Jonas Nensén

Född:1791-04-03 – Själevads församling, Västernorrlands län
Död:1881-05-13 – Dorotea församling, Västerbottens län

Präst, Etnolog


Band 26 (1987-1989), sida 501.

Meriter

Nensén, Jonas, f 3 april 1791 i Själevad, Vnl, d 13 maj 1881 i Dorotea, Vb. Föräldrar: prosten mag Anders N o Helena Salin. Inskr vid UU 10 okt 10, ämbetsbiträde åt pastor O Lindahl i Vilhelmina, Vb, erhöll tillstånd att få undergå prästex utan att ha fullgjort teol seminariekurs 10 sept 17, prästv i Härnösand 4 nov 17, pastorsadjunkt i Åsele, Vb, 31 mars 19, i Lycksele 23 febr 20, vakanspredikant o tf pastor där 31 maj 20, vik skolmästare i Lycksele 19 dec 27, dessutom tf pastor där 24 mars 30, kh i Dorotea från 17 sept 30 (konsistoriefullm 29 sept; tilltr 1 maj 32). Folklivsforskare.

G 1) 20 okt 1816 (–omkr 30) i Åsele m Sara Greta (Margareta) Degerman, f 21 mars 1780 i Sorsele, Vb, d 23 jan 1862 i Åsele, dtr till kh Magnus D o Anna Barbara Alenia; 2) 6 april 1834 i Dorotea (Post o Inrikes tidn) m Brita Stina (Christina) Isberg, f 7 maj 1783 i Nysätra, Vb, d 19 sept 1843 i Dorotea, dtr till fältväbeln Zachris I o Stina Olofsdtr Westermark samt förut g Westling; 3) 5 april 1846 i Sidensjö, Vnl, m Martha Helena Ullberg, f 8 juni 1811 där, d 22 juni 1887 i Prostviken, Jämtl, dtr till komministern mag Olof U o Helena Christina Näslund.

Biografi

N är känd som upphovsman till den i UUB förvarade N:ska handskriftssamlingen, som innehåller uppteckningar rörande samiskt, svenskt och finskt folkliv och även rymmer något baltiskt material. N började sin upptecknarverksamhet rörande nordskandinavisk kultur och bebyggelsehistoria redan 1813 och fortsatte den som präst i Vilhelmina, Asele och Dorotea (förutvarande Bergvattnet).

N:s sju decennier långa insamlingsarbete kan sägas ha haft två syften: att uppvisa dels ett antikvariskt, dels ett utilistiskt material från landets norra delar. Sannolikt har han tidigt inspirerats till denna verksamhet. Uppväxtmiljön i Frösöskolans närhet, där farfadern Andreas N var inspektor, torde ha bidragit till hans närmast linneanska dokumentation under senare levnadsår. Upplysta och lärda präster omgav Frösön: Henning Tideman på Rödön, Daniel Sahlin i Oviken, Olaus Genberg i Offerdal. Farfadern var också nära vän och tidigare kollega med Knut Lenæus (bd 22) som skrivit Delsboa illustrata (1764). N har alldeles uppenbart influerats av S Baelters frågelista som ingår där, särskilt vid behandlingen av det antikvariska materialet. Det utilistiska materialet torde ha hanterats enligt Jacob Faggots (bd 14) frågelista i artikeln Tankar om fäderneslandets känning och beskrifvande (1741). Den kultiverade hemmiljön med umgänge bland tidens upplysta prästerskap gav ett sista återsken av linneansk tradition och påverkade troligen N i hans uppteckningsverksamhet, som påbörjades tre decennier innan VHAA:s intresse riktades på sådana undersökningar. N:s isolerade liv i en avlägsen fjällbygd kan ej i sig ha gett de lärdomshistoriska impulser som handskriftssamlingen vittnar om.

