Meriter

Myhrberg, August Maximilian, (enl hfl Matkias August) f 24 juni 1797 i Brahestad, Österbotten, d 31 mars 1867 i Sthlm, Finska. Föräldrar: tullförvaltaren Anders Gustaf M o Christina Sovelius. Inskr vid UU 17 juni 15, kameralex där dec 17, inskr vid Åbo akad 5 dec 18, volontär vid grekiska kavalleriet 25 aug 25, sergeant där dec 25, underlöjtn vid infanteriet 6 maj 26, adjutant hos överste Thomas Gordon jan 27, stabskapten 27, adjutant hos överste C N Fabvier jan 28, hos överste K W von Heideck nov 28, kommendant på kastellet Palamidi vid Nauplion 25 juli 29—30, tjänst med majors n h o v på S:t Barthélemy 24 sept 42—48, major i armén 18 mars 43. — Ogift.

Biografi

Maximilian M härstammade från en sv släkt, hemmahörande i Västergötland. Med M:s far kom släkten till Finland. Denne var tullförvaltare men ägnade sig även åt affärsverksamhet och ett större jordbruk. Kriget 1808—09, som vållade honom stora förluster, föranledde honom att återvända till Sverige som tullförvaltare först i Karlshamn och slutligen i Härnösand. Modern, som tillhörde en förmögen köpmannasläkt i Uleåborg, stannade länge kvar i staden men flyttade så småningom till Sverige. De äldre barnen stannade i Finland.

M sattes i skola i Uppsala och inskrevs i Kalmar nation. Enligt faderns önskan ägnade han sig åt juridiska studier. 1818 överflyttade han till den finska nationen, där han fick flera vänner för livet, främst åbodocenten A I Arwidsson (bd 2), som då var nationens kurator. Möjligen under deras påverkan överflyttade M till Åbo för att fortsätta sin utbildning. M slöt sig både i Uppsala och Åbo till frisinnade kretsar. En av hans studiekamrater i Sverige var den då radikale Gustaf Schwan. Under Åbo-tiden hörde M:s vänner till dem som hade svårt att finna sig i de nya förhållandena. Arwidsson, som återkommit till Finland 1818, nödgades t ex snart nog lämna akademin och landet på grund av sina politiska åsikter. M lämnade efter faderns död de akademiska studierna fast besluten att som soldat aktivt verka för de frihetsrörelser som efter den beundrade Napoleons fall under den Heliga alliansens system flammade upp på olika håll i Europa.

M entusiasmerades först av de spanska liberala, som kämpade mot Ferdinand VII:s reaktionära regim. Han förberedde sig genom militära studier och sökte även lära sig landets språk. När han till sist kunde ansluta till de liberalas trupper, hade dock en stormaktsintervention i anslutning till kongressen i Verona kommit till stånd. Franska trupper räddade kungens regim. För M:s del slutade äventyret i krigsfångenskap hos fransmännen.

Frigiven ur krigsfångenskap stannade M kvar i Frankrike. Han kom här — kanske genom Gustaf Löwenhielms (bd 24) förmedling — i förbindelse med franska tillskyndare av grekernas några år tidigare inledda frihetskamp. Denna hade då redan väckt ett oerhört uppseende i Europa. Den hade blivit ett viktigt led i kampen mot den Heliga alliansen och blev med tiden ett allt viktigare element i de liberala tänkesättens utveckling. I Sverige hade den moderata pressen alltifrån 1821 ägnat stort intresse åt grekerna. Allmänna journalen och Stockholms-Posten hyllade dem. Tegnér, Atterbom och Geijer ivrade för deras sak. Liksom i Paris, London, Zürich och München hade i Sthlm en kommitté till filhellenismens stöd bildats med P A Wallmark som energisk sekreterare. Under samarbete med G Löwenhielm i Paris bedrev denne propaganda och insamlingsverksamhet, trots Karl Johans och statsrådets betänkligheter.

Det uppflammande intresset för Grekland föranledde tidigt planer på frivilligt deltagande i landets kamp. Under de följande åren anmälde sig flera sv militärer som krigsfrivilliga. Motiven för de flesta var inte idealism utan personliga motgångar och ekonomiska svårigheter i hemlandet. I några fall kan man dock konstatera att de sv frivilliga verkligen följt politiska ideal av mycket radikal innebörd.

M lät inte avskräcka sig av de negativa omdömen som han fått höra. Våren 1825 hörsammade han en vädjan av översten Charles Nicolas Fabvier och anmälde sig i Marseille som menig i dennes filhellenska kår. I aug avseglade M med Fabvier till Nauplion, grekernas dåvarande huvudort. I nära sex år ägnade sig M åt den nygrundade grekiska republikens sak. Han blev den ende svensk som fullföljde sin gärning intill dess den nya staten vunnit fred och erkännande. M visade lojalitet mot sina förmän av olika nationalitet, Fabvier, engelsmannen Church och bayraren von Heideck.

