland o Dalsland från 89.

G 8 juni 1854 i Karlskoga m Anna Margareta Moberg, f 22 sept 1828 i Fredsberg, Skar, d 22 febr 1905 i Karlskoga, dtr till skolmästaren Johan M o Anna Åsman.

Biografi

N kom från ett fattigt hem i Vall i Karlskoga. Fadern dog tidigt varför modern fick dra försorg om barnen och N ta ekonomiskt ansvar. Olyckor i hemmet gjorde att han började läsa kristen litteratur och, jämte sin mor, längta efter omvändelse. I Karlskoga verkade vid denna tid komministersadjunkten Erik Berggren, kring vilken en andlig väckelse gick fram. N och hans mor drogs med, och då Berggren flyttade tog de på hans inrådan kontakt med väckelseprästen Mårten Landahl (bd 22, s 229) för andlig vägledning. N:s mor, i väckelsehistorien känd som Mor i Vall, grundade därefter i egen regi ett barnhem. Efter sin omvändelse till en närmast schartauansk kristendomstyp synes N någon tid haft tankar på att bli präst. Under inflytande från Olof Hedengren (bd 18) på Riseberga kom han att omfatta en nyevangelisk åskådning som utvecklades till markant frikyrklighet. N blev som resepredikant och bokspridare i EFS:s tjänst den förste kolportören i Värmland och angränsande bygder; främst såldes Bibeln och Luthers postillor. Han färdades vanligen till häst. På Hedengrens rekommendation började N i H J Lundborgs kolportörskola i Grythyttan. Han genomgick även EFS:s hemlandsmissionsskola Johannesberg. 1857 hade N i Karlskoga tagit initiativet till den första missionsföreningen i Värmland, och sex år senare tillkom på hans föranstaltande Karlstads läns missionsförening i syfte att skapa en sambandsorganisation. N hyste dock tankar i vidare riktning, och vid ansgarsjubileet 1865 deltog han i bildandet av Värmländska Ansgariiföreningen, som skulle bedriva egen verksamhet för att främja inre och yttre mission. Föreningen anslöt sig till EFS.

N anställdes som en av Ansgariiföreningens tre första kolportörer (från 1873 benämnda predikanter) och utsågs till dess v ordförande; från 1869 var han till gagnet ordförande i föreningen. N fick en alltmer ledande ställning och blev den drivande kraften inom den värmländska nyevangelis-men. Inspirerad av den skotska frikyrkans etablering väcktes hos honom i slutet av 1860-talet tanken att det behövdes inte endast från kyrkan fria församlingar utan även en från staten fri kyrka, dit allt "väckelsens folk", både lutheraner och baptister, borde samlas. Idén utvecklades bl a genom läsning av H B Hammars (bd 18) skrifter. I jan 1870 ingick N i en kommitté som uppvaktade den väckelsevänlige ecklesiastikministern F F Carlson (bd 7) för att söka få en präst, Lundborgs svåger A Fernholm (bd 15), anställd som reseombud för att inom Ansgariiföreningen anordna "fria" nattvardsgångar i likhet med vad som skedde på Riseberga. Man ville på så sätt få en förmedlande länk mellan församlingsprästerna och kolportörerna. Carlson gav rådet att öppna en skola dit prästen skulle knytas som föreståndare; en missionsskola där Fernholm anställdes inrättades i Kristinehamn 1870.

EFS:s kyrkolojala ledning började mot slutet av 1870-talet bli alltmer skeptisk mot N:s och andras ökande kritik mot sv kyrkan och fjärmande från dess församlingsgemenskap. När N i fråga om nattvard, kyrkotukt och den lutherska bekännelsen intog en från EFS:s linje avvikande mening och ställde sig solidarisk med P P Waldenström, ledde detta till att han 1878 entledigades från EFS:s tjänst. Frågan om de "rena" nattvardsborden splittrade EFS, och redan 1876 hade N, jämte bl a Waldenström, av det första allmänna predikantmötet invalts i den kommitté som skulle utvecklas till det organ som företrädde den kyrkokritiska linje som såg separation från sv kyrkan som frågans möjliga lösning på sikt. Undertecknad med 22 300 namn insändes s å en petition till K M:t om rätt att anordna"fria" nattvardsgångar, oberoende av kyrkoförsamlingarnas liv och med andra präster än deras. Sedan petitionen avslagits kom 1878 den i kyrkohistorien kända utbrytningen ur EFS, och vid det tredje allmänna predikantmötet senare detta år beslöts på förslag av N och E J Ekman (bd 13) att en ny missionsorganisation skulle bildas, kallad Sv missionsförbundet (SMF). När N övergav EFS:s inomkyrldiga ecklesialism blev målet en allmän sv frikyrka, en "evangelisk allians", dit alla som med den nyevangeliska vänsterfalangens definition kunde betecknas som "troende" skulle samlas utan hinder av åsiktsskillnader i frågor om dogmatik och yttre "form". Trots friförsamlingssammanslutningen blev det inte fråga om ett dissentersamfund i formell mening; N:s och Waldenströms linje segrade här mot radikalare önskemål från bl a Ekman. SMF:s bildande utgjorde kulmen på en flerårig utveckling, där N med sin skickliga organisatoriska förmåga och medvetna linje var en drivande och mellan olika ståndpunkter förmedlande kraft. Han tillhörde SMF:s styrelse i många år. Från 1889 var han samfundets distriktsföreståndare i Värmland och Dalsland.

