Meriter

4 Munthe-Norstedt, Anna Katarina Fredrika, kusin till M 3, f 28 juli 1854 i Döderhult, Kalm, d 17 april 1936 i Helsingborg, Maria. Föräldrar: apotekaren Martin Arnold Fredrik Munthe o Lovisa Aurora Ugarph. Elev vid Slöjdskolan i Sthlm 69—71, hos M E Winge där 71—75, hos H Salmson o A Stevens i Paris 78-81. Konstnär.

G 1) 20 juni 1875 i Sthlm, Hedv El, m konstnären Johan Reinhold Norstedt, f 1 juli 1843 på Lunda, V Vingåker, Söd, d 15 dec 1911 i Sthlm, Klara, son till brukspatronen Christian N o Emilia Albertina Duse; 2) 22 jan 1913 i Helsingborg, Maria, m veterinären Frans Siberg, f 22 juli 1861 i Grolanda, Skar, d 27 mars 1924 i Helsingborg, Maria, son till lantbrukaren Anders Bengtsson S o Maria Christina Andersdtr.

Biografi

Anna M var liksom brodern Axel M (M 6) mångsidigt begåvad. Hon var musikalisk, en god vissångerska och hon drömde i ungdomen även om att bli skådespelerska, vilket dock stötte på patrull. Det var illa nog att hon ville bli målare. Modern hade på nära håll sett M Larson (bd 22) förfalla och en gång hade hon varit med när O Törnå uppträdde något överförfriskad. Stöttad av fadern fick dock M komma till Slöjdskolan, nuvarande Tekniska skolan, i Sthlm och hon fick också ta lektioner för Mårten Eskil Winge (Wettergren). M tog även lektioner för O Cardon (bd 7), som var teckningslärare vid FrKA:s principskola. Men hon betraktades länge endast som en talangfull dilettant. Tjuguett år gammal gifte hon sig med den nio år äldre R Norstedt. Paret fick en liten dotter som emellertid dog som mycket liten. Sorgen höll på att bryta ner M och hon råddes att ta upp måleriet på allvar för att inte helt gräva ner sig i sin sorg.

1878 for M och hennes man till Paris på tre år. Där tog hon till en början lektioner för den sv målaren Hugo Salmson, som haft stor framgång i Paris med sina folklivsbilder och historiska genremålningar. Efter en tid flyttade hon över till Alfred Stevens som hade gjort succé på Parissalongen med eleganta genrebilder, där han skildrade "damen av värld — ibland även av halvvärld — i hennes lyxfulla och smakfulla miljö i en rad små målningar, genomförda med virtuositet och raffinemang i färgbehandling och penselföring" (Nordensvan). Stevens' personlighet och konst var sålunda mycket olik den försynta och anspråkslösa M:s. Men han var en skicklig lärare och hon var en uppmärksam och läraktig elev; hon lyckades transponera hans kalla virtuositet till ett personligt uttryckssätt fyllt av mänsklig värme.

Redan under sista tiden i Paris koncentrerade sig M på några få motivkretsar, som hon skulle bli trogen i hela sitt liv. Det var interiörer med och utan människor och porträtt av människor och djur och framför allt av blommor. Hon var en flitig museibesökare liksom sin man; de verk som hon helst uppsökte i Louvren var de holländska 1600-talskonstnärernas, framför allt interiörmålarnas och blomstermålarnas, inte minst Jan Davidsz de Heems.

1881 återvände M och hennes man till Sthlm. De bosatte sig i en ateljévåning vid Tunnelgatan; deras hem blev under nästan trettio år en mötesplats för konstnärer och intellektuella — Viktor Rydberg hörde till den närmaste vänkretsen.

M uppmärksammades snart för sin skicklighet, och i synnerhet hennes intima interiörbilder och daggfriska målningar med sv ängsblommor blev högt beundrade. Hon hörde till dem som uttogs att deltaga i den stora nordiska konstutställningen i Khvn 1883.

