Meriter

Nicolausson, Carl Harry, f 21 jan 1909 i Sthlm, Joh, d 9 sept 1981 där, Engelbr. Föräldrar: urmakaren Carl William N o Edla^[2] Alfhilda Vidmark. Anställd vid finmekanisk verkstad, ledde en egen amatörorkester 28–46, korrespondent vid Nord musikförlaget 36, red för Orkester Journalen (OJ) från 38, även ägare till OJ från juni 61, allt i Sthlm.

G 9 aug 1936 i Sthlm, Osc, m Margit Beata Olofsson, f 1 dec 1910 i Norrköping, S:t Olai, dtr till Hilda Johanna Strömgren.

Biografi

Harry N kom in i musikbranschen som pianist under 1920-talet, då han spelade i amatörorkestrar och vikarierade i professionella orkestrar, bl a för Nisse Lind (bd 23) i den legendariska Paramountorkestern, allmänt erkänd som Sveriges första jazzorkester. Hans egen amatörorkester spelade upp till dans under helgerna och gjorde även turnéer.

Efter några års verksamhet som kontorist fick N anställning på Nordiska musikförlaget och blev där en stor tillgång genom sitt kalenderbitarminne. Förlaget hade i nov 1933 startat ett litet reklamblad med namnet Orkester Journalen, som 1935 fick en mer professionell prägel genom redaktören Nils Hellström. När denne i okt 1938 lämnade företaget fick N med kort varsel "tills vidare" överta chefredaktörskapet. Det blev inledningen till en 43-årig symbios, där N blev världens längst verksamme jazzredaktör och OJ världens äldsta existerande jazztidskrift (1988).

Redan 1938 bidrog N till en vitalisering och förnyelse av tidskriften: sidantalet ökades, utländska korrespondenter anlitades och sv kulturpersonligheter fick göra uttalanden om jazz. Skivrecensionerna byggdes ut väsentligt och skrevs helt av N själv. Redan tidigt försågs de med uppgifter om bla medverkande musiker och inspelningsdatum, vilket kom att utgöra grunden för N:s viktigaste opus, Svensk jazzdiskografi. Kurser och studiebesök i Sthlm för dansmusiker i landsorten anordnades av OJ, och N startade en spalt där amatörtonsättare kunde få sina verk bedömda av en professionell musiker, Jerry Högstedt. Framgången lät inte vänta på sig; upplagan, som var ca 8000 ex när N tillträdde som redaktör ökade till ca 15000 (1945). Bland de medarbetare som knöts till tidskriften märks pionjärerna på jazzkritikens område Hugues Panassié och Leonard Feather, och flitiga sv skribenter där var Carl-Erik Lindgren, Albrekt v Konow och under några år även den blivande konstprofessorn Ulf Linde. 1954^[1] började OJ dela ut Gyllene skivan, en utmärkelse för årets bästa sv jazzskiva, framröstad av tidskriftens läsare och ett antal jazzkritiker.

Nordiska musikförlaget hade använt O J som ett försäljningsorgan för noter och musikinstrument, men i och med att försäljningen av dansmusiknoter i slutet av 1950-talet nästan helt upphörde och musikförlaget inte längre sålde instrument, minskade intresset för tidskriften, och förlaget planerade att lägga ned den i början av 1960-talet. N övertog den då själv och drev den i egen regi till sin död. Tidpunkten var dock mycket ogynnsam; jazzintresset var i ett bottenläge — det var popmusiken som dominerade — och annonsörerna var få. Efter fem år var tidskriften konkursmässig, men några grammofonbolag ställde i sista stund upp som mecenater. Året därpå fick OJ tidskriftsstöd från Statens kulturråd, något den därefter åtnjutit kontinuerligt. N utgav sammanlagt nästan 500 nummer av OJ. Efter hans död bildades en stiftelse för att säkerställa tidskriftens fortsatta utgivning.

1953 sammanställde N uppgifterna ur sina skivrecensioner, kompletterade dem med en mängd nya data och skapade i Sv jazzdiskografi en av de främsta nationella jazzskivförteckningarna. Under de sista tio åren av sitt liv arbetade han med en komplettering av detta verk, och det utkom postumt med ett artistregister utarbetat av hans son. Den sv jazzskivproduktionen torde genom detta imponerande arbete vara en av de bäst dokumenterade i världen.

