Meriter

3 Nerman, Einar Karl Henrik, kusinson till N 2, f 30 juni 1865 i Karlskrona, d 8 mars 1940 i Halmstad. Föräldrar: borgmästaren Johan Henrik Justus N o Nanny Charlotta Humble. Mogenhetsex i Sthlm 15 maj 86, volontär vid Kronobergs reg 24 maj 86, elev vid infanterivolontärskolan på Karlsborg 86–87, vid krigsskolan på Karlberg 18 juli 87, officersex där 16 okt 88, underlöjtn vid Kronobergs reg 2 nov 88, elev vid Gymnastiska centralinst (GCI) i Sthlm 1 sept 91, gymnastikdir där 25 maj 94, löjtn vid Kronobergs reg 11 aug 93, elev vid krigshögsk på Marieberg 94–12 juli 96, lär i gymnastik o vapenföring vid krigsskolan 13 april 97–sept 98, extra lär vid GCI 1 sept 98–99 o 15 sept 00-09, lär där 29 jan 10–14, sekr i Skand gymnastik-läraresällsk (från 05 Sv gymnastikläraresällsk) 02-09, ordf där 12–14, kapten vid Kronobergs reg 13 juni 02, gymnastiklär vid Tomteboda blindinst, Beskowska skolan o Nya elementarskolan i Sthlm under skilda perioder 02–14, ordf i Sv gymnastikforb 04–30, led av organisationskomm.er ang Sveriges deltagande i olympiska spelen 06, 08 o 12, av överstyr för Sv gymnastik- o idrottsfören:arnas riksförb 06—30, major i Hallands reg 28 mars 14, vid reg 3 dec 15, ordf i Hallands gymnastikforb 15–29, gymnastikinspektör för folkskolorna i bla Halland o s Småland 15–31, initiativtagare till Nordens gymnastikforb 19, ordf där 19–31, major i reserven o överstelöjtn i armén 1 juli 20, ordf i Fören för folkskolegymnastikinspektörer 20—31, initiativtagare till Federation internationale de gymnastique éducative 23, ordf där 23–35.

G 2 nov 1901 i Uppsala m Karin v Hedenberg, f 1 okt 1875 i Lycksele, Vb, d 21 jan 1948 i Halmstad, dtr till jägmästare Johan Henrik Reinhold v H o Agnes Catharina af Schmidt.

Biografi

Einar N tillhörde den talrika grupp av officerare som på GCI förvärvade en fullständig gymnastiklärarutbildning. Hans verksamhet delades mellan en ordinär karriär som yrkesofficer, avslutad med en majorsbeställning vid Hallands regemente, och mer mångfasetterade insatser i gymnastikens tjänst. Utbildningstiden på GCI inföll i början av 1890-talet, när den ortodoxa sv skolgymnastiken råkade i akuta konflikter med den tyska gymnastiken (Turnén) och den anglosaxiska sporten. Fackgymnasterna delades i två läger. N anslöt sig i huvudsak till den förra riktningen, lingianismen, som lång tid framöver dominerade framför allt inom den obligatoriska undervisningen men även inom frivilliggymnastiken.

Som offentliganställd gymnastiklärare verkade N på en rad skilda poster. Han tjänstgjorde vid GCI fram till avflyttningen till Halmstad, de sista åren som lärare i friskgymnastik. Parallellt härmed inföll gästspel på andra utbildningsanstalter. I sydvästra Sverige lade han ner ett besjälat arbete som inspektör för folkskolegymnastiken, lingianernas kungsväg till huvudmålet att låta den sanna sv gymnastiken genomsyra hela folket. Som ordförande i en inspektörsförening presenterade N konstruktiva förslag till en förstärkning av inspektionsverksamheten och en samordning av hela landets organiserade gymnastik under statlig ledning.

Sin avgjort största betydelse hade N inom den frivilliga gymnastiken. Landets gymnastikföreningar var länge fataliga och svagt organiserade. Först med tillkomsten av Sv gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund (nuv Sveriges riksidrottsförbund, RF) 1903 förbättrades situationen. Som ett av flera grenförbund (sektioner) bildades året därpå Sv gymnastikförbundet. I egenskap av ordförande där ett 25-tal år blev N föreningsgymnastikens främste talesman i landet.