När M kom till Grekland hade grekernas ställning allvarligt försämrats. Filhellenernas kår under Fabvier fick omedelbart delta i de pågående striderna. M kommenderades till det kavalleriförband som sattes upp under den franske officeren greve Regnaut Saint Jean d'Angely. M deltog i expeditionen mot det av turkiska trupper besatta Euboia. Han sårades i en skarp kavalleristrid vid Karysto 25 mars 1826. Under striderna kunde M rädda livet på sin chef Regnaut, vars förtroende och tillgivenhet han vann. Före sin avresa till Frankrike våren 1826 uttryckte denne sin uppskattning av och vänskap med M: "Jag vill att ni skall veta att under de nio månader vi har tjänat tillsammans och i samma kår, det enda ögonblicket av missnöje, som ni har låtit mig känna av är nu då vi skils" (Bruun 1966, s 143 F).

Sedan operationerna på Euboia misslyckats och Missolonghi fallit, riktades turkarnas anfall mot Athen. M deltog ej — som legenden velat göra gällande — i försvaret av Akropolis men däremot i striderna kring Athen. Efter förlusterna på Euboia hade kavallerikåren upplösts till följd av de stora förlusterna av hästar. M överfördes nu till infanteriet. En rulla i Fabviers arkiv tar upp honom som löjtnant i ett filhellenskt kompani, som bildats 11 aug 1826. M sårades i strider vid Khaidari utanför Athen 18—20 aug. I jan följande år utsågs M till adjutant åt den engelske översten Thomas Gordon men deltog likväl i vinterfälttåget utanför Athen. I maj s å var han med om en olycklig landstignings-operation på Kap Kolias. M sårades återigen, denna gång av ett lansstyng i låret. Dessförinnan hade han befordrats till kapten. Sedan Gordon lämnat Grekland, fick M en tid tjänstgöra i generalen Churchs stab. Denne hade tillfälligt förskaffat sig överbefälet över den grekiska armén, med undanträngande av Fabvier.

Sedan Fabvier efter Akropolis kapitulation 5 juni 1827 återfått befälet, kunde M åter tjänstgöra under fransmannens befäl. Mellan dem utvecklades ett förtroendefullt samarbete, och i jan 1828 utsågs M till Fabviers adjutant. Som sådan kvarstod han till dess översten lämnade Grekland i aug s å. M deltog i den hårt drabbade expedition till Kios som igångsattes 21 okt 1827 men till sist misslyckades. 26 mars följande år var hela ön utrymd. M hade då lyckats rädda större delen av kavalleriet, något som Gordon med beundran skildrat i sin historia över kriget.

Under tiden hade de förenade europeiska flottorna 20 okt 1827 krossat den turkiska vid Navarino. Grekland var därmed räddat och kriget avgjort. I den följande rivaliteten mellan stormakterna vann Ryssland till en tid ett avgörande inflytande. Fabvier lämnade landet för att återvända till Frankrike. M, vars duglighet vunnit allmänt erkännande i armén, utsågs till adjutant hos hans efterträdare, överste von Heideck. Som sådan kvarstod han tills han utnämndes till kommendant för fästningen Palamidi strax utanför den dåvarande huvudstaden Nauplion.

Med det stigande ryska inflytandet över Grekland försvårades M:s, liksom många andra filhelleners, ställning. Han ansökte om permission, men först i jan 1831 kunde han lämna landet för att aldrig återvända. Orsaken härtill har sökts i olika personliga förhållanden, men det avgörande skälet torde ha varit händelserna i Europa. M bevarade dock livet ut kärleken till Grekland, av vars forntid han var varmt intresserad, vilket bl a framgår av hans brev.

M ville härefter delta i den polska kampen mot Ryssland. Om M:s deltagande i dessa strider är litet känt. När krigshändelserna var avslutade befann sig emellertid M i rysk fångenskap. I Paris arbetade Fabvier för hans frigivning. Men innan dessa åtgärder fått någon effekt lyckades M fly ur fångenskapen och bege sig över gränsen till Preussen.

M:s verksamhet ute i Europa under 1830-talet är även den höljd i mörker. Av brev från Fabvier till Gustaf Löwenhielm synes det dock framgå att M arbetat för intressen som legat Fabvier om hjärtat. Denne berömde honom 10 maj 1834 för hans insatser, "som ej varit utan faror" (Archive de Meurthe-et-Moselle). När detta meddelades hade M återvänt till Paris, varom Fabvier ville underrätta sv ministern, som "visat så stor vilja att hjälpa M". Den farliga verksamhet vari M deltagit torde ha varit förnyat deltagande i de inbördes strider som rasat i Spanien.

I övrigt synes M ha verkat för franska intressen; M var visserligen livet igenom en varm beundrare av Napoleon, som han främst såg som kämpe för frisinnade tankar och nationalitetsidéer, men han har kunnat förena detta med anställning i julimonarkins tjänst. M uppges också ha varit major i fransk tjänst. Han har även upprätthållit nära kontakt med sina kamrater från det grekiska frihetskriget och vistades 1836 en längre tid i Skottland hos Gordon.

