Meriter

Nilsson, Nils Helge Reinhold, f 2 okt 1901 i Gbg, Haga, d 1 dec 1949 där, Kristine. Föräldrar: handlanden Karl Emil N o Karolina Amanda Andersson. Studier vid Malmö lärlings- o yrkesskolor 18–19, vid Tekn skolan i Lund 21, vid Gbgs musei rit- o målarskola (senare Valands konstskola) 22–25 o 26, för Per Krohg vid Académie Scandinave, Paris, 25–26, lär vid Gbgs musei rit- o målarskola 38–47. – LFrKA 39.

G 1 okt 1928 i Burlöv, Malm, m Signe Agneta Ingeborg Pripp, f 31 okt 1900 där, d 9 jan 1987 i Gbg, Carl Johan, dtr till sockerarbetaren August Nilsson P o Hilda Amanda Persson.

Biografi

Nils N:s verksamma tid inföll under 1930-och 40-talen, dvs under decennier då sv konst dominerades av ett figurativt måleri i kolorismens tecken. Konstnärer som Paul Gauguin, Karl Isakson och Edvard Munch personifierade den utländska modernism som utövade det största inflytandet på honom.

N hade först utbildats till ciselör i Malmö men sökte sig 1922 till Gbgs musei rit- och målarskola, där han blev elev till Tor Bjurström och studiekamrat med bl a Åke Göransson (bd 17), Ivan Ivarson (bd 22), Inge Schiöler och Ragnar Sandberg. Han skiljde sig dock tidigt från denna krets genom sitt tydliga intresse för människoskildring och fast formuppbyggnad. De många utlandsresorna fick stor betydelse för N:s konstnärliga utveckling. I museerna samlade han intryck som efter hemkomsten omsattes i måleri. Han var själv förvånad över att han kunde uppskatta så väsensskild konst som Rembrandts och persiska miniatyrer. Av äldre västerländskt måleri fascinerades han mest av det dramatiska, av en konst med kraftig rörelseverkan och häftiga ljuskontraster. Även bildinnehållet var väsentligt för N. Det starkaste intrycket gjorde Goyas måleri. I dennes Arkebuseringen (Den 3 maj 1808) fann han att "styrkan, brutaliteten, låter sig också skildras med ett rätt smeksamt föredrag" (brev till Bjurström 1934). . Kunnighet var något som N lärde sig uppskatta. Han tillhörde en generation av konstnärer som under: utbildningen fick lära sig teckna av gipsskulpturer. N var en säker tecknare. Detta framgår såväl av hans studier av enskilda människor som av hans stora kompositioner. Som lärare uppmuntrade N eleverna att teckna — teckningskonsten skall t o m ha upplevt en renässans under hans lärartid. Eleverna fick först lära sig att skapa volym i teckningen med endast linjen, dvs utan skuggbildningar.

De motiv N valde var elementära och näraliggande. Han målade stilleben, en del landskap men framför allt människor. Med lyhördhet och inlevelse skildrade han olika individer, ensamma Och i grupp. I hans många porträtt möter allvarliga ansikten, som uttrycker inåtvändhet och kontemplation. Modellerna förefaller inneslutna i sin egen värld, ogripbara.

Allt som N hann utföra konstnärligt under sitt korta liv tyder på att han var besatt av driften att måla. Som ett uttryck för denna besatthet kan även hans ihärdiga kvarhållande vid bestämda bildmotiv ses. Människor på kaféer, dansande par eller liggande figurer i landskap tillhör de motivkretsar som han återkom till och varierade i färg och form samt gav olika innebörder. Andra välbekanta inslag är detaljer som blombuketten, månen eller hunden, enkla symboler för bl a uppskattning, längtan och tillgivenhet.

N berättade med sin konst. Den är dock varken litterär eller anekdotisk. Vad man ser är inblickar i N:s värld. Till denna, som det synes, helt privata sfär hör målningarna med figurer i landskap. Några av dem framställer kärlekspar. Åskådaren tycker sig bevittna en episod, men inte öppet utan som genom ett nyckelhål. Mannen och kvinnan befinner sig i sin egen värld, inneslutna i en puppaliknande, overklig skuggform. De okroppsliga gestalterna tycks sammanvuxna med varandra — det enda som skiljer dem åt är en silhuetterande konturlinje. Själva svävandet rymmer stor poetisk uttrycksfullhet och ger en poetisk dimension besläktad med Marc Chagalls bildvisioner. I ett resebrev till Konstakademien 1934 skrev N att om Chagall "bara gör en arabesk så blir det något för mera, just det vi inte kan säga". Frånsett en viss reservation mot arabesken, noterade N just det outsagda i Chagalls måleri.