En möjlighet att sprida det gymnastiska evangeliet utgjorde de olympiska spelen (OS), och N deltog aktivt i de sv gymnastiktruppernas OS-engagemang före första världskriget. Svåra problem uppstod emellertid i dessa sammanhang på grund av gymnastikförbundets vägran att anpassa sig till det mer på elitprestationer, individualism och tävlan inriktade internationella systemet. N och hans sv ledarkolleger verkade — på längre sikt förgäves — för att de lingianskt färgade idealen skulle följas också i OS. Frågan gällde inte bara utformningen av gymnastikinslagen utan även synen på OS; verksamheten borde präglas av "all round männen", inte av "idrottsspecialisterna" och huvudsyftet borde vara pedagogiskt: att klargöra hur det fysiska uppfostringsarbetet bedrevs i skilda länder (N i Tidskr i gymnastik 1923).

Alltmer fjärmade sig gymnastikförbundet under N:s ledning från tävlingsidrotten och slog in på egna vägar. Detta försiggick parallellt med en betydande medlemsökning. Den yttre propagandan bedrevs i ord och genom uppvisning, instruktörsutbildning och nyanskaffning av lokaler. N och andra ledare framställde föreningsgymnastiken som en egen "folkrörelse för folkhälsans höjande". Lön för mödan fick förbundet bla i form av ett nästan lika stort årligt riksdagsanslag som hela den övriga RF-idrotten.

Utvecklingen gick alltmer mot en splittring mellan gymnaster och idrottsmän. Som ledamot av RF:s överstyrelse hade N att inför en massiv, tämligen oförstående majoritet av idrottsledare söka försvara gymnastikens särart och speciella behov. Genom en blandning av hårdhet och kompromissvilja bidrog han till att gymnastikförbundet stannade kvar inom RF. Både gymnastikseparatismen och den enhetliga organisationen levde vidare.

På det internationella planet visade N stor aktivitet. Han var en flitig kongressdeltagare och tog initiativet till två för framtiden väsentliga organisationer. Den första, Nordens gymnastikförbund, tillkom 1919 med deltagande från starten av Danmark, Norge och Sverige, sedermera också av Finland och Island. Den andra var Federation internationale de gymnastique éducative (senare namnändrad), stiftad 1923 i Bryssel. Andamålet var att förena både nationella organisationer och enskilda personer som verkade i den lingska gymnastikens anda. N var ordförande många år i båda dessa organisationer.

Som gymnastisk skriftställare inriktade sig N mer på instruktion än på ideologi och debatt. Sannolikt mest spridd blev hans i många upplagor utgivna "För barnen", som innehöll dagövningar för gymnastiksalslösa små- och folkskolor på landet. Denna handledning kan ses som en efterföljare till C H Liedbecks (bd 22, s 738 f) på 1880-talet utgivna handbok för folkskolegymnastiken. Till frivilligsektorn riktade sig en 1906 publicerad handledning för gymnastikövningar, där både den traditionella Ling-anknytningen och viljan att utbreda gymnastiken till alla kommer klart till uttryck. Bland andra smärre skrifter märks några med mer militär inriktning som behandlade bl a bajonettfäktning.

N framstår som den viktigaste företrädaren för frivilliggymnastiken i Sverige under kvartsseklet efter Sv gymnastikförbundets tillkomst. Särskilt värdefulla insatser gjorde han under sin tid i Sthlm, då gymnastikföreningarna från en undanskymd ställning började finna en självständig väg vid sidan av tävlingsidrotten. Han bidrog mer än kanske någon annan till att lägga grunden till den massanslutning och dynamiska verksamhet som kulminerade genom de storslagna lingiaderna 1939 o 1949 (jfr A Holmström, bd 19).