En av N:s närmaste vänner från ungdomen var Olof Olsson, sedermera präst i sv kyrkan, professor och president vid Augustana College i Rock Island, USA. N påverkade Olssons andliga utveckling, och de gjorde en tid sällskap som kringvandrande predikanter. Senare utvecklades de åt olika håll. Vid fyra tillfällen, 1875, 1884–86, 1894 och 1901, var N i USA, första gången på inbjudan av Olsson. Denne hade 1869 emigrerat för att bilda en samfundsfri och, efter vad han menade vara nytestamentlig förebild, "ren" församling. Denna anslöt sig dock något år senare till den lutherska Augustanasynoden, där Olsson blev en av de stora konfessionella ledarna. I den "waldenströmska" försoningsstriden intog N och Olsson skilda ståndpunkter, och debatten blev genom N:s resa häftig också i Augustanasynoden. N:s inställning torde ha utgjort det största hindret mot att hans framställning (brev till E Norelius 8 nov 1875) om prästvigning i synoden bifölls. Vid sitt besök i Chicago 1885 tog N aktiv del i bildandet av Sv evangeliska missionsförbundet i Amerika (Mission Covenant Church).

1874 inrättade N Karlskoga praktiska skola med undervisning i bl a bokhålleri, språk, byggnadslära och lantbruk. Efter dess nedläggning grundade han ett aktiebolag med syfte att driva Karlskoga praktiska slöjdskola som kom igång 1882. Ehuru N inte själv verkade som lärare, ville han se skolan som ett redskap i väckelsens tjänst.

Under missväxtåret 1868 antecknade N i sin dagbok en bön om snar hjälp "till en frikyrka i vårt land, ävensom en ändring av de lekamliga förhållandena. Eljest blir Amerika en tillflyktsort för de fattiga Gudsbarnen". Det var också i hög grad statskyrkofrågan som var vägledande för N:s agerande. Sv kyrkan såg han, genom dess förbindelse med staten, som en "babyloniserande människoinstitution", som inte uppträdde "som en evangelisk församling". Däremot var han mera positivt inställd till dess från statsmakten fristående dotterkyrka Augustanasynoden, eftersom denna ville "ordna sina förhållanden efter Guds ord". Mot de amerikanska väckelsemötenas uppjagande av känslorna var han kritisk. N:s församlingssyn, hans kyrkouppfattning och hans successiva anslutning till den waldenströmska försoningsläran i kombination med hans inflytelserika ställning, koncilians gentemot olika grupper av likasinnade och hans medfödda ledaregenskaper utgjorde viktiga omständigheter vid den nyevangeliska rörelsens sprängning och tillkomsten av den första sv frikyrkobildningen.

N:s barndomshem i Vall inreddes 1989 av föreningen Mor i Vall som minnesgård och, knutet till Karlskoga folkhögskola, som studiecentrum angående den nyevangeliska väckelsen i Värmland.

N:s son David N (1863–1946) emigrerade 1886 till USA, där han blev känd som en framstående religiös talare och spelade en betydelsefull roll inom det Sv evangeliska missionsförbundet. 1894–1905 och 1912–23 var han rektor vid North Park College i Chicago, som grundats av Sv evangeliska missionsförbundet. David N redigerade 1907–10 den religiösa veckotidningen Veckobladet i Minneapolis och publicerade flera diktsamlingar, uppbyggelse-skrifter och kyrkohistoriska arbeten.

