Otto Natt och Dag, Teckning efter fotografi, SPA

J Otto Natt och Dag

Född:1794-02-14 – Svea Livgardes församling, Stockholms län
Död:1865-12-04 – USA, Amerikas Förenta Stater (i Cincinnati)

Arméofficer, Militär skriftställare


Band 26 (1987-1989), sida 448.

Meriter

12 Natt och Dag, Jacob Otto, f 14 febr 1794 (Svea livg), d 4 dec 1865 i Cincinnati, USA. Föräldrar: löjtn Jean Georg N o Margareta Maria Didron. Sergeant vid Bohusläns reg 08, kadett vid Karlberg 25 maj 09-20 mars 12, fänrik vid Svea livg 24 mars 12, löjtn vid Jämtlands reg 30 maj 15, avsked 7 nov 15, emigrerade till USA 16, konstnär o museidirektör där.

G tidigast 1825 i Cincinnati, USA, m NN, f ca 1799.

Biografi

Otto N var endast två år gammal när fadern, löjtnant vid Västgöta Dals regemente, avled. För en fattig och faderlös officersson av gammal adelssläkt låg det nära till hands att inrikta sig på den militära banan. Denna inleddes 1808 då N följde Bohusläns regemente under fälttåget vid norska gränsen. Följande år intogs han på Karlberg, där han 1810 fick Johan August Hazelius (bd 18) till kamrat under utbildningen. Relationen till denne kom att bli av utomordentlig betydelse för N.

1812 utnämndes N till fänrik vid Svea livgarde, en befattning som från november utgick med lön. Enligt egen uppgift var han vid denna tid så fattig att han endast ägde vad han fick av "goda, ädelmodiga människor".

Under kronprins Karl Johans norska fälttåg 1814, där N tjänstgjorde som stabsadjutant, fann han och Hazelius varandra i vurmen för götiska kämpagestalter, tysk romantik och nationell samling kring en fosterlandsälskande medborgararmé. Kombinationen av dessa idéer präglar den skiss till härreform som N våren 1815 befordrade till trycket. Project till en ny organisation af svenska arméen af N*** tillkom under den lättvindiga tjänstgöring N tillträdde på nyåret 1815, då han stationerades på fältmätningskontoret i Sthlm. I mars detta år ansökte han förgäves om utlandspermission för militära studier på de kontinentala krigsskådeplatserna. Det har ansetts att harmen över avslaget tillspetsade tonen i denna broschyr (Söderberg 1910). Skriftens uppriktigt patriotiska syfte kan dock inte betvivlas. Enligt N var broschyren avsedd för en trängre krets men genom misstag kom den ut på öppna marknaden och framstod därmed som en offentlig attack på sv arméns ledning och organisation. Från såväl officerskamrater som Svea livgardes chefer, och bakom dem kronprinsen, riktades unison vrede mot den oerhörda subordinationen att en fänrik dristat sig till att offentligt kritisera försvaret. Vari bestod då kritiken? N ansluter sig till de sedan franska revolutionen aktuella militärteoretiska diskussionerna om värnplikt och folkförsvar. Han vill avskaffa indelningsverket och bortrationalisera så mycket som möjligt av de värvade gardesregementena. Officersutbildningen måste reformeras, krigsorganisationen effektiviseras och de högre officerarna professionaliseras: "oftast förstår en general ej huru han bör kommendera". Skriftens kärna utgörs av förslaget till en arméreform som torgför idéer varav "de allra flesta, åtminstone av de grundläggande, småningom — fast långt senare — förverkligats" (Söderberg).

Skriften har inspirerats inte bara av franska och tyska militärstrateger utan också av de romantiska strömningar som vid denna tid kraftigt omsvallade N. Härvid har Hazelius haft stor betydelse som impulsförmedlare. De litterära romantikernas (Tegnérs Krigssång för Kongl. Skånska Landtvärnet eller Schillers Wilhelm Tell) förhärligande av folkuppbådet blandas hos N med göticismens idealisering av fornnordiska kämpar som offrar livet för fosterlandet. Den i tysk och nordisk romantik väl bevandrade Hazelius ägnade vid samma tid engagerat intresse åt olika militära reformförslag och har därför misstänkts vara medförfattare till N:s broschyr. Något belägg för detta påträffas emellertid varken i N:s eller Hazelius' efterlämnade korrespondens och skrifter.