Mot slutet av 1830-talet lyckades M med hjälp av Karl Johans franske förtroendeman Izarn få kontakt med den sv kungen. Izarn kunde meddela, att M ej längre hyste så radikala idéer som i unga år. Karl Johan utfäste sig att lämna M ett understöd till dess han återvände till hemlandet. 1840 var M i Sverige men tillbragte den följande tiden i Finland, där han hade större delen av sin släkt och sina ungdomsvänner. 1842 fick han företräde för den åldrande sv monarken. I första hand erbjöd denne M platsen som inspektör för sina stora jordområden i norra Sverige. M var dock tveksam om han verkligen hade kunskaper nog för denna uppgift. Sedan M rekonstruerat sin militära bana i en meritförteckning, utsåg Karl Johan honom till major i milisen på S:t Barthélemy, där han stannade till 1848. Guvernören kritiserade honom för hans administrativa gärning.

När M återvände till Europa hade det politiska klimatet där återigen radikalt förändrats. Han stannade nu i Sverige med undantag för några längre utlandsresor. 1852 reste M över till Finland, och kung Oscar har använt honom som informatör om förhållandena där, som för kungen blev betydelsefulla sedan Krimkriget aktualiserat planer på en aktiv sv politik. M har emellertid varnat Oscar och kronprinsen Karl för att tro på finländsk strävan att återförenas med Sverige. När hans vän läkaren Ilmoni något senare på uppdrag av den ryska regeringen i Sthlm gav uttryck åt samma uppfattning, stöddes han av M.

Då det andra polska upproret bröt ut 1863 och den sv opinionen livligt tog parti för de revolterande, blev M:s tidigare hållning återigen aktuell. De polska emissarier som kom till Sthlm sökte och fann ett stöd hos honom, och när han 1863 och 1864 uppehöll sig i Rom och Paris, var det som ombud för de revolutionära polackerna.

Under årens lopp blev M föremål för en stigande beundran av sina sv och finländska landsmän. Han väckte uppmärksamhet när han promenerade i Sthlm, och i sällskapslivet, där han blev en känd gestalt, slöt han sig främst till liberala kretsar. Han var en gärna sedd gäst hos Fredrika Bremer, på Årsta och i Sthlm. För de liberala grupperna låg det nära till hands att utnyttja M:s rykte som frihetshjälte från Europas slagfält. I Finland hyllades han av Zacharias Topelius i berättelsen Gossen från Brahestad och i dikten Överste Fabviers adjutant. När M gick ur tiden hedrades han på Karl XV:s initiativ med statsbegravning.

Betydelsen av M:s insatser i grekernas kamp har först sent kunnat klarläggas med hjälp av arkivfynd i Sverige och Frankrike. Hos familjen Schwans ättlingar påträffades 1966 stora delar av hans grekiska arkiv, varigenom många om M cirkulerande uppgifter om oerhörda äventyr och hjältedåd kunde förvisas till myternas värld. Detta är inte ett förringande av M:s insatser. Fabvier hade efter sin avresa från Grekland uttryckt sin höga uppskattning av M, och den grekiska regeringen tillerkände honom senare Frälsarorden. M iakttog själv alltid förtegenhet, dels till följd av sin anspråkslösa natur, dels på grund av de politiska problem som deltagandet i krigen medförde med tanke på hans ursprung och släktförbindelser.

Även när det gällde M:s deltagande i striderna i Polen uppstod en rik legendbildning, men det är å andra sidan klart att M:s kamp förskaffade honom ledande polackers aktning och tacksamhet.

Författare

Stig Jägerskiöld

Arkivuppgifter

M:s grekiska arkiv i M:ska saml; delar av M:s arkiv i Jägerskiöldska släktarkivet; notiser även i depeschmaterialet i Gallica; allt i RA. — Brev från MiKB.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o UU: Tjänsteförteckn:ar i M:s saml, RA, o i Biografica, KrA; uppg:er om M i general Fabviers saml i Archives de Meurthe-et-Moselle, Nancy, o i Archives Nationales, Paris.

A Blanche, nekr över M (Ny ill tidn 13 april 1867); P Bruun, A M M (SSLF 399, 1963); dens, M i Grekland (SSLF 413, 1966); E Cederberg, A M M. Suomalaisen vapaustaistelijan elämäntarina (1928); A Debidour, Le general Fabvier, sa vie militaire et politique (1904); L Dietrichson, En norrmans minnen från Sverige, 2 (1902), s 158— 171; C Forsstrand, Sv lyckoriddare i främmande länder (1916); T Gordon, Geschichte der griechi-schen Revolution, 1—2 (Geschichte Griechenlands, 3-4, 1840); L A Jägerskiöld, Upplevt o uppnått (1943); S Linnér, Fredrika Bremer i Grekland (1965); C G Löwenhielm, Minnen, 2 (1927), s 138; L Posten, De polska emigranternas agentverksamhet i Sverige (1975); E Wikén, Med svenskar i 1800-talets Hellas (Mitt Grekland, 1958). - Nekr över M i Svea 1868.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Maximilian Myhrberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8585, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2025-07-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8585
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Maximilian Myhrberg, urn:sbl:8585, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2025-07-26.