N:s verk pendlar mellan dikt och verklighet. Som så ofta i konsten framträder den poetiska sidan starkast i de tidiga verken, den realistiska i de senare. Ur mötet mellan dessa båda tendenser tillkom målningar med hög dramatisk laddning. Påtagligast är denna i hans stora gruppkompositioner med tidar som Frälsningsarmén och Dans, liksom i dem där han tolkar tidens och världslägets vånda: Spanska inbördeskriget, Flyktingar och Maskerad.

De många gruppkompositionerna speglar N:s intresse för teater. I sceniska framställningar av figurer i aktion har han skildrat sin syn t ex på frälsningsarmen eller på krigets förödande verkan på civilbefolkningen. Genom mass- och rörelseverkan i figurgrupperingarna, en svepande bildrytm och framhävandet av mimik och gester har N skapat en konst av monumental karaktär. Speciellt uttrycksbärande kroppsdelar som huvuden, armar och händer förstärker budskapets intensitet.

I N:s måleri finns en sensualism i såväl motiv som konstnärlig form, t ex i färgbehandlingen. Denna har både substans och atmosfär. Det är därför inte förvånande att han fascinerades av den "robusta, kraftfulla sinnligheten" i Rembrandts måleri (brev till Bjurström 1925). Han arbetade inte bara med färgspektrumets alla färger utan även med blandfärger. Svart och vitt har stor betydelse. Än står de för kontrasterna ljus — skugga, än förstärker de målningarnas känsloläge eller symbolik.

Genom färgval och färgbehandling förstärkte N det intryck av förtätad stämning som hans måleri ger. Utöver färgvalet bidrar skuggorna till att förhöja stämningsvärdet. I en målning som Frälsningsarmén, grundad på självupplevelse — som ung spelade N i kåren och många av hans släktingar tillhörde den — är frälsningssoldaterna rent måleriskt förenade av mörka skuggor som bildar en helhet mot den ljusa bakgrunden. Samtidigt som varje enskild frälsningssoldat reagerar på ett individuellt sätt inför extasen är dessa människor sammansvetsade till en enhet i denna. Scenen är gripande genom sin trovärdighet och äkthet, frånstötande genom sin känslosamhet.

När N 1940 än låg inkallad, än arbetade med en fresk för Turitz i Gbg, skrev han: "Men det har varit en helvetisk tid att arbeta i och tyvärr har jag inte förmått koppla av tiden. Finns det någon gång jag önskat måla en idyll, så är det nu när man är frestad att måla solglitter i en häck, jordens lukt och blommornas doft. För en del av oss som målar är livet en strid, för andra en lek. Den allvarlige målaren har det alltid värst" (brev till Bror Ej ve, 1940). Kanske var det i denna sinnesstämning, präglad av drömmar och tankar, som N skapade en konst i vilken det imaginära och autentiska vävts samman till en både dekorativ och innehållsmättad helhet. N var en grubblare och sökare, något som tycks kunna utläsas av hans självporträtt. Hans anteckningar och brev tyder på en viss rotlöshet. På ett yttre plan kan denna ha sin förklaring i att han inte hade klar hemortsrätt i någon konstnärlig miljö — han var varken göteborgare eller skåning, men hade rötter på båda hållen.

Vid sin bortgång arbetade N på en fresk för Folkets hus i Gbg. Trots sin relativa ungdom efterlämnade han en omfattande produktion av teckningar, målningar, enstaka skulpturer, etsningar, litografier och monumentalarbeten.

Författare

Elisabeth Lidén

Arkivuppgifter

Brev från N i GUB (bla till R Sandberg), LUB (bla många till B Ejve) o hos arkitekt Frederik Bjurström, Sthlm (till T Bjurström).

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Dokumenteringsarkivet för modern konst, LU.

H Hedemann-Gade, Skånes konstrevy 1939 — 1944 (Skånes konstfören:s publ, 10, 1945); K Hjern, Göteborgsmålare: NN (Paletten 1941, nr 2); dens, N N (1950); dens, Valands konstskola (1972); B I [delius], N N i Gbg (Konstvärlden 1942, nr 16-18); S Karling, N N (Göteborgskoloristerna, 1948); E Liden, Expressionismen o Sverige (1974); dens, N N (utställn: kat, Skövde konsthall, 1975); dens o S Sandström, 1900-talets bildkonst (Konsten i Sverige, 1975); N N, utdrag ur resebrev (Meddel från FrKA 1934, s 38 f o 1935, s 76); SKL. - N:s illustrationer till JV Jensen, Mollen (Paletten 1944, nr 4).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils H R Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8965, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elisabeth Lidén), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8965
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils H R Nilsson, urn:sbl:8965, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elisabeth Lidén), hämtad 2024-04-25.