Den bitterhet skriften väckte ledde till att N begärde avsked. Välvilligt inställda chefer nonchalerade dock avskedsansökningen och bestämde att han skulle förflyttas till Jämtlands regemente med befordran till löjtnant och beviljad utlandspermission. Villkoret för denna positiva bestraffning var att N offentligt bad kamraterna om ursäkt. Det sistnämnda fann N i efterhand så förödmjukande att han betraktade utlandspermissionen som inledningen till sin landsflykt. Ändå reste han i slutet avjuli 1815 till Berlin som regeringens kurir för att överlämna ratifikationen av Sv Pommerns avträdande till Preussen. I sitt överspända sinnestillstånd gav N orättvist kronprins Karl Johan skulden för vanäran. Han sökte upprättelse genom att från Berlin skicka dels ett "avskedsbrev" till officerskamraterna vid Svea livgarde dels en avskedsansökan till sin chef. Resan fortsattes till Heidelberg, där han tänkte studera historia och matematik med sikte på militär karriär i tysk tjänst. Där kom N i kontakt med den gustavianska kretsen kring den avsatte Gustav IV Adolfs drottning Fredrika och förre hovmarskalken Otto Magnus Munck (bd 25, s 766) med makan Elsa Maria Hebbe. N sammanträffade även med Gustav IV Adolfs son prins Gustaf. Om dessa för en dåtida svensk synnerligen misskrediterande kontakter berättar N i brev hem, varav några på tillskyndan av en trolös vän kom under kronprinsens ögon.

De landsflyktiga gustavianerna i Baden tycks ha uppmuntrat N till att publicera sin arméreform på tyska, vilket skedde med E M Arndt (bd 2) som språkgranskare. Särskilt ödesdigert blev det förord med ytterst tillspetsade formuleringar som N skrev i Heidelberg och som kom att uppta ca tredjedelen av de 60 sidorna i Entwurf zu einer neuen Organisation ... T o m en så bitter fiende till Karl Johan som M J Crusenstolpe (bd 9) ansåg att förordets ton var klart landsförrädisk med öppna uppmaningar till uppror mot den bernadotteska regimen. Trots att endast några spridda exemplar nådde Sverige ansågs broschyren vara ytterst farlig, i all synnerhet som den skulle läsas på en kontinent där legitimisterna tagit över och där man ifrågasatte "hommes nouveaux" som fd Napoleon-marskalken på Sthlms slott. I regeringskretsarna tog sig dessa farhågor tidvis hysteriska uttryck som när en emissarie sändes till Alexander I i S:t Petersburg för att med dennes hjälp få N utlämnad från Tyskland. Starka framställningar gjordes också i Badens huvudstad Karlsruhe, men badiska regeringen tycks ha sett till att N gick underjorden så att han, försträckt med tyska pengar, via Amsterdam kunde emigrera till Amerika. Ungefär samtidigt, 21 nov 1816, dömde Svea hovrätt N i högmålsprocessen för stämplingar mot grundlagens successionsordning att gå förlustig adelskap, liv, ära och gods. Anklagelserna för baktalande av kronprinsen ströks i domen, som vann laga kraft följande år. N:s liv som landsflyktig i USA – 1835 fick han amnesti – är till stora delar höljt i dunkel, men breven till Hazelius ger jämte fragmentariska uppgifter hos t ex författarna Gustaf Unonius och Fredrika Bremer möjlighet att pussla ihop en torsoartad levnadsbeskrivning. Efter landstigningen i New York senhösten 1816 och resor till bl a New Orleans bosatte sig N 1818 i Cincinnati som just erhållit stadsrättigheter. Tack vare den livliga trafiken på Ohiofloden och den omgivande rika landsbygden utvecklades staden till Mellanvästerns. största stad före inbördeskriget. Under namnet Frederick (Fred) Franks fann N möjligheter att dras med av denna expansion. I 1825 års adresskalender för Cincinnati står han antecknad som porträttmålare, vilket visar att N på allvar börjat odla sina konstnärliga anlag. Så träffade han en tyskättad änka med fyra barn och ingick efter en tid äktenskap med henne. 1829 tituleras han konstnär och därefter innehavare av ett konstgalleri och museum. Han hade då också blivit amerikansk medborgare och slagit tanken ur hågen att för gott återvända till Sverige eller återförenas med fästmön och kusinen Anna Bronander, gift Prytz. N övertog omkring 1835 Dorfeuille's Western Museum, ett tidstypiskt kuriosakabinett med föremålssamlingar från naturen och historien, målningar, modeller och panoramor. Särskilt omtalat blev museet för en modell föreställande helvetet med elektriska effekter. Bland de landsmän som fick anställning i museet märks G Unonius' reskamrat Ivar Hagberg, vars intryck återges i Unonius' Minnen (1, s 294). Trots flera eldsvådor blev museirörelsen framgångsrik. En stor del av inkomsterna placerades i hyresfastigheter. Vid Fredrika Bremers besök i Cincinnati i slutet av 1850 betraktades N som en av stadens framgångsrikaste svenskar. Bland det stigande antal tidigt utvandrade svenskar som drogs dit var lantmätaren Carl Gustaf Helleberg som ca 1847 gifte sig med N:s enda barn Anna Elisabeth. Också C J L Almqvist dök upp i Cincinnati, där han bodde mellan okt 1851 och mars påföljande år. Mycket talar för att N:s korrespondens med Almqvists ungdomsvän Hazelius riktat uppmärksamheten på Cincinnati. Inget bevarat källmaterial indikerar emellertid några kontakter mellan den mordförsöksåtalade författaren och den dödsdömde officeren.