Författare

Oloph Bexell

Arkivuppgifter

N:s dagböcker 1861–1904 i SMF:s arkiv, RA; hans kolportörsbok o brev till honom i EFS:s arkiv, SSA. – Brev frän N i RA (bl a till SMF o många till P P Waldenström), SSA (till EFS) o i Augustana College and Theological Seminarys arkiv, Rock Island, USA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Reseminnen från Amerika af C. J. N. Kristinehamn 1876. 112 s. [Sign; tidigare i Wermlands allehanda, Kristinehamn, 8/10, 4, 18 o 25/11 samt 2/12 1875, 5 o 13/1, 17/2, 23 o 30/3, 7, 20 o 27/4 samt 24/5 1876, vidare 6/9 1877 ett svar på T Hasselqvists granskning av boken i Augustana, luthersk kyrkotidn, aug s å.] – Bidrag sign -ll i tidn Hemlandsvännen, Sthlm, o Angsgarii-posten, Kristinehamn.

Utgivit: Doktor Mårten Luthers lilla katekes med kort utveckling. Gillad o stadfäst... d 11 okt 1878. Jemte ett kort utdrag af Strafflagen. Nora 1887. 108 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: H Axelson, CJ N – en förgrundsgestalt (Värmlands Ansgariifören:s jubileumsskr ..., 1965); W Bredberg, P P Waldenströms verksamhet till 1878. Till frågan om Sv missionsförbis uppkomst (1949); E Ericson, C J N från Vall (Karlskoga tidn 19 jan 1963); O W Genander, C J N, en banbrytare för den fria andliga verksamheten i Värmland (1929); LJ Johnson, Islossning, originalskildnar från 1800-talets väckelser i Värmland (1920); L N Johnson, När länsmannen skulle häkta C J N (Missionsförb 1933, s 440 f); Karlstads hm, 1 (1975), s 174–180 o 3 (1968), s 225; G W Kullgren, Kolportörsglimtar för 100 år sedan (Nya Wermlandstidn 23 april 1958); dens, C J N – bergsmannen, som blev andlig ledare (ibid 14 mars 1964); Kulturbilder från Karlskoga bergslag. Nykterhetsrörelse o folkbildn:arbete intill år 1937 (1937); A Larsson, C J N (Framåt 1917); E Lernborg, C J N o andra evangelii tjänare (Nerikes alleh 15 jan 1936); J Lindholm, Distr: förest C J N (Minnesskr vid Karlskoga missionsfören:s femtio-årsjubileum, 1907); dens, Till minnet av C J N:s födelse (Karlskoga tidn 3 jan 1930); A Lindqvist, Aposteln från Värmland (Grythyttan i ord o bild, h 12, 1961); O Lövgren, Värmländskt fromhetsliv (Ur väckelserörelsens hist, 2, 1940), s 118–143; E Malmeström, Ur det andliga livets hist i Norra Råda-bygden under 1800-talet (1935), s 91–100; C H Martling, Nattvardskrisen i Karlstads stift under 1800-talets senare hälft (1958); D Nyvall, Min faders testamente. En lev-nadsteckn över predikanten o frikyrkomannen K J N ... (Chicago 1924, 2. uppl Sthlm 1929); K A Olsson, By one spirit (Chicago 1962); K Otto, C J N (Minnesskr vid Värmländska Ansgariifören:s 40-årsjubileum, 1905); A Sandberg, C J N (Friska vindar 1928); dens, Ur C J N:s liv (Missionsförb 1930, s 29 f); W Sarwe, Bergsmannen som hade Ansgariifören:s exp i sin kappsäck (Karlskoga tidn 12 dec 1935); E A Skogsbergh, Missionspredikanten C J N (Minneapolis Weckobl 14 juni 1904); G Tidlund-Meijerhielm, En vidräkning med distr: förest C J N (1899); B Walan, Fernholm o frikyrkan. En studie i Sv missionsförb:s förhist (1962); dens, Invandrarna o kyrkan (1963); dens, Förs: tanken i Sv missionsförb (1964); dens, Värmlands Ansgariifören:s förhist (Värmlands Ansgarii-fören:s jubileumsskr, 1965); P P Waldenström, Brev 1858–1882, ed W Bredberg, 2 (1938); M Zettergren, Vall i Karlskoga – ett frikyrklighetens källsprång (Sv morgonbl 15 aug 1936); dens, C J N:s omvändelse (Sv veckotidn 1949, nr 44); S Åkerblom, Från C A Agardh till C H Rundgren. Studier till Karlstads stifts kyrkohist under väckelsetiden (1953). – David N: A B Benson o N Hedin, Americans from Sweden (1950); E Skarstedt, Svensk-amerikanska folket i helg o söcken (1917); SMoK.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Johan Nyvall, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8515, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oloph Bexell), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8515
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Johan Nyvall, urn:sbl:8515, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oloph Bexell), hämtad 2024-04-25.