B A Carl Nieroth (von)

Född:1767-12-27 – Hjärtums församling, Älvsborgs län
Död:1842-10-14 – Fågelås församling, Skaraborgs län

Arméofficer, Landshövding


Band 26 (1987-1989), sida 632.

Meriter

2 (von) Nieroth, Baltzar August Carl, f 27 dec 1767 i Hjärtum, Göt, d 14 okt 1842 i Fågelås, Skar. Föräldrar: ryttmästaren Ernst Ludvig Jacob Reinhold v N o Maria Margareta v Staffeldt. Furir vid Skaraborgs reg 3 juni 83, stabsfänrik där 2 mars 85, kapten i armén 18 juni 89, flygeladjutant hos ryske fursten Potemkin Taurisky 90, sekundmajor i ryska kavalleriet 12 febr 92, premiärmajor där 13 febr 92, kapten vid Göta garde o major i armén 6 maj 92, avsked från Göta garde o överadjutant hos konungen 15 dec 95, generaladjutant av flygeln o överstelöjtn i armén 13 mars 96, överstelöjtn vid Närkes o Värmlands reg 25 juli 03, v landsh i Västernorrlands län 9 april 05, ord 27 juni 07, generalintendent vid Norra fördelningen 13 sept 08, landsh i Östergötlands län 11 mars 17–22 dec 25 (tjänstl från 9 jan 22), naturaliserad sv adelsman 5 maj 18, frih 11 maj 18. G 9 juni 1796 i Sthlm, Maria, m Catharina Ulrika Lindberg, f 23 okt 1779 där, ibid, d 25 sept 1857 i Fågelås, dtr till klädesfabrikören Olof L o Ulrika Wettschou.

Biografi

Faderlös vid tre års ålder kom Carl N tidigt in på den militära banan. Han tillfångatogs under strid med ryssarna och gick 1790 i rysk tjänst, deltog i två års kampanjer mot turkarna och erhöll för visad tapperhet Ismailkorset. Efter hemkomsten återinträdde han i sv armén och avancerade till överstelöjtnant. Förordnad som v landshövding i Västernorrlands län under Erik Gustaf Lindencronas sjukdom reste han genast till Härnösand och avfattade redan så sin första femårsberättelse över länets tillstånd. Som ordinarie landshövding där fick N redan 1808 användning för sina militära organisationsegenskaper. Västernorrlands län omfattade även Jämtland och kom att beröras av krigshändelser på två fronter under krigsåren 1808–09. N organiserade lantvärnet, avvisade med ett folkuppbåd ett norskt infall i Jämtland och lät placera ryska krigsfångar som drängar hos allmogen i Jämtland för att avhjälpa arbetskraftsbristen där. Livsmedelsbristen i länet medförde dock att N i slutet av 1808 såg sig föranledd att låta föra de flesta krigsfångarna söderut. N hade då också betrotts med ansvaret att fungera som generalintendent för Norra fördelningen. Sedan resterna av den finska hären under de första månaderna 1809 förflyttats till Umeås närhet kom dessa att tillsammans med de i Jämtland förlagda trupperna bilda Norra armén med högkvarter i Härnösand. N kom härigenom att spela en central roll vid organiserandet av det fortsatta försvaret mot de ryska trupperna i Norrland sedan dessa i mars 1809 gått över Kvarken och intagit Umeå. Under de fortsatta krigshändelserna så kom också Västernorrland att beröras på ett mer konkret sätt. Länsdelen norr om Öre älv var under sommaren ockuperad av fienden. Socknarna i norra Ångermanland drabbades av krigsaktiviteterna. N såg efter krigsslutet till att bl a bönderna i Arnäs och Grundsunda erhöll ersättning för åsamkade förluster. Bilden av N som bondeplågare måste nyanseras och torde i stor utsträckning vara att hänföra till det allmänna missnöjet i samband med de på grund av kriget uppburna pålagorna.

Som gustavian ställde sig N först avvaktande till statsvälvningen i mars 1809 och underlät till en början att från predikstolarna låta uppläsa riksföreståndarens manifest. Den mot N mycket kritiske A F Skjöldebrand, vid denna tid chef för Norra arméns andra fördelning, inrapporterade N:s underlåtenhet till hertig Karl, vilken dock lät saken bero. Skjöldebrands memoarer ger en negativ bild av N:s insatser under kriget som dock inte styrks av det bevarade källmaterialet.

Efter fredsslutet var N med om länets delning i samband med den genomgripande omorganisationen av norrlandslänen 1810. Jämtland kom att bilda ett eget län tillsammans med det från Gävleborgs län utbrutna Härjedalen och Östersund blev residensstad.

De av N författade landshövdingeberättelserna 1805, 1810 och 1815 vittnar om ett praktiskt sinne och intresse för länets hushållning men är inte lika rika på detaljinformationer som företrädarna Örnskölds och Bunges. 1805 rapporterade N dock om att fisket i Indalsälven ännu inte kunnat återupptas efter översvämningskatastrofen i samband med tillkomsten av Döda fallet 1796 och att älvens vatten ännu var så bemängt med sand att det uppvisade en gulaktig färg.

1817 erhöll N transport till Östergötlands län. Som landshövding i Linköping kom han i delo med sin landssekreterare C Fr Wåhlin och ömsesidigt gjordes anmälningar om ämbetsfel. De juridiska processer som blev följden upptog en stor del av N:s återstående tid som landshövding och slutade 1825 med att han avsattes. Det mindre fördelaktiga eftermäle som N erhållit i Västernorrland kan i viss mån vara en avspegling av det tragiska slutet på hans ämbetskarriär.

Även efter avflyttningen från Härnösand behöll N kontakter med sitt gamla län och blev efter den Clasonska konkursen 1824 ägare till en tredjedel av Graningeverken, vilken ägardel han behöll fram till 1836. N levde sedan tillbakadraget på sin egendom Hjällö i Fågelås fram till sin död 1842.

Författare

Thord Bylund



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från N i RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se S E Bring, Svenskt boklexikon 1700-1829, Rättegångshandlingar, Upps 1958, s 211, nr 1133:6, 8, 9).

Källor och litteratur

 Källor o litt: Nedre justitierev:s arkiv, utslags-handkar 14 jan 1822 o 22 dec 1825 (processerna med C FrWåhlin), RA.

J A Almquist, Graningeverken (1909); G Bucht, Härnösands hist, 2 (1945); S Carlsson, Ståndssamhälle o ståndspersoner 1700-1865 (1949); G Kristoffersson, K v N, landshövding — fosterlandsförrädare, bondeplågare? (Ångermanland, 7, 1960); G Samuelsson, Lantvärnet 1808-09 (1944); A F Skjöldebrand, Memoarer, 3 (1903); N Staf, Polisväsendet i Sthlm 1776-1850 (1950); Sundsvalls hist 1621-1888, 3 (1921); Sv boklex 1700-1829. Rättegångshandkar (1958); H Wachtmeister, Antecknar o bref från Carl Johanstiden (1915); H Wichman, R Swedlund mil, 1720-1880 (Jämtlands o Härjedalens hist, 4, 1962), s 60, 81, 153 f, 392.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
B A Carl Nieroth (von), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8889, Svenskt biografiskt lexikon (art av Thord Bylund), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8889
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
B A Carl Nieroth (von), urn:sbl:8889, Svenskt biografiskt lexikon (art av Thord Bylund), hämtad 2024-04-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se