1859 sålde N sitt museum men fortsatte den konstnärliga verksamheten som bl a omfattade en serie historiemålerier från amerikanska inbördeskriget. Fastigheterna behölls och skall vid N:s död ha inbringat hyresinkomster motsvarande 20 000 riksdaler om året. Ättlingar till N lever fortfarande (1987) i USA.

Författare

Ulf Beijbom



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Fragment av N:s arkiv i Biographica (brev) o Ericsbergsarkivet, autografsaml (självbiogr antecknar), RA. — Brev från N i NordM:s arkiv (bla åtskilliga till JA Hazelius).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Project till en ny organisation af svenska arméen. Af N***. Sthlm 1815. 29 s. [Sign.] Overs: Entwurf zu einer neuen Organisation des schwedischen Heers. [Leipzig] 1816. 60 s. [Med författarnamn; s 5-22: Vorrede.] - Adress [1812] till kamrater vid gardet tr av M Crusenstolpe i Portefeuille ..., d 1, Sthlm 1837, s 228-230.

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, RA. Svea Livgardes förs arkiv A 1:15, s 76, SSA. OR Landelius saml, Emigrantinst, Växjö.

U Beijbom, O N, den dödsdömde emigranten (PHT 1987); F Bremer, Hemmen i den nya världen (1982); A Hazelius, ON, Bref till JA Hazelius (Runa 1888), s 38-47; V Söderberg, ON, En patriotisk högförrädare (HT 1910), s 235-75; dens, H Olsson o G Heckscher, Johan August Hazelius, En levnadsteckn (1936); G Unonius, Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvestra Amerika, 1 (1861); U WillerSj E M Arndt o hans sv förbindelser (194-5); A Åberg, De första utvandrarna, svenskars öden o äventyr i Nord- o Sydamerika under 1800-talets första hälft (1984), s 56-62.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Otto Natt och Dag, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8789, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Beijbom), hämtad 2019-01-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8789
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Otto Natt och Dag, urn:sbl:8789, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Beijbom), hämtad 2019-01-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se