Meriter

Næzén, Daniel Erik, f 27 febr 1752 i Skövde, d 1 dec 1808 i Umeå. Föräldrar: komministern Anders Erici Næzenius o Anna Margareta Leenberg. Elev vid Skara gymn 66, inskr vid UU 4 okt 70, studier vid MA febr 73, med fil ex 3 dec 77, disp 21 dec 79, MK 24 april 82, ML 5 juni 82, allt vid UU, led av Collegium medicum 4 juni 82, fattigläk i Sthlm 10 juni 82, provinsialläk i Västerbottens södra distrikt 8 juli 82 (tillika periodvis vik i norra distriktet från 9 juni 89), lasarettsläk i Umeå 1 juli 88. – LMA 90, LVA 93, LPS 93, LVVS 04.

G 22 juli 1783 i Bygdeå, Vb (enl vb för Umeå stad), m Christiana Beata Strotman, f 21 dec 1766 i Umeå, d 29 juli 1800 där, dtr till fabrikören Anders S o Sophia Nortman.

Biografi

Daniel N härstammade från en gammal västgötasläkt som tagit sitt namn från Näs socken. Han växte upp i Skara, där fadern blev präst vid domkyrkan, men denne dog redan 1761 i förfallet tillstånd och lämnade familjen i stor fattigdom. Tack vare stipendier och informatorstjänst kunde N studera vid Skara skola, där han visade sig vara inte bara läsbegåvad utan också skicklig tecknare och mycket musikalisk. Han blev en av de mest aktiva i Topographiska sällskapet, den krets av studenter och gymnasister i Skara, som ägnade sig åt att inventera hembygdens natur- och kulturhistoria. Under uppsalatiden, som långa perioder avbröts av informatorstjänst med vistelser främst i Sthlm, ägnade han sig bl a åt botanik, historisk topografi och musik. Efter att ha tvekat om yrkesvalet valde han läkarbanan, dit botaniken hörde, och disputerade för Linné d y (bd 23). När han fick anbud om den svårbesatta provinsialläkartjänsten i Västerbottens läns södra del, tog han i stor hast sina medicinska examina 1782 och for med tanke på att snart kunna återvända söderut till Umeå. Där kom N emellertid att stanna livet ut.

Distriktet var väldigt; N fick tidvis sköta även Norrbotten med de nordliga lappmarkerna, som hörde till länet, och hans tjänst omfattade då ca 2/5 av det dåtida Sveriges yta med ca 52000 invånares hälsa att svara för. Mest vistades han i Umeå med omnejd i länets sydliga hörn och i kustlandet. Ibland fick han emellertid vid bud om allehanda epidemier göra långa resor ända upp till Lule lappmark, och dessa var under vintertid mycket strapatsrika. Allvarligast var smittkoppor och könssjukdomar, som hade stor spridning och som även nått fjällbygdens samer, samt dysenterier och andra infektioner. Medicinering fick ibland ske genom prästerlig förmedling, och mediciner fick skaffas från Sydsverige; vissa årstider kunde bud dit dock inte nå fram.

1785 tillkom ett länslasarett i Umeå, vars läkare N blev 1788. Det var avsett för den fattigare befolkningen, medan de mera besuttna kunde vårdas hemma. Lasarettet blev N;s skötebarn, och där tog han så gott det gick med knappa resurser och sin i början ringa erfarenhet noga hand om dess dussintal patienter med deras skiftande sjukdomar. Också där vållade epidemier stora problem, värst vid ryska krigets slut 1790, och för fall som krävde större kirurgiska ingrepp fick han vänta i åratal på instrument. A Bäck (bd 7) och O af Acrel (bd 1) i den medicinska och kirurgiska ledningen i Sthlm stödde honom dock så mycket de kunde, varför verksamheten fungerade någorlunda tillfredsställande. Även psykiatriska fall, för vilka N hade minimal utbildning, tog han tydligen hand om med klokhet och humanitet. En praktik på modet som N bedrev utanför lasarettet var den hydroterapeutiska, och han upptäckte och utnyttjade flera hälsokällor i länet. Han försökte också få ordning på länets barnmorskeväsen, dock med liten framgång. Hans viktigaste göromål utanför lasarettet gällde tidens värsta farsot, smittkopporna, och tack vare N kom ympning efter den äldre metoden (variolationen) ordentligt i gång i länet. Den jennerska vaccinationen tycks inte ha nått dit under hans tid.

N fann sig aldrig helt till rätta i Västerbotten, längtade söderut och sökte förgäves transport; i brev klagar han ofta över den kulturella isoleringen. Men han fann rikligt med sysselsättningar för att fylla tiden på nyttigt sätt. Framför allt intresserade han sig för naturhistorien, där han först ägnade sig åt botaniken, samlade ett herbarium med en hel del rara norrlandsväxter och anlade en botanisk trädgård. Främst blev han dock efterhand entomolog och stod i brevkontakt, så gott den nu fungerade, med C P Thunberg i Uppsala och flera andra experter. Han sände rapporter om sina fynd till VA:s sekreterare J C Wilcke och fick flera publicerade i dess handlingar med egna, noggranna avritningar. Hans viktigaste rön var upptäckten av en mycket vacker nattfjäril, som Thunberg gav namnet Tortrix Næzeniana. För sina trägna bidrag hedrades han med inval i VA 1793, vilket blev en stor uppmuntran. Han gagnade också med hjälp av sina barn akademin i dess meteorologiska riksprojekt med åratals dagliga väderobservationer i Umeå, och hans utförliga klimatisk-ekonomiska rapporter utgavs i ovannämnda serie.