Uppgifterna i N:s samling bygger på intervjuer med samer, svenskar, finnar, finlandssvenskar och norrmän. Uppteckningsmetoden är nästan modern. Sagesmannens födelseår och hemort anges alltid (senare ifylldes oftast dödsåret), ofta meddelas även föräldrarnas och mor- och farföräldrarnas namn och födelseår. N:s frågor berörde de mest skilda sektorer inom det nordskandinaviska mångkulturella området; tex näringsliv, fångstmetoder inom fiske och jakt, handel och marknader, priser och transporter, dräktskick och byggnadsskick. N frågade också sina sagesman om sägner, ramsor, visor och "gamla forntida lekar". Kvinnors liv och arbete uppmärksammades. Uppgiftslämnarna var pigor, hantverkare, bönder, nybyggare, handelsmän, fiskare, präster, prästfruar, soldater — alla sociala kategorier passerar förbi i materialet.

N skrev ned de samiska intervjuerna så som de talades av sagesmannen ehuru transkriptionen ej motsvarar språkmannens vetenskapliga ortografi. Detsamma gäller de finska anteckningarna. Materialet är omfattande och ger en kunskapsrik bild av särskilt det inre Nordsverige under 1700-talets senare del och 1800-talet. N:s anteckningar svarar tidsmässigt mot en aktiv kolonisation i Nordsveriges inland och lappmarker och får därför dubbelt intresse. N intresserade sig särskilt för samernas kultur och reste på egen bekostnad inom Härnösands stifts lappmarksförsamlingar för att dokumentera deras liv och seder liksom även lappmarkernas djurvärld. En av N:s bästa uppgiftslämnare var också same, Anna Thomasdotter, född 1751 av norska nomadiserande föräldrar, senare gift med en sv same från Sorseleområdet.

Unika uppgifter lämnades även av bla kyrkoherde Nils Fredrik Björkman i Kvikkjokk och bergsfogden där Carl Læstadius, far till Carl Eric, Petrus och Lars Levi Læstadius (bd 22). Carl Læstadius beskrev limkokning av renhorn och limmet såsom handelsvara samt bergshanteringen i lappmarken i Nasafjällsområdet. Om bönders och handelsmäns liv i ångermanländsk, väster- och norrbottnisk kustbygd liksom om fiskare i Lofoten och båtbyggare i Kalixområdet berättade andra sagesman.

N som till sin karaktär var saklig och koncis skrev sina anteckningar kortfattat och exakt. Ibland använde han ett förkortningssystem som kan vara svårtolkat. Han polemiserade gärna mot kollegor. En motståndare var Petrus Læstadius som också skrev ned uppgifter om Lappmarken. N var negativt inställd till honom, som var dramatisk och mångordig — raka motsatsen till N — och som dessutom lyckades få sitt material tryckt och vinna gehör för sina idéer. Kanske hyste N en svag förhoppning att hans eget material på något sätt skulle komma till användning, bl a när han skrev: "Mänskliga bemödanden bliva stundom krönta med utomordentlig välsignelse." Emellertid rönte han ingen förståelse i sin livstid för det arbete han nedlagt på sin handskriftssamling. Efter hans död auktionerades den bort korgvis tillsammans med prästgårdens lösöre. Papper var en dyrbar vara i fjällbygderna och kunde, menade man, förvisso användas till betydligt nyttigare ting än att vara skrivpapper, t ex till väverskornas spolar och att göra upp eld med. Med all säkerhet har stora delar av samlingen försvunnit till dylika "nyttiga" ändamål. En del av materialet hamnade så småningom på disken i en handelsbod i Dorotea, för att nyttjas som strutpapper! Därifrån räddades det tre år efter N:s död av hembygdsforskaren Erik Modin (bd 25). Han lyckades förvärva denna del av samlingen och även en annan manuskriptpacke, sammanlagt ca 1 330 blad.