Två år senare utbröt den stora opponentrevolten mot FrKA. M och hennes man var visserligen inte nöjda med akademins konstpolitik men de reagerade mot vad de betraktade som brutalitet i opponenternas uppror och ställde sig därför, om än motvilligt, på den akademiska sidan och deltog i den av opponenterna bojkottade jubileumsutställning som öppnade 1 aug 1885 till 150-årsminnet av akademins tillblivelse. Då Sv konstnärernas förening grundades 1891 av konstnärer ur båda lägren, som var trötta på de hätska stämningarna i det polariserade sv konstlivet, hörde M och hennes man till dem som tidigt anmälde sig som medlemmar. Då det visade sig att den nya föreningen aldrig fick det inflytande som dess medlemmar hoppats på, närmade sig M akademin på nytt. Åren 1897—1904 lyfte hon konstnärsarvode i blomstermålning från akademin.

1911 avled M:s förste make och M flyttade till Helsingborg, där hon 1913 gifte sig med en veterinär. M var liksom sin bror Axel en fanatisk djurvän och med sin nye man delade hon sin kärlek till djuren, en kärlek som enligt vad vännerna berättade ibland tog sig drastiska uttryck: Till husvärdens förargelse hade hon exempelvis envisats med att utspisa råttorna i fastigheten vid Tunnelgatan i Sthlm.

M var i sin konst oberoende av tidens olika riktningar och "ismer". Hon engagerade sig inte i modernismen och hade inte ambition att synas. Någon egentlig utveckling kan man knappt spåra i hennes måleri; den höga konstnärliga kvaliteten bevarade hon in i ålderdomen. Möjligen kan en långsam förändring i färgskalan från 1880-talsmålningarnas djupa klanger med kontrasterande inslag av grått och brunt till den mera uppdrivna koloriten i hennes senare måleri urskiljas.

Med åren blev M alltmer otidsenlig och arbetade under sitt livs sista decennier i det fördolda. Därför var det något av en sensation när Färg och form i Sthlm i jan 1938 ordnade en minnesutställning. I utställningskatalogen presenterades hon själv av Carl G Laurin (bd 22) och hennes konst av R Hoppe (bd 19). Stockholmstidningarnas recensenter var positiva, några var entusiastiska, andra något reserverade. En skrev att det är överdrivet att säga att M var "en stor konstnär men hon hör till dem som röja ett slags storhet i det lilla. Hon bryter inga nya tekniska vägar, öppnar inga nya uttrycksmöjligheter och rör sig inom ett mycket snävt andligt register men nästan varje sak hon målar är präglad av kärlek till motivet och en färgens förfining, som gör att man dröjer med välbehag inför hennes små dukar" (Näsström). Entusiasterna utnämnde henne till en "av de starkaste bland våra svenska målarinnor" (Hoppe, rec 7 febr 1938).

Författare

Bo Lindwall

Arkivuppgifter

Brev från M i SSA (43 st i C G Laurins saml).

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Rec:er i NM:s klipparkiv.

R Hoppe, rec av minnesutställn (Soc-dem 7 febr 1938); C G Laurin o R Hoppe, Minnesutställn A M-N 1854-1936 (Färg o form, kat nr 64, 1938); G Munthe, Axel M (1949); L W:son Munthe, M-slägten från medlet af 1000-talet till närvarande tid (1884); L o Å W:son Munthe, Släkten M (1931); G Nordensvan (sign G-g N), Alfred Stevens (NF 26, 1917), sp 1323; G Näsström, rec av minnesutställn (S-T 30 jan 1938); E Wettergren, Blommornas konstnär (Idun 1938, nr 9).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anna K F Munthe-Norstedt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8567, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lindwall), hämtad 2024-04-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8567
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anna K F Munthe-Norstedt, urn:sbl:8567, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lindwall), hämtad 2024-04-17.