I sin mångsidiga litterära verksamhet gav N bl a bidrag till Eric Tunelds stora geografiska verk om Sverige, till A Hülphers (bd 19) norrlandsbeskrivning och samarbetade med C C Gjörwell (bd 17) och ungdomsvännen O Knös (bd 21) om historiska och biografiska arbeten. Han sysslade också med antikvariska uppteckningar, mest de västgötska som han gjort i sin ungdom, vilka han sände till G J Adlerbeth (bd 1) i VHAA. N var mycket språkkunnig och undervisade sina egna barn i främmande språk, och han fick i gång ett s k läsesällskap, lånebibliotek, i Umeå. Utom att han tecknade fint skrev han vers, och han var liksom den unga hustrun orienterad åt den moderna, förromantiska poesin. Framför allt utövade han musik, fick kammarmusik framförd i Umeå och komponerade; för detta invaldes han i MA.

I början av 1800-talet mattades N:s energiska verksamhet, han blev änkling och förstämd och hans hälsa var tidvis klen. Den sista tiden blev tragisk. Den slagna och retirerande armén från finska kriget vällde hösten 1808 in i Umeå, som under den fruktansvärt grasserande s k fältsjukan blev en enda stor sjukförläggning i sträng köld och med brist på husrum och alla förnödenheter. N tog självfallet del i sjukvården så gott han kunde men smittades snart dödligt av fältsjukan.

De grundläggande insatser N gjort för medicinalvården i Nordskandinavien kunde efter krigets kaos fullföljas under nya och bättre förutsättningar. Som en märkesman framstår N framför allt genom att han i Umeå med sin mångsidiga och mestadels ensamma verksamhet försökte skapa ett verkligt kulturcentrum för övre Norrland.

Författare

Henrik Sandblad

Arkivuppgifter

Rester av N:s arkiv i ATA (antikvariska o topografiska uppsatser), StUB/VA (entomologiska uppsatser) o i UUB (föreläsn:anteckn:ar). — Brev från N i ATA (till GJ Adlerbeth), KB (till bla C C Gjörwell), KI:s bibi (till A Bäck), Skara stifts- o landsbibi (till O Knös), StUB/VA (till o af Acrel, J W Dalman oj C Wilcke) o i UUB (till A Afzelius oCPThunberg).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Dissertatio botanica, illustrans nova graminum genera ... [Akad avh, preses C v Linné dy.] Upsaliae [1779], 4:o. 37 s, 1 pl. [Även omtr:] C a Linné, Amoenitates academicae, vol 10, accedunt Caroli a Linné fil. ... dissertationes bota-nicae collectae ... curante J C D Schrebero, Er-langae 1790, [Appendix 2,] s 1-40, 1 pl. - DE Naezén ... Indicum plantarum rariorum, quas, in itinere per Vestrogothiam instituto an. 1780 in ur-bis confiniis detexerat... [text] (EM Fant, Dissertatio de Ulricaehamn, Vestrogothiae urbe ... 18 Maji 1782, Upsaliae uå, 4:o, s 29-32). - Åminnelse tal, öfver ... contracts-probsten och kyrkoherden uti Luleå stads- och lands församlingar ... Jonas Hollsten; för Kongl. vetenskaps academien upläst d. 30 october 1793. Sthlm 1793. 25 s. [Ny utg:] Jonas Hollsten, präst och naturvetare ... Facsimil-uppl, [utg av A Moberg (föret),] Luleå 1976, s 7— 30. — Flora Stockholmensis; eller Uppsats på de uti och nära omkring Stockholm vildtväxande örter (VVSH, [F 2,] D 1, Vettenskaps afdelningen, st 5, Götheborg 1808, s 65-83). - Något til uplysning om Umeå stads läge och climat; samt Utdrag af Meteorologiska dagboken, hållen i Umeå stad, år 1798. [Omsl.] Facsimilutg ... Med efterskrift av W Fischer. Umeå 1981. 31 s. [Ur VAH, 1798, s 251-255, o 1799, s 117-133.] (Norrländska skrifter nr 7.) — Bidrag i: Veckoskrift för läkare och naturforskare, bd 4, 1783 (utdrag ur ämbetsberättelse till Collegium medicum), forts: Läkaren och naturforskaren, 8-9, 1787-88 (d:o m m), 10-11, 1791-94 (d:o), Sthlm; VA, Nya handl, Tom. 13, 1792, 15-16, 1794-95, 19-20, 1798-99, 22-23, 1801-02, 25, 1804, 28-29, 1807-08, Sthlm.

Källor och litteratur

Källor o litt: Utöver H Sandblad, Världens nord- ligaste läkare (Lychnos-bibl 32, 1979) o där anf källor o litt se särsk: S Ekvall, Sjukdoms- o sjukvårdsförhållandena i Västerbotten (ms, GUB); H Sandblad, Edward D Clarke o Giuseppe Acerbi, upptäcktsresande i Norden 1798—1800 (Lychnos 1979-1980, 1981); SLH 1:2 (1823).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Daniel E Næzén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8754, Svenskt biografiskt lexikon (art av Henrik Sandblad), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8754
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Daniel E Næzén, urn:sbl:8754, Svenskt biografiskt lexikon (art av Henrik Sandblad), hämtad 2024-04-24.