Uppenbart har stora delar av N:s samling förkommit. Sålunda saknas en detaljerad beskrivning av Bergvattnets topografi, bebyggelse och folkliv. Med tanke på hur grundligt N skildrat omkringliggande socknar vore det anmärkningsvärt om den bygd där han levde under 49 år inte beskrivits. Avenså torde det norska materialet varit mer omfattande med tanke på att det samiska kulturområdet i dessa trakter behandlats ingående. N:s samiska uppteckningsmaterial har till största delen återgivits i S Drakes avhandling om Västerbottensamernas etnografi (1918), det finska är helt obearbetat och det sv är under bearbetning av författaren (1988).

N var gift tre gånger och skilde sig från sin första fru. De båda andra äktenskapen var tydligen lyckliga och sin andra hustru sörjde han djupt. Av N:s barn dog två i späd ålder och en son som skulle sändas till storskolan i Härnösand — det sägs att N tvingade honom — sköt sig. Sorgerna grep N djupt. Han visade ett strängt och slutet ansikte mot yttervärlden. Att döma av N:s personliga anteckningar var han ofta förtvivlad och mycket ensam: "Då sista skymt av hopp i livets strid försvinner, Den svage ännu mod i sin förtvivlan finner." N:s tredje hustru delade hans etnologiska intressen och har gett en utomordentlig beskrivning av den högtstående ångermanländska linberedningen. Hon beskrev även de burgna byarna Säbrå, Arnäs och Nätra.

N är i Doroteabygden känd som en "hård man", "hård mot barnen". Släktingar har berättat att "han var militärisk i uppträdandet" och alltid gick med käpp. "Han fordrade absolut lydnad." Det uppges också "att när någon lapp infördes i pastorns kammare för att bikta sin språkkunnighet, tjänstefolket i prästgården hade föreställningen, att pastorn av denne lärde sig konsten att trolla" (Härnösands hm). Så omtolkades i folkmun den unika dokumentationsgärning som N genomförde vid sidan av sitt yrke som präst.

Författare

Phebe Fjellström



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

N:s samling av uppteckn:ar från perioden 1813— 1881, R 649-650, i UUB.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: 1606a (Conventiones Nationis Me-delpadicac et Jemptlandicae), 1606b (Album Nationis Medelpadico Jemtlandicae) o 1609a (Consti-tutiones Nationis Jemtlandico Medelpadicae), UUB.

C J L Almquist, Om skandinavismens utförbar-het. Föredrag, hållet i Skand sällsk den 4 febr 1846 (1846); S Drake, Västerbottenslapparna under förra hälften av 1800-talet (1918); J Faggot, Tankar om fäderneslandets känning och beskrifvande (VAH, vol 2, 1741); Ph Fjellström, Kapellet på Alkavare (Norrbotten 1966); dens, Nordsv etnologi under fem sekler. Från Olaus Magnus till N (Saga o sed 1984); dens, Samernas samhälle i tradition o nutid (1985); B Hasselberg, Kyrkoliv o folkfromhet (Jämtlands o Härjedalens hist, 4, 1962); G Hasselberg, Frösö trivialskola. Ett kapitel ur Norrlands kulturhist (1935); dens, Lärdomsskola o folkun-dervisn (Jämtlands o Härjedalens hist, 4, 1962); B E Hildebrand, Anteckmar ur Kongl vitterhets, his-torie o antiqvitets akademiens dagbok ... för år 1843 (1844); Härnösands hm; S Lindroth, VA:s hist 1739-1818, 1-2 (1967); E Modin, J N, en lapplandsforskare (Heimbygdas tidskr, 1:4. Festskr till Carl J E Hasselberg ..., 1931); dens, Ur J A N:s dagbok (Västerbotten, Västerb:s läns hembygdsloren :s årsb, 1935); A Nordberg, Petrus Laestadius, upplysare o upprorsman (1974); Post o Inrikes tidn 1834, nr 99; P Wargentin, Självbiogr anteckn:ar (HT 1903).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jonas Nensén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8831, Svenskt biografiskt lexikon (art av Phebe Fjellström), hämtad 2019-09-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8831
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jonas Nensén, urn:sbl:8831, Svenskt biografiskt lexikon (art av Phebe Fjellström), hämtad 2019-09-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se