Under främst 1940-talet skrev N en mängd sångtexter, både på svenska och engelska, av vilka ett flertal även utgavs i nottryck. Den troligen mest kända är Han kommer och bankar (musik av Karen Jønsson).

N kunde ge ett buttert och avvisande intryck på dem som mötte honom första gången, men för dem som lärde känna honom var den sträva ytan bara en attityd, och han visade ofta prov på en kärv humor. Han var en ivrig frimärkssamlare.

Författare

Björn Englund

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Komposition i tr: Kivas ej på vägen (Spel upp till dans, d 3, Sthlm 1948).

Tryckta arbeten: De unga amatörorkestrarna (Sveriges underhållnings-, dans- och restaurangorkestrar samt militära musikkårer. Under red av E. Eckert-Lundin, Upps (tr Sthlm) 1944, 4:o, s 30 f). — Svensk jazzdiskografi. Sthlm 1953. 115 s. [Revid o uppdaterad utg:] Swedish jazz discography. 1983. 416 s. [Föret; slutförd av B Englund, med artistregister av Lennart Nicolausson.] (Även: Publikationer från Jazzavdelningen, Svenskt visarkiv, 3.) — Bidrag i Orkester journalen 1938, nr 12, s 12–14, 1939:4, s 16 f, o 5 s, 8 f[sign], 10, 12, 21, 26 f (facsimil ibid 1983:12, s 17 f), 6, s 10 f, 21, 29, o 12, s 14 f, 18, 1940:5, s 14 f [pseud Needle], 16 [sign], o 12, s 16 f, 1941:8, s 6–9, 17, 1942:4, s 10 f, 13, 25, 1947:4, s 8 f, 1949:6, s 9–12, 43, 17, o 7, s 10 f, 1953:12, s 5, 1967:11, s 12 f, 1970:7/8, s 34, 9, s 10 f, o 10, s 14 f, 1973:12, s 8 f, samt artikelserierna Svenskt stjärnalbum dec 1938 – dec 1947 o Amerikanskt stjärnalbum jan 1948 – febr 1949 [anon], konsertrecensioner, bokrec o nekrologer t o m juni 1981 [delvis sign eller undert Ego, Nic eller Tex], skivrec dec 1938 – april 1950 [pseud Needle] o maj 1950 – mars 1956 [pseud Ole], därefter under eget namn eller sign t o m juli/aug 1979. — Texter till tr sånger: B Anderbring, A dream 1944, S Brehm, It ain't no use pretending 1943, H Fuquet o A Freed, Förtrollad 1955, S Hamblen, Låt solen skina 1955, J Hedberg, Får jag be om en vals 1944, dens, Stay as you are 1942, E Iwring, En sång från himlen 1944, dens, You're not right tonight 1947, K Jønsson, Han kommer och bankar 1941, L V Killiom m fl, The hut sut song 1941, J Mercer o M Malneck, Hör och häpna 1955, H N, Kivas ej på vägen (Spel upp till dans, 3, 1948), Yngve Nilsson, Lovely memories 1942, C Norman, I want music 1944, B Ram o A Rand, Bara du 1956, P Rasmussen, Now and then 1947, J F Schroeder, Jag är inte något barn 1961, J Sjöblom, Baby, may I call you sweet-heart? 1945, S Stiberg, Peter, are you sure you love my sister? 1943, D Zero, Vad vill du svara mej? 1944, S Östling, Night over the sea 1943, vanl Sthlm o sign Nico.

Redigerat: Orkester journalen. Tidskr för modern dansmusik [från 1953: för jazzmusik]. Arg 6, nr 12 -49, nr 9, 1938-81. Sthlm. 4:o. (Även ansv utg från årg 29:7/8, 1961.) — Svenska jazzstjärnor. Sthlm 1940. 40 s. [Revid o förkortat omtr av artikelserie av N Hellström o N dec 1936 – dec 1939 i föreg.]

Källor och litteratur

Källor o litt: E Börjegård, 20 år i jazzens tjänst (OJ 1958, nr 11); R Dahlgren, HN död (SvD 13 sept 1981); dens, HN 21.1.1909 – 9.9.1981 (OJ 1981, nr 10); Så minns vi Nicke! Vänner o medarbetare tecknar personl minnesbilder (ibid); A Öhman, H N har avlidit (DN 12 sept 1981). - Personl bekantskap.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Harry Nicolausson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8886, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Englund), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8886
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Harry Nicolausson, urn:sbl:8886, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Englund), hämtad 2024-04-26.