Författare

Jan Lindroth,

Arkivuppgifter

Brev från N i KrA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Sammandrag af föreläsningarna uti pedagogisk gymnastik vid Kongl. krigsskolan. Sthlm 1898. 66 s. 2. uppl: ... jämte exempel å dagöfningar. Sköfde 1900. 60 s, 10 tab. — Swedish gymnastics. Sthlm 1908. 28 s. [Anon.] — Bajonettstrid. Handledning för befäl vid infanteriet i undervisning uti bajonettstrid. [Omsl.] Sthlm 1909. 20 s. - Gymnastik. Kort handledning för gymnastiköfningar. Sthlm 1906. VIII, 150 s. (Idrotternas bok, 2.) 2. uppl: ... för unga gymnastikledare. 1914. 224 s. 3. väsentligt omarb uppl: Gymnastik. Handledning för ledare av frivillig gymnastik. 1923. 296 s. — Gymnastik utomhus (Hallands gymnastikförbunds fästskrift vid första halländska gymnastikfästen i Halmstad den 21 maj 1916, Halmstad 1916, s 20-24). - Gymnastiken och industriens män (Fästskrift vid tredje halländska gymnastikfästen i Falkenberg den 1 juni 1919, Falkenberg 1919, s 3—7). — "För barnen". Dagövningar i gymnastik för små- och folkskolor på landet, där gymnastiklokal saknas. Halmstad 1917. 39 s. 2. uppl 1918. 46 s. 3. uppl, med avbildningar av ställningar, rörelser o redskap, 1920. 4. tillök uppl ... 1921. 58 s. 5. tillök uppl med 33 avbildn ... 1923. 62 s. 6. uppl: Dagövningar i gymnastik ("För barnen") för små- och folkskolor på landsbygden, där fullständigt inredd gymnastiklokal saknas ... tillökad med en mängd hävrörelser och hopp å redskap. 33 avbildn ... 1929. 70 s. — Ledning och inspektion af statliga och frivilliga gymnastikundervisningen förr, nu och framdeles. Historik o förslag. Upsala 1920. 23 s. — Hallands gymnastikförbund 1915-1925. Gbg 1925. 7 s. [Undert.] -Gymnastikminnen från Karlskrona åren 1875— 1884 (Blekingska gymnastiklägren 1928, Karlskrona 1928, 4:o, s [6] I). - B 3 och D 1 skolornas gymnastik. Halmstad 1929. 15 s. — Sällskapet Jultomtarne i Halmstad. 40-års-berättelse. Historik för åren 1890-1930 utarb 1931. [Omsl: Sällskapet ...Halmstad 1890-1930.] Halmstad 1931.39 s.

Redigerat: Tidskrift i gymnastik. Utg av Svenska gymnastikläraresällskapet. Bd 10 [omsl: årg 48— 50], 11, h 6 [årg 51], 1921-24. Halmstad.

Källor och litteratur

Källor o litt: GCI:s arkiv D VII b:l (betygsjournaler); RF:s arkiv (bla överstyr:prot); Sv gymna-stikförbts arkiv; allt i RA. Biografica, KrA.

Frivillig sv gymnastik, Sv gymnastikförb 1904— 1924, ed A Holmström (1925); HJohansson, Idrotten o samhället (Sv idrott, 1953); K Hallands reg 1902-1974, biogr uppg:er (1974); K Kronobergs reg:s officerskår 1623-1896 (1897); J Lindroth, Idrottens väg till folkrörelse (1974); dens, Idrott mellan krigen, Organisationer, ledare o idéer i den sv idrottsrörelsen 1919-1939 (1987); NF:s sportlex, 5 (1943); Sv folkrörelser, 3 (1939); Sv gymnastik 1904-1929, ed A Holmström (1930); Sv gymnastikförb:s årsb 1914 (1914); Sv gymnastik- o idrottsföremarnas riksförb 1903-1928 (1928); Tidskr i gymnastik 1920-1930. - Nekner över N i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Einar K H Nerman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8841, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth,), hämtad 2024-11-05.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8841
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Einar K H Nerman, urn:sbl:8841, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth,), hämtad 2024-11-05.